En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Skolkommissionen räcker inte hela vägen

En omprioritering av statliga myndigheters arbete från granskning till stöd men ökad otydlighet i ansvarsfördelningen i skolsystemet. Det är det som jag vid en första genomläsning ser som bäst och sämst i Skolkommissionens slutbetänkande. Det finns också många frågor som inte besvaras.

Ingen lätt uppgift

Skolkommissionen har haft ett svårt uppdrag – att komma med förslag som förbättrar den svenska skolan. Utmaningarna är många och komplexa. Hur stärker vi likvärdighet och motverkar segregation? Hur höjer vi skolresultaten och skapar en god arbetsmiljö för personalen och eleverna? Hur löser vi lärarbristen och utbyggnaden inför växande årskullar? Hur möter vi den digitala utvecklingen och hur vässar vi undervisningens kvalitet? Det är inga lätta frågor. Och Skolkommissionen har inte heller alla svaren.

Förslag med frågor kvar

En del förslag är bra medan andra har brister när de möter skolverkligheten. Det kan också förklara varför kommissionen lämnar så mycket kvar att utreda. Nästan alla förslag bygger på att förändringar ska påbörjas samtidigt som det behövs mer tid och arbete för att landa i detaljerna. På många håll behöver man bli tydligare med hur de förlag man ger verkligen löser de problem man ser.

Ett tydligt sådant exempel är modellen för att fördela statliga pengar till skolan. Kommissionen går fram med förslag på en socioekonomisk fördelning av statsbidrag till undervisning och elevhälsa medan en miniminivå för kommunernas egna resurser behöver utredas vidare. En utredning ska också undersöka orsaker till befintliga skillnader i resurser mellan kommuner. Med många utestående frågor kopplade till förslagen är det svårt att bedöma effekterna fullt ut.

Mer statligt stöd och samarbete

Sammantaget så innehåller kommissionens förslag en stor portion av statligt stöd och samarbete med huvudmän och skolor. Det är bra! För att det statliga stödet ska träffa rätt behöver det också vara varierat och styras av vad skolor och kommuner efterfrågar.

Skolkommissionen lyfter behoven av att samla och sprida kunskap för en positiv utveckling på bred front. Man argumenterar för att skolmyndigheterna ska omprioritera resurser till utvecklingsstöd och främjande arbete. Samverkan mellan lärosäten och huvudmän behöver stärkas och forskning behöver spridas.

Kommissionen föreslår också att SCB ska ta fram en socioekonomiskt index per skolenhet som vägledning för huvudmännen att fördela resurser. Det är ett bra förslag. Tillsammans med den lokala kunskapen om skolornas behov blir det ett stöd för kommunerna att styra resurserna dit de behövs bäst.

Otydligt om ansvarsfördelning

De största svårigheterna tycks kommissionen ha haft i frågan om tydlighet i roller och ansvar i skolsystemet. När OECD granskade det svenska systemet var en av deras huvudsakliga kommentarer att det var svårt att uttyda vem som ansvarar för vad i skolan, och att rollfördelningen behöver bli tydligare. För att driva och utveckla en skola av hög kvalitet är en av de viktigaste frågorna att ansvar och mandat måste hänga ihop. Flera av Skolkommissionens förslag går snarare i andra riktningen.

Dialog om vägen framåt

Det finns naturligtvis också saker som jag gärna hade sett mer av. Större fokus på insatser för att höja kvaliteten på all undervisning, en bredare diskussion om innehåll i läroplaner och kursplaner, om ambitioner och prioriteringar. Men med respekt för det svåra uppdraget så ser jag ändå att Skolkommissionens arbete kan bidra till konstruktiva diskussioner mellan skolhuvudmännen och staten. Vägen framåt kräver ett gott samarbete som bygger på tät dialog, väl förankrade reformer och tydliga roller där ansvar och befogenheter följs åt.

Här kan du även läsa SKL:s ordförande Lena Mickos kommentar.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Be Sociable, Share!

    OECD visar ökade skillnader i elevers prestationer

    När OECD:s Andreas Schleicher och utbildningsminister Gustav Fridolin under måndagen möttes på seminariet Utmaningar på vägen mot en jämlik skola – OECD:s analys var den dystra bilden av minskad likvärdighet i svenska skolan i fokus. För även om vi i början av december förra året med glädje kunde konstatera ett trendbrott i den genomsnittliga resultatutvecklingen, visade PISA 2015 samtidigt ökade skillnader i elevers prestationer.

    Familjebakgrunden större roll än OECD-genomsnittet

    PISA mäter likvärdighet på olika sätt, där resultatskillnader mellan skolor är ett. De skillnader i elevers resultat som hänger ihop med vilken skola de går i har ökat under de tio senaste åren. Det beror bland annat på att sammansättningen utifrån elevernas bakgrund varierar mellan olika skolor. Familjebakgrunden spelar en stor roll för resultaten, i Sverige spelar den större än för OECD i genomsnitt. Att elever i allt högre grad går i skolor med andra elever med liknande socioekonomiska förutsättningar har alltså, på relativt kort tid, lett till klyftor vad gäller kunskaper hos svenska 15-åringar.

    Skolans roll för att bryta segregationens effekter

    Varje skola arbetar med det kompensatoriska uppdraget, att ge eleverna likvärdiga förutsättningar oavsett bakgrund. Kommunerna ägnar mycket tid och kraft till att ge medborgarna likvärdiga förutsättningar. Samtidigt ser vi att utvecklingen går åt andra hållet. Vad kan skolan göra? Vad kan göras inom andra områden? Vad kan vi göra tillsammans?

    Eftersom skillnader i elevsammansättning mellan skolor har en boendesegregation i botten är frågan vad skolan på egen hand förmår göra. Hur ska en skolpolitik utformas för att motverka snarare än förstärka andra segregerande mekanismer i samhället?

    Här finns inga enkla lösningar – något som vi tyvärr ofta ser i debatten. Gustav Fridolin uttryckte på seminariet att vi lätt landar i systemnivån när vi vill ringa in problembilden, men att utgångspunkten måste finnas i varje elevs studiesituation. Där tycker jag att han har en verklig poäng.

    Gemensamma lösningar för elevernas bästa

    Regeringen meddelade i mars att de avser inrätta en ny myndighet i Delegationen mot segregation med ansvar för genomförandet av reformprogrammet mot segregation. Om två veckor väntar vi Skolkommissionens slutbetänkande.

    Jag kan konstatera att i delbetänkandet fanns inte de svar som behövs för att lösa de svåra frågorna, snarare ser jag tendenser att antingen tro att nya finansieringsregler eller nya administrativa påbyggnader ska lösa skolans utmaningar. Jag hoppas att det finns mer av djupare analys i slutbetänkandet och att skolans roll för att möta den bristande likvärdigheten blir tydlig. Då behövs verktyg för att motverka den utveckling som OECD visar på, att elever med samma bakgrund alltmer samlas i samma skolor.

    Jag ser nu fram emot Skolkommissionens förslag som jag hoppas innehåller verkningsfulla åtgärder för att motverka segregationens effekter i skolan. Sådana åtgärder står inte ensamma utan måste bygga på en sammanhållen politik med dialog mellan stat och kommun. Det behövs också breda samhällsinsatser i samverkan med andra politikområden. Inte minst måste ansvar och mandat för kommunerna hänga ihop så att elever erbjuds den bästa möjliga skolan. Vi måste visa respekt för svårigheterna. Lösningarna måste vi hitta tillsammans.

    Be Sociable, Share!

      Olika är normen i en skola för alla

      Idag lanserar SKL ett inspirationsmaterial för att fler kommuner och skolor ska ta steget mot lärmiljöer som bättre kan möta elevers olika behov.

      SKL:s utgångspunkt är att det går att ge alla elever goda möjligheter att lyckas genom att skolan förändrar organisation och arbetssätt. Det gjorde Nossebro skola i Essunga kommun. Eleverna kunde i större utsträckning undervisas i sitt ordinarie sammanhang med anpassningar och stöd. Elevernas kunskapsresultat förbättrades samtidigt som tilltron till den egna förmågan ökade.

      En liknande resa påbörjade tolv kommuner inom Ifous FoU-program Inkluderande lärmiljöer 2012. Nu har SKL tagit fram ett material där vi lyfter fram dessa kommuners erfarenheter. De beskriver en synvända där blicken riktas mot att utveckla undervisning och organisation utifrån elevernas behov istället för att fokusera på elevers svårigheter.

      Samarbete är centralt

      Vi har identifierat ett antal framgångsfaktorer i arbetet med att skapa inkluderande lärmiljöer. Det handlar om elevsyn, goda relationer, varierande lärmiljöer, tillit, ledarskap, kunskaper, kollegialt lärande, samsyn, samarbete och tid.

      Samarbetet mellan lärarna och med elevhälsan är centralt. Även samverkan mellan myndigheter och olika verksamheter kan vara avgörande för vissa elever.

      Våga förändra

      När kommuner och skolor utformar inkluderande lärmiljöer är det ett sätt att möta elevers olikheter. Elisabeth Persson, en av forskarna som har följt Nossebros arbete, intervjuas i vårt material. Hon säger att man måste våga se den egna verksamheten, utmana den rådande kulturen och hur skolans resurser används.

      Förändringar av undervisningens struktur, tydlighet och anpassningar är avgörande för vissa elever samtidigt som de är positiva för alla eftersom de inte missgynnar någon.

      Jag är medveten om att arbetet med att skapa inkluderande lärmiljöer inte alltid är enkelt, framförallt inte till en början. Men för elevernas bästa måste vi ha mod att förändra vårt synsätt, vårt arbetssätt och våga se att olika är normen i en skola för alla.

      Per-Arne Andersson

       

       

      Be Sociable, Share!

        Författare:
        Kommentarer: 1
        Kategori: Elever
        Etiketter: ,

        Påståenden om lärarlöner väcker frågor

        Helene Hellmark Knutsson och Gustav Fridolin ”läxar upp kommunerna om lärarlönerna” idag i SvD. Ministrarnas svepande uttalanden väcker både frågor och oro över regeringens syn på verkligheten.

        Jag undrar till exempel vad Hellmark Knutsson menar när hon säger att ” jag hade kunnat tro att man som arbetsgivare hade tittat mer långsiktigt på hur man ska klara lärarförsörjningen.”  Tänk, så sent som förra veckan så publicerade Skolverket en redovisning av just – kommunernas rekryteringsstrategier  I sammanfattningen står bland annat att läsa – låt mig citera – ”i stort sett alla offentliga huvudmän har en rekryteringsstrategi”. Och att nästan alla huvudmän arbetar aktivt med att förbättra sitt rykte som en attraktiv arbetsgivare. Just den här redovisningen avgränsar sig i och för sig till lågstadiet, men ändå. I artikeln antyder ministern att kommunerna inte bryr sig om skolans kompetensförsörjning. Skolverket säger tvärtom. Hur ska det förstås?

        Lärarnas löner har ökat markant senaste åren

        De senaste åren har lärarnas löner varit prioriterade, både som följd av kommunernas medvetna satsningar och regeringens kompletterande statsbidrag. Statens bidrag omfattar tre miljarder per år och tillförs utöver de drygt 15 miljarder som kommunerna lagt på ökade lärarlöner bara de senaste fyra åren.

        Regeringens ansvar

        Jag blir också förvånad över frånvaron av diskussion om regeringens ansvar, till exempel för lärarutbildningen. Hur ser ministrarna till att dimensioneringen av lärarutbildningen motsvarar behoven? Inte minst i ljuset av att antalet elever i Sverige de senaste åren ökat markant, bland annat till följd att det stora antalet nyanlända elever.

        Rekryteringsutmaningarna och vad de innebär att staten behöver göra beskrivs i SKL:s nya rapport Utbilda för framtidens välfärd.

        Orimligt att lasta kommunerna för lärarnas besvikelse

        Regering, fackliga organisationer och arbetsgivare var eniga om att lärarlönelyftet syftade till ökad differentiering av lönerna. När nu reformen skapar besvikelse och osämja i lärarkåren lastas ansvaret på kommunerna, såväl av ministrarna som av facken. Det är helt orimligt.

        Huvudmännen har gjort ett hästjobb med lärarlönelyftet. Det skrev jag om redan i höstas när regeringen felaktigt kritiserade kommunerna för att lönepengarna skulle frysas inne. Kommentarerna i dagens artikel visar återigen brist på den tillit som är så viktig.

        Statens satsningar behöver hänga ihop

        Men på en punkt håller jag definitivt med ministern. Att vi behöver få ihop det lokala arbetet med skolutveckling och lönebildning med de satsningarna som staten gör. Det är just det som är den stora utmaningen. De statliga satsningarna är många, vilket på flera sätt såklart är bra.

        Men det som oroar mig är att regeringen agerar och uttalar sig som om det inte händer något i kommunerna utan de satsningarna. Inget kunde vara mer fel. Lärare, skolledare och huvudmän sliter dagligen för att utveckla och förbättra skolan. Det är regeringen också medveten om. Åtminstone var det så det lät då de senaste PISA-resultaten kom i vintras, och där det visat sig att den svenska skolan vänt den negativa trenden uppåt. Då öste regeringen beröm över det hårda arbete som gjorts och görs i de svenska skolorna för att förbättra elevernas resultat.

        Samverkan med huvudmännen vägen framåt

        I min värld hänger ansvar och mandat ihop. Det handlar om att såväl stat som huvudman behöver ta ansvar för det som ligger inom deras eget område. När något blir problematiskt arbetar man tillsammans istället för att skylla på varandra. Min poäng är att ansvaret för en reform som Lärarlönelyftet eller en strategi för personalförsörjning inte enbart kan vara statens, huvudmännens eller den enskildas. Det är gemensamt. För att lyckas krävs samverkan och tillit till varandra. Det står högst upp på min önskelista just nu.

         

         

        Be Sociable, Share!

          Författare:
          Kommentarer: Bli först att kommentera
          Kategori: Lärare och yrket
          Etiketter:

          Kvotering räcker inte för bättre skolgång för nyanlända

          Utbildningsdepartementet föreslår en tillfällig lag att kommuner kan avsätta en särskild kvot på fem procent för nyanlända elever på skolor. De kommuner som vill kan då kringgå den närhetsprincipen för att påverka elevsammansättningen på skolor – som idag ofta är ett utslag av boendesegregationen. Många nyanlända elever går på skolor där merparten av eleverna har en svag socio-ekonomisk bakgrund.

          Det är angeläget att underlätta nyanländas skolgång. Sedan i höstas kan fristående skolor med kö inrätta en särskild kvot för nyanlända elever. Jag tycker att det är rimligt att även kommuner ges denna möjlighet. Vi har tidigare från SKL föreslagit en försöksverksamhet av detta slag.

          Men jag hoppas att inte utbildningsministern eller någon annan tror att en särskild kvot är en quick fix för att lösa nyanländas utmaningar i skolan. Ett bra mottagande och skolgång för nyanlända elever är en komplex fråga precis som elevsammansättningen i klasser och skolor.

          Stor efterfrågan på lärare i svenska som andra språk

          Tillgången till lärare i svenska som andraspråk är viktig, kompetensen hos övriga lärare på skolan att undervisa språk- och kunskapsutvecklande, liksom samarbetet med modersmålslärare och studiehandledare är viktigt. Men idag råder brist på dessa kompetenser.

          -Först och främst måste det utbildas fler lärare i svenska som andraspråk.

          -Staten skulle också kunna erbjuda storskalig webbaserad kompetensutveckling i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för lärare.

          -Webbaserad kompetensutveckling för elevhälsans yrkesgrupper och studie- och yrkesvägledare kan också behövas för att ge nyanlända elever ett bra stöd.

          Lär av de som lyckas

          Vår utgångspunkt är att alla skolor ska vara bra skolor. Skolor som har lång erfarenhet av att ta emot nyanlända elever kan erbjuda en bra utbildning och fler skolor kan behöva lära av dem. Exempelvis har Rosengårdsskolan i Malmö förbättrat sina resultat genom ett målmedvetet förbättringsarbete. I Öppna jämförelser – Grundskola 2016 pekade vi på ett antal framgångsfaktorer i utbildning för nyanlända elever.

          Per-Arne Andersson

           

          Be Sociable, Share!

            Författare:
            Kommentarer: Bli först att kommentera
            Kategori: Elever
            Etiketter:

            Otåligheten växer – växla upp skolans digitalisering

            Det finns många skäl för en ökad och mer samlad digitalisering i skolan. Från SKL:s sida konstaterar vi att digitala hjälpmedel och metoder i skolan kan underlätta både integration, lärarnas administrativa börda och inte minst lärarbristen genom att utöka fjärr- och distansundervisning. Alternativa verktyg ger också möjlighet till en mer individanpassad och inkluderande undervisning.

            Bara de senaste dagarna har flera aktörer gett uttryck för sin otålighet när det gäller skolans digitalisering. Forskare, verksamhetschefer och företrädare för flera universitet hävdade i Dagens Samhälle i veckan att Sverige behöver en digital framtidsvision där skolans digitalisering är en viktig del. Och idag presenterar Lärarförbundet en åtgärdslista för hur skolan kan påskynda sitt arbete.

            Vi vet att många huvudmän redan gör mycket – det visar inte minst nomineringarna till utmärkelsen Guldtrappan som belönar utveckling för digitalt lärande – men det behövs ett samlat grepp och en nationell kraftsamling för en likvärdig utveckling. Detta lämnade SKL en framställan om till regeringen vid årsskiftet. I framställan säger vi bland annat att vi är redo att bidra till att förverkliga den nationella IT-strategi som Skolverket la fram för snart ett år sedan, men också att det behövs en grundläggande infrastruktur, till exempel genom nationella it-standarder. Dessutom framhåller vi vikten av att skolan lär ut digitala färdigheter. Det är nödvändigt med tanke på Sveriges framtida utveckling och att dagens elever behöver rustas för framtida arbetsmarknad. Nu följer vi upp vår framställan, bland annat genom möten med utbildningsdepartementet och ledamöter i utbildningsutskottet.

            Det är bra att vi är flera som på olika sätt uttrycker att skolans digitala utveckling går för långsamt. Vi behöver öka takten, vi behöver göra det tillsammans och vi kan inte vänta!

            Per-Arne Andersson

            Be Sociable, Share!

              Författare:
              Kommentarer: Bli först att kommentera
              Kategori: Digitalisering
              Etiketter:

              Välkommet om bättre skolgång för ensamkommande

              Regeringen beslutade igår att ge Skolverket, SPSM och Socialstyrelsen i uppdrag att ”…anpassa en modell för skolsamverkan till att omfatta alla placerade barn och unga”.  Utgångspunkten ska vara Sisam-modellen som Statens institutionsstyrelse och SPSM har tagit fram i dialog med kommuner och experter. Det här är ett bra beslut. Som DN skriver  är detta särskilt angeläget med tanke på antalet ensamkommande barn och unga som finns i olika former av boenden. 

              Sisam-modellen syftar till att säkerställa en obruten skolgång för barn som är placerade på ungdomshem. Modellen innebär att skolan, socialtjänsten och ungdomshemmet ska följa särskilda rutiner för samverkan inför och under en placering och i samband med återgång. Kommuner får teckna avtal om att ingå i modellen och idag omfattas majoriteten av de barn som är placerade i ungdomshem. Utvärdering av modellen visar att den har medfört en ökad samverkan mellan berörda aktörer och att fler elever har kunnat få en obruten skolgång. Den är också utformad så att den med små medel går att anpassa till barn och unga i andra former av samhällsvård, vilket fler kommuner vittnar om.

              Samverkan ber bättre förutsättningar för ensamkommande

              Det är angeläget att regeringen nu ger myndigheterna i uppdrag att ta fram en liknande modell för samverkan när det gäller alla placerade barn, framför allt med tanke på ensamkommande barn och unga. De senaste fem åren har ungefär 50 000 ensamkommande kommit till Sverige. Det går inte att nog understryka betydelsen av att skolan fungerar bra för dessa barn. Men för att klara detta krävs bra samverkan mellan samhällets olika aktörer.

              De ensamkommande finns på olika slags boenden, de byter boenden och flyttar också mellan kommuner. Det innebär utmaningar för såväl skola och socialtjänst som för det enskilda barnet.  Det är vanligt med bristande kontinuitet och att det blir glapp i skolgången.

              Syftet med regeringens beslut är att socialtjänsten i hemkommunen och ansvarig för barnets boende, till exempel ett familje- eller HVB-hem, ska upprätta en plan för barnets skolgång.

              Myndigheter som samarbetar kan ge bra vägledning till kommunerna

              Det är positivt att regeringen använder en prövad modell och sprider denna. Från SKL:s sida har vi tidigare lyft frågan om att modellen borde omfatta alla barn som är placerade i samhällsvård, inte bara ungdomshem utan också familjehem och HVB-hem. Även om vi ännu inte läst regeringens beslut i detalj, verkar detta nu vara på gång.

              Jag vill också ge tummen upp för att myndigheterna arbetar tillsammans för att ge kommunerna vägledning och stöd. Samverkan behöver fungera på alla nivåer i systemet.

              Per-Arne Andersson

              Avdelningschef

              Be Sociable, Share!

                Författare:
                Kommentarer: Bli först att kommentera
                Kategori: Elever
                Etiketter: , ,

                ”Små grupper i förskolan är inte det viktigaste”

                Jag har lånat min rubrik från en artikel i SvD idag. Artikeln beskriver att Skolverkets riktmärken om mindre barngrupper uppfattas som orealistiska och svåra att leva upp till av ett antal förskolechefer i Stockholm. Fokus är istället på att hitta skicklig personal.  

                Barngruppers storlek är något som engagerar och som skapar rubriker. Artikeln i SvD visar att frågan är komplex och att det inte går att sätta likhetstecken mellan storlek på en grupp och kvalitet. När förskolecheferna själva får önska är det välutbildad personal som står överst på listan för att förbättra verksamheten – det betyder mer än antalet barn i barngruppen. Jag förstår deras bild.

                När Skolverket kom med sina riktmärken skrev jag ett blogginlägg där jag ställde mig kritisk till dessa. Självklart negligerar jag inte vikten av en lämplig storlek på barngruppen. Det har så klart betydelse. Antalet relationer till vuxna och andra barn bör beaktas. Men vad som är den optimala storleken beror på många olika faktorer, som barnens ålder, förskolans lokaler, personaltäthet, antal barn med särskilda behov eller barn med annat modersmål.

                Allt fler barn går i förskolan

                Som också framgår i dagens artikel krockar Skolverkets riktmärken med den verklighet som många kommuner möter idag: att allt fler barn går i förskolan, att det är brist på förskollärare, att stora pensionsavgångar är att vänta och att många nyanlända barn ska börja.

                Jag vill påpeka att det från debatten är lätt att få intrycket av att kommuner inte prioriterar förskolan. Det är fel. Kommunerna har aldrig satsat så mycket som nu på förskolan. Faktum är att kommunerna lyckats bibehålla den höga personaltätheten trots kraftigt ökat antal barn i förskolan, senaste siffran var 5,2 barn per årsarbetare.

                Från avdelning till barngrupp – missa inte seminarium på Skolriksdagen

                Riktmärken innebär även en stelbent syn på organisation och arbetssätt. ”Har man en bra organisation och kan dela grupper under dagen säger barngruppstorleken väldigt lite”, menar Ulla Messing, förskolechef i Kärrtorp i SvD:s artikel.

                På SKL:s konferens Skolriksdagen som går av stapeln den 24-25 april arrangerar vi ett seminarium som handlar precis om detta. Kom och lyssna på Kungsbackas förskolor som har genomfört ett förändringsarbete för att skapa mindre barngrupper av sina förskoleavdelningar. Huvudmannen och förskolechefer har gemensamt sett till att pedagogernas tid och förskolans miljöer används på bästa sätt utifrån barnens vistelsetider. Arbetet har lett till en ökad kvalitet ur många olika aspekter för både barn och personal. Även Pia Williams, forskare från Göteborgs universitet deltar, och lyfter flera av de faktorer som är viktiga för en hög kvalitet i förskolan. Läs mer på skolriksdag.se.

                Per-Arne Andersson

                Avdelningsdirektör

                Be Sociable, Share!

                  Författare:
                  Kommentarer: Bli först att kommentera
                  Kategori: Förskola
                  Etiketter: ,

                  Kloka ord om reformer och statsbidrag

                  Statssekreterare Erik Nilsson skriver idag ett klokt inlägg på Facebook. Inlägget handlar om behovet av att ta hänsyn till lokala förutsättningar och vikten av dialog med huvudmän och skolor innan beslut om reformer fattas.  Han skriver också om kortsiktigheten med alla riktade statsbidrag. Orden bottnar i den kritik mot staten som han möter ute i landets olika kommuner och skolor.

                  Jag själv fastnade för dessa rader som borde vara en självklarhet i en bra nationell styrning:

                  En tanke vore att för varje beslut som fattas i regering och riksdag verkligen tänka igenom en implementeringskedja. Vad händer på nästa systemnivå om vi fattar detta beslut? Hur ska det få genomslag? När kan det ge effekt längst ut? Och ibland bara: funkar detta i verkligheten?”

                  Det är precis dessa frågor SKL driver och arbetar för. Jag hoppas att statssekreterarens ord blir till verkstad.  Trevlig helgläsning!

                  erik Nilsson

                  Be Sociable, Share!

                    Förtydligande om en första linje med elevhälsan som bas

                    Mitt blogginlägg tidigare i veckan har fått både positiva och kritiska kommentarer. Det är spännande att den här frågan ger upphov till debatt med olika synpunkter och perspektiv.

                    Jag vill förtydliga att formuleringen ”flyttar in” är ett tillspetsat bildspråk från min sida. Syftet med att pröva en första linje med elevhälsan som bas är att tillgängliggöra flera kompetenser som behövs för att fånga upp elevers behov tidigt. Tanken är inte att ge elevhälsan ett utvidgat uppdrag gentemot hur det är definierat idag. Det som Skottland har lyckats med är att samla resurser och kompetenser runt den enskilda eleven och i mindre utsträckning fastna i stuprör. De olika kompetenserna som jag nämner i inlägget skulle ingå i försöket med sina ordinarie uppdrag och befogenheter. Allt för att ge bästa möjliga stöd till eleverna med förebyggande arbete och tidiga insatser och i barnens vardag. SKL har inget färdigt förslag men känner till flera kommuner och landsting som är intresserade av att komma igång med ett utvecklingsarbete med den här inriktningen. Genom att prova nya arbetssätt och samverkansformer kan vi sedan dra slutsatser om såväl nytta som svårigheter.

                    Per-Arne Andersson

                    Avdelningschef

                    Be Sociable, Share!

                      Författare:
                      Kommentarer: Bli först att kommentera
                      Kategori: Okategoriserade

                      Sida 1 av 2712345...1020...Sista »
                      skl logotyp