En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Påståenden om lärarlöner väcker frågor

Helene Hellmark Knutsson och Gustav Fridolin ”läxar upp kommunerna om lärarlönerna” idag i SvD. Ministrarnas svepande uttalanden väcker både frågor och oro över regeringens syn på verkligheten.

Jag undrar till exempel vad Hellmark Knutsson menar när hon säger att ” jag hade kunnat tro att man som arbetsgivare hade tittat mer långsiktigt på hur man ska klara lärarförsörjningen.”  Tänk, så sent som förra veckan så publicerade Skolverket en redovisning av just – kommunernas rekryteringsstrategier  I sammanfattningen står bland annat att läsa – låt mig citera – ”i stort sett alla offentliga huvudmän har en rekryteringsstrategi”. Och att nästan alla huvudmän arbetar aktivt med att förbättra sitt rykte som en attraktiv arbetsgivare. Just den här redovisningen avgränsar sig i och för sig till lågstadiet, men ändå. I artikeln antyder ministern att kommunerna inte bryr sig om skolans kompetensförsörjning. Skolverket säger tvärtom. Hur ska det förstås?

Lärarnas löner har ökat markant senaste åren

De senaste åren har lärarnas löner varit prioriterade, både som följd av kommunernas medvetna satsningar och regeringens kompletterande statsbidrag. Statens bidrag omfattar tre miljarder per år och tillförs utöver de drygt 15 miljarder som kommunerna lagt på ökade lärarlöner bara de senaste fyra åren.

Regeringens ansvar

Jag blir också förvånad över frånvaron av diskussion om regeringens ansvar, till exempel för lärarutbildningen. Hur ser ministrarna till att dimensioneringen av lärarutbildningen motsvarar behoven? Inte minst i ljuset av att antalet elever i Sverige de senaste åren ökat markant, bland annat till följd att det stora antalet nyanlända elever.

Rekryteringsutmaningarna och vad de innebär att staten behöver göra beskrivs i SKL:s nya rapport Utbilda för framtidens välfärd.

Orimligt att lasta kommunerna för lärarnas besvikelse

Regering, fackliga organisationer och arbetsgivare var eniga om att lärarlönelyftet syftade till ökad differentiering av lönerna. När nu reformen skapar besvikelse och osämja i lärarkåren lastas ansvaret på kommunerna, såväl av ministrarna som av facken. Det är helt orimligt.

Huvudmännen har gjort ett hästjobb med lärarlönelyftet. Det skrev jag om redan i höstas när regeringen felaktigt kritiserade kommunerna för att lönepengarna skulle frysas inne. Kommentarerna i dagens artikel visar återigen brist på den tillit som är så viktig.

Statens satsningar behöver hänga ihop

Men på en punkt håller jag definitivt med ministern. Att vi behöver få ihop det lokala arbetet med skolutveckling och lönebildning med de satsningarna som staten gör. Det är just det som är den stora utmaningen. De statliga satsningarna är många, vilket på flera sätt såklart är bra.

Men det som oroar mig är att regeringen agerar och uttalar sig som om det inte händer något i kommunerna utan de satsningarna. Inget kunde vara mer fel. Lärare, skolledare och huvudmän sliter dagligen för att utveckla och förbättra skolan. Det är regeringen också medveten om. Åtminstone var det så det lät då de senaste PISA-resultaten kom i vintras, och där det visat sig att den svenska skolan vänt den negativa trenden uppåt. Då öste regeringen beröm över det hårda arbete som gjorts och görs i de svenska skolorna för att förbättra elevernas resultat.

Samverkan med huvudmännen vägen framåt

I min värld hänger ansvar och mandat ihop. Det handlar om att såväl stat som huvudman behöver ta ansvar för det som ligger inom deras eget område. När något blir problematiskt arbetar man tillsammans istället för att skylla på varandra. Min poäng är att ansvaret för en reform som Lärarlönelyftet eller en strategi för personalförsörjning inte enbart kan vara statens, huvudmännens eller den enskildas. Det är gemensamt. För att lyckas krävs samverkan och tillit till varandra. Det står högst upp på min önskelista just nu.

 

 

Be Sociable, Share!

    Författare:
    Kommentarer: Bli först att kommentera
    Kategori: Lärare och yrket
    Etiketter:

    Kvotering räcker inte för bättre skolgång för nyanlända

    Utbildningsdepartementet föreslår en tillfällig lag att kommuner kan avsätta en särskild kvot på fem procent för nyanlända elever på skolor. De kommuner som vill kan då kringgå den närhetsprincipen för att påverka elevsammansättningen på skolor – som idag ofta är ett utslag av boendesegregationen. Många nyanlända elever går på skolor där merparten av eleverna har en svag socio-ekonomisk bakgrund.

    Det är angeläget att underlätta nyanländas skolgång. Sedan i höstas kan fristående skolor med kö inrätta en särskild kvot för nyanlända elever. Jag tycker att det är rimligt att även kommuner ges denna möjlighet. Vi har tidigare från SKL föreslagit en försöksverksamhet av detta slag.

    Men jag hoppas att inte utbildningsministern eller någon annan tror att en särskild kvot är en quick fix för att lösa nyanländas utmaningar i skolan. Ett bra mottagande och skolgång för nyanlända elever är en komplex fråga precis som elevsammansättningen i klasser och skolor.

    Stor efterfrågan på lärare i svenska som andra språk

    Tillgången till lärare i svenska som andraspråk är viktig, kompetensen hos övriga lärare på skolan att undervisa språk- och kunskapsutvecklande, liksom samarbetet med modersmålslärare och studiehandledare är viktigt. Men idag råder brist på dessa kompetenser.

    -Först och främst måste det utbildas fler lärare i svenska som andraspråk.

    -Staten skulle också kunna erbjuda storskalig webbaserad kompetensutveckling i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för lärare.

    -Webbaserad kompetensutveckling för elevhälsans yrkesgrupper och studie- och yrkesvägledare kan också behövas för att ge nyanlända elever ett bra stöd.

    Lär av de som lyckas

    Vår utgångspunkt är att alla skolor ska vara bra skolor. Skolor som har lång erfarenhet av att ta emot nyanlända elever kan erbjuda en bra utbildning och fler skolor kan behöva lära av dem. Exempelvis har Rosengårdsskolan i Malmö förbättrat sina resultat genom ett målmedvetet förbättringsarbete. I Öppna jämförelser – Grundskola 2016 pekade vi på ett antal framgångsfaktorer i utbildning för nyanlända elever.

    Per-Arne Andersson

     

    Be Sociable, Share!

      Författare:
      Kommentarer: Bli först att kommentera
      Kategori: Elever
      Etiketter:

      Otåligheten växer – växla upp skolans digitalisering

      Det finns många skäl för en ökad och mer samlad digitalisering i skolan. Från SKL:s sida konstaterar vi att digitala hjälpmedel och metoder i skolan kan underlätta både integration, lärarnas administrativa börda och inte minst lärarbristen genom att utöka fjärr- och distansundervisning. Alternativa verktyg ger också möjlighet till en mer individanpassad och inkluderande undervisning.

      Bara de senaste dagarna har flera aktörer gett uttryck för sin otålighet när det gäller skolans digitalisering. Forskare, verksamhetschefer och företrädare för flera universitet hävdade i Dagens Samhälle i veckan att Sverige behöver en digital framtidsvision där skolans digitalisering är en viktig del. Och idag presenterar Lärarförbundet en åtgärdslista för hur skolan kan påskynda sitt arbete.

      Vi vet att många huvudmän redan gör mycket – det visar inte minst nomineringarna till utmärkelsen Guldtrappan som belönar utveckling för digitalt lärande – men det behövs ett samlat grepp och en nationell kraftsamling för en likvärdig utveckling. Detta lämnade SKL en framställan om till regeringen vid årsskiftet. I framställan säger vi bland annat att vi är redo att bidra till att förverkliga den nationella IT-strategi som Skolverket la fram för snart ett år sedan, men också att det behövs en grundläggande infrastruktur, till exempel genom nationella it-standarder. Dessutom framhåller vi vikten av att skolan lär ut digitala färdigheter. Det är nödvändigt med tanke på Sveriges framtida utveckling och att dagens elever behöver rustas för framtida arbetsmarknad. Nu följer vi upp vår framställan, bland annat genom möten med utbildningsdepartementet och ledamöter i utbildningsutskottet.

      Det är bra att vi är flera som på olika sätt uttrycker att skolans digitala utveckling går för långsamt. Vi behöver öka takten, vi behöver göra det tillsammans och vi kan inte vänta!

      Per-Arne Andersson

      Be Sociable, Share!

        Författare:
        Kommentarer: Bli först att kommentera
        Kategori: Digitalisering
        Etiketter:

        Välkommet om bättre skolgång för ensamkommande

        Regeringen beslutade igår att ge Skolverket, SPSM och Socialstyrelsen i uppdrag att ”…anpassa en modell för skolsamverkan till att omfatta alla placerade barn och unga”.  Utgångspunkten ska vara Sisam-modellen som Statens institutionsstyrelse och SPSM har tagit fram i dialog med kommuner och experter. Det här är ett bra beslut. Som DN skriver  är detta särskilt angeläget med tanke på antalet ensamkommande barn och unga som finns i olika former av boenden. 

        Sisam-modellen syftar till att säkerställa en obruten skolgång för barn som är placerade på ungdomshem. Modellen innebär att skolan, socialtjänsten och ungdomshemmet ska följa särskilda rutiner för samverkan inför och under en placering och i samband med återgång. Kommuner får teckna avtal om att ingå i modellen och idag omfattas majoriteten av de barn som är placerade i ungdomshem. Utvärdering av modellen visar att den har medfört en ökad samverkan mellan berörda aktörer och att fler elever har kunnat få en obruten skolgång. Den är också utformad så att den med små medel går att anpassa till barn och unga i andra former av samhällsvård, vilket fler kommuner vittnar om.

        Samverkan ber bättre förutsättningar för ensamkommande

        Det är angeläget att regeringen nu ger myndigheterna i uppdrag att ta fram en liknande modell för samverkan när det gäller alla placerade barn, framför allt med tanke på ensamkommande barn och unga. De senaste fem åren har ungefär 50 000 ensamkommande kommit till Sverige. Det går inte att nog understryka betydelsen av att skolan fungerar bra för dessa barn. Men för att klara detta krävs bra samverkan mellan samhällets olika aktörer.

        De ensamkommande finns på olika slags boenden, de byter boenden och flyttar också mellan kommuner. Det innebär utmaningar för såväl skola och socialtjänst som för det enskilda barnet.  Det är vanligt med bristande kontinuitet och att det blir glapp i skolgången.

        Syftet med regeringens beslut är att socialtjänsten i hemkommunen och ansvarig för barnets boende, till exempel ett familje- eller HVB-hem, ska upprätta en plan för barnets skolgång.

        Myndigheter som samarbetar kan ge bra vägledning till kommunerna

        Det är positivt att regeringen använder en prövad modell och sprider denna. Från SKL:s sida har vi tidigare lyft frågan om att modellen borde omfatta alla barn som är placerade i samhällsvård, inte bara ungdomshem utan också familjehem och HVB-hem. Även om vi ännu inte läst regeringens beslut i detalj, verkar detta nu vara på gång.

        Jag vill också ge tummen upp för att myndigheterna arbetar tillsammans för att ge kommunerna vägledning och stöd. Samverkan behöver fungera på alla nivåer i systemet.

        Per-Arne Andersson

        Avdelningschef

        Be Sociable, Share!

          Författare:
          Kommentarer: Bli först att kommentera
          Kategori: Elever
          Etiketter: , ,

          ”Små grupper i förskolan är inte det viktigaste”

          Jag har lånat min rubrik från en artikel i SvD idag. Artikeln beskriver att Skolverkets riktmärken om mindre barngrupper uppfattas som orealistiska och svåra att leva upp till av ett antal förskolechefer i Stockholm. Fokus är istället på att hitta skicklig personal.  

          Barngruppers storlek är något som engagerar och som skapar rubriker. Artikeln i SvD visar att frågan är komplex och att det inte går att sätta likhetstecken mellan storlek på en grupp och kvalitet. När förskolecheferna själva får önska är det välutbildad personal som står överst på listan för att förbättra verksamheten – det betyder mer än antalet barn i barngruppen. Jag förstår deras bild.

          När Skolverket kom med sina riktmärken skrev jag ett blogginlägg där jag ställde mig kritisk till dessa. Självklart negligerar jag inte vikten av en lämplig storlek på barngruppen. Det har så klart betydelse. Antalet relationer till vuxna och andra barn bör beaktas. Men vad som är den optimala storleken beror på många olika faktorer, som barnens ålder, förskolans lokaler, personaltäthet, antal barn med särskilda behov eller barn med annat modersmål.

          Allt fler barn går i förskolan

          Som också framgår i dagens artikel krockar Skolverkets riktmärken med den verklighet som många kommuner möter idag: att allt fler barn går i förskolan, att det är brist på förskollärare, att stora pensionsavgångar är att vänta och att många nyanlända barn ska börja.

          Jag vill påpeka att det från debatten är lätt att få intrycket av att kommuner inte prioriterar förskolan. Det är fel. Kommunerna har aldrig satsat så mycket som nu på förskolan. Faktum är att kommunerna lyckats bibehålla den höga personaltätheten trots kraftigt ökat antal barn i förskolan, senaste siffran var 5,2 barn per årsarbetare.

          Från avdelning till barngrupp – missa inte seminarium på Skolriksdagen

          Riktmärken innebär även en stelbent syn på organisation och arbetssätt. ”Har man en bra organisation och kan dela grupper under dagen säger barngruppstorleken väldigt lite”, menar Ulla Messing, förskolechef i Kärrtorp i SvD:s artikel.

          På SKL:s konferens Skolriksdagen som går av stapeln den 24-25 april arrangerar vi ett seminarium som handlar precis om detta. Kom och lyssna på Kungsbackas förskolor som har genomfört ett förändringsarbete för att skapa mindre barngrupper av sina förskoleavdelningar. Huvudmannen och förskolechefer har gemensamt sett till att pedagogernas tid och förskolans miljöer används på bästa sätt utifrån barnens vistelsetider. Arbetet har lett till en ökad kvalitet ur många olika aspekter för både barn och personal. Även Pia Williams, forskare från Göteborgs universitet deltar, och lyfter flera av de faktorer som är viktiga för en hög kvalitet i förskolan. Läs mer på skolriksdag.se.

          Per-Arne Andersson

          Avdelningsdirektör

          Be Sociable, Share!

            Författare:
            Kommentarer: Bli först att kommentera
            Kategori: Förskola
            Etiketter: ,

            Kloka ord om reformer och statsbidrag

            Statssekreterare Erik Nilsson skriver idag ett klokt inlägg på Facebook. Inlägget handlar om behovet av att ta hänsyn till lokala förutsättningar och vikten av dialog med huvudmän och skolor innan beslut om reformer fattas.  Han skriver också om kortsiktigheten med alla riktade statsbidrag. Orden bottnar i den kritik mot staten som han möter ute i landets olika kommuner och skolor.

            Jag själv fastnade för dessa rader som borde vara en självklarhet i en bra nationell styrning:

            En tanke vore att för varje beslut som fattas i regering och riksdag verkligen tänka igenom en implementeringskedja. Vad händer på nästa systemnivå om vi fattar detta beslut? Hur ska det få genomslag? När kan det ge effekt längst ut? Och ibland bara: funkar detta i verkligheten?”

            Det är precis dessa frågor SKL driver och arbetar för. Jag hoppas att statssekreterarens ord blir till verkstad.  Trevlig helgläsning!

            erik Nilsson

            Be Sociable, Share!

              Förtydligande om en första linje med elevhälsan som bas

              Mitt blogginlägg tidigare i veckan har fått både positiva och kritiska kommentarer. Det är spännande att den här frågan ger upphov till debatt med olika synpunkter och perspektiv.

              Jag vill förtydliga att formuleringen ”flyttar in” är ett tillspetsat bildspråk från min sida. Syftet med att pröva en första linje med elevhälsan som bas är att tillgängliggöra flera kompetenser som behövs för att fånga upp elevers behov tidigt. Tanken är inte att ge elevhälsan ett utvidgat uppdrag gentemot hur det är definierat idag. Det som Skottland har lyckats med är att samla resurser och kompetenser runt den enskilda eleven och i mindre utsträckning fastna i stuprör. De olika kompetenserna som jag nämner i inlägget skulle ingå i försöket med sina ordinarie uppdrag och befogenheter. Allt för att ge bästa möjliga stöd till eleverna med förebyggande arbete och tidiga insatser och i barnens vardag. SKL har inget färdigt förslag men känner till flera kommuner och landsting som är intresserade av att komma igång med ett utvecklingsarbete med den här inriktningen. Genom att prova nya arbetssätt och samverkansformer kan vi sedan dra slutsatser om såväl nytta som svårigheter.

              Per-Arne Andersson

              Avdelningschef

              Be Sociable, Share!

                Författare:
                Kommentarer: Bli först att kommentera
                Kategori: Okategoriserade

                Elevhälsan som första linje – BUP flyttar in

                Under julen skrev media om långa väntetider för barn och ungdomar till BUP i Stockholm och den oro som många föräldrar känner. Jag har tidigare här på bloggen skrivit om behovet av det som SKL kallar ”Elevhälsan som första linje”. Efter studiebesök i Skottland förra veckan är jag än mer övertygad om att det skulle vara en klok väg att prova.

                Vems är ansvaret?

                Elevhälsan som första linje handlar om en förstärkt elevhälsa där andra verksamheter som exempelvis BUP och socialtjänsten bidrar med sina resurser och kompetens. Syftet är att bättre möta barns och ungas behov av stöd. Det är inte ovanligt att skolan ser behoven av behandlande insatser som andra verksamheter behöver göra tillgängliga.

                Den psykiska ohälsan har ökat, framförallt bland flickor. Antalet nyanlända elever har ökat. Skolans insatser räcker inte alltid till och när samverkan med primärvård och barn och ungdomspsykiatri (BUP) inte fungerar så drabbar det eleverna. Samarbetet och ansvarsfördelningen fungerar olika bra i olika kommuner och inom olika stadsdelar.

                BUP flyttar in

                En bättre lösning skulle kunna vara att samhället satsar resurserna mer samlat där alla barn och ungdomar befinner sig – i skolan. Det är där vi kan göra tidiga insatser och därmed även stärka det förebyggande arbetet.

                SKL har därför lämnat en skrivelse till regeringen om att få starta upp en försöksverksamhet med en förstärkt elevhälsa där BUP ”flyttar in” i skolan.  Tanken är att till exempel BUP, primärvården och socialtjänsten bättre skulle kunna bistå skolan med sina kompetenser så att de blir lättillgängliga och att man tidigt skulle kunna möta barnens behov. Utredningar skulle göras i skolans kontext och syfta till att ge skolan verktyg för att bättre stötta eleverna.

                Blicken mot Skottland

                På SKL har vi sedan en tid tillbaka varit intresserade av Skottlands arbete med GIRFEC, ”Getting It Right for Every Child”. Förra veckan besökte SKL:s utbildningsberedning skolor i Skottland. Vi slogs av den helhetssyn man har på det enskilda barnet. Man har försökt skapa ett finmaskigt nät som ska fånga upp varje barns behov av samhällets insatser. Förskolorna och skolorna har förstärkts med personal från socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Och man samlas gemensamt kring de barn som riskerar att fara illa, inte mår bra eller har stora utmaning i sin skolgång på något sätt. Det blir ett riktat stöd i barnens vardag.

                I ett exempel vi förevisades i Glasgow släppte inte hemskolan taget om eleven som fortsatte ingå i sitt ordinarie sammanhang minst en dag i veckan. Tiden utökades varsamt successivt och såväl lärarna på hemskolan som eleven och familjen fick stöd i att utveckla strategier för en lyckad skolgång under placeringstiden. Detta exempel byggde på en samverkan mellan motsvarande socialförvaltning och utbildningsförvaltning.

                Ser fram emot respons från regeringen

                Organisation och arbetssätt är nyckeln för att det ska fungera för varje barn. Det var de skolchefer och rektorer vi träffade eniga om. På skolorna vi besökte bollades inte eleverna mellan skolan, socialtjänst och vården. Det var ingen diskussion om vem som har ansvar för att stå för en viss insats. Organisationen byggs utifrån det enskilda barnets behov och inte utifrån de traditionella stuprören. En s.k. ”named person” ansvarar för att samordna insatserna.

                SKL vill gärna se en bred försöksverksamhet som provar ett sådant arbetssätt och vi ser fram emot återkoppling från regeringen. Tillsammans kan vi ta ytterligare ett steg för att motverka barns psykiska ohälsa.

                Be Sociable, Share!

                  Författare:
                  Kommentarer: 10
                  Kategori: Elever
                  Etiketter:

                  Lär dig mer om hur man gör jämförelser och analyser av data

                  I slutet av november publicerades Öppna jämförelser för grundskolan. En nyhet i rapporten var att vi från och med nu kommer att presentera all statistik i Koladas Jämföraren. Jag vill passa på att tipsa om att RKA (Rådet för främjande av lokala analyser) under våren genomför kostnadsfria webbutbildningar om hur man använder databasen för att göra jämförelser och analyser. Utbildningen kan följas live eller ses i efterhand. Onsdagen den 18 januari är första tillfället!

                  Hör också gärna av er till mina medarbetare Karin Hedin eller Lena Jutdal och dela med er av hur ni använder Öppna jämförelser.

                  Vi är intresserade av era tankar om hur vi på SKL kan utveckla våra analyser och jämförelser av data så att de blir användbara för kommunernas utvecklingsarbete på bästa sätt.

                  Kolada webbutbildning

                  Be Sociable, Share!

                    Rapport om ”nattis” från Skolinspektionen

                    Idag kom Skolinspektionen med en rapport  om omsorg på obekväm tid, eller nattis som det ibland kallas. Där konstateras, precis som vi vet sedan tidigare, att de flesta kommuner erbjuder det. Detta trots att de inte måste, vill jag tillägga. För här har vi den besynnerliga lagregleringen som säger att kommunerna ska sträva efter att erbjuda sådan verksamhet. Det är lagstiftarens sätt att säga att bra om ni gör det här, men ni får inga pengar för det. Visst, det finns ett riktat statsbidrag som kommunerna kan få för de platser som de erbjuder, men det täcker bara en liten del av vad det faktiskt kostar att anordna sådan här verksamhet.

                    Nåväl, tillbaka till inspektionens rapport. Jag tycker det är bra att de gjort den här granskningen. Så får vi mer kunskap om hur kommunerna organiserar sådan här verksamhet. För det kan se olika ut. En vanlig modell är att den bedrivs på kvälls- natt- öppna förskolor. Men det finns andra varianter också.

                    Behoven ser olika ut i olika kommuner

                    Många kommuner kan bli bättre på att kartlägga behovet av omsorg på obekväm tid sägs det i rapporten. Så kan det säkert vara, men det finns ju andra sätt att ta reda på behovet än rena kartläggningar tänker jag. Om det exempelvis finns ett sjukhus beläget i kommunen, där man vet att förhållandevis många kommuninvånare jobbar, kan det vara rimligt att gå ut med en bred förfrågan om hur behovet av omsorg på obekväma tider ser ut. I andra kommuner kan det  förväntas vara enstaka familjer som har behov av sådan här verksamhet. Då kan det rimligen vara tillräckligt att ha information om och möjligheter att ansöka om denna typ av omsorg på kommunens hemsida. Arbetsmönstret bland invånarna, och därmed behovet av sådan här verksamhet, ser ju olika ut i olika kommuner menar jag.

                    Skolinspektionen pekar på att det finns kommuner som inte alls erbjuder omsorg på obekväm tid, och inte heller har någon beredskap att erbjuda det om efterfrågan skulle uppstå. Men de kommunerna är i minoritet, vill jag påminna om.

                    Det ligger självklart i alla kommuners intresse att underlätta för sina invånare att jobba, oavsett hur deras arbetstider är förlagda. Och det gör kommunerna. Andelen som erbjuder omsorg på obekväma tider har nästan fördubblats de senaste tio åren. I takt med att samhället och arbetslivet fortsätter förändras är jag övertygad om att vi framöver kommer se en ännu större andel kommuner som erbjuder sådan här omsorg där det finns behov.

                    Per-Arne Andersson

                    Avdelningsdirektör

                    Be Sociable, Share!

                      Författare:
                      Kommentarer: Bli först att kommentera
                      Kategori: Förskola
                      Etiketter: ,

                      Sida 1 av 2712345...1020...Sista »
                      skl logotyp