En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Poster av Per-Arne

Behovet av lärare ställer krav på nya arbetssätt i skolan

Antalet elever blir allt fler samtidigt som många lärare går i pension. Behovet av lärare är så stort att det inte räcker att enbart utbilda fler. Vi måste även hitta nya sätt att organisera och arbeta i skolan.

Volymökningen sker i hela utbildningssystemet på samma gång – från förskola till vuxenutbildning. Det är en ny situation. Tidigare har vi sett ökningar i vissa årskullar som vi sedan slussat genom utbildningssystemet. Här är några siffror:

-Fram till år 2020 kommer 80 000 fler elever än idag finnas i grundskolan. Det motsvarar nästan en hel årskull.

-Ungefär 250 nya skolor och 600 nya förskolor behöver byggas.

-UKÄ visar att ungefär 14 000 lärare skulle behöva examineras från lärarutbildningen per år jämfört med dagens cirka 8 000 lärare för att möta arbetsmarknadens behov.

På måndag den 18 december publicerar Skolverket en aktuell prognos över behoven av att rekrytera och utbilda lärare.

Öka flödet in och behålla lärare

Lärarutbildningen är redan idag Sveriges största yrkesutbildning. Var fjärde av alla nya studenter på högskolans yrkesutbildningar börjar idag en lärarutbildning. Ja, du läste rätt, 25 procent! För att möta behovet skulle den siffran behöva vara betydligt högre samtidigt som avhoppen behöver minska markant. Till bilden hör att många andra yrken också har ett växande underskott på arbetskraft. Enbart en utbyggnad av lärarutbildningen är därför inte realistiskt för att lösa lärarbristen.

Samtidigt som lärarutbildningens kvalitet behöver vässas behöver genomströmningen öka och introduktionen av nyexaminerade lärare stärkas. Det måste bli lätt att återkomma som lärare eller bli lärare mitt i arbetslivet.

Strategier för att öka flödet in och behålla lärare kan vara vidareutbildning av redan anställda, underlätta att byta yrke mitt i livet, samverkan med lärosäten på olika sätt och flexiblare lärarutbildningar. Vi behöver också fånga upp lärare med utländsk utbildning och förlänga arbetslivet. För att lyckas behöver vi självklart vara en attraktiv arbetsgivare.

Organisation och skolans arbetssätt

Hur kan vi då arbeta för att bibehålla en god kvalitet i undervisningen när behovet av lärare är större än vad som kommer att examineras? En nyckel är att skolor och kommuner inventerar verksamheten så att medarbetarnas kompetens används på bästa sätt. En del lärare kan koncentrera sig på vissa områden och stötta kollegor i dessa. Andra yrkesgrupper kan ge stöd till lärare att koncentrera sig på det som hör undervisningen till. Digitaliseringen ger här utrymmen för nya sätt att arbeta.

Stat och huvudmän har ett gemensamt ansvar

Som sagt krävs en palett av åtgärder – både på kort och lång sikt: Att öka flödet in i yrket och behålla lärarna, men också att förändra organisation och arbetssätt.

Arbetsgivare och staten – och även de fackliga organisationerna – sitter i samma båt. Vi behöver ta sikte mot samma mål och ro tillsammans för att undvika grynnor och skär. Vi kan inte blunda för den demografiska utvecklingen. Det är vårt ansvar inför eleverna och den svenska välfärden.

Ny rapport presenteras i februari

Jag är övertygad om nödvändigheten av att tänka nytt och våga prova nya vägar. Och det sker redan idag i många kommuner. I början av nästa år kommer SKL att visa exempel på hur några kommuner arbetar med de frågor som jag beskrivit här. Håll utkik efter ny rapport i februari!

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Missa inte Öppna jämförelser – Grundskola på tisdag 12 december!

Så här i adventstider räknar vi inte bara ner dagarna till jul, utan även till publiceringen av årets Öppna jämförelser – Grundskola. På tisdag den 12 december klockan 10 släpper vi årets rapport och kommenterar innehållet i en direktsändning på webben. Varmt välkommen att följa oss på skl.se!

Det sammanvägda resultatet, som ibland också benämns som SKL:s skolranking, presenteras från och med i år inte i själva rapporten. Uppgiften finns dock i databasen Kolada från publiceringsdagen. Då släpper vi också de modellberäknade värdena som beskriver resultat i årskurs 9 med hänsyn tagen till elevernas socioekonomiska bakgrund. Gå gärna in i Kolada redan nu och titta på de resultat som ligger ute och på de verktyg för analys som finns.

Vi kommer att fortsätta att ta fram det sammanvägda resultatet ytterligare en tid. Samtidigt arbetar vi med att utveckla nya sätt att mäta och analysera skolutveckling med grund i statistiken. Min bild är att kommunerna är redo att ta ett kliv vidare.

Olika bilder av utvecklingen

Öppna jämförelser – Grundskola 2017 fokuserar på kommunernas resultat för läsåret 2016/17. Precis som när Skolverket presenterade statistiken tidigare i höst framstår en relativt dyster bild av kunskapsutvecklingen med minskande andelar elever som uppnått kunskapskraven i alla ämnen i årskurs 6 och 9 respektive behörighet till gymnasieskolan. Än så länge finns inte en klar analys av orsakerna till detta tapp. I rapporten kommenterar jag läget samtidigt som vi också lyfter exempel på kommuner som visar en positiv resultatutveckling i olika avseenden.

Två aktuella internationella studier visar på en positiv utveckling för svenska elever. För en månad sedan skrev jag om svenska elevers fina resultat i den internationella studien ICCS, som belyser demokrati- och samhällsfrågor. Nu i veckan visade resultaten från senaste PIRLS att läsförmågan bland svenska fjärdeklassare markant förbättrats sedan förra mätningen. Den positiva utvecklingen märks både bland flickor och pojkar, och bland såväl hög- som lågpresterande elever. Resultaten ligger över genomsnittet för OECD och EU och i nivå med motsvarande resultat för svenska elever när studien genomfördes 2001. Den nya delstudien ePIRLS visar också att elevernas digitala läsförmåga är mycket god, till och med ännu bättre än läsningen på papper.

Ökad ojämlikhet en utmaning

I likhet med flertalet internationella studier av svenska elevers kunskapsutveckling visar även PIRLS att elevernas familjebakgrund spelar en stor roll för resultaten. Vi behöver en bred kraftsamling för att komma till rätta med skillnaderna i skolresultat som har med elevernas hemförhållanden att göra.

I Öppna jämförelser ser vi att det finns kommuner där eleverna har högre kunskapsresultat än förväntat med hänsyn till deras socioekonomiska bakgrund. En sådan kommun är Ödeshög. Följ webbsändningen på tisdag och se hur de arbetar för att nå bra kunskapsresultat och skapa arbetsro och trygghet i skolan.

Vad har hänt med Gymnasieutredningens hundra förslag?

För nästan på dagen ett år sedan skrev jag om Gymnasieutredningens betänkande. Utredningen hade lagt sina nästan hundra förbättringsförslag med syftet att få fler ungdomar att fullfölja en gymnasieutbildning.

Två av förslagen återkom i en promemoria från Utbildningsdepartementet under hösten – behörighetsgivande kurser på yrkesprogram och ett estetiskt ämne i alla nationella program. Båda dessa förslag är viktiga förändringar av gymnasieskolans innehåll.

SKL stödjer förslagen

Att underlätta för elever på yrkesprogram att få grundläggande högskolebehörighet, och på så sätt stimulera fortsatt lärande, ligger helt i linje med målsättningar om att öka ungdomars intresse för yrkesutbildningar och att säkra kompetensförsörjningen på framtidens arbetsmarknad.

I SKL:s  yttrande lyfter vi dock ett antal frågor som rör genomförbarhet och konsekvenser. Till exempel saknar vi en diskussion om vid vilken tidpunkt eleven ska välja bland de olika studieupplägg som beskrivs. Detta kan spela stor roll för huvudmännens och skolornas anpassning av sin organisation när yrkesprogrammens omfattning kan uppgå till mellan 2 500 och 2 800 poäng.

Genomförs förslaget kommer det ge effekt för elever som påbörjar gymnasieskolan höstterminen 2019, och i realiteten först när de går i år två och tre. Enligt promemorian beräknas att kommunernas kostnader kommer öka med 234 miljoner kronor när förändringen är fullt införd. Men mycket är oklart, till exempel inser jag att det är en ren gissningslek att försöka förutse hur många ungdomar som kommer att lockas av att läsa ett mer omfattande yrkesprogram och hur utfallet blir vad gäller andelen som fullföljer med högskolebehörighet. Som så många andra reformer på skolans område kommer även de aktuella förslagen ställa krav på mer lärarresurser. Det är en fråga som oroar.

Mer att vänta…

Vad gäller övriga cirka 95 förslag från Gymnasieutredningen berättade Erik Nilsson (statssekreterare till gymnasie- och kunskapslyftsminister Anna Ekström) under SKL:s gymnasiekonferens tidigare i veckan att regeringen har för avsikt att lägga en proposition ”inom kort”. Det tolkar jag som att något borde vara på gång inte alltför långt in på det nya året.

Förstod jag Erik rätt kommer en sådan proposition i nuläget inte gå vidare med förslagen om en ämnesutformad gymnasieskola och enhetliga behörighetskrav till nationella program sett till kraven på antal betyg. Regeringen har troligen avsikten att arbeta vidare i den riktningen, men främsta fokus läggs nog på att först få igenom förslagen om stödåtgärder och stärkande insatser för introduktionsprogrammen.

Gymnasieskolans styrsystem under diskussion

Såväl Gymnasieutredningen som Skolkommissionen har på olika sätt under det gångna året berört frågan om gymnasieskolans styrsystem och planeringsförutsättningar. Erik Nilsson avslutade sitt anförande med en klassisk cliffhanger, då han berättade att man har funderingar om detta på gång inom regeringskansliet, men oklart i vilken form.

Det är alltså spännande tider för gymnasieskolan framöver. Det blir intressant att se vilka förändringar som kommer att speglas i Skolbloggen om ytterligare ett år.

 

 

#tystiklassen berör på djupet

Elevers berättelser i Dagens Nyheter under hashtagen #tystiklassen berör på djupet. Skolan ska vara en plats för lärande och social utveckling. Skolan ska vara trygg.

Även om skolan i mycket är en spegel av det omgivande samhällets värderingar och kultur så kan det på inget sätt minska arbetsgivarens och lärarnas ansvar att förebygga och förhindra att unga flickor – och pojkar – utsätts för sexuella trakasserier. Tvärtom behöver alla vuxna i skolan – såväl lärare som skolledare och huvudmän – lyssna och agera utifrån sina respektive roller och ansvar. De två lärarförbundens gemensamma artikel i Aftonbladet är ett viktigt stöd för elevernas upprop.

Satsning på män och jämställdhet

Sedan 2016 driver SKL, tillsammans med regeringen, en satsning på män och jämställdhet som handlar om normer för maskulinitet. Syftet är det självklara – att jämställdhetsarbetet även behöver inkludera män och pojkar. I satsningen tar vi del av det arbete som pågår i kommuner och landsting, där skolan är en verksamhet. Vi kommer att sprida goda exempel och ta fram stödmaterial.

Ett exempel på att det går att göra skillnad är Järvenskolan Tallås i Katrineholm. Genom ett medvetet arbete har de exempelvis nolltolerans för olika former av ”skojbråk” i korridorerna, utvecklat sex- och samlevnadsundervisningen och har återkommande diskussioner om normer, värderingar och förhållningssätt.

Tydliga rutiner

Som arbetsgivare och huvudman har varje kommun och skola ett stort ansvar för att omgående agera vid vetskap eller misstanke om sexuella trakasserier i verksamheten och jag vet att skolor och kommuner runt om i landet arbetar aktivt med frågan. Diskussionen behöver vara ständigt pågående och involvera både lärare, elever och skolans ledare.

Ett första steg i det förebyggande arbetet är att fram tydliga rutiner hur man ska agera. På Diskrimineringsombudsmannens hemsida finns information om utbildningsanordnares ansvar och hur man kan arbeta för att främja och vidta åtgärda vid trakasserier på förskolor och skolor.

Mitt i känslor av indignation känner jag också hopp. Det mod och den styrka som elever – och andra grupper – visar genom att gå tillsammans och föra ut sina berättelser i #metoo kan förhoppningsvis leda till en bestående förändring.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

 

Explosionsartad elitidrottssatsning i gymnasiet

I dagarna går en av mina medarbetare, Mats Söderberg, i pension. Han har med stor kunskap, engagemang och fokus på samarbete varit en tongivande röst i utvecklingen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen i Sverige under lång tid. Idag gästspelar Mats på denna blogg och skriver om utmaningen med den kraftiga volymökningen av idrottsgymnasierna.

Gästinlägg: Mats Söderberg 

Explosionsartad elitidrottssatsning i gymnasiet

I Sverige har det sedan flera decennier funnits möjlighet för elitidrottssatsande ungdomar att samtidigt bedriva studier i gymnasieskolan vid Riksidrottsgymnasier (RIG). Ett viktigt syfte har varit att ge sådana ungdomar en god grund att stå på den dag deras elitsatsning är över. RIG-formen har visat sig passa flertalet individuella idrotter väl, liksom vissa lagidrotter. Några frekventa lagidrotter däremot – t ex fotboll, ishockey och innebandy, har dock uttryckt behov av andra verksamhetsformer.

I samband med genomförandet av GY-11 lämnade lagstiftaren – dock utan förvarning – utrymme för en ”alternativ form” av elitidrottsgymnasier, Nationellt godkända Idrottsutbildningar (NIU). Tanken från lagstiftarens sida är inte helt klarlagd men kan möjligen ha varit att lämna utrymme för olika regionala samverkanslösningar, eftersom den bygger på samverkansavtal för gymnasieskolan. Det var bråttom, av bara farten gavs det inte utrymme för vare sig Riksidrottsförbundet (RF) eller SKL att sakgranska den tänkta konstruktionen innan den var ett faktum. Därmed visade sig att vi fått in en gökunge i boet. Volymökningen har blivit närmast explosionsartad.

Medan RIG-verksamheten genom åren hållits på en och samma nivå, med en ram på drygt 300 antagningsplatser årligen, dvs. totalt drygt 1 000 årselevplatser, har NIU under den femårsperiod som förflutit närmat sig mer än det sjudubbla och är på väg från noll upp mot 8 000 årselevplatser.

Oklarheter i systemet

Det finns dessutom påtagliga brister i systemet; elever blir på för dem obegripliga grunder förstahandsmottagna i vissa fall och i andra fall andrahandsmottagna. Regler som avser mottagande och urval av elever blir ej möjliga att förstå vare sig för den enskilde idrottssatsande eleven eller dennes föräldrar. Dessutom ställs krav på att elevernas hemkommuner ska skriva samverkansavtal kors och tvärs i landet. Kommuner som normalt inte har något som helst att göra med varandra. Detta för att eleverna ska kunna få plats på önskat program och för att inackorderingstillägg ska kunna utgå. Samverksavtalen får därmed en roll som inte avsetts.

Domstolar upphäver i praktiken principen om frivillig samverkan

Domstolar har – trots att NIU formellt bygger på frivillig kommunal samverkan –  i sådana sammanhang där det inte upprättats något avtal ändå dömt att en elev ska anses rätt att tas emot som förstahandssökande i en kommun som anordnar NIU-verksamhet. Det förhållandet att en elev nu kan tilldömas rätt att tas emot på en studieort, får till följd att domstolen i praktiken upphävt det förhållande att det rör sig om frivillig samverkan. I stället betraktas NIU därmed som ett parallellsystem till RIG och kompassen har rört sig 360 grader.

Orimligt med två parallella system

Är det rimligt att det samtidigt finns två parallella system för elitidrottssatsande ungdomar?  I det ena fallet (RIG) är lokalisering och dimensionering föremål för en nationellt samlad prioritering utifrån ett samlat ansvar, med tydlig åtskillnad med vad som är idrottens respektive skolans ansvar. I det andra fallet (NIU) lokaliseras och dimensioneras utbildningen utifrån varje enskilt specialidrottsförbunds gottfinnande, med avsaknad av ramar för verksamheten och utan någon samlad prioritering. Vad gäller NIU-verksamheten ställs det utöver interkommunal ersättning och inackorderingstillägg dessutom krav på extra ersättningar för att möjliggöra förstärkta tränarresurser i ämnet specialidrott. I det senare fallet frågar man sig vad som säkerställer att hemkommunernas skolbudgetar inte bakvägen tas i anspråk för idrottssatsningen.

Detta är orsaken till att SKL tillskrivit regeringen med begäran om att det tillsätts en utredning avseende ramverket för idrottsgymnasieverksamheten.

 

Svenska elever i topp på demokrati och samhällsfrågor

Svenska elever presterar i topp på den internationella undersökningen ICCS 2016, den internationella undersökningen om åttondeklassares kunskaper i demokrati och samhällsfrågor. Inget av de deltagande länderna har bättre resultat än Sverige. Dagens rapport från Skolverket är ett glädjande besked, även om det finns utmaningar att ta tag i.

Sverige hade mycket bra resultat redan 2009 då undersökningen gjordes för första gången. Ändå är Sverige ett av de länder som har förbättrat sina resultat mest. Peter Fredriksson, generaldirektör Skolverket, sa på presskonferensen att svensk skola har lång tradition av att jobba med demokratiuppdraget och av att förmedla alla människors lika värde. Det är något som andra länder vill lära av Sverige.

Jag delar den bilden. Skolans demokratiuppdrag blir också allt viktigare i takt med den oroande utvecklingen mot ökad populism och extremism i världen. Därför ska lärare och rektorer vara stolta över att svenska elever står upp för jämställdhet, demokrati och allas lika värde.

Starkt stöd för allas lika värde

Studien undersöker både elevers kunskaper, värderingar och engagemang i medborgar-, demokrati- och samhällsfrågor.

Svenska elever uttrycker ett starkt stöd för att olika grupper i samhället ska ha lika rättigheter och möjligheter. Exempelvis är de svenska och norska eleverna mest positiva till kvinnors och mäns lika möjligheter. Stödet har ökat, dock är det fortfarande tjejerna som rankar jämställdhet högre än killarna.

Även stödet för lika möjligheter för olika etniska grupper är starkt och har en relativt stor ökning över tid. Ett intressant resultat är att av de fjorton europeiska länder som deltog har Sverige det högsta genomsnittliga värdet på skalan över attityder till lika möjligheter för invandrare. Stödet har inte förändrats mellan 2009 och 2016.

Andra intressanta resultat:

-Svenska elever har mycket goda kunskaper i medborgar-, demokrati- och samhällsfrågor. Andelen elever som presterar på den högsta kunskapsnivån i ICCS har ökat från 40 procent till 58 procent mellan 2009 och 2016.

-Svenska elever bedömer att diskussionsklimatet i klassrummet är öppet –och att öppenheten ökat mellan 2009 och 2016.

-Svenska elever uppskattar sitt framtida valdeltagande som relativt högt i en jämförelse med de övriga deltagande länderna. Däremot uppskattar de svenska eleverna ett lägre framtida aktiva politiska deltagande (i form av att exempelvis gå med i ett politiskt parti eller ställa upp i ett kommunalval).

-I undersökningen pekar ungdomarna, inklusive de svenska, ut miljöförstöring som det största hotet och terrorism som det näst största.

Socioekonomisk bakgrund påverkar resultaten

Resultaten på undersökningen visar dock att kunskapsresultat, värderingar och engagemang skiljer sig mellan kön och mellan elever med olika bakgrund. Det innebär att elevers olika förutsättningar påverkar  skolans arbete både med kunskaps- och demokratiuppdraget. Ökade skillnader mellan elever är en stor utmaning för Sverige.

Den 12 december publicerar SKL Öppna jämförelser för grundskolan. I den rapporten ger vi en bild både av elevernas kunskapsutveckling och elevernas syn på skolan och sin undervisning.

Kommentarer: 1
Kategori: Elever
Etiketter: , ,

Fjärrundervisning – en avgörande lösning i glesbygden

Här är en bild från verkligheten om hur fjärrundervisning fungerar – så mycket mer innehåll än teknik: I ett klassrum på Runmarö i Värmdö kommun sitter sex elever och på ön Svartsö sitter åtta elever medan den behöriga läraren bedriver fjärrundervisning i NO från Möja. Eleverna ser läraren på en storbildsskärm och han ser eleverna på sin skärm. Hos eleverna finns en handledare.

Eleverna i årskurs sex och högstadiet reser till fastlandet två dagar i veckan för undervisning i bland annat idrott, hem- och konsumentkunskap och laborationer i kemi. Det innebär tidiga morgnar och lång restid. Med fjärrundervisningen kan eleverna få undervisning på ön tre dagar i veckan. Och lärarna slipper resa runt till öarna, vilket annars ytterligare skulle försvåra möjligheten att rekrytera.

Eleverna menar att skillnaden inte är stor mellan fjärrlektioner och övriga lektioner. Det är lika lätt att lära sig och vara koncentrerad. Även läraren är nöjd och har dessutom byggt en relation till alla elever.

Regeringen går inte tillräckligt långt

Förra veckan svarade SKL:s styrelse på regeringens förslag Entreprenad, fjärrundervisning och distansundervisning. Det är bra att möjligheterna till fjärrundervisning ökar. Men varför ska endast elever i årskurs 7-9 och gymnasieskolan kunna få fjärrundervisning? Dagens lärarbrist gör att vi måste finna nya lösningar för att elever ska få tillgång till undervisning av hög kvalitet, såväl i större kommuner som i glesbygd där elevgrupperna dessutom kan vara små.

Om utredningens förslag går igenom kommer eleverna årskurs sex i Värmdö inte kunna få fjärrundervisning i fortsättningen. Jag kan inte se något positivt med att elever i årskurs sex, som dessutom ska få sina allra första betyg, riskerar att undervisas i NO av någon som inte är behörig och legitimerad.

Lyssna på de som har erfarenhet

Självklart ska möjligheterna till fjärrundervisning vara de samma i alla årskurser. Och det bör vara tillåtet i alla ämnen i den utsträckning det fungerar, inte bara för dem som utredningen föreslår.

Tyvärr har många fortfarande en grund uppfattning om vad fjärrundervisning är i praktiken. Min uppmaning är att lyssna på de elever, lärare, rektorer och huvudmän som verkligen prövat – och behöver – fjärrundervisning.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Ekonomirapport pekar på smartare styrning av skolan

Idag kom SKL:s ekonomirapport. Den visar att kommuner, landsting och regioner står inför omfattande utmaningar. De kommande åren ökar andelen elever kraftigt och nära tusen nya förskolor och skolor behöver byggas. Samtidigt väntas skatteintäkterna minska på grund av en ökande andel äldre och icke arbetande befolkning.

Det är såklart i grunden bra att det föds många barn och att vi blir allt fler invånare i Sverige. Men det går inte att blunda för att det också kräver att vi använder de resurser som vi lägger på förskolan och skolan, liksom all annan välfärd, på bästa tänkbara sätt. Till exempel genom en smartare styrning av skolan. En styrning fri från exempelvis resursslukande riktade statsbidrag och detaljregleringar som stjäl energi och tid från själva undervisningen.

Riktade statsbidrag hämmar

Ett kapitel i rapporten belyser hur just de många riktade statsbidragen stökar till det och hämmar effektiviseringar. Här finns flera slående exempel där bidragen aviseras eller beslutas alltför sent och där sen villkoren för bidragen ändras över tid. Det skapar osäkerhet, det kostar pengar och istället för långsiktigt blir det kortsiktigt.

Staten måste istället lita på att huvudmännen tar sitt ansvar att säkra en god välfärd utifrån de förutsättningar och behov som finns lokalt. Eftersom olika kommuner har olika behov behöver statens bidrag i första hand vara generella. Men utvecklingen går åt motsatt håll – under de senaste sju åren har de riktade bidragen till kommunerna ökat med cirka 60 procent i fasta priser medan de generella, realt sett, är kvar på ungefär samma nivå.

Ta vara på digitaliseringens möjligheteter

Den demografiska utvecklingen i kombination med stora pensionsavgångar för lärare bidrar till ett omfattande rekryteringsbehov framöver. I december kommer vi i Öppna jämförelser – Grundskola att visa att det handlar om så många lärare att det inte räcker att enbart utbilda fler. Vi måste även hitta nya sätt att organisera och arbeta i skolan.

Jag vill särskilt betona digitaliseringen stora möjligheter för skolan. Skolan ska vara relevant. Barn, ungdomar och vuxna använder i sin vardag telefoner, ”paddor” eller datorer, och då måste man göra det även i skolan. Men det handlar också om att utveckla själva undervisningen och om ökad samverkan – till exempel i form av distans- och fjärrundervisning. Och nej, det handlar inte om att ersätta lärare med datorer. Utan om att jobba ännu smartare för att utforma lärandemiljöer där alla elever lyckas och där personalen räcker till och mår bra.

Som alltid behöver politik och verksamhet samarbeta för att utveckla välfärden. Därför har SKL föreslagit ett samarbetande råd där regeringen och huvudmännen gemensamt diskuterar och formar nya förslag och nödvändiga förändringar för skolan.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Snäva tidsramar för implementering av studiestartsstöd

I Dagens Samhälle nr 33/2017 kan vi läsa att det inte blivit någon vidare fart på studiestartsstödet ännu i september månad. Endast en mycket liten del av anslaget för 2017 har tagits i anspråk. Pannor läggs i djupa veck. Ännu en gång tar kommunerna inte vara på de möjligheter som staten ger.  Återigen ställer jag mig frågan om vad som är en rimlig förväntan på implementering av en reform?

Studiestartsstödet är infört som ett led i en satsning att rekrytera arbetslösa till studier. Det gäller att komma i kontakt med och aktivera sådana individer som har varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen under minst sex månader och som behöver höja sin kompetens, men inte själva söker sig till utbildning. Dessa individer får då ett bidrag under en startperiod, där den studerande efter ett års tid går över till det vanliga studiestödet.

Snäva tidsramar för implementering

Implementeringen av reformen är ett seriöst arbete som kräver tid. Det här är de insatser som kommunerna ska göra:

-De ska samverka med Arbetsförmedlingen om målgruppen för studierna

-De ska rådgöra med företrädare för den lokala och regionala arbetsmarknaden för att komma fram till vilka utbildningsinsatser som kan vara gångbara

-Därefter kan en strategi för det uppsökande arbetet utarbetas, vilken ska förankras i kommunen på politisk nivå.

-Det gäller också att göra klart var man lokalt kan möta målgruppen – på ett jobbtorg, i Öppna förskolan, i föreningslivet?

Det här är förutsättningarna för kommuner och statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen, CSN och Skolverket att komma igång med reformen:

-En första information lämnades i samband med fyra nationella konferenser i april och maj månad. Då fanns ännu inget riksdagsbeslut.

-Riksdagen fattade sitt beslut först den 31 maj och förordningarna kom två veckor senare, det vill säga 14 dagar innan lagstiftningen trädde i kraft, vilket var fallet den 2 juli 2017. Nu fanns de formella förutsättningarna på plats.

 Vi behöver uppenbarligen höja medvetenheten om vad det innebär att implementera en reform.

Studiestartsstödet får inte missbrukas

Om utbetalningarna av stödet börjat på en gång hade det varit illavarslande. Då hade detta inte hunnit föregås av de nödvändiga förberedelser som krävs lokalt och regionalt. Studiestartsstödet får inte missbrukas till att bli en Trisslott, i form av förmånligare studiestödsalternativ till sådana som ändå tänkt studera. Därför är det så nödvändigt att det lokala rekryteringsarbetet ges tid och förutsättningar att verka på det sätt det är tänkt. Att det finns ”pengar på kontot” är inte skäl nog att sätta sprätt på offentliga skattemedel.

Den påstått ”tröga” starten illustreras av att det är ett antal kommuner som inte anmält att de sätter igång med det rekryterande arbetet redan under 2017. Tittar man vilka dessa är så handlar det dels om tre kommuner med mycket goda socioekonomiska förutsättningar: Danderyd, Lerum och Svedala. Det är kanske inte just där tyngdpunkten finns för den målgrupp som stödet avses. I övrigt är det ett dussin mycket små kommuner såsom Ydre, Götalands minsta kommun och Bjurholm, Norrlands tillika Sveriges minsta kommun. Det handlar om ett antal kommuner med i snitt 5 000 invånare och rör sig därför inte om så särskilt många utbildningsplatser.

Däremot kan vi konstatera att de kommuner som valt att anmäla till CSN att de vill starta direkt, dvs. redan under andra halvåret 2017, representerar invånare motsvararande 98 procent av Sveriges befolkning. Återstoden kan ta del av stödet om några månader.

Jag skulle önska lite mer is i magen och förståelse för att det behövs tid för att kunna genomföra reformer på ett bra sätt.

Per-Arne Andersson

Kommentarer: 1
Kategori: Ledning och styrning Skolutveckling
Etiketter:

Intressant analys av de statliga lönesatsningarna

Riksrevisionen presenterade i veckan en granskning av karriärstegsreformen och Lärarlönelyftet. Underrubriken ”Högre lön, men sämre sammanhållning” speglar väl den bild vi ser.

Högre lön

Från 2011 har lärarnas löner ökat i reella tal. Samtidigt har lönespridningen ökat. För att få hela bilden av lärarnas löneökningar behöver statens satsningar kompletteras med vad kommunerna satsat under samma tid. Och faktum är att även utan lärarlönelyftet har löneutvecklingen för lärarkåren de senaste åren varit bättre i jämförelse med andra yrkesgrupper inom kommuner och landsting.

Sedan 2011 har kommunerna satsat 15 miljarder kronor, utöver märket, på lärarlöner, vilket i första hand ligger bakom de senaste årens högre lönenivå. Vi ska ha i minne att det statliga stödet sker under ett par år medan kommunernas lönebildning sker kontinuerligt. I ljuset av detta är slentrianmässiga kommentarer från facken om att huvudmännen borde skjutit till mer av egna medel något onyanserade.

Sämre sammanhållning

I Riksrevisionens rapport beskrivs hur de statliga lönemedlen på många håll bidragit till osämja och bristande sammanhållning bland lärarna. Det väcker flera frågor. Lönespridning är vanligt i andra yrken, särskilt i akademiska. En ökad lönespridning har också varit något som såväl fack, arbetsgivare och regering eftersträvat som ett led i att stärka läraryrkets attraktivitet.

Samtidigt beskriver rapporten att ”det skapats en jargong mellan lärare om att det finns förstelärare, andrelärare och tredjelärare, eller sistelärare”. Det är framför allt lärarna själva som har talat i dessa termer. Detta är problematiskt och en fråga som behöver diskuteras.

En reflektion är att valet av namn – ”förstelärare” – synes ha varit olyckligt samt att det är problematiskt då staten reglerar vilka yrken och yrkestitlar som ska användas lokalt.

Rekommendationer för framtiden

Av debatten får man lätt intrycket att om bara huvudmännen hade skjutit till mer pengar, så hade reformen fungerat bra. Det är inte alls självklart. Riksrevisionens reflektion är mer nyanserad: ”Det är svårt att avgöra om det är regeringens utformning av Lärarlönelyftet, de förväntningar som fanns på reformen eller huvudmännens sätt att fördela löneökningar i Lärarlönelyftet som skapat missnöjet.” Denna slutsats är viktig att ha med sig.

Det är också värt att notera är att även Riksrevisionen pekar på vikten av att reformer är väl förberedda och förankrade, tydliga i sin utformning och ger tillräckligt med tid för implementering lokalt. Jag kan bara hålla med – se gärna mitt inlägg när lyftet drogs igång.

Samråd för att vässa reformerna

För att möta skolans utmaningar har SKL i sitt remissvar över Skolkommissionen föreslagit ett närmare samarbete mellan staten, som sätter ramarna, och skolans huvudmän som ansvarar för verksamheten. SKL föreslår ett arbetande råd mellan staten, kommunerna och professionen.

I rådet ska alla nya reformer och andra förändringar diskuteras utifrån principerna om full finansiering, tydlig ansvarsfördelning och en plan för genomförande. Allt för att bra förslag ska kunna genomföras på bästa sätt. Att arbeta vidare med finslipning av befintliga statsbidrag för lärarlöner bör vara en del i detta arbete.

Sida 1 av 2712345...1020...Sista »
skl logotyp