En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

”Leda för resultat i skolan” har sparkat igång!

Nu har vi dragit igång pilotomgången av SKL:s satsning ”Leda för Resultat i skolan”!

Iréne Bengtsson, socialchef i Oxelösund berättade om erfarenheter från Leda för resultat i socialtjänsten.

Iréne Bengtsson, socialchef i Oxelösund berättade om erfarenheter från Leda för resultat i socialtjänsten.

Det var inspirerande att träffa de tio pilotkommunerna och ta del av deras tankar om projektet. Vi siktar på att piloten ska leda till ett ordinarie program från nästa höst. Det kommer att bli en pusselbit i en förbättrad styrning av skolan där alla delar av kommunens ledning arbetar tillsammans för elevens bästa.

Var och en av deltagarna i pilotomgången ska genomföra ett förändringsprojekt där elevernas resultat, erfarenheter och upplevelser sätts i centrum. Allt för ofta talar vi om eleverna och gör förändringar som påverkar dem – utan att prata med dem och involvera dem i arbetet. I Leda för Resultat är eleverna i centrum.

Programmet bygger på SKL:s erfarenheter av tidigare satsningar, bland annat Leda för resultat i socialtjänsten och SKL PISA 2015. I Leda för Resultat i socialtjänsten har 127 kommuner deltagit. Programmets unika inslag är att förvaltningens ledningsgrupper och stödfunktioner har deltagit tillsammans. SKL PISA 2015 är vårt utvecklingsprogram för styrning och ledning för att nå bättre resultat i matematik där 86 kommuner deltar. Även i detta program är samverkan mellan de olika ledningsnivåerna för skolan och mellan deltagande kommuner ett bärande inslag.

Deltagande kommuner är Habo, Håbo, Skellefteå, Staffanstorp, Trollhättan, Tyresö, Täby, Vårgårda, Ängelholm. Även ett komunmalförbund deltar, nämligen Sölvesborg-Bromölla Kommunalförbund

Vi måste ro tillsammans

Vi ska lära av de kommuner som har lyckats. Stat och kommun måste arbeta tillsammans för att lärare och rektorer ska få de bästa förutsättningarna att klara sitt uppdrag. Det skriver utbildningsminister Gustav Fridolin i dag i DN.

Det är uppenbart att Gustav Fridolin lyssnat på och lärt av kommunerna på sina dialogmöten runt om i landet. Jag har också fått positiva reaktioner från mina egna medarbetare och kommunföreträdare som deltagit i mötena.

Precis som utbildningsministern skriver så finns kraften och viljan i kommunerna att åstadkomma de förändringar som är nödvändiga för att landets elever ska få den bästa möjliga skolgången. Men då krävs också rätt förutsättningar; reformer med fokus på att stärka professionen, satsningar som går till de som verkligen behöver och ett brett politiskt samförstånd om skolan.

Utbildningsministerns artikel visar att en konstruktiv kontakt mellan staten och huvudmännen är möjlig. Det är glädjande. SKL har länge efterlyst en bättre och tätare dialog med staten. Vi har ibland olika roller och intressen, men vi har också ett gemensamt ansvar.

För det räcker inte med att sitta i samma båt. Sitter vi där och bara pekar finger åt varandra så driver vi planlöst omkring. Ska vi istället komma till målet så måste vi ro tillsammans.

Intresse för Expertrådet i medierna

Jag har precis läst tre korta och intressanta intervjuer av ledamöter i Huvudmännens expertråd för skolutveckling.

En med Helena Sagar, lektor i Kungsbacka , en annan med Fredrik Nordvall, förvaltningschef i Hallsberg och en tredje med expertrådets ordförande Elisabet Nihlfors.

Läs gärna artiklarna. De understryker vikten av att bedriva forskning i skolan och att den sprids. Att samla erfarenheter av skolutveckling på vetenskaplig grund är Expertrådets styrka och uppdrag.

Har du erfarenheter av att sprida forskning på din skola eller i din kommun? Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarsfältet!

Statskontoret föreslår nystart för Skolverket

Idag publicerade Statskontoret sin myndighetsanalys av Skolverket. Rapportens slutsatser är tydliga: regeringen behöver förändra sin styrning och Skolverket behöver utveckla sin organisation, styrning och uppföljning. Skolverket behöver en nystart.

Regeringen måste ge Skolverket bättre förutsättningar

Statskontoret skriver att regeringskansliets detaljstyrning får konsekvenser i flera led. Bland annat leder de många och detaljerade uppdragen med bristande samordning till att skolpolitiska insatser inte får önskat genomslag.

Jag har exempelvis flera gånger skrivit om problemen med mängden riktade statsbidrag. Skolverket måste ges förutsättningar att arbeta långsiktigt och utvecklingsinsatserna behöver bli mer flexibla och anpassas till huvudmännens behov.

Kommunikationen med målgrupperna behöver bli bättre

Myndigheten behöver också förbättra kommunikationen med sina målgrupper. Statskontoret lyfter problemet med att ingen systematisk uppföljning av målgruppernas åsikter om verksamheten görs. Följden av detta är att underlag saknas för att utveckla den egna verksamheten och för att återrapportera till regeringen.

Statistiken behöver utvecklas

För att skolan ska kunna bli mer resultatstyrd behövs bra underlag i form av lättillgänglig statistik av god kvalitet. Så är det inte idag.

Skolverkets statistik behöver utvecklas, både vad gäller insamling av relevanta data och tillgängliggörandet av uppgifter på ett sätt som är anpassat efter användarnas behov. Så här skriver Statskontoret:

”I våra intervjuer med företrädare för andra myndigheter och Skolverkets målgrupper har det framkommit att det finns ett stort behov av att vidareutveckla Skolverkets statistik. Statistiken upplevs som svårtillgänglig och inte anpassad för användarnas behov. Utredningen om förbättrade resultat i grundskolan konstaterade 2014 att Skolverket behövde utveckla det nationella uppföljningssystemet. För att tillgodose användarnas behov av statistik borde Skolverket enligt utredningen dels samla in nya data, dels utveckla en modern och sammanhållen publiceringsdatabas för statistiken.” (s. 83)

Nystart kräver samverkan

Efter dagens rapport råder det ingen tvekan om att det behövs en förändring. Statskontoret kallar det nystart. Här är regeringens roll viktig, liksom samverkan med andra myndigheter och organisationer. SKL bidrar gärna i det arbetet. Vi har samma mål att förbättra resultaten i skolan. Från vår sida ser vi idag flera goda exempel på hur vårt samarbete har utvecklats. Matematiklyftet är ett exempel på en insats som uppskattats av huvudmännen. Ser med tillförsikt framåt.

Trevlig helg!

 

Rektorsutredningen – startskott för att stärka landets rektorer

Igår överlämnade utredare Olof Johansson sitt betänkande om rektorernas arbetssituation till regeringen. Betänkandet ger en god grund för gemensamt arbete för att stärka landets rektorer. På många håll är arbetet redan påbörjat, men jag hoppas att Johanssons utredning kan bli ett tydligt startskott för ett gemensamt ansvarstagande.

I betänkandet ges en beskrivning av rektors uppdrag och arbetssituation idag. Mycket är känt sen tidigare, men den sammanfattande bilden blir tydlig. Utredaren ger också riktning för framtida arbete.

Styrkedjan måste fungera överallt

I SKL:s mattesatsning, som är en stark inspiration till vår modell för skolutveckling, är en av de bärande idéerna att alla nivåer som arbetar i och med skolan måste samverka. Det måste vara en kedja som är stark i alla led, för att hänvisa till betänkandets framsida. Det är också en kedja där varje länk sitter ihop med de bredvid, men där det samtidigt är tydligt vad som är varje enskild länk. Det kan illustrera den tydlighet i rollfördelning och ansvar som måste finnas.

I en tredjedel av landets kommuner har man arbetat med detta de senaste åren. Det måste bli så överallt. Vi kommer också i höst att påbörja ett nytt arbete för att stärka styrkedjan – Leda för resultat i skolan. Fokus i programmet är att alla styrnivåer i kommunen ingår, men även centrala stödfunktioner som till exempel personal och ekonomi. Johanssons utredning visar att rektorerna efterfrågar ett mer tydligt sådant stöd. Vi hoppas att ”Leda för resultat” också kan bidra till
att stärka och utveckla styrkedjan på det sätt som SKL:s matematiksatsning
gjort.

Även länken mellan stat och huvudman måste vara stark

Leda för resultat bygger på en framgångsrikt arbete inom socialtjänsten, där SKL och staten har arbetat tillsammans. Vi hoppas se ett sådant samarbete även inom skolans område! Även länken mellan stat och huvudman måste vara stark.

rektorsutredningen

Lär av kommuner som styr skolan bra

Tidigare i veckan pekade Skolinspektionen på att många huvudmän, både kommunala och fristående, behöver utveckla sin styrning av skolan.

Så sant. Som jag säger i SKL:s kommentar så är det viktiga, men egentligen inga nya, saker i rapporten. Vi vet att det finns kommuner som behöver bli bättre på att styra, leda och ta sitt ansvar för skolan. Men vi vet också att det fungerar bra på många håll. Och jag vill påstå att det går i rätt riktning.

Utveckling pågår

I allt fler kommuner pågår ett utvecklingsarbete för att förbättra styrningen. Här kan kommunerna inte lämnas ensamma. OECD har konstaterat att en decentraliserad skola behöver nationellt stöd. Jag delar deras slutsats.

Men jag vill också lägga till vikten av det stöd man kan få av sina kollegor i andra kommuner. Att lära och inspireras av andras erfarenheter. Det är grundläggande i SKL:s satsningar. Myndigheterna behöver också bli bättre på att inte bara peka på vad som inte fungerar, utan även beskriva det positiva som de möter i sina uppdrag.

Det hör inte till vanligheterna att Skolinspektionen lyfter fram goda exempel, men det görs faktiskt den här gången. Sedan hade jag gärna sett att inspektionen beskrev mer konkret hur just de huvudmännen faktiskt gör. Vad gör de som är bra och varför lyckas just de? På så sätt skulle det nationella stödet stärkas.

Framgångsrika skolkommuner

Skolinspektionens slutsatser stämmer väl överens med det som vi på SKL såg i vår djupstudie av vad som kännetecknar framgångsrika skolkommuner. De har bra ledare i både den ansvariga nämnden, på förvaltningen och på skolorna. De har tydliggjort ansvarsfördelning mellan dessa olika nivåer och har respekt för varandras roller och uppdrag. Och de tar noga reda på hur det går för eleverna och skolorna.

Vår rapport om framgångsrika skolkommuner har några år på nacken nu, men den är fortfarande viktig läsning för de kommuner som inte kommit lika långt som andra.

Mitt i prick av OECD om den svenska skolan

Vad överraskade er mest? Den intressanta frågan ställde en journalist till OECD-teamet som granskat det svenska utbildningssystemet efter PISA-resultaten. Svaret blev bristande samförstånd. OECD-representanten hade inte väntat sig att Sverige – ett land vida känt för sin kultur av konsensus – kunde visa upp en sådan oenig bild av skolan.

Svaret träffar mitt i prick. OECD har sett att vi har en kultur där alla klagar på systemet och varandra, men att få står upp och säger att ansvaret är deras. Mer käbbel än konsensus med andra ord.

Under OECD:s möten i Sverige har de fått olika svar på frågan om vem som har ansvar för resultaten: eleverna, föräldrarna, rektorerna eller kommunerna. Det är klart att det inte blir bra då. Frågan om ansvarstagande på alla nivåer är därför central. Att samtliga aktörer i kommunerna jobbar tillsammans är också utgångspunkten för våra satsningar här på SKL.

Så här sammanfattar OECD Sveriges styrkor och utmaningar:

Decentraliseringen är en styrka

Särskilt intressant att notera är att decentraliseringen av skolan och svenska skolors jämförelsevis stora självbestämmande ses som en styrka. OECD menar att vi behöver fokusera på förbättringar inom ramen för nuvarande system. Det är framför allt innehållet i skolan, det som händer i klassrummet som OECD pekar på. Här är elevens behov i centrum, tidiga insatser för att fånga upp elever som riskerar att inte nå målen samt satsningar för att öka lärarnas kompetens centralt för att nå framgång. Detta kräver såklart att alla tar sitt ansvar.

Det är glädjande att utbildningsministern tar OECD:s oro över bristen på samförstånd på allvar. Initiativet att möta och lyssna på huvudmännen är bra. En skolkommission som utgår från ett helhetsperspektiv och ett vetenskapligt förhållningssätt är också lovande.

Kommunerna vill ha dialog

I onsdags när Anna Ekström, generaldirektör på Skolverket, inledde Skolans Ledarkonvent som vi arrangerade på Münchenbryggeriet, betonade hon att stat och huvudmän tillsammans måste arbeta för att förbättra resultaten. Hon signalerade också att Skolverkets utvecklingsinsatser kommer att anpassas till huvudmännens behov i större utsträckning och bli mer långsiktiga.

Signalerna från regeringen och myndigheter om mer dialog är mycket välkomma och något som SKL efterfrågat länge.  Jag vet att många kommuner vill jobba precis på detta sätt – att utgå från de lokala förutsättningarna men i dialog med statsmakten.

Överhuvudtaget känns det som att vindarna äntligen börjar blåsa i samarbetets riktning. Tillit och enighet nås självklart inte över en natt. Men att lyssna och prata med varandra är ett viktigt första steg mot mindre käbbel och mer konsensus. Och mer av eleven i centrum tänker jag.

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Ledning och styrning Skolutveckling
Etiketter: , ,

Skolinspektionens årsrapport – utmaningar och hopp om framtiden

Idag presenterade Skolinspektionen sina slutsatser efter fem år av granskning och tillsyn av skolan. Det gjordes på en gemensam presskonferens med utbildningsministern. Jag skulle vilja säga att budskapet var en blandning av allvar och hopp.

Presskonferensen började i de problem som Skolinspektionen sett under de här åren – utmaningar som vi känner igen från myndighetens olika rapporter. Men till skillnad från tidigare pressträffar gav denna presentation en positiv förväntan. Här finns SKL:s kommentar.

Inspektionens rapport visar att rektorer och lärare har lämnats ensamma av huvudmännen. Men Gustav Fridolin sa tydligt på presskonferensen att huvudmännen också har lämnats ensamma av staten. Regeringen anser att det är nödvändigt att förändra relationen mellan stat och huvudmän. Så sant.

Skapa en kultur av ansvar

När jag lyssnade på presskonferensen och den bild som gavs om att huvudmännen inte tar sitt ansvar (enligt rektorerna), att rektorerna inte tar sitt ansvar (enligt lärarna) och att lärarna inte tar sitt ansvar (enligt eleverna) påminns jag om en föreläsning av Torbjörn Sandén från Åbo akademi. Han beskrev en massflykt från det personliga ansvaret. Han visade talande statistik om hur många som tycker att andra skyller ifrån sig, samtidigt som man uppger att man själv inte gör det. Elever skyller dåliga betyg på lärare. Lärare skyller på föräldrar. Rektor skyller på politiker. Politiker skyller på lärare. Och så vidare. Det håller förstås inte i längden.

Vi behöver alltså skapa en kultur av att ta ansvar – och det ska omfatta hela organisationen – skola, förvaltning och politiker. Och naturligtvis gäller det också den nationella nivån. Därför var det befriande när Gustav Fridolin sa att regeringen vill lämna den skoldebatt där ministrar och huvudmän skyller på varandra. Det var det bästa jag har hört på länge.  En respektfull dialog, en ny retorik om skolan och en insikt om att stat och huvudmän vill samma sak är centralt för att nå framgång.

Kritik att vänta

Tuff kritik från Skolinspektionen är att vänta i mitten av november när myndigheten presenterar sin granskning av hur huvudmännen tar sitt ansvar för skolan. Det framgår tydligt när man läser en intervju med Ann-Marie Begler i tidningen Skolledaren.

Slutsatserna bygger på en granskning av 36 skolhuvudmän, varav 19 kommunala, så man kan diskutera om den ger en nationell bild eller inte. Jag har inte sett rapporten ännu, men enligt Begler kommer resultaten vara dystra. Huvudmännen tar inte det ansvar som de har. De behöver bli bättre på att följa upp både kunskaps- och värdegrundsresultat och de analyserar inte tillräckligt för att kunna utveckla skolan. Huvudmännen behöver också i större utsträckning ta hänsyn till skolors olika behov och fördela resurser utifrån den kunskapen. Dialog och kommunikation mellan huvudman och rektor behöver förbättras.

Välkänd problembild

Vi känner till den problembild som lyfts fram. Skolverket och studier av bl.a. Elisabeth Nihlfors och Olof Johansson har pekat på samma sak. SKL lyfte redan 2009 fram att framgångsrika skolkommuner har en politisk ledning som tar ansvar för resultaten i skolan.

Jag vill dock påstå att det här är en fråga som nu ligger högt på agendan i kommunerna och som man arbetar med för att utveckla.  Närmare en tredjedel av landets kommuner deltar i SKL:s matematiksatsning som framför allt handlar om att den politiska ledningen, förvaltningsledning, rektorer och lärare tillsammans utvecklar ledningen och styrningen i sin kommun. Jag tror verkligen att det är det här som behövs. Att mötas och få en gemensam bild av styrkor och svagheter i sin skolverksamhet och komma fram till vad som behöver förbättras.

Stöd till huvudmännen

Men huvudmännen kan inte lämnas ensamma i sitt utvecklingsarbete. Länder som lyckas bra med skolan har inte enbart en inspektion som talar om vad som inte fungerar,  utan stödjer huvudmännen på olika sätt. Bygger kapacitet, uttrycker man det som.

Vi  hoppas därför att den nya regeringen prioriterar mer stöd för utveckling istället för fler pekpinnar. Ett initiativ som ska bli intressant att följa är Skolverkets nya satsning på att stödja huvudmän som har fått kritik av inspektionen.

Från SKL:s sida fortsätter vi vårt arbete att stödja kommunerna. Förutom vår matematiksatsning där kommunerna hjälper varandra att bli bättre, kommer SKL i vår att presentera ett verktyg som kan vara ett stöd för huvudmännens analysarbete. SKL har också nyligen tagit fram ett stöd till huvudmännen vad gäller resursfördelning i skolan.

Tillsammans med regering och myndigheter tror vi att vi skulle kunna göra mycket mer.

begler

 

Tillit skapas tillsammans

”Tilliten saknas i svenska skolan” skriver Bo Jansson från LR i ett antal debattartiklar över landet. Det är en mening jag själv ofta formulerar. Bristande tillit är ett problem i skolan och i hela utbildningssystemet. Ingen har väl missat Elisabeth Nihlfors och Olof Johanssons forskningsresultat – resultat som leder till eftertanke.

Jag håller med Bo Jansson om att frihet, förtroende och ansvar är centralt. Till skillnad mot Bo Jansson är jag dock övertygad om att tillit är något som vi behöver bygga tillsammans, och inte något som skapas genom polarisering. Jag undrar hur Bo Jansson tänker att tilliten stärks när han kategoriskt fastslår att ”Dagens kommunpolitiker inser inte vad som konstituerar en bra lärare och vad denne behöver för att klara sitt samhällsbärande uppdrag”. Eller när han skriver att med ”sådan skolhuvudman behöver lärarna inga fiender”.

Jag upplever inte heller att Bo Janssons önskan om mer frihet för lärarna går ihop med de krav som Lärarnas Riksförbund har ställt på flera huvudmän runt om i landet i anmälningar till Arbetsmiljöverket. Där ställer LR krav på att huvudmännen centralt ska gå in och detaljstyra lärarnas arbetsuppgifter och i vilken ordning lärarna ska prioritera dem om de har svårt att hinna med alla arbetsuppgifter.

Tillit bygger man gemensamt

Mer konstruktivt är naturligtvis att diskutera hur vi bygger tillit. Precis som i alla relationer är det inte något som är ensidigt. Tillit byggs tillsammans. Det är ett gemensamt ansvar.

SKL driver två satsningar som handlar om att stärka tilliten och förbättra resultaten. En av satsningarna har också bidragit till det som Bo Jansson efterfrågar, dvs. skapa mer tid och mer samverkan för lärare. Maria Stockhaus, ordförande i SKL:s utbildningsberedning skriver så här om PRIO:

”Vi politiker måste visa större förtroende för de som arbetar i skolan och ge dem ansvar och befogenheter att prioritera och organisera sin verksamhet efter de behov som finns på skolan. Det går att skapa mer tid för lärande utan att ta bort något eller lägga till mer resurser. PRIO-projektet som SKL driver — är bevis för det.”

Ett annat sätt att bygga tillit är SKL:s Matematiksatsning, där närmare en tredjedel av landets kommuner deltar.  Där möter jag lärare, rektorer, förvaltningsledningar och politiker som har en vilja att utifrån sina respektive roller förbättra elevernas resultat.  Tillsammans diskuteras nuläge och vad som behöver förbättras. Och man lyssnar på varandra. Diskussionerna är mycket långt ifrån Bo Janssons tal om stämpelklockor och övervakning.

Endimensionella bilder bidrar inte till förtroende och tillit

Jag tycker att diskussionen om tillit behöver problematiseras. Leif Mathiasson, chefredaktör för Pedagogiska Magasinet, gör det på ett intressant sätt i sin ledare:

”Förtroendet för den svenska skolan har under lång tid systematiskt underminerats. Det har skett i närmast kampanjartad form och fått en förödande effekt på det offentliga samtalet om skolan och dess roll i samhället.

Vare sig man vill eller inte så smittar den endimensionella bilden obönhörligen av sig på de yrkesgrupper och de människor som driver verksamheten. Och då underminerar man också förtroendet och tilliten inte bara till verksamheten i sig utan även till den profession som har uppdraget att bedriva den.”

Sammanfattningsvis: En frän ton i debatten kan vara lockande, och kan vinna poäng i den egna gruppen. Men det är en dålig strategi för att lösa gemensamma utmaningar. För att stärka tilliten behöver man respektera varandra och det måste vara ömsesidigt, även om man har skilda åsikter i sak.

 

Sida 3 av 512345
skl logotyp