En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

#tystiklassen berör på djupet

Elevers berättelser i Dagens Nyheter under hashtagen #tystiklassen berör på djupet. Skolan ska vara en plats för lärande och social utveckling. Skolan ska vara trygg.

Även om skolan i mycket är en spegel av det omgivande samhällets värderingar och kultur så kan det på inget sätt minska arbetsgivarens och lärarnas ansvar att förebygga och förhindra att unga flickor – och pojkar – utsätts för sexuella trakasserier. Tvärtom behöver alla vuxna i skolan – såväl lärare som skolledare och huvudmän – lyssna och agera utifrån sina respektive roller och ansvar. De två lärarförbundens gemensamma artikel i Aftonbladet är ett viktigt stöd för elevernas upprop.

Satsning på män och jämställdhet

Sedan 2016 driver SKL, tillsammans med regeringen, en satsning på män och jämställdhet som handlar om normer för maskulinitet. Syftet är det självklara – att jämställdhetsarbetet även behöver inkludera män och pojkar. I satsningen tar vi del av det arbete som pågår i kommuner och landsting, där skolan är en verksamhet. Vi kommer att sprida goda exempel och ta fram stödmaterial.

Ett exempel på att det går att göra skillnad är Järvenskolan Tallås i Katrineholm. Genom ett medvetet arbete har de exempelvis nolltolerans för olika former av ”skojbråk” i korridorerna, utvecklat sex- och samlevnadsundervisningen och har återkommande diskussioner om normer, värderingar och förhållningssätt.

Tydliga rutiner

Som arbetsgivare och huvudman har varje kommun och skola ett stort ansvar för att omgående agera vid vetskap eller misstanke om sexuella trakasserier i verksamheten och jag vet att skolor och kommuner runt om i landet arbetar aktivt med frågan. Diskussionen behöver vara ständigt pågående och involvera både lärare, elever och skolans ledare.

Ett första steg i det förebyggande arbetet är att fram tydliga rutiner hur man ska agera. På Diskrimineringsombudsmannens hemsida finns information om utbildningsanordnares ansvar och hur man kan arbeta för att främja och vidta åtgärda vid trakasserier på förskolor och skolor.

Mitt i känslor av indignation känner jag också hopp. Det mod och den styrka som elever – och andra grupper – visar genom att gå tillsammans och föra ut sina berättelser i #metoo kan förhoppningsvis leda till en bestående förändring.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

 

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Elever Okategoriserade
Etiketter: ,

Svenska elever i topp på demokrati och samhällsfrågor

Svenska elever presterar i topp på den internationella undersökningen ICCS 2016, den internationella undersökningen om åttondeklassares kunskaper i demokrati och samhällsfrågor. Inget av de deltagande länderna har bättre resultat än Sverige. Dagens rapport från Skolverket är ett glädjande besked, även om det finns utmaningar att ta tag i.

Sverige hade mycket bra resultat redan 2009 då undersökningen gjordes för första gången. Ändå är Sverige ett av de länder som har förbättrat sina resultat mest. Peter Fredriksson, generaldirektör Skolverket, sa på presskonferensen att svensk skola har lång tradition av att jobba med demokratiuppdraget och av att förmedla alla människors lika värde. Det är något som andra länder vill lära av Sverige.

Jag delar den bilden. Skolans demokratiuppdrag blir också allt viktigare i takt med den oroande utvecklingen mot ökad populism och extremism i världen. Därför ska lärare och rektorer vara stolta över att svenska elever står upp för jämställdhet, demokrati och allas lika värde.

Starkt stöd för allas lika värde

Studien undersöker både elevers kunskaper, värderingar och engagemang i medborgar-, demokrati- och samhällsfrågor.

Svenska elever uttrycker ett starkt stöd för att olika grupper i samhället ska ha lika rättigheter och möjligheter. Exempelvis är de svenska och norska eleverna mest positiva till kvinnors och mäns lika möjligheter. Stödet har ökat, dock är det fortfarande tjejerna som rankar jämställdhet högre än killarna.

Även stödet för lika möjligheter för olika etniska grupper är starkt och har en relativt stor ökning över tid. Ett intressant resultat är att av de fjorton europeiska länder som deltog har Sverige det högsta genomsnittliga värdet på skalan över attityder till lika möjligheter för invandrare. Stödet har inte förändrats mellan 2009 och 2016.

Andra intressanta resultat:

-Svenska elever har mycket goda kunskaper i medborgar-, demokrati- och samhällsfrågor. Andelen elever som presterar på den högsta kunskapsnivån i ICCS har ökat från 40 procent till 58 procent mellan 2009 och 2016.

-Svenska elever bedömer att diskussionsklimatet i klassrummet är öppet –och att öppenheten ökat mellan 2009 och 2016.

-Svenska elever uppskattar sitt framtida valdeltagande som relativt högt i en jämförelse med de övriga deltagande länderna. Däremot uppskattar de svenska eleverna ett lägre framtida aktiva politiska deltagande (i form av att exempelvis gå med i ett politiskt parti eller ställa upp i ett kommunalval).

-I undersökningen pekar ungdomarna, inklusive de svenska, ut miljöförstöring som det största hotet och terrorism som det näst största.

Socioekonomisk bakgrund påverkar resultaten

Resultaten på undersökningen visar dock att kunskapsresultat, värderingar och engagemang skiljer sig mellan kön och mellan elever med olika bakgrund. Det innebär att elevers olika förutsättningar påverkar  skolans arbete både med kunskaps- och demokratiuppdraget. Ökade skillnader mellan elever är en stor utmaning för Sverige.

Den 12 december publicerar SKL Öppna jämförelser för grundskolan. I den rapporten ger vi en bild både av elevernas kunskapsutveckling och elevernas syn på skolan och sin undervisning.

Författare:
Kommentarer: 1
Kategori: Elever
Etiketter: , ,

Fjärrundervisning – en avgörande lösning i glesbygden

Här är en bild från verkligheten om hur fjärrundervisning fungerar – så mycket mer innehåll än teknik: I ett klassrum på Runmarö i Värmdö kommun sitter sex elever och på ön Svartsö sitter åtta elever medan den behöriga läraren bedriver fjärrundervisning i NO från Möja. Eleverna ser läraren på en storbildsskärm och han ser eleverna på sin skärm. Hos eleverna finns en handledare.

Eleverna i årskurs sex och högstadiet reser till fastlandet två dagar i veckan för undervisning i bland annat idrott, hem- och konsumentkunskap och laborationer i kemi. Det innebär tidiga morgnar och lång restid. Med fjärrundervisningen kan eleverna få undervisning på ön tre dagar i veckan. Och lärarna slipper resa runt till öarna, vilket annars ytterligare skulle försvåra möjligheten att rekrytera.

Eleverna menar att skillnaden inte är stor mellan fjärrlektioner och övriga lektioner. Det är lika lätt att lära sig och vara koncentrerad. Även läraren är nöjd och har dessutom byggt en relation till alla elever.

Regeringen går inte tillräckligt långt

Förra veckan svarade SKL:s styrelse på regeringens förslag Entreprenad, fjärrundervisning och distansundervisning. Det är bra att möjligheterna till fjärrundervisning ökar. Men varför ska endast elever i årskurs 7-9 och gymnasieskolan kunna få fjärrundervisning? Dagens lärarbrist gör att vi måste finna nya lösningar för att elever ska få tillgång till undervisning av hög kvalitet, såväl i större kommuner som i glesbygd där elevgrupperna dessutom kan vara små.

Om utredningens förslag går igenom kommer eleverna årskurs sex i Värmdö inte kunna få fjärrundervisning i fortsättningen. Jag kan inte se något positivt med att elever i årskurs sex, som dessutom ska få sina allra första betyg, riskerar att undervisas i NO av någon som inte är behörig och legitimerad.

Lyssna på de som har erfarenhet

Självklart ska möjligheterna till fjärrundervisning vara de samma i alla årskurser. Och det bör vara tillåtet i alla ämnen i den utsträckning det fungerar, inte bara för dem som utredningen föreslår.

Tyvärr har många fortfarande en grund uppfattning om vad fjärrundervisning är i praktiken. Min uppmaning är att lyssna på de elever, lärare, rektorer och huvudmän som verkligen prövat – och behöver – fjärrundervisning.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Digitalisering Elever
Etiketter:

Förslag på garanti om tidiga insatser får underkänt

Igår beslutade regeringen om en lagrådsremiss där det föreslås nya bestämmelser i skollagen om en åtgärdsgaranti i förskoleklassen och lågstadiet. Syftet är gott, men detaljstyrningen som förslaget medför leder till ökad administration och blottar en brist på tillit till skolans medarbetare.

Rent ordmässigt låter det bra – en garanti! Men, tittar man närmare på förslaget handlar det snarare om att vi får en otymplig dubbelreglering av skolans arbete med stödinsatser och en detaljerad arbetsgång som inte bara kan utan ska följas på varje skola.

Jag har gjort det tidigare och gör det nu igen – påminner om att regeringen tillsatt en särskild Tillitsdelegation som arbetar för ökad tillit i styrningen av offentlig sektor, med utgångspunkt i ett starkt förtroende för professionerna som arbetar där. Det nu aktuella förslaget går i rakt motsatt riktning. Jag får verkligen inte ihop det!

Ingen ifrågasätter vikten av tidiga stödinsatser

Jag tror alla är överens om vikten av både tidiga stödinsatser och extra utmaningar under skolgången för de elever som behöver det. Och att dessa ofta behöver vara individuellt utformade. Men vad många glömmer är att det finns olika modeller och metoder för att utveckla sådana arbetssätt. Det visar inte minst de goda exempel som ligger till grund för lagrådsremissen. Där beskrivs hur en rad kommuner arbetar systematiskt med rätt stöd i rätt tid. Visst, deras arbetssätt är likartade. Dock inte exakt likadana. Men det som nu föreslås är en detaljerad reglering av när, med vilket material och vilka i skolans personal som ska göra vad.

Jag är den förste att medge att arbetet med stödinsatser enligt det regelverk som finns idag inte fungerar överallt. Det är inte försvarbart. Men det som behövs är inte mer komplicerad reglering, utan mer stöd om hur nuvarande bestämmelser ska tolkas och tillämpas. Till exempel genom att sprida det goda arbete som utredningen identifierat. Så sa vi från SKL i vårt yttrande. Skolverket är inne på samma linje. Skolverket väcker också en rad berättigade frågor om hur den nya regleringen och de regler om stöd som finns redan idag förhåller sig till varandra. De ser det som oklart. Jag delar den bedömningen.

Frustration över regleringsiver och dokumentationskrav

För en tid sen träffade jag en rektor som suckade över förslaget på nytt regelverk. Hon var positiv till själva syftet. Men hon sa ungefär att ”Snälla, kan vi få jobba lite med barnen först innan vi ska kartlägga och kontrollera deras utveckling, de är bara sex år och en del inte ens det när de börjar förskoleklassen! ”

Det där fastnade hos mig. Jag tror hon gav uttryck för en frustration som delas av många. En frustration över regleringsiver och detaljbestämmelser som signalerar en misstro mot skolans professioner. Och över nya dokumentationskrav som stjäl tid från arbetet med barnen. Detta samtidigt som alla är överens om att behovet att underlätta för lärare att vara just lärare och fokusera på undervisningen.

Jag önskar att det fanns en princip som sa att när det kommer nya bestämmelser som leder till ökad administration på skolorna, så måste samtidigt något annat plockas bort. Men så är det tyvärr inte.

Avslutningsvis, låt mig vara tydlig: elever ska ha det stöd som de behöver och i rätt tid. Det är inte syftet med den föreslagna åtgärdsgarantin som jag ifrågasätter, utan den otympliga och byråkratiska regleringen. Den kommer att äta upp tid i skolan och urholka det professionella yrkesutövandet.

Författare:
Kommentarer: 1
Kategori: Elever
Etiketter: , ,

Glädjande dom om kommunala resursskolor

Igår kom en glädjande dom från Högsta förvaltningsdomstolen: Det strider inte mot skollagens bestämmelser att en kommun inrättar och driver så kallade resursskolor för elever i behov av särskilt stöd.

Det handlar om Linköpings kommun som i och med domen inte behöver betala något vite för hur de valt att organisera sin verksamhet för elever i omfattande behov av särskilt stöd.

Jag har skrivit om fallet i ett tidigare blogginlägg. I korthet har det handlat om att Skolinspektionen inte ansett det förenligt med skollagen för en kommun att ha resursskolor som egna enheter med en gemensam rektor. Det är så Linköping har det, och Skolinspektionen har förelagt dem vid vite att ändra på detta. Det är utdömandet av det vitet som Högsta förvaltningsdomstolen nu har tagit ställning till efter att kommunen överklagat domarna i de lägre instanserna, en process som för övrigt tagit ett antal år. Och beskedet är alltså att Linköping inte ska avkrävas något vite för att de gör som de gör.

Inkluderande lärmiljöer är utgångspunkten

Domen är den enda rätta tycker jag. Fast det kan nog vara så att det finns de som oroar sig över domen och tänker att nu kommer det att inrättas en massa särskilda skolor för elever i behov av särskilt stöd. Det tror inte jag. Den svenska skolan ska kunna möta elevers olika behov. Här vill jag passa på att tipsa om SKL:s färska inspirationsmaterial om hur kommuner och skolor kan utforma lärmiljöer.

För vi ska vara försiktiga med att skapa särlösningar. Men vi kan inte blunda för att det finns elever med mycket omfattande behov av särskilt stöd och att det för dem kan vara motiverat med särskilt anpassade verksamheter. I alla fall under en tid. Och det är precis det som resursskolor som de i Linköping erbjuder, med sin extra höga personaltäthet och småskalighet. För en del elever blir helt enkelt en tid i resursskola vägen till inkludering på längre sikt.

Och får det finnas fristående skolor särskilt anpassade och avsedda för elever i omfattande behov av särskilt stöd, så måste det få finnas kommunala också. Det ska såklart råda lika villkor mellan kommuner och fristående huvudmän.

Skolmyndigheter tolkar lagen olika

Intressant – eller rättare sagt besynnerligt – i sammanhanget har också varit att Skolinspektionen och Skolverket har haft helt olika syn i frågan. I sitt yttrande till Högsta förvaltningsdomstolen vidhöll Skolinspektionen sitt vitesföreläggande och att Linköping inte får organisera sin verksamhet som de gör. Medan Skolverket, som även de ombads yttra sig, menade att det kan kommunen visst göra. Det där är riktigt problematiskt tycker jag – att de två tunga statliga skolmyndigheterna tolkar lagen helt olika.

Men nu blev domen alltså lyckligtvis som den blev. Det bör innebära att det nu är slut på vitesförelägganden mot kommuner som har resursskolor på motsvarande sätt som Linköping. Skulle det mot förmodan visa sig att det fortfarande råder oklarheter i frågan så behövs en lagändring. Och jag kan inte tänka mig annat än att det finns ett brett stöd för att se till att det råder lika villkor mellan fristående huvudmän och kommuner när det gäller att erbjuda särskilt anpassad lärmiljöer till de elever som behöver det som mest.

Som så ofta är det eleverna som riskerar att drabbas när lagar och regler inte anpassas efter individuella behov och lokal förutsättningar. I detta fall gynnas eleverna. Det är det viktigaste.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Vi kan inte sätta nyanlända elever på vänt

I måndags presenterades en ny ESO-rapport om skillnader i studieresultat mellan inrikes och utrikes födda elever Ankomst och härkomst – en ESO-rapport om skolresultat och bakgrund. Den bekräftar många av de faktorer vi redan vet påverkar elevers skolresultat. Rapporten diskuterades på ett seminarium där myndigheter, forskare och politiker medverkade.

Rapportförfattarna föreslår åtgärder som riktar sig till föräldrarna. Det tycker jag är en omväg. Vi måste istället rikta blicken mot skolans arbetssätt. Oavsett om föräldrarna har akademisk utbildning eller inte, oavsett om föräldrarna är födda i Sverige eller inte måste skolans arbetssätt förändras så att alla elever får den bästa undervisningen. Det handlar om höga förväntningar, att utmana och stötta individer istället för att skapa kollektiva lösningar för alla nyanlända elever.

Skolan kan inte stå ensam

Hur länge en elev har gått i svensk grundskola och vilken socioekonomisk bakgrund föräldrarna har är ofta avgörande för skolresultaten. Rapporten visar att studiegapet mellan inrikes och utrikes födda elever är minimalt när man tar hänsyn till både föräldrarnas socioekonomiska bakgrund och bostadsområde. Samtidigt är studiegapet större nu än i slutet av 80-talet, vilket bland annat beror på att nyanlända elever är allt äldre när de börjar i svensk skola.

Detta visar att skolan inte ensam kan hantera samhällets alla utmaningar som påverkar skolresultaten. De berör en bredd av politikområden – migrationspolitik, bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik.

Tiden är en avgörande faktor

Ebba Östlin, kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka kommun, framhöll på seminariet att skolsystemet bygger på att alla elever går nio år i svensk grundskola. Elever som anländer sent under skoltiden utmanar systemet. Flera av paneldeltagarna lyfte tidsaspekten, att ge eleverna möjlighet till mer undervisning i form av sommarskola, men också prioritera hur vi använder tiden.

Statssekreterare Erik Nilsson lyfte lärarbrist och kompetensbrist som stora utmaningar. Undervisningsspråket får inte hindra elevernas fortsatta lärande. Vi kan inte sätta elever på ”vänt” tills deras svenska ”räcker”. Undervisningen måste organiseras så att eleven kan använda sitt språkliga kapital och successivt få ”växla in” sin språkliga valuta i svenska. Eleverna måste få stöd på sitt modersmål och alla lärare behöver kunna undervisa språk- och kunskapsutvecklande, något som är gynnsamt för alla elever med ett svagt skolspråk.

Elever som invandrat före skolstart når bättre resultat än tidigare

En ljuspunkt är att elever som idag invandrar före skolstart når bättre resultat än tidigare. Förra hösten visade Skolverkets statistik att det på senare år även går bättre för elever som anländer efter skolstart.  Den stora ökningen av antalet nyanlända elever under 2015 har också bidragit till att skolan utvecklat kunskaperna om nyanländas lärande. Jag vet att det finns ett stort engagemang i kommuner och skolor för att ordna ett bra mottagande och skolgång för nyanlända elever.

Förbättringsarbetet fortsätter för att skolan ska kunna ge alla elever möjligheter att utveckla sin fulla potential, oavsett om de är inrikes eller utrikes födda.

 

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Elever Skolutveckling
Etiketter: ,

Förslag om fjärr- och distansundervisning är alltför begränsade

Idag lämnade Utredningen om bättre möjligheter till fjärrundervisning och undervisning på entreprenad sitt slutbetänkande. SKL anser att förslagen inte är tillräckligt långtgående.  Det skriver vi och Friskolornas riksförbund om i en debattartikel i Svenska Dagbladet som publicerades i fredags.

Den tekniska utvecklingen går snabbt och de digitala möjligheterna i skolan ökar. Samtidigt råder det lärarbrist och skolhuvudmännens behov av samarbete har kanske aldrig varit större. Men skollagen är en stoppkloss för mer flexibel undervisning och samarbete.

Möter inte glesbygdens behov

Jag kan konstatera att de ökade möjligheterna till fjärrundervisning som utredningen föreslår nästan enbart berör högstadie- och gymnasieelever. Den möter därmed inte glesbygdens behov i tillräcklig utsträckning.

Det är också märkligt att huvudmännen ska tillåtas köpa fjärrundervisning men inte närundervisning (undervisning då lärare och elev är i samma rum) av varandra. Skolor på samma ort kan ha behov att dela på samma lärare. Möjligheterna till entreprenad måste öka.

Elevers behov på undantag

Utredningens syn på fjärrundervisning är för snäv – att det enbart är till för att möta brist på legitimerade och behöriga lärare samt alltför små elevgrupper. Vi menar att fjärrundervisning också kan innebära en kvalitetshöjning för enskilda elever, till exempel för grundskolelever som vill läsa gymnasiematte och de som behöver ämnesundervisning på sitt modersmål.

Det är också förvånande att gymnasieelever som idag kan välja program, inriktning och skola inte ges möjlighet att välja att läsa sin utbildning på distans. Här hänger inte utredningen med i utvecklingen och ser inte fördelarna utifrån elevernas perspektiv.

Det är utifrån elevernas behov som skolhuvudmän behöver få erbjuda distansundervisning som särskilt stöd i både grund- och gymnasieskolan. Huvudmännen måste också tillåtas anordna distansundervisningen själva, istället för att tvingas köpa av andra som utredningen föreslår. Denna onödiga byråkrati – som återkommer på flera ställen i utredningen – är både försvårande och förvånande.

Rädsla backar oss in i framtiden

Jag upplever att det finns en rädsla för ny teknik och att det präglar statens förhållningssätt. Om skollagen justeras i alltför liten utsträckning nu kommer lagstiftningen att fortsätta vara i otakt med tiden. Och det kan ta mycket lång tid innan lagen skapar de möjligheter som eleverna och skolan behöver.

OECD visar ökade skillnader i elevers prestationer

När OECD:s Andreas Schleicher och utbildningsminister Gustav Fridolin under måndagen möttes på seminariet Utmaningar på vägen mot en jämlik skola – OECD:s analys var den dystra bilden av minskad likvärdighet i svenska skolan i fokus. För även om vi i början av december förra året med glädje kunde konstatera ett trendbrott i den genomsnittliga resultatutvecklingen, visade PISA 2015 samtidigt ökade skillnader i elevers prestationer.

Familjebakgrunden större roll än OECD-genomsnittet

PISA mäter likvärdighet på olika sätt, där resultatskillnader mellan skolor är ett. De skillnader i elevers resultat som hänger ihop med vilken skola de går i har ökat under de tio senaste åren. Det beror bland annat på att sammansättningen utifrån elevernas bakgrund varierar mellan olika skolor. Familjebakgrunden spelar en stor roll för resultaten, i Sverige spelar den större än för OECD i genomsnitt. Att elever i allt högre grad går i skolor med andra elever med liknande socioekonomiska förutsättningar har alltså, på relativt kort tid, lett till klyftor vad gäller kunskaper hos svenska 15-åringar.

Skolans roll för att bryta segregationens effekter

Varje skola arbetar med det kompensatoriska uppdraget, att ge eleverna likvärdiga förutsättningar oavsett bakgrund. Kommunerna ägnar mycket tid och kraft till att ge medborgarna likvärdiga förutsättningar. Samtidigt ser vi att utvecklingen går åt andra hållet. Vad kan skolan göra? Vad kan göras inom andra områden? Vad kan vi göra tillsammans?

Eftersom skillnader i elevsammansättning mellan skolor har en boendesegregation i botten är frågan vad skolan på egen hand förmår göra. Hur ska en skolpolitik utformas för att motverka snarare än förstärka andra segregerande mekanismer i samhället?

Här finns inga enkla lösningar – något som vi tyvärr ofta ser i debatten. Gustav Fridolin uttryckte på seminariet att vi lätt landar i systemnivån när vi vill ringa in problembilden, men att utgångspunkten måste finnas i varje elevs studiesituation. Där tycker jag att han har en verklig poäng.

Gemensamma lösningar för elevernas bästa

Regeringen meddelade i mars att de avser inrätta en ny myndighet i Delegationen mot segregation med ansvar för genomförandet av reformprogrammet mot segregation. Om två veckor väntar vi Skolkommissionens slutbetänkande.

Jag kan konstatera att i delbetänkandet fanns inte de svar som behövs för att lösa de svåra frågorna, snarare ser jag tendenser att antingen tro att nya finansieringsregler eller nya administrativa påbyggnader ska lösa skolans utmaningar. Jag hoppas att det finns mer av djupare analys i slutbetänkandet och att skolans roll för att möta den bristande likvärdigheten blir tydlig. Då behövs verktyg för att motverka den utveckling som OECD visar på, att elever med samma bakgrund alltmer samlas i samma skolor.

Jag ser nu fram emot Skolkommissionens förslag som jag hoppas innehåller verkningsfulla åtgärder för att motverka segregationens effekter i skolan. Sådana åtgärder står inte ensamma utan måste bygga på en sammanhållen politik med dialog mellan stat och kommun. Det behövs också breda samhällsinsatser i samverkan med andra politikområden. Inte minst måste ansvar och mandat för kommunerna hänga ihop så att elever erbjuds den bästa möjliga skolan. Vi måste visa respekt för svårigheterna. Lösningarna måste vi hitta tillsammans.

Olika är normen i en skola för alla

Idag lanserar SKL ett inspirationsmaterial för att fler kommuner och skolor ska ta steget mot lärmiljöer som bättre kan möta elevers olika behov.

SKL:s utgångspunkt är att det går att ge alla elever goda möjligheter att lyckas genom att skolan förändrar organisation och arbetssätt. Det gjorde Nossebro skola i Essunga kommun. Eleverna kunde i större utsträckning undervisas i sitt ordinarie sammanhang med anpassningar och stöd. Elevernas kunskapsresultat förbättrades samtidigt som tilltron till den egna förmågan ökade.

En liknande resa påbörjade tolv kommuner inom Ifous FoU-program Inkluderande lärmiljöer 2012. Nu har SKL tagit fram ett material där vi lyfter fram dessa kommuners erfarenheter. De beskriver en synvända där blicken riktas mot att utveckla undervisning och organisation utifrån elevernas behov istället för att fokusera på elevers svårigheter.

Samarbete är centralt

Vi har identifierat ett antal framgångsfaktorer i arbetet med att skapa inkluderande lärmiljöer. Det handlar om elevsyn, goda relationer, varierande lärmiljöer, tillit, ledarskap, kunskaper, kollegialt lärande, samsyn, samarbete och tid.

Samarbetet mellan lärarna och med elevhälsan är centralt. Även samverkan mellan myndigheter och olika verksamheter kan vara avgörande för vissa elever.

Våga förändra

När kommuner och skolor utformar inkluderande lärmiljöer är det ett sätt att möta elevers olikheter. Elisabeth Persson, en av forskarna som har följt Nossebros arbete, intervjuas i vårt material. Hon säger att man måste våga se den egna verksamheten, utmana den rådande kulturen och hur skolans resurser används.

Förändringar av undervisningens struktur, tydlighet och anpassningar är avgörande för vissa elever samtidigt som de är positiva för alla eftersom de inte missgynnar någon.

Jag är medveten om att arbetet med att skapa inkluderande lärmiljöer inte alltid är enkelt, framförallt inte till en början. Men för elevernas bästa måste vi ha mod att förändra vårt synsätt, vårt arbetssätt och våga se att olika är normen i en skola för alla.

Per-Arne Andersson

 

 

Författare:
Kommentarer: 2
Kategori: Elever
Etiketter: ,

Kvotering räcker inte för bättre skolgång för nyanlända

Utbildningsdepartementet föreslår en tillfällig lag att kommuner kan avsätta en särskild kvot på fem procent för nyanlända elever på skolor. De kommuner som vill kan då kringgå den närhetsprincipen för att påverka elevsammansättningen på skolor – som idag ofta är ett utslag av boendesegregationen. Många nyanlända elever går på skolor där merparten av eleverna har en svag socio-ekonomisk bakgrund.

Det är angeläget att underlätta nyanländas skolgång. Sedan i höstas kan fristående skolor med kö inrätta en särskild kvot för nyanlända elever. Jag tycker att det är rimligt att även kommuner ges denna möjlighet. Vi har tidigare från SKL föreslagit en försöksverksamhet av detta slag.

Men jag hoppas att inte utbildningsministern eller någon annan tror att en särskild kvot är en quick fix för att lösa nyanländas utmaningar i skolan. Ett bra mottagande och skolgång för nyanlända elever är en komplex fråga precis som elevsammansättningen i klasser och skolor.

Stor efterfrågan på lärare i svenska som andra språk

Tillgången till lärare i svenska som andraspråk är viktig, kompetensen hos övriga lärare på skolan att undervisa språk- och kunskapsutvecklande, liksom samarbetet med modersmålslärare och studiehandledare är viktigt. Men idag råder brist på dessa kompetenser.

-Först och främst måste det utbildas fler lärare i svenska som andraspråk.

-Staten skulle också kunna erbjuda storskalig webbaserad kompetensutveckling i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för lärare.

-Webbaserad kompetensutveckling för elevhälsans yrkesgrupper och studie- och yrkesvägledare kan också behövas för att ge nyanlända elever ett bra stöd.

Lär av de som lyckas

Vår utgångspunkt är att alla skolor ska vara bra skolor. Skolor som har lång erfarenhet av att ta emot nyanlända elever kan erbjuda en bra utbildning och fler skolor kan behöva lära av dem. Exempelvis har Rosengårdsskolan i Malmö förbättrat sina resultat genom ett målmedvetet förbättringsarbete. I Öppna jämförelser – Grundskola 2016 pekade vi på ett antal framgångsfaktorer i utbildning för nyanlända elever.

Per-Arne Andersson

 

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Elever
Etiketter:

Sida 1 av 812345...Sista »
skl logotyp