En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Kloka ord om reformer och statsbidrag

Statssekreterare Erik Nilsson skriver idag ett klokt inlägg på Facebook. Inlägget handlar om behovet av att ta hänsyn till lokala förutsättningar och vikten av dialog med huvudmän och skolor innan beslut om reformer fattas.  Han skriver också om kortsiktigheten med alla riktade statsbidrag. Orden bottnar i den kritik mot staten som han möter ute i landets olika kommuner och skolor.

Jag själv fastnade för dessa rader som borde vara en självklarhet i en bra nationell styrning:

En tanke vore att för varje beslut som fattas i regering och riksdag verkligen tänka igenom en implementeringskedja. Vad händer på nästa systemnivå om vi fattar detta beslut? Hur ska det få genomslag? När kan det ge effekt längst ut? Och ibland bara: funkar detta i verkligheten?”

Det är precis dessa frågor SKL driver och arbetar för. Jag hoppas att statssekreterarens ord blir till verkstad.  Trevlig helgläsning!

erik Nilsson

Missa inte Skolriksdag 2017

Idag har vi öppnat anmälan till Skolriksdagen 2017! Gå in på skolriksdag.se och läs om plenumprogrammet som nu är klart. Missa inte mötesplatsen för dig som leder och styr skolan. Jag lovar spännande dagar med intressanta diskussioner och inspiration!

skolriksdag2017

Skolkommissionens förslag om finansiering har fel fokus

Semestertiderna är nog över nu för de flesta av oss. Hoppas alla haft det bra i sommar!

Själv rivstartade jag vad man väl kan kalla höstsäsongen med att delta på den stora konferensen KOMMEK i Malmö. Dels vid ett seminarium om flyktingmottagandet, dels vid ett om hur vi får en bättre skola. Anna Ekström var där och presenterade Skolkommissionens förslag så här långt, och sen blev det en diskussion om dem mellan henne, Marcus Strömberg från Academedia och mig.

Precis som vid ett liknande seminarium i Almedalen blev det tydligt att vi onekligen har lite olika syn på vad som är det viktigaste för att förbättra skolan. Jag vidhåller att Skolkommissionen inte lyckats visa att det är bristande finansiering och bristfällig resursfördelning som är huvudproblemet. Utan att vi behöver bli noggrannare med hur vi använder resurserna. Hur vi arbetar i skolorna helt enkelt. Vad blir bäst för eleverna?

Då är det inte stora systemförändringar som är lösningen, utan fortsatt skolutveckling. Som det pågår mycket av i landet skolor och dess huvudmän. Det finns det alldeles för lite om i Skolkommissionens delbetänkande tycker jag. När man läser det kan man få intrycket att svensk skola har stagnerat, att den står och stampar, att det inte sker någon utveckling. Inget kunde vara mer fel.

Det görs massor för att stärka undervisningen och kompetensförsörjningen!

Bra förslag från Skolkommissionen

Men visst har Skolkommissionen bra och intressanta förslag också. Att avveckla merparten av de riktade statsbidragen låter som ljuv musik i mina öron. Det kommer också bli spännande att se vad kommissionen kommer fram till i frågan om hur vi kan bryta skolsegregationen. Det kanske blir obligatoriskt att aktivt välja skola?

Vågorna går ofta rätt höga i debatten om skolan, och ibland kan det tyckas som att vi olika aktörer står långt ifrån varandra. Fast jag är hoppfull. I grunden vill ju alla samma sak – förbättra skolan!

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Het debatt på SKL:s skolseminarium i Almedalen

Missade du SKL:s skolseminarium i Almedalen? Det blev en intressant och stundtals het debatt. Här kan du se det i efterhand.

På seminariet diskuterades både Skolkommissionens delbetänkande och rapporten från Huvudmännens expertråd för skolutveckling.

Jag tänker inte förstöra spänningen genom att berätta vad som sades, utan nöjer mig här med att konstatera att SKL kommer att jobba hårt i höst för att styra diskussionen om skolans utmaningar så att den inte enbart blir en fråga om finansiering.

För att utveckla skolan måste såväl undervisningen som förutsättningarna att bedriva undervisning förbättras. Debatten om skolan borde handla mer om detta liksom hur vi stärker styrkedjan och ledarskapet. Förbättringsarbete behöver utgå från de egna lokala förutsättningarna. Vår förhoppning är nu att Skolkommissionen kommer att ta till vara på Expertrådets och lärdomar och erfarenheter i kommande slutrapport.

Det blir en spännande höst!

Trevlig sommar,

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Almedalen 16

Se diskussionen från seminariet här.

Vilken roll ska kommunerna ha?

Igår dominerades nyheterna självklart av Skolkommissionens delrapport. Det är idag ingen tvekan om att SKL ställer sig både kritisk och frågande till en hel del av förslagen. Här är ett par sammanhang där jag kommenterat rapporten:

Bättre styrning inte samma sak som mer styrning

I Studio 1 pekade jag igår på att det är bekymmersamt att Skolkommissionen menar att det krävs en bred uppslutning för Skolkommissionens förslag och en nationell samling för skolan – samtidigt som de ansvariga för skolan inte är delaktiga i diskussionen.

När vi ställer frågor om vad ökad statlig styrning betyder menar Anna Ekström i Studio 1 att vår kritik är orättvis, och att alla huvudmän vill ha ett bra och långsiktigt samarbete med staten. Jag är den förste att skriva under på att vi vill ha ett bra och långsiktigt samarbete med staten och bättre förutsättningar för huvudmännen. I min värld betyder det dock inte mer styrning från staten, utan bättre styrning.

Och om det hela nu handlar om att få till ett långsiktigt och bra samarbete mellan stat och huvudmän – som Anna Ekström uttryckte sig – kan jag inte låt bli att undra varför i hela friden huvudmännen inte är delaktiga i Skolkommissionen på samma sätt som lärare och skolledare representeras via sina förbund. Kommunikation och dialog är centralt. Skrivningen nedan i betänkandets sammanfattning talar sitt tydliga språk:

”Kommissionen vill framhålla vikten av att kommande förändringar sker i en ordnad process i nära samarbete med lärare och skolledare”

Skolkommissionen önskar samarbete utan att vilja lyssna –i alla fall inte på huvudmännen.

Vilken roll ska kommunerna ha?

VLT:s ledare  menar att SKL ställer en berättigad fråga när vi varnar för övertro på statlig styrning och undrar vilken roll kommunerna i så fall får. Jag ställer mig undrande om det är värt för kommunerna att vara huvudmän för skolan om ansvar och befogenheter inte hänger ihop? Kommunerna har kvar ansvaret att sköta allt, men befogenheterna att styra minskas. Samtidigt är det huvudmännen som kommer få kritik från staten för brister som man då inte har mandat att åtgärda, t.ex. resurser.

VLT:s ledare fångar en del av otydligheten i följande mening:

Kommunerna ska fortsatt vara huvudmän, men det kan enligt kommissionen krävas större enheter eller mer samverkan. Kan det konkret betyda att Hallstahammar och Surahammar borde gå samman med Västerås i en skolorganisation?

Flera av förslagen lämnar läsaren med liknande funderingar.

Glöm inte lärarna

Jag medverkade även i TV4-nyheterna.  Åsa Grönlund, lärare på Bräntbergsskolan, avslutade reportaget på ett klokt sätt. Hon menade att oavsett huvudman är det viktigaste ”entusiastiska lärare med bra arbetsmiljö som får syssla med det som de har utbildning för, att vara lärare, att undervisa”.

Jag tycker att lärarna tyvärr hamnade i skymundan i gårdagens debatt. Ja, det gäller även de allra viktigaste – eleverna. Det mesta kretsade runt staten och organisation.

Nödvändigt med samarbete

Vi kommer nu att läsa i rapporten i detalj. Det finns även en hel del som ser lovande ut, t.ex. förslagen för att stärka professionen. Flera av Skolkommissionens förslag ligger också i linje med de slutsatser som huvudmännens expertråd kom fram till. Jag hoppas att huvudmännens erfarenheter – såväl positiva som negativa – och idéer kommer att tas tillvara och att Skolkommissionen gör verklighet av det samarbete de säger är nödvändigt. Liksom att de stora förslagen – om de blir verklighet – kommer att inledas med den försöksverksamhet som kommissionen själv efterfrågar.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Under rubriken ”Skolkommission på fel kurs” kommenterar vi Skolkommissionens förslag och kräver att förslaget går på remiss.

30 kloka förslag från Expertrådet

Idag har SKL och Friskolornas riksförbund fått rapporten med slutsatser och rekommendationer från Huvudmännens expertråd för skolutveckling.

Vad är nytt kanske man undrar när man läser rapporten? Mycket förekommer redan i skoldebatten. Och det är poängen. Det är precis det här som skolan behöver. Förslag på strategiskt, långsiktigt arbete som grundar sig på analys och erfarenheter från verksamheten. Inga enkla oneliners som lätt slår igenom i debatten, men som inte får någon effekt i praktiken. Inga genvägar, utan hårt arbete med fokus på det som fungerar. Inga undanflykter, att det är någon annan som ska lösa dina problem.

Flera saker är unika med Expertrådets arbete:

1, Utgångspunkten är vad som fungerar istället för att låsa sig vid problemen

Den breda gruppen av ledamöter har själva sett vad som fungerar i klassrummen, i förskolor och skolor och hos huvudmännen. Expertrådet står med fötterna i skolans mylla. Jag är därför övertygad om att deras slutsatser är rätt väg att gå för att tackla skolans utmaningar i praktiken.

2, Expertrådets arbetssätt

Vi har samlat 22 lärare, forskare och rektorer vid tre tillfällen. Inför första mötet fick alla ledamöter lyfta fram de tre perspektiv som de ville att gruppen skulle behandla. På mötena har frågeställningar och slutsatser diskuterats och däremellan har texter behandlats och exempel skickats in. Alla har varit delaktiga och bidragit. Jag är imponerad av den energi som funnits i arbetet och det har varit slående att det inte funnits skillnad i slutsatser mellan forskare och praktiker, vilket man kanske skulle vänta sig. Jag tror det beror på att Expertrådets personer har erfarenhet av praktiskt arbete i skolan.

3, Expertrådets helhetsgrepp

Att ett så brett, kompetent råd samfällt ger dessa rekommendationer väger tungt. Expertrådet lämnar totalt 30 rekommendationer som riktar sig till regeringen, huvudmännen, rektorer och lärare.

Arbetet fortsätter

Från SKL:s sida kommer vi att arbeta vidare med Expertrådets rapport på olika sätt. Det vore också värdefullt om huvudmän lokalt samlar skolledare och professionen och utifrån slutsatserna ser vad just de behöver göra lokalt. Detta är en viktig poäng i Expertrådets analys.

Behoven och utmaningarna mellan skolor och huvudmän ser olika ut. Man måste börja gräva där man står – som Expertrådets ordförande, Elisabet Nihlfors, brukar säga. Och man kan börja redan nu. Låt dig gärna inspireras av den mängd exempel som finns i rapporten och hör av dig om du själv har dokumenterad erfarenhet inom de områden som Expertrådet lyfter. Tanken är att hemsidan ska vara levande.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

 

 

Skolsegregation – en aktuell utmaning för många kommuner

Idag presenterar lärarnas fackliga organisationer och LO en sammanställning av statistik som visar att nyanlända elever oftare går i skolor där föräldrarna generellt har en låg utbildningsnivå. Och regeringen har presenterat ett utredning som snabbt ska ta fram förslag på hur friskolor ska ta emot fler nyanlända elever och hur kommuner lättare ska kunna placera nyanlända elever i andra skolor än de som ligger närmast bostaden.

De senaste åren har mottagandet av nyanlända barn och ungdomar ökat i stort sett alla kommuner. Detta har satt kommunernas förmåga att ordna skolgång för alla nyanlända elever på prov. Eleverna och deras vårdnadshavare ska också få information om möjligheten att välja skola.

Kommunerna är medvetna om att mottagandet av nyanlända är ojämnt fördelat mellan skolorna. Boendesegregationen – inte minst på grund av möjligheten till eget boende (ebo) – påverkar. Men många kommuner arbetar aktivt för att nyanlända elever ska erbjudas plats på fler skolor. Ett dilemma är att det på många håll är generell platsbrist.

Många bra lokala exempel

I Nyköpings kommun byggdes en ny kommunal högstadieskola där samtliga elever i dessa åldrar går, om de inte väljer en fristående skola. I Malmö pendlar elever från Rosengård till skolor i bland annat Limhamn. Även Botkyrka kommun använder sig av ”bussning” för att eleverna ska få möjlighet att gå på en skola längre bort.

Linköpings kommun har ändrat sitt resursfördelningssystem så att varje elev får en elevpeng som påverkas av en mängd olika faktorer, exempelvis om eleven är nyanländ och föräldrarnas utbildningsnivå. Detta kan öka skolornas intresse att ta emot nyanlända elever.

I Nacka kommun väljer familjerna i området Fisksätra, ett område där många utrikes födda bor, aktivt skola. En majoritet av eleverna pendlar från Fisksätra till en skola i ett annat område. Helsingborgs stad har också lyckats få fler skolor att erbjuda platser till nyanlända och fler elever att göra aktiva skolval. Utbildningsdirektörens tydliga budskap om att alla skolor måste hjälpas åt har fått effekt.

Kvaliteten ska vara hög

Även de fristående skolorna behöver ta ansvar för att erbjuda plats för nyanlända elever. Deras urvalsgrunder där kösystemet lägger hinder för att ta emot nyanlända elever är ett problem som regeringen nu ser över, vilket Gustav Fridolin presenterade på en presskonferens i dag. Hur fördelningen kan bli jämnare mellan kommunala skolor ska också ses över, vilket är bra.

Självklart ska vi arbeta för att motverka skolsegregationen. Samtidigt måste vi arbeta för att alla skolor ska vara bra skolor och klara sitt kompensatoriska uppdrag. Även skolor i segregerade områden ska hålla en hög kvalitet. Alla barn har rätt att gå i en bra skola oavsett föräldrarnas bakgrund.

Per-Arne Andersson, avdelningschef SKL

Kollektivavtalet visar på tillit

SKL och lärarorganisationerna har kommit överens om att förlänga kollektivavtalet till sista mars 2018. Det är stort. Det är viktigt för eleverna, lärarna och den svenska skolan.

Att vi tillsammans förlänger avtalet visar på en tillit från lärarorganisationerna till landets kommuner. De senaste årens löneökningar har lagt en grund för förtroende. Landets huvudmän har ett stort ansvar att förvalta denna tillit – det gör vi genom att den fortsatta positiva utvecklingen för läraryrket fortsätter.

Ett fortsatt avtal visar också på ett gemensamt ansvarstagande för att ge skolan arbetsro. Istället för en uppslitande avtalsrörelse finns nu möjlighet att kraftsamla kring de områden som avtalet pekar ut: lärarnas arbetsmiljö, lärarnas karriärmöjligheter, att bidra till kopplingen mellan lön och resultatutveckling och att dra nytta av erfarenheter och forskning inom skolområdet.

Tillit viktigaste förutsättningen

Jag brukar säga att det inte finns någon quick fix för att förbättra skolans resultat. Men om det finns någon förutsättning som är viktigare än någon annan så är det nog tillit mellan lärare, skolledning och den politiska ledningen. Och tillit är förstås inget som man enbart kan prata sig till, den är främst ett resultat av konstruktiva handlingar och en öppen kommunikation mellan oss människor. Jag hoppas att dagens avtal kan stödja en sådan utveckling.

Som sagt så pekar avtalet ut flera områden där SKL och lärarorganisationerna ska jobba vidare. Ett sådant område är att nyanlända barn och elever får sina rättigheter och behov tillgodosedda. Vi ska tillsammans verka för att nyanlända lärares kompetens tas tillvara. Jag är glad över att våra organisationer på detta sätt tar ansvar för det akuta läge som dagens flyktingsituation innebär.

Per-Arne Andersson, avdelningschef SKL

Riktade statsbidrag i skolan stökar till det

Riktade statsbidrag innebär merarbete för kommunerna och får inte den effekt som syftet är. Det får vi på SKL tydliga signaler om från våra medlemmar.

De riktade statsbidragen till skola och förskola är fler än någonsin. Sammantaget uppgår de till uppåt 10 miljarder kronor.

Det är såklart mycket pengar. Men man ska komma ihåg att det fortfarande bara är några få procent av de 230 miljarder som skolväsendet kostar under ett år.

Problemen med riktade bidrag handlar inte bara om det omfattande arbete som krävs för att söka och redovisa dem. Utan också om hur bidragen stökar till det i kommunens planerings- och budgetprocess. Särskilt när bidragen införs med kort varsel, ansökningstid är kort och bidragen ställer krav på medfinansiering. Inte minst det senare gör att kommuner avstår från att överhuvudtaget ansöka.

Ett av de senaste införda statsbidragen, det för mindre barngrupper i förskolan, är ett talande exempel på detta. Där har en tredjedel av bidragspotten blivit över, vilket belyses bland annat i en artikel i Göteborgsposten.

Staten allt mer lyhörd

Utvecklingen mot allt fler riktade statsbidrag och dess konsekvenser lyfts fram i SKL:s senaste ekonomirapport. Där blir det tydligt att systemet med riktade statsbidrag har nåtts väg ände och behöver ses över på bred front.

Och som jag ser det är förutsättningarna goda att få till en dialog med staten om det. På Gustav Fridolins träffar med kommunerna runt om i landet har vi hört utbildningsministern självkritiskt prata om att riktade statsbidrag har inbyggda problem och att bidragen är för många. Lite olyckligt då kan jag tycka att det i budgetpropositionen för 2016 kommer flera nya riktade statsbidrag…

Men, det är bra att vi och regeringen i grunden delar problembilden och att något måste göras. Och det är bra att kommunerna är på tårna i frågan. Efter inspel från kommunerna har SKL listat ett antal förslag på åtgärder, varav flera sammanfaller med sådant som både Skolverket själva och Riksrevisionen lyft fram.

Förslag om bättre fördelning

En åtgärd som behövs är att fördela statsbidragen mer efter behov. Här har Skolverket på regeringens uppdrag tagit fram ett första utkast på hur det skulle kunna gå till, vilket du kan höra mer om i ett inslag i Sveriges Radio. Några oklarheter kvarstår dock kring hur det skulle fungera i praktiken, bland annat vilka av de många statsbidragen som ska fördelas mer efter behov.

Effektiv fördelning gynnar eleverna

Frågan om riktade statsbidrag kan inte avfärdas som något som bara ekonomer bekymrar sig över. Det handlar om hur vi får mest ut av de pengar som kommun och stat tillsammans satsar på den svenska skolan. Ju mer effektivt vi fördelar och använder dem, desto bättre blir det ju faktiskt för eleverna.

Per-Arne Andersson, avdelningschef SKL

Behov av tillfälliga lösningar för nyanländas skolgång

SKL har tagit fram en lista med förslag på regeländringar med anledning av flyktingsituationen. Den har väckt stor uppmärksamhet.

Jag vill understryka att listan – som omfattar cirka 50 punkter varav elva handlar om skolan – måste ses i ljuset av det läge kommunerna befinner sig i just nu. Många förslag handlar om tillfälliga dispenser, inte önskemål om permanenta ändringar.

Men vad är det viktigaste – att erbjuda alla elever skolgång eller att uppfylla alla krav enligt lag och förordning?

Fjärrundervisning och behörighetsregler är nyckelfrågor

– Jag kan inte trolla, konstaterade en rektor i en radiointervju härom veckan när det gällde bristen på studiehandledare i modersmål i kommunen.

Tillgången till studiehandledare och behöriga lärare i olika ämnen är ojämnt spridd över landet. Det är bland annat därför SKL anser att fjärrundervisning på entreprenad omgående måste tillåtas och att skolhuvudmännen tillfälligt måste undantas från kravet på behöriga och legitimerade lärare i alla ämnen.

Skolverket konstaterar att få kommuner har sökt det riktade statsbidraget för att utöka undervisningen i svenska eller svenska som andraspråk för nyanlända elever. En viktig anledning är bristen på behöriga lärare. Detta talar sitt tydliga språk – kraven för att ansöka rimmar inte med verkligheten. Skolverket ber därför regeringen att ändra i regelverket så att undantagsreglerna för legitimationskravet även ska gälla för detta bidrag.

Exempel på andra förslag på regeländringar är att statens ”bör-krav” att erbjuda skola inom en månad för asylsökande, inte ska tolkas av myndigheter som ett ”ska-krav” och att nyanlända vuxna med rätt kompetens, ska kunna undervisa elever med samma modersmål, medan de läser in sin examen. Här kan du läsa hela listan på behov av regelförändringar

Hela samhället behöver hjälpas åt

I kommunerna finns ett stort engagemang för att ordna utbildning för nyanlända barn och ungdomar. Men förutsättningarna räcker inte alltid till. Kommunerna måste få utforma praktiska lösningar för att möta behoven lokalt. Det gäller till exempel tidsgränser, organisation av undervisningen och lokaler.

Dagens situation är en stor utmaning. Kanske mer än någonsin tidigare behövs ett engagemang från civilsamhället. Jag är oerhört glad att så många människor visar en vilja att ställa upp för de barn, ungdomar och vuxna som kommer till vårt land.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Sida 2 av 512345
skl logotyp