En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Välkommet om bättre skolgång för ensamkommande

Regeringen beslutade igår att ge Skolverket, SPSM och Socialstyrelsen i uppdrag att ”…anpassa en modell för skolsamverkan till att omfatta alla placerade barn och unga”.  Utgångspunkten ska vara Sisam-modellen som Statens institutionsstyrelse och SPSM har tagit fram i dialog med kommuner och experter. Det här är ett bra beslut. Som DN skriver  är detta särskilt angeläget med tanke på antalet ensamkommande barn och unga som finns i olika former av boenden. 

Sisam-modellen syftar till att säkerställa en obruten skolgång för barn som är placerade på ungdomshem. Modellen innebär att skolan, socialtjänsten och ungdomshemmet ska följa särskilda rutiner för samverkan inför och under en placering och i samband med återgång. Kommuner får teckna avtal om att ingå i modellen och idag omfattas majoriteten av de barn som är placerade i ungdomshem. Utvärdering av modellen visar att den har medfört en ökad samverkan mellan berörda aktörer och att fler elever har kunnat få en obruten skolgång. Den är också utformad så att den med små medel går att anpassa till barn och unga i andra former av samhällsvård, vilket fler kommuner vittnar om.

Samverkan ber bättre förutsättningar för ensamkommande

Det är angeläget att regeringen nu ger myndigheterna i uppdrag att ta fram en liknande modell för samverkan när det gäller alla placerade barn, framför allt med tanke på ensamkommande barn och unga. De senaste fem åren har ungefär 50 000 ensamkommande kommit till Sverige. Det går inte att nog understryka betydelsen av att skolan fungerar bra för dessa barn. Men för att klara detta krävs bra samverkan mellan samhällets olika aktörer.

De ensamkommande finns på olika slags boenden, de byter boenden och flyttar också mellan kommuner. Det innebär utmaningar för såväl skola och socialtjänst som för det enskilda barnet.  Det är vanligt med bristande kontinuitet och att det blir glapp i skolgången.

Syftet med regeringens beslut är att socialtjänsten i hemkommunen och ansvarig för barnets boende, till exempel ett familje- eller HVB-hem, ska upprätta en plan för barnets skolgång.

Myndigheter som samarbetar kan ge bra vägledning till kommunerna

Det är positivt att regeringen använder en prövad modell och sprider denna. Från SKL:s sida har vi tidigare lyft frågan om att modellen borde omfatta alla barn som är placerade i samhällsvård, inte bara ungdomshem utan också familjehem och HVB-hem. Även om vi ännu inte läst regeringens beslut i detalj, verkar detta nu vara på gång.

Jag vill också ge tummen upp för att myndigheterna arbetar tillsammans för att ge kommunerna vägledning och stöd. Samverkan behöver fungera på alla nivåer i systemet.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Be Sociable, Share!

    Författare:
    Kommentarer: Bli först att kommentera
    Kategori: Elever
    Etiketter: , ,

    ”Små grupper i förskolan är inte det viktigaste”

    Jag har lånat min rubrik från en artikel i SvD idag. Artikeln beskriver att Skolverkets riktmärken om mindre barngrupper uppfattas som orealistiska och svåra att leva upp till av ett antal förskolechefer i Stockholm. Fokus är istället på att hitta skicklig personal.  

    Barngruppers storlek är något som engagerar och som skapar rubriker. Artikeln i SvD visar att frågan är komplex och att det inte går att sätta likhetstecken mellan storlek på en grupp och kvalitet. När förskolecheferna själva får önska är det välutbildad personal som står överst på listan för att förbättra verksamheten – det betyder mer än antalet barn i barngruppen. Jag förstår deras bild.

    När Skolverket kom med sina riktmärken skrev jag ett blogginlägg där jag ställde mig kritisk till dessa. Självklart negligerar jag inte vikten av en lämplig storlek på barngruppen. Det har så klart betydelse. Antalet relationer till vuxna och andra barn bör beaktas. Men vad som är den optimala storleken beror på många olika faktorer, som barnens ålder, förskolans lokaler, personaltäthet, antal barn med särskilda behov eller barn med annat modersmål.

    Allt fler barn går i förskolan

    Som också framgår i dagens artikel krockar Skolverkets riktmärken med den verklighet som många kommuner möter idag: att allt fler barn går i förskolan, att det är brist på förskollärare, att stora pensionsavgångar är att vänta och att många nyanlända barn ska börja.

    Jag vill påpeka att det från debatten är lätt att få intrycket av att kommuner inte prioriterar förskolan. Det är fel. Kommunerna har aldrig satsat så mycket som nu på förskolan. Faktum är att kommunerna lyckats bibehålla den höga personaltätheten trots kraftigt ökat antal barn i förskolan, senaste siffran var 5,2 barn per årsarbetare.

    Från avdelning till barngrupp – missa inte seminarium på Skolriksdagen

    Riktmärken innebär även en stelbent syn på organisation och arbetssätt. ”Har man en bra organisation och kan dela grupper under dagen säger barngruppstorleken väldigt lite”, menar Ulla Messing, förskolechef i Kärrtorp i SvD:s artikel.

    På SKL:s konferens Skolriksdagen som går av stapeln den 24-25 april arrangerar vi ett seminarium som handlar precis om detta. Kom och lyssna på Kungsbackas förskolor som har genomfört ett förändringsarbete för att skapa mindre barngrupper av sina förskoleavdelningar. Huvudmannen och förskolechefer har gemensamt sett till att pedagogernas tid och förskolans miljöer används på bästa sätt utifrån barnens vistelsetider. Arbetet har lett till en ökad kvalitet ur många olika aspekter för både barn och personal. Även Pia Williams, forskare från Göteborgs universitet deltar, och lyfter flera av de faktorer som är viktiga för en hög kvalitet i förskolan. Läs mer på skolriksdag.se.

    Per-Arne Andersson

    Avdelningsdirektör

    Be Sociable, Share!

      Författare:
      Kommentarer: Bli först att kommentera
      Kategori: Förskola
      Etiketter: ,

      Kloka ord om reformer och statsbidrag

      Statssekreterare Erik Nilsson skriver idag ett klokt inlägg på Facebook. Inlägget handlar om behovet av att ta hänsyn till lokala förutsättningar och vikten av dialog med huvudmän och skolor innan beslut om reformer fattas.  Han skriver också om kortsiktigheten med alla riktade statsbidrag. Orden bottnar i den kritik mot staten som han möter ute i landets olika kommuner och skolor.

      Jag själv fastnade för dessa rader som borde vara en självklarhet i en bra nationell styrning:

      En tanke vore att för varje beslut som fattas i regering och riksdag verkligen tänka igenom en implementeringskedja. Vad händer på nästa systemnivå om vi fattar detta beslut? Hur ska det få genomslag? När kan det ge effekt längst ut? Och ibland bara: funkar detta i verkligheten?”

      Det är precis dessa frågor SKL driver och arbetar för. Jag hoppas att statssekreterarens ord blir till verkstad.  Trevlig helgläsning!

      erik Nilsson

      Be Sociable, Share!

        Förtydligande om en första linje med elevhälsan som bas

        Mitt blogginlägg tidigare i veckan har fått både positiva och kritiska kommentarer. Det är spännande att den här frågan ger upphov till debatt med olika synpunkter och perspektiv.

        Jag vill förtydliga att formuleringen ”flyttar in” är ett tillspetsat bildspråk från min sida. Syftet med att pröva en första linje med elevhälsan som bas är att tillgängliggöra flera kompetenser som behövs för att fånga upp elevers behov tidigt. Tanken är inte att ge elevhälsan ett utvidgat uppdrag gentemot hur det är definierat idag. Det som Skottland har lyckats med är att samla resurser och kompetenser runt den enskilda eleven och i mindre utsträckning fastna i stuprör. De olika kompetenserna som jag nämner i inlägget skulle ingå i försöket med sina ordinarie uppdrag och befogenheter. Allt för att ge bästa möjliga stöd till eleverna med förebyggande arbete och tidiga insatser och i barnens vardag. SKL har inget färdigt förslag men känner till flera kommuner och landsting som är intresserade av att komma igång med ett utvecklingsarbete med den här inriktningen. Genom att prova nya arbetssätt och samverkansformer kan vi sedan dra slutsatser om såväl nytta som svårigheter.

        Per-Arne Andersson

        Avdelningschef

        Be Sociable, Share!

          Författare:
          Kommentarer: Bli först att kommentera
          Kategori: Okategoriserade

          Elevhälsan som första linje – BUP flyttar in

          Under julen skrev media om långa väntetider för barn och ungdomar till BUP i Stockholm och den oro som många föräldrar känner. Jag har tidigare här på bloggen skrivit om behovet av det som SKL kallar ”Elevhälsan som första linje”. Efter studiebesök i Skottland förra veckan är jag än mer övertygad om att det skulle vara en klok väg att prova.

          Vems är ansvaret?

          Elevhälsan som första linje handlar om en förstärkt elevhälsa där andra verksamheter som exempelvis BUP och socialtjänsten bidrar med sina resurser och kompetens. Syftet är att bättre möta barns och ungas behov av stöd. Det är inte ovanligt att skolan ser behoven av behandlande insatser som andra verksamheter behöver göra tillgängliga.

          Den psykiska ohälsan har ökat, framförallt bland flickor. Antalet nyanlända elever har ökat. Skolans insatser räcker inte alltid till och när samverkan med primärvård och barn och ungdomspsykiatri (BUP) inte fungerar så drabbar det eleverna. Samarbetet och ansvarsfördelningen fungerar olika bra i olika kommuner och inom olika stadsdelar.

          BUP flyttar in

          En bättre lösning skulle kunna vara att samhället satsar resurserna mer samlat där alla barn och ungdomar befinner sig – i skolan. Det är där vi kan göra tidiga insatser och därmed även stärka det förebyggande arbetet.

          SKL har därför lämnat en skrivelse till regeringen om att få starta upp en försöksverksamhet med en förstärkt elevhälsa där BUP ”flyttar in” i skolan.  Tanken är att till exempel BUP, primärvården och socialtjänsten bättre skulle kunna bistå skolan med sina kompetenser så att de blir lättillgängliga och att man tidigt skulle kunna möta barnens behov. Utredningar skulle göras i skolans kontext och syfta till att ge skolan verktyg för att bättre stötta eleverna.

          Blicken mot Skottland

          På SKL har vi sedan en tid tillbaka varit intresserade av Skottlands arbete med GIRFEC, ”Getting It Right for Every Child”. Förra veckan besökte SKL:s utbildningsberedning skolor i Skottland. Vi slogs av den helhetssyn man har på det enskilda barnet. Man har försökt skapa ett finmaskigt nät som ska fånga upp varje barns behov av samhällets insatser. Förskolorna och skolorna har förstärkts med personal från socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Och man samlas gemensamt kring de barn som riskerar att fara illa, inte mår bra eller har stora utmaning i sin skolgång på något sätt. Det blir ett riktat stöd i barnens vardag.

          I ett exempel vi förevisades i Glasgow släppte inte hemskolan taget om eleven som fortsatte ingå i sitt ordinarie sammanhang minst en dag i veckan. Tiden utökades varsamt successivt och såväl lärarna på hemskolan som eleven och familjen fick stöd i att utveckla strategier för en lyckad skolgång under placeringstiden. Detta exempel byggde på en samverkan mellan motsvarande socialförvaltning och utbildningsförvaltning.

          Ser fram emot respons från regeringen

          Organisation och arbetssätt är nyckeln för att det ska fungera för varje barn. Det var de skolchefer och rektorer vi träffade eniga om. På skolorna vi besökte bollades inte eleverna mellan skolan, socialtjänst och vården. Det var ingen diskussion om vem som har ansvar för att stå för en viss insats. Organisationen byggs utifrån det enskilda barnets behov och inte utifrån de traditionella stuprören. En s.k. ”named person” ansvarar för att samordna insatserna.

          SKL vill gärna se en bred försöksverksamhet som provar ett sådant arbetssätt och vi ser fram emot återkoppling från regeringen. Tillsammans kan vi ta ytterligare ett steg för att motverka barns psykiska ohälsa.

          Be Sociable, Share!

            Författare:
            Kommentarer: 10
            Kategori: Elever
            Etiketter:

            Lär dig mer om hur man gör jämförelser och analyser av data

            I slutet av november publicerades Öppna jämförelser för grundskolan. En nyhet i rapporten var att vi från och med nu kommer att presentera all statistik i Koladas Jämföraren. Jag vill passa på att tipsa om att RKA (Rådet för främjande av lokala analyser) under våren genomför kostnadsfria webbutbildningar om hur man använder databasen för att göra jämförelser och analyser. Utbildningen kan följas live eller ses i efterhand. Onsdagen den 18 januari är första tillfället!

            Hör också gärna av er till mina medarbetare Karin Hedin eller Lena Jutdal och dela med er av hur ni använder Öppna jämförelser.

            Vi är intresserade av era tankar om hur vi på SKL kan utveckla våra analyser och jämförelser av data så att de blir användbara för kommunernas utvecklingsarbete på bästa sätt.

            Kolada webbutbildning

            Be Sociable, Share!

              Rapport om ”nattis” från Skolinspektionen

              Idag kom Skolinspektionen med en rapport  om omsorg på obekväm tid, eller nattis som det ibland kallas. Där konstateras, precis som vi vet sedan tidigare, att de flesta kommuner erbjuder det. Detta trots att de inte måste, vill jag tillägga. För här har vi den besynnerliga lagregleringen som säger att kommunerna ska sträva efter att erbjuda sådan verksamhet. Det är lagstiftarens sätt att säga att bra om ni gör det här, men ni får inga pengar för det. Visst, det finns ett riktat statsbidrag som kommunerna kan få för de platser som de erbjuder, men det täcker bara en liten del av vad det faktiskt kostar att anordna sådan här verksamhet.

              Nåväl, tillbaka till inspektionens rapport. Jag tycker det är bra att de gjort den här granskningen. Så får vi mer kunskap om hur kommunerna organiserar sådan här verksamhet. För det kan se olika ut. En vanlig modell är att den bedrivs på kvälls- natt- öppna förskolor. Men det finns andra varianter också.

              Behoven ser olika ut i olika kommuner

              Många kommuner kan bli bättre på att kartlägga behovet av omsorg på obekväm tid sägs det i rapporten. Så kan det säkert vara, men det finns ju andra sätt att ta reda på behovet än rena kartläggningar tänker jag. Om det exempelvis finns ett sjukhus beläget i kommunen, där man vet att förhållandevis många kommuninvånare jobbar, kan det vara rimligt att gå ut med en bred förfrågan om hur behovet av omsorg på obekväma tider ser ut. I andra kommuner kan det  förväntas vara enstaka familjer som har behov av sådan här verksamhet. Då kan det rimligen vara tillräckligt att ha information om och möjligheter att ansöka om denna typ av omsorg på kommunens hemsida. Arbetsmönstret bland invånarna, och därmed behovet av sådan här verksamhet, ser ju olika ut i olika kommuner menar jag.

              Skolinspektionen pekar på att det finns kommuner som inte alls erbjuder omsorg på obekväm tid, och inte heller har någon beredskap att erbjuda det om efterfrågan skulle uppstå. Men de kommunerna är i minoritet, vill jag påminna om.

              Det ligger självklart i alla kommuners intresse att underlätta för sina invånare att jobba, oavsett hur deras arbetstider är förlagda. Och det gör kommunerna. Andelen som erbjuder omsorg på obekväma tider har nästan fördubblats de senaste tio åren. I takt med att samhället och arbetslivet fortsätter förändras är jag övertygad om att vi framöver kommer se en ännu större andel kommuner som erbjuder sådan här omsorg där det finns behov.

              Per-Arne Andersson

              Avdelningsdirektör

              Be Sociable, Share!

                Författare:
                Kommentarer: Bli först att kommentera
                Kategori: Förskola
                Etiketter: ,

                Dagen efter PISA – vikten av uthållighet, långsiktighet och samsyn

                Jag tror att vi är många som är lättade efter gårdagens PISA-rapport. Känslan av försiktig optimism präglade också debatten på det seminarium jag deltog i igår eftermiddag.

                Gustav Fridolin kallade resultaten för ett styrkebesked och ett erkännande för elever, lärare, rektorer och huvudmän. Andreas Schleicher från OECD var med på länk och gratulerade Sverige för ”robust improvements”.

                Astrid Pettersson påpekade att Sverige 2012 var det land som hade försämrat sig mest i matematik. Nu är vi det OECD-land som förbättrat oss mest. Flera i panelen lyfte frågan om att det kanske var så att 2012 var ett avvikande år? Skolor, lärare och elever var mitt i implementeringen av alla nya reformer när undersökningen gjordes. Oavsett om detta stämmer eller inte, var panelen enig om att förra PISA-resultaten har bidragit till ett starkt fokus och en kraftsamling för att förbättra resultaten i skolan.

                bildpisasem

                Den ökande ojämlikheten är en utmaning

                En stor del av seminariet handlade om de ökande skillnaderna mellan eleverna. Det är en oroväckande utveckling. Förslagen på åtgärder var flera; nytt skolpengssystem, säkerställa mer blandade grupper, bättre professionsutveckling, bättre arbetsvillkor och mindre undervisningstid för de lärare som arbetar i utsatta områden, anpassa läromedel och så vidare.

                Jag själv lyfte fram att även om skolan kan göra mycket, kan skolan inte kompensera för allt. Vi har en kraftig boendesegregation med en EBO-lagstiftning som innebär att 70 procent av de nyanlända väljer eget boende. Många barn har därför en boendesituation som starkt missgynnar möjligheterna att klara skolan. Skolan kan inte ensam bryta den ökande ojämlikheten.

                Styrningen av skolan

                I diskussionen om skolans styrning pekade Matz Nilsson på att kommuner och fristående skolor fortsatt ska vara huvudmän. Men att staten bör ta ett större ansvar för en gemensam professionsutveckling. Han menade även att vi behöver en inspektion som stöder skolorna i sin utveckling.

                Jag själv fick frågan om staten skulle ta ett större grepp. Jag svarade ja. Med det menar jag att staten ska ta ett bättre grepp för det som staten ansvarar för idag. Och gärna ha en bättre samverkan mellan det som är det statens ansvar och det som är huvudmännens. Kompetensförsörjningen är ett exempel. Staten behöver se till att vi har en rätt dimensionerad lärarutbildning som möter behovet av förskollärare och lärare. Medan det är professionens och arbetsgivarnas ansvar med utveckling i yrkesutövningen. Ett annat exempel är att staten behöver lösa problemet med de 60 statsbidrag som stökar till det ute i verksamheten.

                När jag läser tidningarna idag kan jag inte låta bli att reflektera över hur vi pratar om vem som gör det viktiga för skolan. Ofta låter det som att staten beslutar och lärarna utför och man glömmer bort mellannivån, det vill säga huvudmännen. Statens insatser är viktiga, men det lokala, vardagliga och ständiga utvecklingsarbetet ansvarar huvudmännen och skolorna för. En tredjedel av kommunerna har i 3-4 år varit med i vår satsning för att stärka styrkedjan i kommunerna, SKL matematik PISA 2015.

                Jag håller med Astrid Pettersson som på seminariet pekade på vikten av lärarnas friutrymme och att vi behöver ha mer praktiknära forskning. Särskilt glad blev jag naturligtvis när hon lyfte fram det samarbete som lärare, rektorer, skolchefer och forskare hade tillsammans i Huvudmännens expertråd. Här kan du läsa rapporten.

                Bryter vi den onda cirkeln nu?

                Jag tror att Skolsverige vill att vi nationella aktörer samlar oss och samarbetar. Den andan genomsyrade också debatten igår.

                Jag brukar ofta prata om bilden av skolan. Nu ser vi en positiv kunskapsutveckling; både vad gäller behörigheten till gymnasieskolan och tydliga förbättringar i både TIMSS och PISA. PISA visar också att svenska elevers motivation ökar. Vi har den senaste veckan läst en inspirerande reportageserie om skolan i DN. Vågar vi hoppas på att Sverige är på väg att bryta den onda cirkeln och gå mot en mer positiv spiral?

                oecdpisa

                Bilden är baserad på OECD (2016). Education Governance in Action.

                Här kan du se gårdagens seminarium i efterhand.

                Per-Arne Andersson

                Avdelningschef

                Be Sociable, Share!

                  Författare:
                  Kommentarer: Bli först att kommentera
                  Kategori: Skolutveckling
                  Etiketter: ,

                  PISA upp eller ner – hur vi än vänder oss måste vi jobba lokalt

                  Imorgon presenteras nästa PISA-rapport. Hur det än går kan vi vara säkra på en sak: Rikspolitiker kommer att lovorda sig själva och lärarna om det går bra. Men om det går dåligt så faller ansvaret på kommunerna.

                  Det är givet att rektorer, lärare – och elever – ska få uppskattning för skolans framgångar. Faktum är att det händer alldeles för sällan. Och visst är det rimligt att huvudmän ska synas när det inte går bra. Men samtidigt ska vi ha i minnet att även lokala politiker, skolchefer och rektorer har en del i skolors framgångar. Samarbete mellan alla nivåer är centralt för framgångsrika skolor.

                  SKL vet vad som krävs

                  Jag vill dock framför allt påminna om att hålla i hatten och inte dras med i publikfriande lösningar om det blir en ny PISA-storm. Självfallet ska vi analysera resultaten, men i stort vill jag mena att det finns mycket kunskap om vad som krävs för bättre resultat. De lokala huvudmännen och staten har ett gemensamt ansvar för att nedanstående genomförs. Ett nära samarbete oss emellan är en grundbult. Med det menar jag inte mer styrning utan bättre styrning. Det vill säga att ansvar och befogenheter hänger ihop.

                  Bra lärare, som behöver en bra arbetsmiljö, kompetensutveckling och löneutveckling. Arbetssätt som främjar elevernas lärande behöver stärkas. Det gäller både i klassrummet och när lärare arbetar tillsammans. Jag träffar ofta lärare och andra medarbetare som vittnar om att denna utveckling är i full gång.

                  Bra ledarskap som skapar tillit mellan profession, huvudmän och stat. Lokala politiker som sätter tydliga mål samt kunniga rektorer och förskolechefer har centrala roller för att utveckla verksamheten och skapa goda förutsättningar för lärare. Här finns utrymme för förbättring. Samtidigt märker jag höga ambitioner bland kommunerna att utveckla både ledning och styrning, och undervisning och dialog med lärarna.

                  Bra samarbete, dels mellan staten och huvudmännen så att till exempel statliga stöd anpassas till lokala behov. Dels inom och mellan kommuner, mellan den politiska ledningen, förvaltningen, rektorer och lärare. Precis som vi har gjort i SKL:s Matematiksatsning. Min upplevelse är att SKL:s samarbete med staten har blivit bättre men behöver vässas ytterligare. Samarbetet inom och mellan kommuner är behöver ständigt hållas levande. Tillit är grunden för en bra skola.

                  Styrningen behöver också vara långsiktig och lyhörd inför de olika förutsättningar som finns lokalt.Generella metoder och förslag är inte alltid lösningen när behoven ser olika ut. Det vet landets kommuner som har allt från 215 till 86 335 elever där olika individer har olika behov.

                  Få tycks känna till historierna om dåliga resultat som vänds till positiva. Eller hur nya arbetssätt skapar glädje, motivation och trygghet både hos lärare och elever. Det är dags att vi börjar sprida berättelserna om det lokala framgångsrika skolarbetet. Det får bli mitt tidiga nyårslöfte.

                  Per-Arne Andersson

                  Avdelningschef

                  Be Sociable, Share!

                    Missa inte Skolriksdag 2017

                    Idag har vi öppnat anmälan till Skolriksdagen 2017! Gå in på skolriksdag.se och läs om plenumprogrammet som nu är klart. Missa inte mötesplatsen för dig som leder och styr skolan. Jag lovar spännande dagar med intressanta diskussioner och inspiration!

                    skolriksdag2017

                    Be Sociable, Share!
                      Sida 1 av 2712345...1020...Sista »
                      skl logotyp