En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Explosionsartad elitidrottssatsning i gymnasiet

I dagarna går en av mina medarbetare, Mats Söderberg, i pension. Han har med stor kunskap, engagemang och fokus på samarbete varit en tongivande röst i utvecklingen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen i Sverige under lång tid. Idag gästspelar Mats på denna blogg och skriver om utmaningen med den kraftiga volymökningen av idrottsgymnasierna.

Gästinlägg: Mats Söderberg 

Explosionsartad elitidrottssatsning i gymnasiet

I Sverige har det sedan flera decennier funnits möjlighet för elitidrottssatsande ungdomar att samtidigt bedriva studier i gymnasieskolan vid Riksidrottsgymnasier (RIG). Ett viktigt syfte har varit att ge sådana ungdomar en god grund att stå på den dag deras elitsatsning är över. RIG-formen har visat sig passa flertalet individuella idrotter väl, liksom vissa lagidrotter. Några frekventa lagidrotter däremot – t ex fotboll, ishockey och innebandy, har dock uttryckt behov av andra verksamhetsformer.

I samband med genomförandet av GY-11 lämnade lagstiftaren – dock utan förvarning – utrymme för en ”alternativ form” av elitidrottsgymnasier, Nationellt godkända Idrottsutbildningar (NIU). Tanken från lagstiftarens sida är inte helt klarlagd men kan möjligen ha varit att lämna utrymme för olika regionala samverkanslösningar, eftersom den bygger på samverkansavtal för gymnasieskolan. Det var bråttom, av bara farten gavs det inte utrymme för vare sig Riksidrottsförbundet (RF) eller SKL att sakgranska den tänkta konstruktionen innan den var ett faktum. Därmed visade sig att vi fått in en gökunge i boet. Volymökningen har blivit närmast explosionsartad.

Medan RIG-verksamheten genom åren hållits på en och samma nivå, med en ram på drygt 300 antagningsplatser årligen, dvs. totalt drygt 1 000 årselevplatser, har NIU under den femårsperiod som förflutit närmat sig mer än det sjudubbla och är på väg från noll upp mot 8 000 årselevplatser.

Oklarheter i systemet

Det finns dessutom påtagliga brister i systemet; elever blir på för dem obegripliga grunder förstahandsmottagna i vissa fall och i andra fall andrahandsmottagna. Regler som avser mottagande och urval av elever blir ej möjliga att förstå vare sig för den enskilde idrottssatsande eleven eller dennes föräldrar. Dessutom ställs krav på att elevernas hemkommuner ska skriva samverkansavtal kors och tvärs i landet. Kommuner som normalt inte har något som helst att göra med varandra. Detta för att eleverna ska kunna få plats på önskat program och för att inackorderingstillägg ska kunna utgå. Samverksavtalen får därmed en roll som inte avsetts.

Domstolar upphäver i praktiken principen om frivillig samverkan

Domstolar har – trots att NIU formellt bygger på frivillig kommunal samverkan –  i sådana sammanhang där det inte upprättats något avtal ändå dömt att en elev ska anses rätt att tas emot som förstahandssökande i en kommun som anordnar NIU-verksamhet. Det förhållandet att en elev nu kan tilldömas rätt att tas emot på en studieort, får till följd att domstolen i praktiken upphävt det förhållande att det rör sig om frivillig samverkan. I stället betraktas NIU därmed som ett parallellsystem till RIG och kompassen har rört sig 360 grader.

Orimligt med två parallella system

Är det rimligt att det samtidigt finns två parallella system för elitidrottssatsande ungdomar?  I det ena fallet (RIG) är lokalisering och dimensionering föremål för en nationellt samlad prioritering utifrån ett samlat ansvar, med tydlig åtskillnad med vad som är idrottens respektive skolans ansvar. I det andra fallet (NIU) lokaliseras och dimensioneras utbildningen utifrån varje enskilt specialidrottsförbunds gottfinnande, med avsaknad av ramar för verksamheten och utan någon samlad prioritering. Vad gäller NIU-verksamheten ställs det utöver interkommunal ersättning och inackorderingstillägg dessutom krav på extra ersättningar för att möjliggöra förstärkta tränarresurser i ämnet specialidrott. I det senare fallet frågar man sig vad som säkerställer att hemkommunernas skolbudgetar inte bakvägen tas i anspråk för idrottssatsningen.

Detta är orsaken till att SKL tillskrivit regeringen med begäran om att det tillsätts en utredning avseende ramverket för idrottsgymnasieverksamheten.

 

Be Sociable, Share!

    Svenska elever i topp på demokrati och samhällsfrågor

    Svenska elever presterar i topp på den internationella undersökningen ICCS 2016, den internationella undersökningen om åttondeklassares kunskaper i demokrati och samhällsfrågor. Inget av de deltagande länderna har bättre resultat än Sverige. Dagens rapport från Skolverket är ett glädjande besked, även om det finns utmaningar att ta tag i.

    Sverige hade mycket bra resultat redan 2009 då undersökningen gjordes för första gången. Ändå är Sverige ett av de länder som har förbättrat sina resultat mest. Peter Fredriksson, generaldirektör Skolverket, sa på presskonferensen att svensk skola har lång tradition av att jobba med demokratiuppdraget och av att förmedla alla människors lika värde. Det är något som andra länder vill lära av Sverige.

    Jag delar den bilden. Skolans demokratiuppdrag blir också allt viktigare i takt med den oroande utvecklingen mot ökad populism och extremism i världen. Därför ska lärare och rektorer vara stolta över att svenska elever står upp för jämställdhet, demokrati och allas lika värde.

    Starkt stöd för allas lika värde

    Studien undersöker både elevers kunskaper, värderingar och engagemang i medborgar-, demokrati- och samhällsfrågor.

    Svenska elever uttrycker ett starkt stöd för att olika grupper i samhället ska ha lika rättigheter och möjligheter. Exempelvis är de svenska och norska eleverna mest positiva till kvinnors och mäns lika möjligheter. Stödet har ökat, dock är det fortfarande tjejerna som rankar jämställdhet högre än killarna.

    Även stödet för lika möjligheter för olika etniska grupper är starkt och har en relativt stor ökning över tid. Ett intressant resultat är att av de fjorton europeiska länder som deltog har Sverige det högsta genomsnittliga värdet på skalan över attityder till lika möjligheter för invandrare. Stödet har inte förändrats mellan 2009 och 2016.

    Andra intressanta resultat:

    -Svenska elever har mycket goda kunskaper i medborgar-, demokrati- och samhällsfrågor. Andelen elever som presterar på den högsta kunskapsnivån i ICCS har ökat från 40 procent till 58 procent mellan 2009 och 2016.

    -Svenska elever bedömer att diskussionsklimatet i klassrummet är öppet –och att öppenheten ökat mellan 2009 och 2016.

    -Svenska elever uppskattar sitt framtida valdeltagande som relativt högt i en jämförelse med de övriga deltagande länderna. Däremot uppskattar de svenska eleverna ett lägre framtida aktiva politiska deltagande (i form av att exempelvis gå med i ett politiskt parti eller ställa upp i ett kommunalval).

    -I undersökningen pekar ungdomarna, inklusive de svenska, ut miljöförstöring som det största hotet och terrorism som det näst största.

    Socioekonomisk bakgrund påverkar resultaten

    Resultaten på undersökningen visar dock att kunskapsresultat, värderingar och engagemang skiljer sig mellan kön och mellan elever med olika bakgrund. Det innebär att elevers olika förutsättningar påverkar  skolans arbete både med kunskaps- och demokratiuppdraget. Ökade skillnader mellan elever är en stor utmaning för Sverige.

    Den 12 december publicerar SKL Öppna jämförelser för grundskolan. I den rapporten ger vi en bild både av elevernas kunskapsutveckling och elevernas syn på skolan och sin undervisning.

    Be Sociable, Share!

      Författare:
      Kommentarer: Bli först att kommentera
      Kategori: Elever
      Etiketter: , ,

      Fjärrundervisning – en avgörande lösning i glesbygden

      Här är en bild från verkligheten om hur fjärrundervisning fungerar – så mycket mer innehåll än teknik: I ett klassrum på Runmarö i Värmdö kommun sitter sex elever och på ön Svartsö sitter åtta elever medan den behöriga läraren bedriver fjärrundervisning i NO från Möja. Eleverna ser läraren på en storbildsskärm och han ser eleverna på sin skärm. Hos eleverna finns en handledare.

      Eleverna i årskurs sex och högstadiet reser till fastlandet två dagar i veckan för undervisning i bland annat idrott, hem- och konsumentkunskap och laborationer i kemi. Det innebär tidiga morgnar och lång restid. Med fjärrundervisningen kan eleverna få undervisning på ön tre dagar i veckan. Och lärarna slipper resa runt till öarna, vilket annars ytterligare skulle försvåra möjligheten att rekrytera.

      Eleverna menar att skillnaden inte är stor mellan fjärrlektioner och övriga lektioner. Det är lika lätt att lära sig och vara koncentrerad. Även läraren är nöjd och har dessutom byggt en relation till alla elever.

      Regeringen går inte tillräckligt långt

      Förra veckan svarade SKL:s styrelse på regeringens förslag Entreprenad, fjärrundervisning och distansundervisning. Det är bra att möjligheterna till fjärrundervisning ökar. Men varför ska endast elever i årskurs 7-9 och gymnasieskolan kunna få fjärrundervisning? Dagens lärarbrist gör att vi måste finna nya lösningar för att elever ska få tillgång till undervisning av hög kvalitet, såväl i större kommuner som i glesbygd där elevgrupperna dessutom kan vara små.

      Om utredningens förslag går igenom kommer eleverna årskurs sex i Värmdö inte kunna få fjärrundervisning i fortsättningen. Jag kan inte se något positivt med att elever i årskurs sex, som dessutom ska få sina allra första betyg, riskerar att undervisas i NO av någon som inte är behörig och legitimerad.

      Lyssna på de som har erfarenhet

      Självklart ska möjligheterna till fjärrundervisning vara de samma i alla årskurser. Och det bör vara tillåtet i alla ämnen i den utsträckning det fungerar, inte bara för dem som utredningen föreslår.

      Tyvärr har många fortfarande en grund uppfattning om vad fjärrundervisning är i praktiken. Min uppmaning är att lyssna på de elever, lärare, rektorer och huvudmän som verkligen prövat – och behöver – fjärrundervisning.

      Per-Arne Andersson

      Avdelningschef

      Be Sociable, Share!

        Författare:
        Kommentarer: Bli först att kommentera
        Kategori: Digitalisering Elever
        Etiketter:

        Ekonomirapport pekar på smartare styrning av skolan

        Idag kom SKL:s ekonomirapport. Den visar att kommuner, landsting och regioner står inför omfattande utmaningar. De kommande åren ökar andelen elever kraftigt och nära tusen nya förskolor och skolor behöver byggas. Samtidigt väntas skatteintäkterna minska på grund av en ökande andel äldre och icke arbetande befolkning.

        Det är såklart i grunden bra att det föds många barn och att vi blir allt fler invånare i Sverige. Men det går inte att blunda för att det också kräver att vi använder de resurser som vi lägger på förskolan och skolan, liksom all annan välfärd, på bästa tänkbara sätt. Till exempel genom en smartare styrning av skolan. En styrning fri från exempelvis resursslukande riktade statsbidrag och detaljregleringar som stjäl energi och tid från själva undervisningen.

        Riktade statsbidrag hämmar

        Ett kapitel i rapporten belyser hur just de många riktade statsbidragen stökar till det och hämmar effektiviseringar. Här finns flera slående exempel där bidragen aviseras eller beslutas alltför sent och där sen villkoren för bidragen ändras över tid. Det skapar osäkerhet, det kostar pengar och istället för långsiktigt blir det kortsiktigt.

        Staten måste istället lita på att huvudmännen tar sitt ansvar att säkra en god välfärd utifrån de förutsättningar och behov som finns lokalt. Eftersom olika kommuner har olika behov behöver statens bidrag i första hand vara generella. Men utvecklingen går åt motsatt håll – under de senaste sju åren har de riktade bidragen till kommunerna ökat med cirka 60 procent i fasta priser medan de generella, realt sett, är kvar på ungefär samma nivå.

        Ta vara på digitaliseringens möjligheteter

        Den demografiska utvecklingen i kombination med stora pensionsavgångar för lärare bidrar till ett omfattande rekryteringsbehov framöver. I december kommer vi i Öppna jämförelser – Grundskola att visa att det handlar om så många lärare att det inte räcker att enbart utbilda fler. Vi måste även hitta nya sätt att organisera och arbeta i skolan.

        Jag vill särskilt betona digitaliseringen stora möjligheter för skolan. Skolan ska vara relevant. Barn, ungdomar och vuxna använder i sin vardag telefoner, ”paddor” eller datorer, och då måste man göra det även i skolan. Men det handlar också om att utveckla själva undervisningen och om ökad samverkan – till exempel i form av distans- och fjärrundervisning. Och nej, det handlar inte om att ersätta lärare med datorer. Utan om att jobba ännu smartare för att utforma lärandemiljöer där alla elever lyckas och där personalen räcker till och mår bra.

        Som alltid behöver politik och verksamhet samarbeta för att utveckla välfärden. Därför har SKL föreslagit ett samarbetande råd där regeringen och huvudmännen gemensamt diskuterar och formar nya förslag och nödvändiga förändringar för skolan.

        Per-Arne Andersson

        Avdelningschef

        Be Sociable, Share!

          Snäva tidsramar för implementering av studiestartsstöd

          I Dagens Samhälle nr 33/2017 kan vi läsa att det inte blivit någon vidare fart på studiestartsstödet ännu i september månad. Endast en mycket liten del av anslaget för 2017 har tagits i anspråk. Pannor läggs i djupa veck. Ännu en gång tar kommunerna inte vara på de möjligheter som staten ger.  Återigen ställer jag mig frågan om vad som är en rimlig förväntan på implementering av en reform?

          Studiestartsstödet är infört som ett led i en satsning att rekrytera arbetslösa till studier. Det gäller att komma i kontakt med och aktivera sådana individer som har varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen under minst sex månader och som behöver höja sin kompetens, men inte själva söker sig till utbildning. Dessa individer får då ett bidrag under en startperiod, där den studerande efter ett års tid går över till det vanliga studiestödet.

          Snäva tidsramar för implementering

          Implementeringen av reformen är ett seriöst arbete som kräver tid. Det här är de insatser som kommunerna ska göra:

          -De ska samverka med Arbetsförmedlingen om målgruppen för studierna

          -De ska rådgöra med företrädare för den lokala och regionala arbetsmarknaden för att komma fram till vilka utbildningsinsatser som kan vara gångbara

          -Därefter kan en strategi för det uppsökande arbetet utarbetas, vilken ska förankras i kommunen på politisk nivå.

          -Det gäller också att göra klart var man lokalt kan möta målgruppen – på ett jobbtorg, i Öppna förskolan, i föreningslivet?

          Det här är förutsättningarna för kommuner och statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen, CSN och Skolverket att komma igång med reformen:

          -En första information lämnades i samband med fyra nationella konferenser i april och maj månad. Då fanns ännu inget riksdagsbeslut.

          -Riksdagen fattade sitt beslut först den 31 maj och förordningarna kom två veckor senare, det vill säga 14 dagar innan lagstiftningen trädde i kraft, vilket var fallet den 2 juli 2017. Nu fanns de formella förutsättningarna på plats.

           Vi behöver uppenbarligen höja medvetenheten om vad det innebär att implementera en reform.

          Studiestartsstödet får inte missbrukas

          Om utbetalningarna av stödet börjat på en gång hade det varit illavarslande. Då hade detta inte hunnit föregås av de nödvändiga förberedelser som krävs lokalt och regionalt. Studiestartsstödet får inte missbrukas till att bli en Trisslott, i form av förmånligare studiestödsalternativ till sådana som ändå tänkt studera. Därför är det så nödvändigt att det lokala rekryteringsarbetet ges tid och förutsättningar att verka på det sätt det är tänkt. Att det finns ”pengar på kontot” är inte skäl nog att sätta sprätt på offentliga skattemedel.

          Den påstått ”tröga” starten illustreras av att det är ett antal kommuner som inte anmält att de sätter igång med det rekryterande arbetet redan under 2017. Tittar man vilka dessa är så handlar det dels om tre kommuner med mycket goda socioekonomiska förutsättningar: Danderyd, Lerum och Svedala. Det är kanske inte just där tyngdpunkten finns för den målgrupp som stödet avses. I övrigt är det ett dussin mycket små kommuner såsom Ydre, Götalands minsta kommun och Bjurholm, Norrlands tillika Sveriges minsta kommun. Det handlar om ett antal kommuner med i snitt 5 000 invånare och rör sig därför inte om så särskilt många utbildningsplatser.

          Däremot kan vi konstatera att de kommuner som valt att anmäla till CSN att de vill starta direkt, dvs. redan under andra halvåret 2017, representerar invånare motsvararande 98 procent av Sveriges befolkning. Återstoden kan ta del av stödet om några månader.

          Jag skulle önska lite mer is i magen och förståelse för att det behövs tid för att kunna genomföra reformer på ett bra sätt.

          Per-Arne Andersson

          Be Sociable, Share!

            Författare:
            Kommentarer: 1
            Kategori: Ledning och styrning Skolutveckling
            Etiketter:

            Intressant analys av de statliga lönesatsningarna

            Riksrevisionen presenterade i veckan en granskning av karriärstegsreformen och Lärarlönelyftet. Underrubriken ”Högre lön, men sämre sammanhållning” speglar väl den bild vi ser.

            Högre lön

            Från 2011 har lärarnas löner ökat i reella tal. Samtidigt har lönespridningen ökat. För att få hela bilden av lärarnas löneökningar behöver statens satsningar kompletteras med vad kommunerna satsat under samma tid. Och faktum är att även utan lärarlönelyftet har löneutvecklingen för lärarkåren de senaste åren varit bättre i jämförelse med andra yrkesgrupper inom kommuner och landsting.

            Sedan 2011 har kommunerna satsat 15 miljarder kronor, utöver märket, på lärarlöner, vilket i första hand ligger bakom de senaste årens högre lönenivå. Vi ska ha i minne att det statliga stödet sker under ett par år medan kommunernas lönebildning sker kontinuerligt. I ljuset av detta är slentrianmässiga kommentarer från facken om att huvudmännen borde skjutit till mer av egna medel något onyanserade.

            Sämre sammanhållning

            I Riksrevisionens rapport beskrivs hur de statliga lönemedlen på många håll bidragit till osämja och bristande sammanhållning bland lärarna. Det väcker flera frågor. Lönespridning är vanligt i andra yrken, särskilt i akademiska. En ökad lönespridning har också varit något som såväl fack, arbetsgivare och regering eftersträvat som ett led i att stärka läraryrkets attraktivitet.

            Samtidigt beskriver rapporten att ”det skapats en jargong mellan lärare om att det finns förstelärare, andrelärare och tredjelärare, eller sistelärare”. Det är framför allt lärarna själva som har talat i dessa termer. Detta är problematiskt och en fråga som behöver diskuteras.

            En reflektion är att valet av namn – ”förstelärare” – synes ha varit olyckligt samt att det är problematiskt då staten reglerar vilka yrken och yrkestitlar som ska användas lokalt.

            Rekommendationer för framtiden

            Av debatten får man lätt intrycket att om bara huvudmännen hade skjutit till mer pengar, så hade reformen fungerat bra. Det är inte alls självklart. Riksrevisionens reflektion är mer nyanserad: ”Det är svårt att avgöra om det är regeringens utformning av Lärarlönelyftet, de förväntningar som fanns på reformen eller huvudmännens sätt att fördela löneökningar i Lärarlönelyftet som skapat missnöjet.” Denna slutsats är viktig att ha med sig.

            Det är också värt att notera är att även Riksrevisionen pekar på vikten av att reformer är väl förberedda och förankrade, tydliga i sin utformning och ger tillräckligt med tid för implementering lokalt. Jag kan bara hålla med – se gärna mitt inlägg när lyftet drogs igång.

            Samråd för att vässa reformerna

            För att möta skolans utmaningar har SKL i sitt remissvar över Skolkommissionen föreslagit ett närmare samarbete mellan staten, som sätter ramarna, och skolans huvudmän som ansvarar för verksamheten. SKL föreslår ett arbetande råd mellan staten, kommunerna och professionen.

            I rådet ska alla nya reformer och andra förändringar diskuteras utifrån principerna om full finansiering, tydlig ansvarsfördelning och en plan för genomförande. Allt för att bra förslag ska kunna genomföras på bästa sätt. Att arbeta vidare med finslipning av befintliga statsbidrag för lärarlöner bör vara en del i detta arbete.

            Be Sociable, Share!

              Författare:
              Kommentarer: Bli först att kommentera
              Kategori: Okategoriserade

              Viktiga satsningar på vuxenutbildning

              Vuxenutbildningen får allt större betydelse för individen och spelar en viktig roll för en väl fungerande arbetsmarknad. Regeringens budgetsatsningar är därför välkomna. Men utbyggnaden ska ske på kort tid, den kräver medfinansiering och bristen på lärare är mycket stor.  Ska vi lyckas så behöver huvudmän och stat kroka arm.

              SKL har verkat för fler platser på komvux i allmänhet och yrkesvuxenutbildning (yrkesvux) i synnerhet. Detta är nödvändigt för att möta efterfrågan på kvalificerad arbetskraft. Gymnasieskolan kan inte själv försörja den stora volym av kompetens med gymnasial yrkesutbildning som krävs idag och framöver.

              Förändrad målgrupp ställer nya krav

              Målgruppen för vuxenutbildningen är idag både större och ser annorlunda ut än tidigare. I dag är det en högre andel personer utan svenska som modersmål, unga som i många fall har flera skolmisslyckanden bakom sig och fler personer i behov av särskilt stöd på olika sätt.

              Det här ställer nya krav och är något som måste tas hänsyn till vid förändringar i utformningen av utbildningen. Från SKL: s sida ser vi ser ett stort behov av samlade nationella insatser för att utveckla till exempel modersmålsstöd, språkanpassade läromedel, digitala läromedel och översättning av kursmaterial. Arbetsförmedlares kunskaper om vuxenutbildningen behöver också stärkas.

              Om vuxenutbildningen ska anpassas och användas i ökad grad som etableringsinsats för nyanlända inom ramen för etableringsuppdraget måste det finnas en hållbar finansiering för dessa insatser. Dessutom behöver förutsättningarna för studiefinansiering efter etablering överlag bli bättre så att fler nyanlända kan satsa på fortsatt utbildning. 

              Bristen på lärare en stor utmaning

              Regeringens satsning innebär att många fler lärare kommer att behövas. I och med dagens brist på yrkeslärare måste det därför finnas möjlighet att gradvis bygga ut vuxenutbildningen. Staten har ansvaret för att detta görs.

              För att rekrytera fler lärare borde vuxenutbildningen bättre uppmärksammas i andra statliga satsningar, som lärarlönelyftet. Vi behöver också pröva nya vägar att rekrytera lärare med god yrkeserfarenhet från olika områden. Möjligheterna att studera parallellt med jobbet måste öka och det bör vara kopplat till ett flexibelt studiestödssystem.

              För 2016 aviserades 10 359 platser, vilket resulterade i 8 475 utlagda. För 2017 är planeringen 21 750 nya platser och för 2018 föreslås 32 500 inom yrkesvux. SKL bedömer att cirka 16-17 000 platser i yrkesvux och 4 000 i lärlingsvux är realistiskt i ett närliggande perspektiv om utbildningen ska vara attraktiv och hålla hög kvalitet.

              Svårt med två parallella system

              Jag vill betona att arbetsmarknadspolitiska insatser i högre grad behöver omfatta den kommunala vuxenutbildningen. Det är nödvändigt med en fortsatt utveckling där det är möjligt att koppla ihop vuxenutbildning och arbetsmarknadspolitik. Det är svårt att upprätthålla volym och kvalitet i utbildningen i två parallella system för utbildning av vuxna.

              Ansvarsfull utveckling

              Vuxenutbildningen har utvecklats konstant efter hur det svenska samhället sett ut och hur omvärlden har förändrats. Det behöver den fortsätta göra.

              Förändringarna i utbildningssystemet behöver dock ske gradvis, med eftertanke och med framförhållning. Det måste finnas rimliga förutsättningar att klara kompetensförsörjningen av lärare och skolledare samt bygga ut utbildningarna lokalt. Det ger goda resultat som gagnar såväl individen och samhället.

              Per-Arne Andersson

              Avdelningschef

              Be Sociable, Share!

                Författare:
                Kommentarer: 2
                Kategori: Resurser och resursfördelning Skolutveckling
                Etiketter:

                Professionsprogram för viktigt för att lämnas till myndigheter

                SKL ger både ris och ros åt Skolkommissionens förslag om ett professionsprogram för lärare och skolledare. Idéerna om innehåll är goda. Men låt arbetsgivare och arbetstagare som är närmast verksamheten styra behoven av kompetensutbildningen istället för en myndighet.

                Jag tycker att Skolkommissionen föreslår en del som är värt att bygga vidare på, som professionens delaktighet och ansvar, vikten av tydlighet och transparens samt de skisserade karriärvägarna.

                Samtidigt föreslår man en organisation som är främmande för svensk arbetsmarknad – nämligen att reglera kompetensutvecklingen i förordning och låta en myndighet styra arbetet. Men för att utveckla verksamheten behövs kunskap som förutsätter en närhet till förskolor och skolor samt möjligheterna till ansvarstagande. Denna kombination finns endast på lokal nivå. Skolkommissionens speciallösning stökar till och skapar en otydlig ansvarsfördelning.

                Lärandet en del av vardagen

                Att stärka lärares och skolledares kompetensutveckling måste gå hand i hand med en stärkt lärandekultur i hela skolan. Det behövs även en helhetssyn i samverkan med lärosätena, från grundutbildning till introduktion, kompetensutveckling, påbyggnad och forskning. Det är väsentligt att lärosätena inte ses enbart som utbildningsanordnare. Det är vid lärosätena ny kunskap skapas, prövas och förfinas. Här behöver forskningssamverkan med förskolan och skolan utvecklas, vilket ett professionsprogram kan stödja.

                Lärande som sker i formaliserad form måste mötas med att pröva nytt i vardagen. Vilket utvecklingsstöd och vilken kompetensutveckling som behövs handlar både om individuella behov och verksamhetens behov – ibland sker det bäst i den egna skolan, ibland i samverkan med andra skolor, ibland på en högskola. Detta är inget som kan formaliseras av myndigheter. Här är den lokala nivån klart bättre, med en unik inblick i enskilda förskolors och skolors vardagliga verksamhet och utveckling.

                Samverkan profession, huvudmän, lärosäten och myndigheter

                Istället för en myndighetsstyrning menar jag att vi kan lära av den modell som branschen tidigare föreslagit för att stärka kopplingen mellan forskning och skola. Gemensamma insatser och ett gemensamt ansvarstagande från professionen, huvudmännen, lärosätena och statens sektorsmyndigheter kan garantera den långsiktighet och relevans som ett professionsprogram behöver. Med en sådan grund för kompetensutvecklingen tror jag att eleverna kommer att märka skillnad inom en snar framtid.

                Min poäng är dels att vi behöver prata om formerna och innehållet samtidigt. Det går inte att runda organisationsfrågan eftersom den är väsentlig för innehållet i ett professionsprogram. Dels att professionen behöver kliva fram och ta ansvar för utveckling och innehåll i ett professionsprogram. Såväl kåren i skolan som kåren vid lärosäten. Ansvaret för att möta verksamhetens behov behöver fortsatt ligga på huvudmännen.

                Per-Arne Andersson

                Avdelningschef

                Be Sociable, Share!

                  Remissinstanser vill ha djupare analys av Skolkommissionens förslag

                  Nu börjar yttranden om Skolkommissionens förslag från såväl kommuner, organisationer som myndigheter att publiceras. Mina medarbetare och jag läser just nu remissvaren med stort intresse.

                  Här är kommentarer på några av kommissionens förslag. Jag kommer med all säkerhet att återkomma mer i detalj om enstaka förslag och om SKL:s synpunkter som beslutas på fredag.

                  Skolans finansiering

                  I många remissvar som jag har läst är man positiva till att minska antalet riktade statsbidrag. Flera huvudmän välkomnar förlaget om mer resurser till skolan, men är kritiska till hur det föreslagna statsbidraget till undervisning och elevhälsa har utformats och förslaget om utredning av miniminivåer och sektorsbidrag.

                  Huvudmän pekar på att det finns en rad grundläggande frågor som behöver tas hänsyn till.  Exempelvis styrs kommunernas ekonomi av statliga regelverk som balanskrav och budgetprocess. Förändringar i omvärlden har en direkt påverkan på kommunernas verksamhet. I ljuset av detta ifrågasätts om en nationell resurstilldelning blir mer ”träffsäker” än vad respektive huvudman klarar av. Huvudmännens kunskap om lokala förhållanden, samverkansmöjligheter m.m. får inte undervärderas.

                  Statskontoret skriver att de finner litet stöd i betänkandet för att miniminivåer och sektorsbidrag skulle vara effektiva och proportionerliga instrument för att säkerställa resurser till skolan och avstyrker förslaget om att tillsätta en utredning.  

                  Myndigheter avstyrker förslaget om statlig skolchef

                  Både Statskontoret, Skolverket och Skolinspektionen avstyrker Skolkommissionens förslag om en statlig reglering av skolchefens ansvar eftersom det skulle medföra otydlighet i systemet.  

                  Delade meningar om förslag om professionsprogram

                  Synpunkterna på förslaget om professionsprogram är delade. Statskontoret är negativ och menar att innan regeringen går vidare med ytterligare en satsning på lärarnas karriärutveckling bör erfarenheterna från tidigare satsningar tas tillvara. Myndigheten pekar på att statens fokus bör ligga på att säkerställa att lärarutbildningen fungerar väl innan man sjösätter ytterligare en professionsorienterad reform som innebär att staten tar över ansvar från huvudmännen och arbetsgivarna.  

                  Skolverket ställer sig positiv till att skapa en tydlig struktur för kontinuerlig kompetensutveckling för lärare och skolledare men saknar en beskrivning av hur systemet som helhet är tänkt att fungera.

                  Viktiga perspektiv saknas

                  Flera huvudmän pekar i sina svar på att de saknar viktiga perspektiv i kommissionens betänkande. Det handlar om förskola, fritidshem, grundsärskola, gymnasiesärskola samt vuxenutbildning. Flera av de förslag som kommissionen redovisar är av systemövergripande karaktär och har bäring på samtliga skolformer. Stockholm stad menar att om skolsystemet i sin helhet ska stärkas behöver samtliga skolformer ingå i den bakomliggande analysen och i de strukturella förslag som kan följa av kommissionens arbete framöver.

                  Flera av Skolkommissionens förslag uppfattas som otydliga

                  Även om myndigheter som huvudmän ser positivt på flera av kommissionens förslag, är en generell synpunkt att det finns behov av problematiseringar, förtydliganden och konsekvensanalyser. Flera delar av förslagen uppfattas antingen som otydliga eller att de kommer att bidra till otydlighet i systemet.

                   Denna otydlighet går tvärtemot OECD:s rekommendationer. Min förhoppning är att regeringen lyssnar på instanserna och tar till sig av deras budskap. Genomtänkta och väl förankrade reformer är nämligen enda vägen framåt om inte Skolkommissionens arbete ska vara förgäves. SKL har tidigare formulerat kravet som ”samarbete på riktigt”.

                  Avslutningsvis lånar jag en av Skolverkets formuleringar från deras pressmeddelande. ”Vi behöver samla oss kring de framgångsfaktorer som finns och utifrån dem stödja huvudmännen i deras fortsatta ansvarstagande att få en mer likvärdig skola…”

                  Per-Arne Andersson

                  Avdelningsdirektör

                  P.S. SKL:s styrelse fattade beslut om de delar som rör skolans finansiering i början av juli. Här kan du läsa detta svar. Övriga delar beslutas på fredag den 8 september.

                   

                   

                   

                   

                   

                  Be Sociable, Share!

                    Bra skolutveckling bygger på gemensam analys och tydliga prioriteringar

                    Vad handlar skolutveckling om? Frågan är het i sociala medier. Kritiska röster likställer skolutveckling med externa projekt och insatser som blir kortsiktiga tomtebloss i verksamheten. Denna tolkning av begreppet går tvärtemot min och många andras bild av vad skolutveckling egentligen innebär.

                    Några reflektioner med anledning av debatten:

                    -Skolutveckling sker när professionen och ledningen efter sin analys tillsammans arbetar för att förbättra verksamheten. Om skolan då får externt stöd i detta lokala utvecklingsarbete – till exempel i form av metodstöd från forskare, vägledning från experter från kommunen eller medel från staten – är detta inte samma sak som skolutveckling. Det är bara ett smörjmedel.

                    -Skolutveckling sker inte av sig själv. Det krävs förutsättningar i form av en fungerande styrning och ledning och en struktur för det systematiska kvalitetsarbetet. Det är här huvudmannen spelar en viktig roll. Ledningen behöver arbeta för en gemensam syn där lärarnas kompetens, samarbete och höga förväntningar är avgörande för verksamhetens kvalitet. Det behövs en tydlig rollfördelning och bra samarbete mellan nämnd, förvaltningsledning, rektor och lärare. Gemensamma rutiner för systematisk uppföljning och återkoppling är centralt – inte minst med tanke på att omsättningen av rektorer och chefer har ökat. Att arbetet dokumenteras är därför mycket viktigt.

                    -Skolutveckling handlar om att arbeta systematiskt för att utveckla undervisning och arbetssätt. Analys, insatser och uppföljning måste ske på varje förskola och skola utifrån de lokala behov som finns.

                    -Skolutveckling kräver också infrastruktur i form av tid och mötesplatser. Det gäller såväl inom en skola som mellan förskolor, skolor och huvudmän.

                    Långsiktighet och ständiga förbättringar

                    För att skolutveckling ska ge bestående effekt krävs utveckling ”inifrån”. Det finns inga enkla lösningar eller ”quick fixes”. Långsiktighet och ständiga förbättringar – naturligtvis med elevernas utveckling i fokus – behöver vara ledord. Det tror jag de flesta är helt överens om.

                    Håller du med, vill du nyansera eller kritisera? Kom gärna med synpunkter på mina tankar!

                    P.S.

                    Jag passar här på att tipsa om Lärarnas skolutvecklingskonferens i Skåne.  SKL stödjer arrangemanget som ska vara en arena för professionellt lärande där lärares erfarenheter och analyser står i fokus.

                    Per-Arne Andersson

                    Avdelningsdirektör

                     

                    Be Sociable, Share!

                      Författare:
                      Kommentarer: Bli först att kommentera
                      Kategori: Skolutveckling
                      Etiketter:

                      Sida 1 av 2912345...1020...Sista »
                      skl logotyp