En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Ekonomirapport pekar på smartare styrning av skolan

Idag kom SKL:s ekonomirapport. Den visar att kommuner, landsting och regioner står inför omfattande utmaningar. De kommande åren ökar andelen elever kraftigt och nära tusen nya förskolor och skolor behöver byggas. Samtidigt väntas skatteintäkterna minska på grund av en ökande andel äldre och icke arbetande befolkning.

Det är såklart i grunden bra att det föds många barn och att vi blir allt fler invånare i Sverige. Men det går inte att blunda för att det också kräver att vi använder de resurser som vi lägger på förskolan och skolan, liksom all annan välfärd, på bästa tänkbara sätt. Till exempel genom en smartare styrning av skolan. En styrning fri från exempelvis resursslukande riktade statsbidrag och detaljregleringar som stjäl energi och tid från själva undervisningen.

Riktade statsbidrag hämmar

Ett kapitel i rapporten belyser hur just de många riktade statsbidragen stökar till det och hämmar effektiviseringar. Här finns flera slående exempel där bidragen aviseras eller beslutas alltför sent och där sen villkoren för bidragen ändras över tid. Det skapar osäkerhet, det kostar pengar och istället för långsiktigt blir det kortsiktigt.

Staten måste istället lita på att huvudmännen tar sitt ansvar att säkra en god välfärd utifrån de förutsättningar och behov som finns lokalt. Eftersom olika kommuner har olika behov behöver statens bidrag i första hand vara generella. Men utvecklingen går åt motsatt håll – under de senaste sju åren har de riktade bidragen till kommunerna ökat med cirka 60 procent i fasta priser medan de generella, realt sett, är kvar på ungefär samma nivå.

Ta vara på digitaliseringens möjligheteter

Den demografiska utvecklingen i kombination med stora pensionsavgångar för lärare bidrar till ett omfattande rekryteringsbehov framöver. I december kommer vi i Öppna jämförelser – Grundskola att visa att det handlar om så många lärare att det inte räcker att enbart utbilda fler. Vi måste även hitta nya sätt att organisera och arbeta i skolan.

Jag vill särskilt betona digitaliseringen stora möjligheter för skolan. Skolan ska vara relevant. Barn, ungdomar och vuxna använder i sin vardag telefoner, ”paddor” eller datorer, och då måste man göra det även i skolan. Men det handlar också om att utveckla själva undervisningen och om ökad samverkan – till exempel i form av distans- och fjärrundervisning. Och nej, det handlar inte om att ersätta lärare med datorer. Utan om att jobba ännu smartare för att utforma lärandemiljöer där alla elever lyckas och där personalen räcker till och mår bra.

Som alltid behöver politik och verksamhet samarbeta för att utveckla välfärden. Därför har SKL föreslagit ett samarbetande råd där regeringen och huvudmännen gemensamt diskuterar och formar nya förslag och nödvändiga förändringar för skolan.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Snäva tidsramar för implementering av studiestartsstöd

I Dagens Samhälle nr 33/2017 kan vi läsa att det inte blivit någon vidare fart på studiestartsstödet ännu i september månad. Endast en mycket liten del av anslaget för 2017 har tagits i anspråk. Pannor läggs i djupa veck. Ännu en gång tar kommunerna inte vara på de möjligheter som staten ger.  Återigen ställer jag mig frågan om vad som är en rimlig förväntan på implementering av en reform?

Studiestartsstödet är infört som ett led i en satsning att rekrytera arbetslösa till studier. Det gäller att komma i kontakt med och aktivera sådana individer som har varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen under minst sex månader och som behöver höja sin kompetens, men inte själva söker sig till utbildning. Dessa individer får då ett bidrag under en startperiod, där den studerande efter ett års tid går över till det vanliga studiestödet.

Snäva tidsramar för implementering

Implementeringen av reformen är ett seriöst arbete som kräver tid. Det här är de insatser som kommunerna ska göra:

-De ska samverka med Arbetsförmedlingen om målgruppen för studierna

-De ska rådgöra med företrädare för den lokala och regionala arbetsmarknaden för att komma fram till vilka utbildningsinsatser som kan vara gångbara

-Därefter kan en strategi för det uppsökande arbetet utarbetas, vilken ska förankras i kommunen på politisk nivå.

-Det gäller också att göra klart var man lokalt kan möta målgruppen – på ett jobbtorg, i Öppna förskolan, i föreningslivet?

Det här är förutsättningarna för kommuner och statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen, CSN och Skolverket att komma igång med reformen:

-En första information lämnades i samband med fyra nationella konferenser i april och maj månad. Då fanns ännu inget riksdagsbeslut.

-Riksdagen fattade sitt beslut först den 31 maj och förordningarna kom två veckor senare, det vill säga 14 dagar innan lagstiftningen trädde i kraft, vilket var fallet den 2 juli 2017. Nu fanns de formella förutsättningarna på plats.

 Vi behöver uppenbarligen höja medvetenheten om vad det innebär att implementera en reform.

Studiestartsstödet får inte missbrukas

Om utbetalningarna av stödet börjat på en gång hade det varit illavarslande. Då hade detta inte hunnit föregås av de nödvändiga förberedelser som krävs lokalt och regionalt. Studiestartsstödet får inte missbrukas till att bli en Trisslott, i form av förmånligare studiestödsalternativ till sådana som ändå tänkt studera. Därför är det så nödvändigt att det lokala rekryteringsarbetet ges tid och förutsättningar att verka på det sätt det är tänkt. Att det finns ”pengar på kontot” är inte skäl nog att sätta sprätt på offentliga skattemedel.

Den påstått ”tröga” starten illustreras av att det är ett antal kommuner som inte anmält att de sätter igång med det rekryterande arbetet redan under 2017. Tittar man vilka dessa är så handlar det dels om tre kommuner med mycket goda socioekonomiska förutsättningar: Danderyd, Lerum och Svedala. Det är kanske inte just där tyngdpunkten finns för den målgrupp som stödet avses. I övrigt är det ett dussin mycket små kommuner såsom Ydre, Götalands minsta kommun och Bjurholm, Norrlands tillika Sveriges minsta kommun. Det handlar om ett antal kommuner med i snitt 5 000 invånare och rör sig därför inte om så särskilt många utbildningsplatser.

Däremot kan vi konstatera att de kommuner som valt att anmäla till CSN att de vill starta direkt, dvs. redan under andra halvåret 2017, representerar invånare motsvararande 98 procent av Sveriges befolkning. Återstoden kan ta del av stödet om några månader.

Jag skulle önska lite mer is i magen och förståelse för att det behövs tid för att kunna genomföra reformer på ett bra sätt.

Per-Arne Andersson

Författare:
Kommentarer: 1
Kategori: Ledning och styrning Skolutveckling
Etiketter:

Remissinstanser vill ha djupare analys av Skolkommissionens förslag

Nu börjar yttranden om Skolkommissionens förslag från såväl kommuner, organisationer som myndigheter att publiceras. Mina medarbetare och jag läser just nu remissvaren med stort intresse.

Här är kommentarer på några av kommissionens förslag. Jag kommer med all säkerhet att återkomma mer i detalj om enstaka förslag och om SKL:s synpunkter som beslutas på fredag.

Skolans finansiering

I många remissvar som jag har läst är man positiva till att minska antalet riktade statsbidrag. Flera huvudmän välkomnar förlaget om mer resurser till skolan, men är kritiska till hur det föreslagna statsbidraget till undervisning och elevhälsa har utformats och förslaget om utredning av miniminivåer och sektorsbidrag.

Huvudmän pekar på att det finns en rad grundläggande frågor som behöver tas hänsyn till.  Exempelvis styrs kommunernas ekonomi av statliga regelverk som balanskrav och budgetprocess. Förändringar i omvärlden har en direkt påverkan på kommunernas verksamhet. I ljuset av detta ifrågasätts om en nationell resurstilldelning blir mer ”träffsäker” än vad respektive huvudman klarar av. Huvudmännens kunskap om lokala förhållanden, samverkansmöjligheter m.m. får inte undervärderas.

Statskontoret skriver att de finner litet stöd i betänkandet för att miniminivåer och sektorsbidrag skulle vara effektiva och proportionerliga instrument för att säkerställa resurser till skolan och avstyrker förslaget om att tillsätta en utredning.  

Myndigheter avstyrker förslaget om statlig skolchef

Både Statskontoret, Skolverket och Skolinspektionen avstyrker Skolkommissionens förslag om en statlig reglering av skolchefens ansvar eftersom det skulle medföra otydlighet i systemet.  

Delade meningar om förslag om professionsprogram

Synpunkterna på förslaget om professionsprogram är delade. Statskontoret är negativ och menar att innan regeringen går vidare med ytterligare en satsning på lärarnas karriärutveckling bör erfarenheterna från tidigare satsningar tas tillvara. Myndigheten pekar på att statens fokus bör ligga på att säkerställa att lärarutbildningen fungerar väl innan man sjösätter ytterligare en professionsorienterad reform som innebär att staten tar över ansvar från huvudmännen och arbetsgivarna.  

Skolverket ställer sig positiv till att skapa en tydlig struktur för kontinuerlig kompetensutveckling för lärare och skolledare men saknar en beskrivning av hur systemet som helhet är tänkt att fungera.

Viktiga perspektiv saknas

Flera huvudmän pekar i sina svar på att de saknar viktiga perspektiv i kommissionens betänkande. Det handlar om förskola, fritidshem, grundsärskola, gymnasiesärskola samt vuxenutbildning. Flera av de förslag som kommissionen redovisar är av systemövergripande karaktär och har bäring på samtliga skolformer. Stockholm stad menar att om skolsystemet i sin helhet ska stärkas behöver samtliga skolformer ingå i den bakomliggande analysen och i de strukturella förslag som kan följa av kommissionens arbete framöver.

Flera av Skolkommissionens förslag uppfattas som otydliga

Även om myndigheter som huvudmän ser positivt på flera av kommissionens förslag, är en generell synpunkt att det finns behov av problematiseringar, förtydliganden och konsekvensanalyser. Flera delar av förslagen uppfattas antingen som otydliga eller att de kommer att bidra till otydlighet i systemet.

 Denna otydlighet går tvärtemot OECD:s rekommendationer. Min förhoppning är att regeringen lyssnar på instanserna och tar till sig av deras budskap. Genomtänkta och väl förankrade reformer är nämligen enda vägen framåt om inte Skolkommissionens arbete ska vara förgäves. SKL har tidigare formulerat kravet som ”samarbete på riktigt”.

Avslutningsvis lånar jag en av Skolverkets formuleringar från deras pressmeddelande. ”Vi behöver samla oss kring de framgångsfaktorer som finns och utifrån dem stödja huvudmännen i deras fortsatta ansvarstagande att få en mer likvärdig skola…”

Per-Arne Andersson

Avdelningsdirektör

P.S. SKL:s styrelse fattade beslut om de delar som rör skolans finansiering i början av juli. Här kan du läsa detta svar. Övriga delar beslutas på fredag den 8 september.

 

 

 

 

 

Styrning med oönskade konsekvenser

Frågan om statens och kommunernas ansvar för skolan är kanske mer aktuell än någonsin i kölvattnet av Skolkommissionens rapport. När jag nu summerar de diskussioner jag hört i Almedalen tänker jag på en intressant debattartikel av Gunnar Iselau som publicerades i Svenska Dagbladet för några veckor sedan under rubriken ”Staten gör kommuner passiva”.

Iselau skriver att ”Aldrig har olika utbildningsministrar initierat så många insatser till så stor kostnad som haft så liten effekt på lärandet som de senaste 20 åren”. Han pekar i artikeln på att både Skolverket och Riksrevisionen har visat att mer statlig inblandning leder till mer passiva och bidragsberoende kommuner. Iselau menar att staten måste sluta ta över huvudmännens ansvar för skolans kvalitet. Han vill också att Skolinspektionen siktar högre än i nuläget och erbjuder kommunerna det stöd som behövs.

Isealu har flera poänger. Dagens styrning av skolan medför oönskade konsekvenser även om syftet är gott.  Här kommer några reflektioner att ta med sig till hängmattan i sommar:

-Som statens styrning fungerar nu finns en risk att kraften för utveckling försvinner. Är det någon idé att ta initiativ när det väntar ett antal statliga insatser runt hörnet? Och även om man tar egna initiativ försvårar ständiga statliga åtgärder möjligheterna till långsiktighet. De styr även kommunernas utvecklingsarbete som behöver utgå från de behov som finns lokalt istället för att planeras efter 60 riktade statsbidrag.

-Utvecklingsarbetet med utgångspunkt från de riktade statsbidragen blir för kortsiktigt och är inom för många områden, samtidigt. Utvecklingsarbete måste fokusera på högst ett par områden och vara långsiktiga.

-Den automatiska frågan är ofta ”Vad ska staten/regeringen göra?” Jag skulle önska att det var mer fokus på vad var och en kunde göra bättre utifrån sitt eget ansvar och sin roll. Hur tar staten ansvar för det som staten ansvarar för, t.ex. lärarutbildningen och stöd till huvudmännen? Vad kan huvudmännen göra bättre? Rektorerna? Lärarna?

-Denna väntan och förväntan på att någon annan ska göra något finns i hela systemet. Anna Ekström sa till exempel på ett seminarium här i Almedalen att vi måste bort från en situation där lärarna ska ”få” kompetensutveckling, stöd  etcetera. Läraryrket behöver bli en profession som tar ansvar och skapar sin egen utveckling. Huvudmännen ska självklart skapa förutsättningar, men om det blir för centralt styrt riskerar man att missa goda initiativ.

-Man får lätt intrycket när man läser Iselaus artikel att huvudmännen är helt passiva. Det stämmer naturligtvis inte. Även om den statliga styrningen innebär att man rundar huvudmännen och det är problematiskt med alla riktade statsbidrag,  så ser vi att kommunerna i allra högsta grad driver utvecklingsarbete och hanterar utmaningar här och nu. Tänk vad som skulle kunna uppnås med gemensamt ansvarstagande och samarbete mellan stat och huvudmän.

För att få en skolutveckling som ger bestående effekt krävs utveckling ”inifrån”. Hur förändringar ska se ut behöver komma från professionen själv. Ansvar och mandat behöver hänga ihop på alla nivåer där alla ska kunna utveckla det som man själv ansvarar för – professionen, rektorerna och huvudmännen.

Trevlig sommar,

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Författare:
Kommentarer: 1
Kategori: Ledning och styrning
Etiketter: , ,

Tilliten i skolan ökar

Tillit och tillitsbaserad styrning är begrepp som diskuteras inte bara inom skolan, utan även inom andra verksamheter. Regeringen har tillsatt en delegation som ska bedriva försöksverksamheter och så småningom föreslå nya styrmodeller för offentlig sektor. Målet är att styrningen av den offentliga förvaltningen i högre utsträckning ska baseras på tillit.  Men vad handlar det om egentligen? Och vad innebär det för skolan? Detta diskuterades på Sveriges Skolledarförbunds seminarium i Almedalen i veckan där jag medverkade i panelen.

Medborgaren i fokus

Laura Hartman, ordförande i delegationen, menade att det inte handlar om att byta ut den styrningsmodell vi har. Däremot behöver tilliten stärkas genom att minska onödig kontroll och dokumentation samt genom att flytta fokus till mötet med brukaren eller eleven.

Jag tycker att det är tilltalande med ett tydligare medborgarperspektiv i styrningen. Oavsett om det är beslut som fattas av politiker i stat eller kommun, av rektorer eller av lärare behöver man ställa sig frågan hur det påverkar eleverna? Vi måste i större utsträckning utgå från vilka vi är till för. Hartman illustrerade detta genom att ändra i Matz Nilssons, ordförande i Sveriges Skolledarförbund, bild på styrkedjan genom att sätta eleverna överst. Klokt.

En ytterligare reflektion av diskussionen är att det måste vara en balans i styrsystemet. Blir det för mycket kontroll blir rektorer och lärare rädda för att göra fel och mycket tid går åt att se till att ha ryggen fri. Ett system som tippar åt det hållet signalerar inte tillit till professionen.

tillit i skolan

Bild från Tillitsdelegationen

Bilden visar hur Tillitsdelegationen menar att vi ska få en mer tillitsbaserad styrning. De fyra åtgärder som är inringade är de som delegationen menar är särskilt angelägna för skolan. Det är intressant. Jag tänker ändå att allt som står på bilden är väsentligt för att stärka tilliten i skolan. Och att hela kedjan måste göra förändringar, både stat och huvudman. Skolan måste ha arbetsro och lärarna måste få fokusera på dess kärnuppdrag; att ge eleverna kunskaper.

Det ska verkligen bli intressant att följa delegationens försöksverksamheter. Särskilt spännande tycker jag det blir att se hur det går i Falun som prövar att förbättra samverkan mellan skola, socialtjänst och BUP genom en förstärkt elevhälsa.

Tilliten i skolan ökar

Nu är det ändå så att tilliten i skolan ökar. Denna goda nyhet presenterades på seminariet. Även om siffrorna visar att det är en bit kvar tills vi kan vara nöjda är det en tydlig förbättring jämfört med 2014.

Skolledarnas medlemsundersökning visar att:

-Nästan hälften av rektorerna och förskolecheferna har stort förtroende för skolpolitikerna, en ökning med 12 procentenheter jämfört med 2014.

-Andelen skolledare som uppfattar att politikerna har förtroende för dem har ökat med en tredjedel från 40 till 60 procent, dvs. 15 procentenheter.

Även kommunikationen mellan olika nivåer har blivit bättre.

Resultatet är ett kvitto på att vi är på rätt väg. Det är viktigt att fortsätta det långsiktiga arbete som till exempel har gjorts i de 86 kommuner som deltagit i SKL:s satsning PISA 2015 som just handlat om att utveckla en bättre styrning och ledning. Kommunernas arbete för att stärka samarbete och dialog samt tydliggöra roller och ansvar ger resultat.

Per-Arne Andersson

Avdelningsdirektör

 

Gör era röster hörda när Skolkommissionen går på remiss

Nu har det gått nästan en månad sedan Skolkommissionen presenterade sitt betänkande. Vi – liksom många myndigheter, organisationer och kommuner – håller som bäst på att ta ställning till de olika förslagen. Det är ett digert arbete som kräver analys och förståelse för skolans verksamhet. Därför är det viktigt att så många huvudmän som möjligt ger sin syn på förslagen.

Betänkandet heter ”Samling för skolan” och både Skolkommissionen och Regeringen har en ambition att ta ett helhetsgrepp. Det är bra och viktigt. SKL har länge efterfrågat samsyn och en långsiktig politik byggd på dialog och samarbete. Tyvärr rimmar den korta remisstiden illa med denna ambition.

Snabba reformer försvårar samling för skolan

Om Regeringen vill nå samling för skolan behövs istället samarbete på riktigt. Det kräver tid och noggrann konsekvensanalys av kommissionens förslag. Av de signaler vi får om tidsplaner för beslut och implementering är jag dock rädd för att vi fortsätter på samma spår som förut med snabba reformer som inte är genomtänkta i alla delar. Med andra ord helt tvärtemot Skolkommissionens och Regeringens intentioner.

Flera förslag är skissartade

Det är heller inte helt enkelt att ta ställning till alla förslag. Flera är enbart skissartade. Till exempel förslagen om ett nytt statsbidrag fördelat på socioekonomisk grund som i dagsläget enligt kommissionen själv förklaras som ”räkneexempel”. Det blir därför problematiskt när de nu behandlas som om de vore skarpa, tydliga och möjliga att överblicka konsekvenserna av. Redan i början av augusti ska remissinstanserna ta ställning till detta (för övriga förslag i betänkandet gäller september). Tanken är att förordningen ska börja gälla så snart som den 1 januari 2018 och att det nya statsbidraget ska delas ut i juli 2018.

Jag kan inte nog understryka vikten av att Regeringen tänker på huvudmännens behov av tid när de tar ställning till de olika förslagen.  Det behöver Regeringen även göra vad gäller den förstärkning på 500 miljoner kronor till utsatta skolor som Regeringen har aviserat ska börja gälla redan i höst. Men varken Skolverket eller Finansdepartementet har ännu närmare detaljer om hur detta ska ske. Det är alltså samma visa som tidigare – se till exempel mitt tidigare blogginlägg om de riktade statsbidragen för Lärarlönelyftet.

Ett annat exempel på den bristande förståelsen för den kommunala processen är Skolkommissionens förslag om att kommunerna först i december kommer att få information om hur mycket pengar den enskilda kommunen får. Problemet är att kommunerna antar sin budget för kommande år senast i november. Bristande konstruktioner som dessa går naturligtvis att undvika om förslag utreds ordentligt och regeringen lyssnar på remissinstanserna.

Det finns idag kunskap om vad som krävs för att reformer ska lyckas. En av mina favoritutredningar är fortfarande Per Thullbergs ”Utvärdera för utveckling” som konstaterar att reformer har större chans att lyckas om de beslutas efter en noggrann prövning och efter dialog med huvudmännen.

Alla röster behövs

Skolkommissionens förslag förtjänar noggrann analys och övervägande. En del kräver också vidare utredningar. Jag noterar att det enbart är 30 kommuner som är remissinstanser (och 56 statliga myndigheter).  Jag uppmanar alla kommuner – inte bara de som fått betänkandet på remiss – att titta på förslagen och engagera er i vad de innebär för just er kommun. Ni kan lämna egna svar och göra era röster hörda.

Mina medarbetare på SKL finns till hands om ni vill ventilera idéer och tankar. I dagarna kommer vi att skicka ut information till våra medlemmar om vilka av Skolkommissionens förslag och slutsatser som vi på kansliet bedömer är de som är mest relevanta för kommunerna att studera och lämna synpunkter på.

Här kan ni också se seminariet ”Skolkommissionens förslag – rätt väg för svensk skola?” från Skolriksdagen om ni vill höra Kenneth Nilsson och Cecilia Brinck från SKL:s Beredning för utbildningsfrågor diskutera förslagen tillsammans med Jan-Eric Gustavsson, Skolkommissionens ordförande.

Trevlig helg,

Per-Arne Andersson

Skolkommissionen räcker inte hela vägen

En omprioritering av statliga myndigheters arbete från granskning till stöd men ökad otydlighet i ansvarsfördelningen i skolsystemet. Det är det som jag vid en första genomläsning ser som bäst och sämst i Skolkommissionens slutbetänkande. Det finns också många frågor som inte besvaras.

Ingen lätt uppgift

Skolkommissionen har haft ett svårt uppdrag – att komma med förslag som förbättrar den svenska skolan. Utmaningarna är många och komplexa. Hur stärker vi likvärdighet och motverkar segregation? Hur höjer vi skolresultaten och skapar en god arbetsmiljö för personalen och eleverna? Hur löser vi lärarbristen och utbyggnaden inför växande årskullar? Hur möter vi den digitala utvecklingen och hur vässar vi undervisningens kvalitet? Det är inga lätta frågor. Och Skolkommissionen har inte heller alla svaren.

Förslag med frågor kvar

En del förslag är bra medan andra har brister när de möter skolverkligheten. Det kan också förklara varför kommissionen lämnar så mycket kvar att utreda. Nästan alla förslag bygger på att förändringar ska påbörjas samtidigt som det behövs mer tid och arbete för att landa i detaljerna. På många håll behöver man bli tydligare med hur de förlag man ger verkligen löser de problem man ser.

Ett tydligt sådant exempel är modellen för att fördela statliga pengar till skolan. Kommissionen går fram med förslag på en socioekonomisk fördelning av statsbidrag till undervisning och elevhälsa medan en miniminivå för kommunernas egna resurser behöver utredas vidare. En utredning ska också undersöka orsaker till befintliga skillnader i resurser mellan kommuner. Med många utestående frågor kopplade till förslagen är det svårt att bedöma effekterna fullt ut.

Mer statligt stöd och samarbete

Sammantaget så innehåller kommissionens förslag en stor portion av statligt stöd och samarbete med huvudmän och skolor. Det är bra! För att det statliga stödet ska träffa rätt behöver det också vara varierat och styras av vad skolor och kommuner efterfrågar.

Skolkommissionen lyfter behoven av att samla och sprida kunskap för en positiv utveckling på bred front. Man argumenterar för att skolmyndigheterna ska omprioritera resurser till utvecklingsstöd och främjande arbete. Samverkan mellan lärosäten och huvudmän behöver stärkas och forskning behöver spridas.

Kommissionen föreslår också att SCB ska ta fram en socioekonomiskt index per skolenhet som vägledning för huvudmännen att fördela resurser. Det är ett bra förslag. Tillsammans med den lokala kunskapen om skolornas behov blir det ett stöd för kommunerna att styra resurserna dit de behövs bäst.

Otydligt om ansvarsfördelning

De största svårigheterna tycks kommissionen ha haft i frågan om tydlighet i roller och ansvar i skolsystemet. När OECD granskade det svenska systemet var en av deras huvudsakliga kommentarer att det var svårt att uttyda vem som ansvarar för vad i skolan, och att rollfördelningen behöver bli tydligare. För att driva och utveckla en skola av hög kvalitet är en av de viktigaste frågorna att ansvar och mandat måste hänga ihop. Flera av Skolkommissionens förslag går snarare i andra riktningen.

Dialog om vägen framåt

Det finns naturligtvis också saker som jag gärna hade sett mer av. Större fokus på insatser för att höja kvaliteten på all undervisning, en bredare diskussion om innehåll i läroplaner och kursplaner, om ambitioner och prioriteringar. Men med respekt för det svåra uppdraget så ser jag ändå att Skolkommissionens arbete kan bidra till konstruktiva diskussioner mellan skolhuvudmännen och staten. Vägen framåt kräver ett gott samarbete som bygger på tät dialog, väl förankrade reformer och tydliga roller där ansvar och befogenheter följs åt.

Här kan du även läsa SKL:s ordförande Lena Mickos kommentar.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

OECD visar ökade skillnader i elevers prestationer

När OECD:s Andreas Schleicher och utbildningsminister Gustav Fridolin under måndagen möttes på seminariet Utmaningar på vägen mot en jämlik skola – OECD:s analys var den dystra bilden av minskad likvärdighet i svenska skolan i fokus. För även om vi i början av december förra året med glädje kunde konstatera ett trendbrott i den genomsnittliga resultatutvecklingen, visade PISA 2015 samtidigt ökade skillnader i elevers prestationer.

Familjebakgrunden större roll än OECD-genomsnittet

PISA mäter likvärdighet på olika sätt, där resultatskillnader mellan skolor är ett. De skillnader i elevers resultat som hänger ihop med vilken skola de går i har ökat under de tio senaste åren. Det beror bland annat på att sammansättningen utifrån elevernas bakgrund varierar mellan olika skolor. Familjebakgrunden spelar en stor roll för resultaten, i Sverige spelar den större än för OECD i genomsnitt. Att elever i allt högre grad går i skolor med andra elever med liknande socioekonomiska förutsättningar har alltså, på relativt kort tid, lett till klyftor vad gäller kunskaper hos svenska 15-åringar.

Skolans roll för att bryta segregationens effekter

Varje skola arbetar med det kompensatoriska uppdraget, att ge eleverna likvärdiga förutsättningar oavsett bakgrund. Kommunerna ägnar mycket tid och kraft till att ge medborgarna likvärdiga förutsättningar. Samtidigt ser vi att utvecklingen går åt andra hållet. Vad kan skolan göra? Vad kan göras inom andra områden? Vad kan vi göra tillsammans?

Eftersom skillnader i elevsammansättning mellan skolor har en boendesegregation i botten är frågan vad skolan på egen hand förmår göra. Hur ska en skolpolitik utformas för att motverka snarare än förstärka andra segregerande mekanismer i samhället?

Här finns inga enkla lösningar – något som vi tyvärr ofta ser i debatten. Gustav Fridolin uttryckte på seminariet att vi lätt landar i systemnivån när vi vill ringa in problembilden, men att utgångspunkten måste finnas i varje elevs studiesituation. Där tycker jag att han har en verklig poäng.

Gemensamma lösningar för elevernas bästa

Regeringen meddelade i mars att de avser inrätta en ny myndighet i Delegationen mot segregation med ansvar för genomförandet av reformprogrammet mot segregation. Om två veckor väntar vi Skolkommissionens slutbetänkande.

Jag kan konstatera att i delbetänkandet fanns inte de svar som behövs för att lösa de svåra frågorna, snarare ser jag tendenser att antingen tro att nya finansieringsregler eller nya administrativa påbyggnader ska lösa skolans utmaningar. Jag hoppas att det finns mer av djupare analys i slutbetänkandet och att skolans roll för att möta den bristande likvärdigheten blir tydlig. Då behövs verktyg för att motverka den utveckling som OECD visar på, att elever med samma bakgrund alltmer samlas i samma skolor.

Jag ser nu fram emot Skolkommissionens förslag som jag hoppas innehåller verkningsfulla åtgärder för att motverka segregationens effekter i skolan. Sådana åtgärder står inte ensamma utan måste bygga på en sammanhållen politik med dialog mellan stat och kommun. Det behövs också breda samhällsinsatser i samverkan med andra politikområden. Inte minst måste ansvar och mandat för kommunerna hänga ihop så att elever erbjuds den bästa möjliga skolan. Vi måste visa respekt för svårigheterna. Lösningarna måste vi hitta tillsammans.

Kloka ord om reformer och statsbidrag

Statssekreterare Erik Nilsson skriver idag ett klokt inlägg på Facebook. Inlägget handlar om behovet av att ta hänsyn till lokala förutsättningar och vikten av dialog med huvudmän och skolor innan beslut om reformer fattas.  Han skriver också om kortsiktigheten med alla riktade statsbidrag. Orden bottnar i den kritik mot staten som han möter ute i landets olika kommuner och skolor.

Jag själv fastnade för dessa rader som borde vara en självklarhet i en bra nationell styrning:

En tanke vore att för varje beslut som fattas i regering och riksdag verkligen tänka igenom en implementeringskedja. Vad händer på nästa systemnivå om vi fattar detta beslut? Hur ska det få genomslag? När kan det ge effekt längst ut? Och ibland bara: funkar detta i verkligheten?”

Det är precis dessa frågor SKL driver och arbetar för. Jag hoppas att statssekreterarens ord blir till verkstad.  Trevlig helgläsning!

erik Nilsson

Missa inte Skolriksdag 2017

Idag har vi öppnat anmälan till Skolriksdagen 2017! Gå in på skolriksdag.se och läs om plenumprogrammet som nu är klart. Missa inte mötesplatsen för dig som leder och styr skolan. Jag lovar spännande dagar med intressanta diskussioner och inspiration!

skolriksdag2017

Sida 1 av 512345
skl logotyp