En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Ekonomirapport pekar på smartare styrning av skolan

Idag kom SKL:s ekonomirapport. Den visar att kommuner, landsting och regioner står inför omfattande utmaningar. De kommande åren ökar andelen elever kraftigt och nära tusen nya förskolor och skolor behöver byggas. Samtidigt väntas skatteintäkterna minska på grund av en ökande andel äldre och icke arbetande befolkning.

Det är såklart i grunden bra att det föds många barn och att vi blir allt fler invånare i Sverige. Men det går inte att blunda för att det också kräver att vi använder de resurser som vi lägger på förskolan och skolan, liksom all annan välfärd, på bästa tänkbara sätt. Till exempel genom en smartare styrning av skolan. En styrning fri från exempelvis resursslukande riktade statsbidrag och detaljregleringar som stjäl energi och tid från själva undervisningen.

Riktade statsbidrag hämmar

Ett kapitel i rapporten belyser hur just de många riktade statsbidragen stökar till det och hämmar effektiviseringar. Här finns flera slående exempel där bidragen aviseras eller beslutas alltför sent och där sen villkoren för bidragen ändras över tid. Det skapar osäkerhet, det kostar pengar och istället för långsiktigt blir det kortsiktigt.

Staten måste istället lita på att huvudmännen tar sitt ansvar att säkra en god välfärd utifrån de förutsättningar och behov som finns lokalt. Eftersom olika kommuner har olika behov behöver statens bidrag i första hand vara generella. Men utvecklingen går åt motsatt håll – under de senaste sju åren har de riktade bidragen till kommunerna ökat med cirka 60 procent i fasta priser medan de generella, realt sett, är kvar på ungefär samma nivå.

Ta vara på digitaliseringens möjligheteter

Den demografiska utvecklingen i kombination med stora pensionsavgångar för lärare bidrar till ett omfattande rekryteringsbehov framöver. I december kommer vi i Öppna jämförelser – Grundskola att visa att det handlar om så många lärare att det inte räcker att enbart utbilda fler. Vi måste även hitta nya sätt att organisera och arbeta i skolan.

Jag vill särskilt betona digitaliseringen stora möjligheter för skolan. Skolan ska vara relevant. Barn, ungdomar och vuxna använder i sin vardag telefoner, ”paddor” eller datorer, och då måste man göra det även i skolan. Men det handlar också om att utveckla själva undervisningen och om ökad samverkan – till exempel i form av distans- och fjärrundervisning. Och nej, det handlar inte om att ersätta lärare med datorer. Utan om att jobba ännu smartare för att utforma lärandemiljöer där alla elever lyckas och där personalen räcker till och mår bra.

Som alltid behöver politik och verksamhet samarbeta för att utveckla välfärden. Därför har SKL föreslagit ett samarbetande råd där regeringen och huvudmännen gemensamt diskuterar och formar nya förslag och nödvändiga förändringar för skolan.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Viktiga satsningar på vuxenutbildning

Vuxenutbildningen får allt större betydelse för individen och spelar en viktig roll för en väl fungerande arbetsmarknad. Regeringens budgetsatsningar är därför välkomna. Men utbyggnaden ska ske på kort tid, den kräver medfinansiering och bristen på lärare är mycket stor.  Ska vi lyckas så behöver huvudmän och stat kroka arm.

SKL har verkat för fler platser på komvux i allmänhet och yrkesvuxenutbildning (yrkesvux) i synnerhet. Detta är nödvändigt för att möta efterfrågan på kvalificerad arbetskraft. Gymnasieskolan kan inte själv försörja den stora volym av kompetens med gymnasial yrkesutbildning som krävs idag och framöver.

Förändrad målgrupp ställer nya krav

Målgruppen för vuxenutbildningen är idag både större och ser annorlunda ut än tidigare. I dag är det en högre andel personer utan svenska som modersmål, unga som i många fall har flera skolmisslyckanden bakom sig och fler personer i behov av särskilt stöd på olika sätt.

Det här ställer nya krav och är något som måste tas hänsyn till vid förändringar i utformningen av utbildningen. Från SKL: s sida ser vi ser ett stort behov av samlade nationella insatser för att utveckla till exempel modersmålsstöd, språkanpassade läromedel, digitala läromedel och översättning av kursmaterial. Arbetsförmedlares kunskaper om vuxenutbildningen behöver också stärkas.

Om vuxenutbildningen ska anpassas och användas i ökad grad som etableringsinsats för nyanlända inom ramen för etableringsuppdraget måste det finnas en hållbar finansiering för dessa insatser. Dessutom behöver förutsättningarna för studiefinansiering efter etablering överlag bli bättre så att fler nyanlända kan satsa på fortsatt utbildning. 

Bristen på lärare en stor utmaning

Regeringens satsning innebär att många fler lärare kommer att behövas. I och med dagens brist på yrkeslärare måste det därför finnas möjlighet att gradvis bygga ut vuxenutbildningen. Staten har ansvaret för att detta görs.

För att rekrytera fler lärare borde vuxenutbildningen bättre uppmärksammas i andra statliga satsningar, som lärarlönelyftet. Vi behöver också pröva nya vägar att rekrytera lärare med god yrkeserfarenhet från olika områden. Möjligheterna att studera parallellt med jobbet måste öka och det bör vara kopplat till ett flexibelt studiestödssystem.

För 2016 aviserades 10 359 platser, vilket resulterade i 8 475 utlagda. För 2017 är planeringen 21 750 nya platser och för 2018 föreslås 32 500 inom yrkesvux. SKL bedömer att cirka 16-17 000 platser i yrkesvux och 4 000 i lärlingsvux är realistiskt i ett närliggande perspektiv om utbildningen ska vara attraktiv och hålla hög kvalitet.

Svårt med två parallella system

Jag vill betona att arbetsmarknadspolitiska insatser i högre grad behöver omfatta den kommunala vuxenutbildningen. Det är nödvändigt med en fortsatt utveckling där det är möjligt att koppla ihop vuxenutbildning och arbetsmarknadspolitik. Det är svårt att upprätthålla volym och kvalitet i utbildningen i två parallella system för utbildning av vuxna.

Ansvarsfull utveckling

Vuxenutbildningen har utvecklats konstant efter hur det svenska samhället sett ut och hur omvärlden har förändrats. Det behöver den fortsätta göra.

Förändringarna i utbildningssystemet behöver dock ske gradvis, med eftertanke och med framförhållning. Det måste finnas rimliga förutsättningar att klara kompetensförsörjningen av lärare och skolledare samt bygga ut utbildningarna lokalt. Det ger goda resultat som gagnar såväl individen och samhället.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Författare:
Kommentarer: 2
Kategori: Resurser och resursfördelning Skolutveckling
Etiketter:

Remissinstanser vill ha djupare analys av Skolkommissionens förslag

Nu börjar yttranden om Skolkommissionens förslag från såväl kommuner, organisationer som myndigheter att publiceras. Mina medarbetare och jag läser just nu remissvaren med stort intresse.

Här är kommentarer på några av kommissionens förslag. Jag kommer med all säkerhet att återkomma mer i detalj om enstaka förslag och om SKL:s synpunkter som beslutas på fredag.

Skolans finansiering

I många remissvar som jag har läst är man positiva till att minska antalet riktade statsbidrag. Flera huvudmän välkomnar förlaget om mer resurser till skolan, men är kritiska till hur det föreslagna statsbidraget till undervisning och elevhälsa har utformats och förslaget om utredning av miniminivåer och sektorsbidrag.

Huvudmän pekar på att det finns en rad grundläggande frågor som behöver tas hänsyn till.  Exempelvis styrs kommunernas ekonomi av statliga regelverk som balanskrav och budgetprocess. Förändringar i omvärlden har en direkt påverkan på kommunernas verksamhet. I ljuset av detta ifrågasätts om en nationell resurstilldelning blir mer ”träffsäker” än vad respektive huvudman klarar av. Huvudmännens kunskap om lokala förhållanden, samverkansmöjligheter m.m. får inte undervärderas.

Statskontoret skriver att de finner litet stöd i betänkandet för att miniminivåer och sektorsbidrag skulle vara effektiva och proportionerliga instrument för att säkerställa resurser till skolan och avstyrker förslaget om att tillsätta en utredning.  

Myndigheter avstyrker förslaget om statlig skolchef

Både Statskontoret, Skolverket och Skolinspektionen avstyrker Skolkommissionens förslag om en statlig reglering av skolchefens ansvar eftersom det skulle medföra otydlighet i systemet.  

Delade meningar om förslag om professionsprogram

Synpunkterna på förslaget om professionsprogram är delade. Statskontoret är negativ och menar att innan regeringen går vidare med ytterligare en satsning på lärarnas karriärutveckling bör erfarenheterna från tidigare satsningar tas tillvara. Myndigheten pekar på att statens fokus bör ligga på att säkerställa att lärarutbildningen fungerar väl innan man sjösätter ytterligare en professionsorienterad reform som innebär att staten tar över ansvar från huvudmännen och arbetsgivarna.  

Skolverket ställer sig positiv till att skapa en tydlig struktur för kontinuerlig kompetensutveckling för lärare och skolledare men saknar en beskrivning av hur systemet som helhet är tänkt att fungera.

Viktiga perspektiv saknas

Flera huvudmän pekar i sina svar på att de saknar viktiga perspektiv i kommissionens betänkande. Det handlar om förskola, fritidshem, grundsärskola, gymnasiesärskola samt vuxenutbildning. Flera av de förslag som kommissionen redovisar är av systemövergripande karaktär och har bäring på samtliga skolformer. Stockholm stad menar att om skolsystemet i sin helhet ska stärkas behöver samtliga skolformer ingå i den bakomliggande analysen och i de strukturella förslag som kan följa av kommissionens arbete framöver.

Flera av Skolkommissionens förslag uppfattas som otydliga

Även om myndigheter som huvudmän ser positivt på flera av kommissionens förslag, är en generell synpunkt att det finns behov av problematiseringar, förtydliganden och konsekvensanalyser. Flera delar av förslagen uppfattas antingen som otydliga eller att de kommer att bidra till otydlighet i systemet.

 Denna otydlighet går tvärtemot OECD:s rekommendationer. Min förhoppning är att regeringen lyssnar på instanserna och tar till sig av deras budskap. Genomtänkta och väl förankrade reformer är nämligen enda vägen framåt om inte Skolkommissionens arbete ska vara förgäves. SKL har tidigare formulerat kravet som ”samarbete på riktigt”.

Avslutningsvis lånar jag en av Skolverkets formuleringar från deras pressmeddelande. ”Vi behöver samla oss kring de framgångsfaktorer som finns och utifrån dem stödja huvudmännen i deras fortsatta ansvarstagande att få en mer likvärdig skola…”

Per-Arne Andersson

Avdelningsdirektör

P.S. SKL:s styrelse fattade beslut om de delar som rör skolans finansiering i början av juli. Här kan du läsa detta svar. Övriga delar beslutas på fredag den 8 september.

 

 

 

 

 

Glädjande dom om kommunala resursskolor

Igår kom en glädjande dom från Högsta förvaltningsdomstolen: Det strider inte mot skollagens bestämmelser att en kommun inrättar och driver så kallade resursskolor för elever i behov av särskilt stöd.

Det handlar om Linköpings kommun som i och med domen inte behöver betala något vite för hur de valt att organisera sin verksamhet för elever i omfattande behov av särskilt stöd.

Jag har skrivit om fallet i ett tidigare blogginlägg. I korthet har det handlat om att Skolinspektionen inte ansett det förenligt med skollagen för en kommun att ha resursskolor som egna enheter med en gemensam rektor. Det är så Linköping har det, och Skolinspektionen har förelagt dem vid vite att ändra på detta. Det är utdömandet av det vitet som Högsta förvaltningsdomstolen nu har tagit ställning till efter att kommunen överklagat domarna i de lägre instanserna, en process som för övrigt tagit ett antal år. Och beskedet är alltså att Linköping inte ska avkrävas något vite för att de gör som de gör.

Inkluderande lärmiljöer är utgångspunkten

Domen är den enda rätta tycker jag. Fast det kan nog vara så att det finns de som oroar sig över domen och tänker att nu kommer det att inrättas en massa särskilda skolor för elever i behov av särskilt stöd. Det tror inte jag. Den svenska skolan ska kunna möta elevers olika behov. Här vill jag passa på att tipsa om SKL:s färska inspirationsmaterial om hur kommuner och skolor kan utforma lärmiljöer.

För vi ska vara försiktiga med att skapa särlösningar. Men vi kan inte blunda för att det finns elever med mycket omfattande behov av särskilt stöd och att det för dem kan vara motiverat med särskilt anpassade verksamheter. I alla fall under en tid. Och det är precis det som resursskolor som de i Linköping erbjuder, med sin extra höga personaltäthet och småskalighet. För en del elever blir helt enkelt en tid i resursskola vägen till inkludering på längre sikt.

Och får det finnas fristående skolor särskilt anpassade och avsedda för elever i omfattande behov av särskilt stöd, så måste det få finnas kommunala också. Det ska såklart råda lika villkor mellan kommuner och fristående huvudmän.

Skolmyndigheter tolkar lagen olika

Intressant – eller rättare sagt besynnerligt – i sammanhanget har också varit att Skolinspektionen och Skolverket har haft helt olika syn i frågan. I sitt yttrande till Högsta förvaltningsdomstolen vidhöll Skolinspektionen sitt vitesföreläggande och att Linköping inte får organisera sin verksamhet som de gör. Medan Skolverket, som även de ombads yttra sig, menade att det kan kommunen visst göra. Det där är riktigt problematiskt tycker jag – att de två tunga statliga skolmyndigheterna tolkar lagen helt olika.

Men nu blev domen alltså lyckligtvis som den blev. Det bör innebära att det nu är slut på vitesförelägganden mot kommuner som har resursskolor på motsvarande sätt som Linköping. Skulle det mot förmodan visa sig att det fortfarande råder oklarheter i frågan så behövs en lagändring. Och jag kan inte tänka mig annat än att det finns ett brett stöd för att se till att det råder lika villkor mellan fristående huvudmän och kommuner när det gäller att erbjuda särskilt anpassad lärmiljöer till de elever som behöver det som mest.

Som så ofta är det eleverna som riskerar att drabbas när lagar och regler inte anpassas efter individuella behov och lokal förutsättningar. I detta fall gynnas eleverna. Det är det viktigaste.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Tankeväckande om skolpengen och glädjande om niornas resultat

Jag vill lyfta fram två intressanta nyheter idag. Dels om skolpengen på DN debatt, dels om elevernas gymnasiebehörighet.

DN debatt beskriver Lärarförbundet skolpengssystemets brister. Hur ett bra system ska se ut behöver diskuteras mycket ingående. De negativa effekterna av skolpengssystemet som Lärarförbundet lyfter fram i DN-artikeln gör mig ännu mer orolig eftersom Skolkommissionen föreslår en statlig skolpeng. Dagens bristfälliga system i central kostym riskerar bli än mer stelbent och slå ännu mer fel.

Den mest intressanta frågan när det gäller skolans finansiering är naturligtvis hur vi använder våra resurser på bästa sätt. Förhoppningsvis kan artikeln initiera en diskussion om en bättre lösning på dagens brister i fördelningssystemet. Men inget talar för att stora strukturförändringar är svaret.

Låt oss istället ägna debatten åt det som är avgörande för en positiv utveckling i svensk skola – hur vi utvecklar undervisningen, hur lärarnas kompetens används, arbetsmiljön och ledarskapet.

Bättre resultat i årskurs nio

Den andra nyheten handlar om betygsresultaten i årskurs 9, som visar en resultatförbättring för nästan alla elevgrupper. Såväl nyinvandrade elever som elever som invandrat i årskurs 1-5 har bättre resultat i år än tidigare.

Det här visar att hårt arbete på skolor och bland huvudmän har gett resultat. Inte minst är det glädjande att betygen i matematik förbättrats.

I motsatt riktning går däremot resultaten för den ökande elevgruppen med okänd bakgrund. Gruppen domineras av asylsökande elever och elever som alldeles nyligen fått uppehållstillstånd.

Här kan du läsa mer om nyanlända elever och SKL:s arbete för att stödja huvudmännen.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Skolkommissionens förslag om finansiering har fel fokus

Semestertiderna är nog över nu för de flesta av oss. Hoppas alla haft det bra i sommar!

Själv rivstartade jag vad man väl kan kalla höstsäsongen med att delta på den stora konferensen KOMMEK i Malmö. Dels vid ett seminarium om flyktingmottagandet, dels vid ett om hur vi får en bättre skola. Anna Ekström var där och presenterade Skolkommissionens förslag så här långt, och sen blev det en diskussion om dem mellan henne, Marcus Strömberg från Academedia och mig.

Precis som vid ett liknande seminarium i Almedalen blev det tydligt att vi onekligen har lite olika syn på vad som är det viktigaste för att förbättra skolan. Jag vidhåller att Skolkommissionen inte lyckats visa att det är bristande finansiering och bristfällig resursfördelning som är huvudproblemet. Utan att vi behöver bli noggrannare med hur vi använder resurserna. Hur vi arbetar i skolorna helt enkelt. Vad blir bäst för eleverna?

Då är det inte stora systemförändringar som är lösningen, utan fortsatt skolutveckling. Som det pågår mycket av i landet skolor och dess huvudmän. Det finns det alldeles för lite om i Skolkommissionens delbetänkande tycker jag. När man läser det kan man få intrycket att svensk skola har stagnerat, att den står och stampar, att det inte sker någon utveckling. Inget kunde vara mer fel.

Det görs massor för att stärka undervisningen och kompetensförsörjningen!

Bra förslag från Skolkommissionen

Men visst har Skolkommissionen bra och intressanta förslag också. Att avveckla merparten av de riktade statsbidragen låter som ljuv musik i mina öron. Det kommer också bli spännande att se vad kommissionen kommer fram till i frågan om hur vi kan bryta skolsegregationen. Det kanske blir obligatoriskt att aktivt välja skola?

Vågorna går ofta rätt höga i debatten om skolan, och ibland kan det tyckas som att vi olika aktörer står långt ifrån varandra. Fast jag är hoppfull. I grunden vill ju alla samma sak – förbättra skolan!

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Vilken roll ska kommunerna ha?

Igår dominerades nyheterna självklart av Skolkommissionens delrapport. Det är idag ingen tvekan om att SKL ställer sig både kritisk och frågande till en hel del av förslagen. Här är ett par sammanhang där jag kommenterat rapporten:

Bättre styrning inte samma sak som mer styrning

I Studio 1 pekade jag igår på att det är bekymmersamt att Skolkommissionen menar att det krävs en bred uppslutning för Skolkommissionens förslag och en nationell samling för skolan – samtidigt som de ansvariga för skolan inte är delaktiga i diskussionen.

När vi ställer frågor om vad ökad statlig styrning betyder menar Anna Ekström i Studio 1 att vår kritik är orättvis, och att alla huvudmän vill ha ett bra och långsiktigt samarbete med staten. Jag är den förste att skriva under på att vi vill ha ett bra och långsiktigt samarbete med staten och bättre förutsättningar för huvudmännen. I min värld betyder det dock inte mer styrning från staten, utan bättre styrning.

Och om det hela nu handlar om att få till ett långsiktigt och bra samarbete mellan stat och huvudmän – som Anna Ekström uttryckte sig – kan jag inte låt bli att undra varför i hela friden huvudmännen inte är delaktiga i Skolkommissionen på samma sätt som lärare och skolledare representeras via sina förbund. Kommunikation och dialog är centralt. Skrivningen nedan i betänkandets sammanfattning talar sitt tydliga språk:

”Kommissionen vill framhålla vikten av att kommande förändringar sker i en ordnad process i nära samarbete med lärare och skolledare”

Skolkommissionen önskar samarbete utan att vilja lyssna –i alla fall inte på huvudmännen.

Vilken roll ska kommunerna ha?

VLT:s ledare  menar att SKL ställer en berättigad fråga när vi varnar för övertro på statlig styrning och undrar vilken roll kommunerna i så fall får. Jag ställer mig undrande om det är värt för kommunerna att vara huvudmän för skolan om ansvar och befogenheter inte hänger ihop? Kommunerna har kvar ansvaret att sköta allt, men befogenheterna att styra minskas. Samtidigt är det huvudmännen som kommer få kritik från staten för brister som man då inte har mandat att åtgärda, t.ex. resurser.

VLT:s ledare fångar en del av otydligheten i följande mening:

Kommunerna ska fortsatt vara huvudmän, men det kan enligt kommissionen krävas större enheter eller mer samverkan. Kan det konkret betyda att Hallstahammar och Surahammar borde gå samman med Västerås i en skolorganisation?

Flera av förslagen lämnar läsaren med liknande funderingar.

Glöm inte lärarna

Jag medverkade även i TV4-nyheterna.  Åsa Grönlund, lärare på Bräntbergsskolan, avslutade reportaget på ett klokt sätt. Hon menade att oavsett huvudman är det viktigaste ”entusiastiska lärare med bra arbetsmiljö som får syssla med det som de har utbildning för, att vara lärare, att undervisa”.

Jag tycker att lärarna tyvärr hamnade i skymundan i gårdagens debatt. Ja, det gäller även de allra viktigaste – eleverna. Det mesta kretsade runt staten och organisation.

Nödvändigt med samarbete

Vi kommer nu att läsa i rapporten i detalj. Det finns även en hel del som ser lovande ut, t.ex. förslagen för att stärka professionen. Flera av Skolkommissionens förslag ligger också i linje med de slutsatser som huvudmännens expertråd kom fram till. Jag hoppas att huvudmännens erfarenheter – såväl positiva som negativa – och idéer kommer att tas tillvara och att Skolkommissionen gör verklighet av det samarbete de säger är nödvändigt. Liksom att de stora förslagen – om de blir verklighet – kommer att inledas med den försöksverksamhet som kommissionen själv efterfrågar.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Under rubriken ”Skolkommission på fel kurs” kommenterar vi Skolkommissionens förslag och kräver att förslaget går på remiss.

Glädjande lyhördhet hos regeringen om statsbidrag

Nyligen skrev jag om hur administrationen kring de riktade statsbidragen stökar till det och att vi behöver regelförenklingar. Och det går att förenkla och förbättra. Det har vi nyligen fått ett konkret exempel på.

I våras gick ett tiotal kommuner miste om årets första utbetalning av statsbidraget för karriärtjänster. Detta för att kommunerna missat att rekvirera pengarna i exakt rätt tid hos Skolverket. Pengar för tjänster som de inrättat, tillsatt och har kostnader för.

För några veckor sen ändrade regeringen i förordningen som styr villkoren för statsbidraget. I korthet innebär det att där inte längre anges vilka datum som en rekvisition senast ska ha inkommit till Skolverket. Det allra bästa är att förändringen har retroaktiv verkan för 2015, vilket innebär att Skolverket nu i efterhand kan betala ut pengarna för första halvåret 2015 även till de kommuner som gick miste om dem i våras.

Jag gläds över att regeringen är lyhörd och beredd att rätta till där det har blivit fel. Och i just det här fallet var det så uppenbart att regelverket fick helt orimliga konsekvenser. Att regeringen lyssnar på kommunerna bådar också gott för fortsatta samtal om de riktade statsbidragen. För det kommer vi behöva ha.

Men först hoppas jag att alla får möjlighet till ledighet och återhämtning efter ett på många sätt intensivt år. God Jul och Gott Nytt År, och på återseende en bit in på 2016!

/ Per-Arne Andersson, avdelningschef

Riktade statsbidrag i skolan stökar till det

Riktade statsbidrag innebär merarbete för kommunerna och får inte den effekt som syftet är. Det får vi på SKL tydliga signaler om från våra medlemmar.

De riktade statsbidragen till skola och förskola är fler än någonsin. Sammantaget uppgår de till uppåt 10 miljarder kronor.

Det är såklart mycket pengar. Men man ska komma ihåg att det fortfarande bara är några få procent av de 230 miljarder som skolväsendet kostar under ett år.

Problemen med riktade bidrag handlar inte bara om det omfattande arbete som krävs för att söka och redovisa dem. Utan också om hur bidragen stökar till det i kommunens planerings- och budgetprocess. Särskilt när bidragen införs med kort varsel, ansökningstid är kort och bidragen ställer krav på medfinansiering. Inte minst det senare gör att kommuner avstår från att överhuvudtaget ansöka.

Ett av de senaste införda statsbidragen, det för mindre barngrupper i förskolan, är ett talande exempel på detta. Där har en tredjedel av bidragspotten blivit över, vilket belyses bland annat i en artikel i Göteborgsposten.

Staten allt mer lyhörd

Utvecklingen mot allt fler riktade statsbidrag och dess konsekvenser lyfts fram i SKL:s senaste ekonomirapport. Där blir det tydligt att systemet med riktade statsbidrag har nåtts väg ände och behöver ses över på bred front.

Och som jag ser det är förutsättningarna goda att få till en dialog med staten om det. På Gustav Fridolins träffar med kommunerna runt om i landet har vi hört utbildningsministern självkritiskt prata om att riktade statsbidrag har inbyggda problem och att bidragen är för många. Lite olyckligt då kan jag tycka att det i budgetpropositionen för 2016 kommer flera nya riktade statsbidrag…

Men, det är bra att vi och regeringen i grunden delar problembilden och att något måste göras. Och det är bra att kommunerna är på tårna i frågan. Efter inspel från kommunerna har SKL listat ett antal förslag på åtgärder, varav flera sammanfaller med sådant som både Skolverket själva och Riksrevisionen lyft fram.

Förslag om bättre fördelning

En åtgärd som behövs är att fördela statsbidragen mer efter behov. Här har Skolverket på regeringens uppdrag tagit fram ett första utkast på hur det skulle kunna gå till, vilket du kan höra mer om i ett inslag i Sveriges Radio. Några oklarheter kvarstår dock kring hur det skulle fungera i praktiken, bland annat vilka av de många statsbidragen som ska fördelas mer efter behov.

Effektiv fördelning gynnar eleverna

Frågan om riktade statsbidrag kan inte avfärdas som något som bara ekonomer bekymrar sig över. Det handlar om hur vi får mest ut av de pengar som kommun och stat tillsammans satsar på den svenska skolan. Ju mer effektivt vi fördelar och använder dem, desto bättre blir det ju faktiskt för eleverna.

Per-Arne Andersson, avdelningschef SKL

Statens bidrag för skolan fördelas ojämnt

Statens bidrag för skolan fördelas ojämnt visar Skolverket i en ny rapport. Skolverket fångar problematiken med de riktade statsbidragen på ett träffsäkert sätt. Så här säger Skolverket till TT:

”Syftet är inte att alla kommuner ska delta i alla satsningar. Men villkoren sätter käppar i hjulen för en del,  enligt Johanna Freed, tillförordnad enhetschef vid Skolverket. Det handlar inte om ointresse eller okunskap. Huvudmännen känner till bidragen. Men det är ett problem om anledningar som medfinansiering eller osäkerhet om hur länge satsningens ska pågå, skapar hinder. Just villkoret att själv satsa pengar i ett projekt är det vanligaste hindret, enligt Skolverkets undersökning. Skolverket föreslår därför mindre detaljstyrning och mer dialog med kommunerna.”

Korrekt analys och bra förslag från Skolverket. Jag hoppas att regering och riksdag – nu med både Skolverkets och Riksrevisionens rapporter som underlag – snarast ser över utformningen av de riktade statsbidragen. De behöver nämligen både bli mer långsiktiga, flexibla och enkla att hantera.

Anna Ekström sa en klok sak på SKL:s Skolriksdag i april: ”Statsbidragen behöver bli mer av sjöar att ösa ur istället för strålar att fånga”. Jag kunde inte sagt det bättre själv.

SKL arrangerade ett seminarium om riktade statsbidrag på riksdagen nu i vår. Här kan du bland annat läsa om vad Lågstadielöftet konkret innebär för Sala kommun.

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Resurser och resursfördelning
Etiketter:

Sida 1 av 3123
skl logotyp