En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Expertråd för skolutveckling

Här kommer fler nyheter från Almedalen! Vi behöver lyssna på de forskare och lärare som har utvecklat skolan i praktiken. Därför bildar nu SKL och Friskolornas Riksförbund ett expertråd för skolutveckling.

Av debatten kan man lätt tro att ingenting positivt händer i svensk skola. Det är såklart fel.

På många håll runt om i Sverige arbetar skolor tillsammans med forskare för att utveckla sin skola på vetenskaplig grund. Vi kommer att ta tillvara på de erfarenheter, idéer och arbetssätt som leder till utveckling och bättre resultat för eleverna.

Bidrag till Skolkommissionen

I en debattartikel i Dagens Samhälle berättar vi idag om vårt initiativ. Vi vill ge ett konkret och konstruktivt bidrag till Skolkommissionens arbete och även ett stöd till huvudmännen.

Första mötet i september

Gruppen samlas första gången 4 september och arbetet kommer att ledas av Elisabet Nihlfors, professor Uppsala universitet. Övriga forskare och lärare kommer presenteras inom kort.

Jag ser verkligen fram emot att ta del av rådets erfarenheter och slutsatser. Det kommer bli ett spännande år!

expertråd

Viktig rapport om dyslexi

SBU publicerar idag en rapport om dyslexi. Deras granskning visar att de flesta tester och metoder som används saknar vetenskapligt stöd. Mikael Samuelsson, professor i specialpedagogik, säger i DN att  ”Det finns tusentals olika uppfattningar om hur man bäst hjälper barn med läs- och skrivsvårigheter, det är rena Vilda Västern”.

Jag vet inte om ”Vilda Västern” är rätt ord, men klart är att skolorna och lärarna är och har varit utelämnade till sina egna erfarenheter i mångt och mycket. Det gäller inte bara dyslexi, utan generellt i skolan. Det är ett problem. Därför har SKL länge drivit frågan om behovet både av mer praktiknära forskning och ett skolforskningsinstitut som gör den här typen av granskningar som SBU presenterar idag.

Vi vet mer idag, men det räcker inte

Även om vi vet mycket mer om dyslexi nu än för bara tio år sedan och vi ser att skolans arbetssätt utvecklas hela tiden, så räcker det inte. Det behövs mer vetenskapligt stöd när det gäller metoder för upptäckt och arbetssätt för att stödja eleverna. Karin Stenström, projektledare på SBU, sade på Vetenskapsradion (P1) att hon vill att fler lärare forskar och att hon tycker att forskningen om dyslexi idag är alltför långt från klassrummen. Jag kan inte annat än att instämma. I vårt forskningssamarbete med bland andra lärarfacken är detta en central fråga. Det behövs mer resurser till klassrumsanknuten forskning som bedrivs av lärare själva.

Inte bara forskning

Samtidigt kan vi inte heller sitta och vänta på forskningsresultat, utan får i nuläget lita till den erfarenhet som finns på området. Bara för att det inte finns forskning om en insats, kan det ju finnas strukturerade utvärderingar och uppföljningar av metoder och insatser som är värdefulla. Att bepröva lärares och specialpedagogers erfarenheter är minst lika viktigt som forskning.

Finns metoder för tidig upptäckt

Jag tror också att det är viktigt att vi tidigt hittar barn som har läs- och skrivsvårigheter för att kunna göra tidiga och riktade insatser. Vi vet att det finns metoder att före skolstart ta reda på om barn är i riskzonen för att utveckla dyslexi.

Behov av kunskapsspridning

Utifrån ett huvudmannaperspektiv måste vi ta ansvar för kunskapsspridning mellan skolorna. Alla skolor behöver dels kunskap om hur de kan upptäcka och utreda elever med dyslexi dels kunskaper om arbetssätt och hjälpmedel.

Det är också viktigt att myndigheterna sprider kunskaper om hur skolan kan ge dessa elever ett bra stöd. Framför allt SPSM har en viktig roll i att sprida verktyg och metoder om vad som är bästa tillförlitliga arbetssätt utifrån de kunskaper som finns inom området i nuläget.

Givande konferens om skola på vetenskaplig grund

”Jag är särskilt glad över att orden PISA och kris inte har nämnts på hela dagen, utan att det har varit en framåtsyftande och inspirerande dag”. Så inledde Per Thullberg sitt anförande på konferensen ”En skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” som SKL bjöd in till igår tillsammans med bland andra de fackliga organisationerna.

roll-ups

SKL, Lärarförbundet, Sveriges Skolledarförbund, Lärarnas Riksförbund, Friskolornas riksförbund och Svenskt Näringsliv (ej med på bilden) bjöd tillsammans in till konferens

Syftet med dagen var att lärares och skolledares perspektiv skulle stå i centrum. Så blev det också. Och jag är särskilt glad över att budskapen och reflektionerna väl speglade de frågor som vi arbetar för tillsammans med parterna. Den gemensamma synen bådar gott. Vi hade också valt en lämplig dag eftersom utredningen om inrättandet av ett Skolforskningsinstitut precis lämnat sitt delbetänkande till regeringen.

Flera saker återkom i diskussionerna. Här sammanfattar jag några medskick från dagen. Håll utkik på vår hemsida där vi kommer att lägga upp material från konferensen.

Vikten av långsiktighet

Det här är inga konstigheter, egentligen, upprepade lärarna som stod på scenen. Ett vetenskapligt förhållningssätt måste vara något som blir en naturlig del i arbetet på skolan.  Det handlar om att kritiskt reflektera över sin egen undervisning utifrån forskning och erfarenheter tillsammans med sina kollegor. Det måste finnas strukturer för hur det ska gå till, något som vi fick flera exempel på under dagen. Det här är inte något som kan åstakommas genom ett tillfälligt projekt utan behöver tydligt synas i ledningen av skolan – från politisk nivå till rektorsnivå.

Ha en plan

Det är viktigt att ha en tanke om varför man gör en viss satsning, till exempel att en lärare går en forskarskola.  Hur ser behoven ut? Hur ska vi använda lärarens kompetens på bästa sätt under forskarutbildningen och efter?

Vetenskapligt förhållningssätt stärker professionalisering och ger bättre undervisning.

Det händer att skolan och undervisningen ifrågasätts. Lärare och rektorer på scenen beskrev hur kunskapen och förmågan att reflektera över varför man väljer att göra på ett visst sätt stärker yrkesspråket  och ger självförtroende. Om man är trygg i varför man gör på ett visst sätt så blir man också trygg i relationen till föräldrar, kollegor, ledning och omvärld. Man kan stå upp för sin verksamhet.  Vi fick höra flera exempel på hur det bidragit till ökad arbetsglädje och bättre undervisning.

Det finns inte en metod med stort M

Alla deltagare, också Per Thullberg som informerade om det kommande Skolforskningsinstitutet, påpekade att det inte finns en metod med stort M. Det finns inga ”quick fixes” och man kan inte tro att en forskningssammanställning löser allt. Om vi bara ser lärare som forskningskonsumenter så kommer det inte heller hända något. Ett varningens ord lyftes mot en alltför instrumentell användning av forskning, och att vi behöver vara vaksamma mot de ”heta” och enkla lösningarna.

Verksamheten måste vara med

Som svaret på varningen ovan var talarna eniga om att verksamheten behöver vara med på tåget.  Man måste hitta former för kollegiala samtal så att forskningsresultat tas hand om på ett klokt sätt. Forskningen behöver också bli mer praktiknära och utgå från de frågeställningar som är angelägna för de som jobbar i skolan. Thullberg var tydlig med att företrädare från verksamheten kommer att finnas med i Skolforskningsinstitutets arbete.

Viktigt att få prova sig fram

Det behövs mer tillit till lärarkåren att man kan förhålla sig till forskning.  Det är viktigt att lärare får prova sig fram och att det är tillåtet att få göra misstag. Arbetar man systematiskt så lär man sig något av dem.  Hur skulle utveckling ske om vi aldrig får prova nytt?

Sammantaget en mycket givande dag med många kloka medskick till det fortsatta arbetet med institutet.

panelen

Magnus Blixt, lärare, Anna Karlefjärd, lärare och doktorand, Christer Andersson, rektor, Lotta Engdahl, kvalitetssamordnare och Bodil Båvner, SKL diskuterar med regeringens utredare, Per Thullberg

Vad vet Hans-Albin Larsson?

I fredags läste jag en intervju i Lärarnas tidning med professor Hans-Albin Larsson som ska ingå i Björklunds utbildningsvetenskapliga råd. Döm om min förvåning när jag läste svaret på följande fråga:

Regeringen får ibland kritik för att driva en politik som inte vilar på forskning. Håller du med om det?
– Ja, ibland stämmer det. Men det är svårt med skolforskning eftersom det ofta inte går att generalisera. Sveriges Kommuner och Landsting tror att det är som med knäoperationer att man kan hitta en optimal metod och sedan rekommendera den till alla. Men elever är olika, lärare är olika och lokalerna de arbetar i skiljer sig åt.

Hur har Hans-Albin Larsson kommit fram till att SKL har den ståndpunkten? Jag blir verkligen förbryllad. SKL tycker nämligen precis tvärtom.

Om Hans-Albin Larsson hade brytt sig om att kolla fakta istället för att häva ur sig vilda påståenden skulle han till exempel känna till det samarbete för att stärka kopplingen mellan forskning och skola  som vi har med bland andra Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet.

Så här skriver vi i vår gemensamma programförklaring som antogs 2011:

”Problemet är att det idag inte finns tillräcklig systematisk kunskap om vilka metoder och arbetssätt som forskningen visat är verkningsfulla. Att som skolledare och lärare ha detta stöd är ett viktigt första steg för att, utifrån sin erfarenhet och sin professionella bedömning av elevens behov och andra förutsättningar, i varje situation kunna välja den bäst lämpade metoden bland ett antal möjliga.”

Tydligare än så kan det inte bli.

Om Hans-Albin Larsson vill veta mer om vår överenskommelse finns information här.

Vi arrangerar också en gemensam konferens den 15 maj med titeln ”En skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet – exempel och erfarenheter från lärare och skolledare”.

Du är varmt välkommen, Hans-Albin Larsson. Jag lovar att vi inte kommer att säga ett enda ord om att hitta den optimala metoden. Istället kommer vi att prata om hur forskningen kan involvera skolans professioner, hur forskarutbildade lärares kompetens kan användas i ett kollegialt lärande och hur man kan göra för att bepröva sin egen erfarenhet.

Ps. Forskning ger inga enkla svar och lösningar som går att omsätta direkt i klassrummet. Verksamma i skolan behöver samtala om och reflektera över forskningsresultat utifrån egna erfarenheter och lokala behov. Jag formulerade mig så här i en replik på en debattartikel i Lärarnas tidning.

Hur kan ny kunskap komma till bättre användning i skolan?

Igår medverkade Anders Knape på en hearing på Riksdagen där en diskussion fördes om Utbildningsutskottets nya rapport ”Hur kan ny kunskap komma till bättre användning i skolan?”. En intressant rapport där vi skriver under på vartenda ord i slutsatserna!

  • Det behövs mer och bättre forskning med koppling till det praktiska arbetet i skolan – behov av nära samverkan mellan forskare och de som är verksamma i skolan
  • Den forskning som finns måste spridas på ett systematiskt sätt
  •  Hur ny kunskap kommer till bättre användning handlar både om forskning och beprövade erfarenheter
  • Alla, både beslutsfattare och tjänstemän, liksom skolledare och lärare på den enskilda skolan har ett gemensamt ansvar för att ny kunskap kommer till användning i skolan

Två av resultaten i enkätstudien till lärarna fångade särskilt min uppmärksamhet; ett bekymmersamt och ett positivt.

Bana väg för ny kunskap

Enkäten visar att en klar majoritet av lärarna upplever att de har behov av ny kunskap för att kunna utveckla utbildningen. Men jag blev förvånad när jag läste att bara hälften anser att det egentligen ingår i deras arbete att ta del av ny kunskap.   Vi har länge varit eniga om att kompetensutveckling, som att fördjupa sig och hålla sig uppdaterad inom både sitt ämne och didaktik- och metodutveckling, ingår i arbetsuppgifterna. Kan man tolka resultatet så att lärarna värderar kunskap men har svårt att hitta utrymme till det inom uppdraget?

Att ta del av ny kunskap är något som måste angå alla.  Inte bara de lärare som själva deltar i forskning. Rapporten pekar på att mer strukturerat arbete och delat ansvar kan vara en del av lösningen. Det håller jag med om. Det behövs mer av nytänkande och samarbete i skolan. Jag är övertygad om att det både minskar arbetsbelastning och leder till bättre resultat.

Alla möjligheter att arbeta med ett vetenskapligt förhållningssätt

Ett glädjande resultat i enkäten att det inte bara är stora skolor, eller skolor hos stora huvudmän som ser möjligheter att arbeta med ett vetenskapligt förhållningsätt. Tvärtom är resultaten likartade för olika slags skolor, för olika slags huvudmän, oberoende vilken examen läraren som besvarat enkäten har eller hur länge sedan det var som man själv gick en lärarutbildning. Det här är en bra utgångspunkt för ett fortsatt gemensamt arbete där vi kan vända oss till alla skolor. Så att alla skolor kan bli bra skolor.

Jag hoppas att det forskningsinstitut som SKL verkat för under lång tid och som nu är på gång, blir den mötesplats för verksamma i skolan och forskare som vi önskat. Med ett gemensamt ansvar och ett arbetssätt som bygger på att professionen, skolledarna och huvudmännen är delaktiga kommer det nog att hända saker!

Läs mer

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Skola på vetenskaplig grund
Etiketter: ,

Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet – hur då?

Hur ska vi se på begreppen vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i skolan och hur ska vi få till det i praktiken? De här frågorna diskuterades nu i veckan på konferensen ”Forskning lyfter” i Göteborg, som arrangeras av Skolverket runt om i landet i vår.

En av mina medarbetare var på plats och berättar att det inte gick att ta miste på engagemanget och intresset för frågan bland de huvudmän och rektorer som var samlade.

Ja, du får prova nytt!

Det behövs flera insatser på nationell och lokal nivå för att det här ska bli verklighet. Jag har tidigare här på bloggen skrivit om behovet av samverkan både mellan kommuner och mellan kommuner och lärosäten.

På konferensen i Göteborg handlade samtalen på konferensen om utmaningar för den enskilda skolan. Hur ska man få till ett kollegialt lärande som inte stannar vid att bara byta erfarenheter om vad man har gjort? Hur ska man kunna sålla och veta vilken forskning man ska luta sig mot när forskningen säger olika? Om undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, får man då prova nytt?

Ja, man får prova nytt. Det var ett tydligt besked från Skolverket och det känns bra tycker jag. Hur ska du annars som verksam i skolan kunna utveckla och hitta nya vägar?

Ett bra exempel

Rektorerna på Mikael Elias gymnasium i Göteborg berättade om sin resa som började i ett behov av att prata mer pedagogik och skapa förutsättningar för sådana samtal. Samtidigt kom skollagens skrivning om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det här mynnade ut i en ambitiös satsning med en lång lista med forskare som bjöds in till skolan för att presentera och diskutera intressant forskning med personalen på skolan.

Rektorerna tyckte att det här var en lysande idé. Forskarna skulle väcka frågor hos lärarna som sedan tillsammans skulle reflektera över forskningsresultaten. Ett lärosäte skulle också knytas till skolan för att handleda rektorer och lärare. De lyckades skapa förutsättningar för pedagogiska samtal, men snart upptäckte de att de missat en sak. De hade missat att från början fundera på vad det var som de behövde veta och vad det skulle leda till.

Rektorerna sa öppet att den här fortbildningssatsningen inte riktigt blev som de tänkt sig och att de behöver tänka om. Vissa skulle ha kallat det för ett misslyckande, men rektorerna valde klokt nog att se det som ett lärande.

De tog nu hjälp av en forskare för att diskutera hur de skulle kunna göra istället. Vad man gjorde var att utgå från kollegiala samtal och fånga upp den samlade kompetensen på skolan. Personalen delades in i grupper och lärarna intervjuade varandra parvis utifrån två frågor:

  • Vilka egenskaper, kompetenser, förhållningssätt är särskilt viktiga att bidra till hos eleverna?
  • Vilka är dina viktigaste lärdomar om hur man bidrar till dessa?

En lärande organisation

Efteråt har man samlat ihop alla dessa bilder och nu fått en gemensam karta. Den samlade kompetensen på skolan har synliggjorts och man har fått insikter som man inte haft förut. De lärdomar som man dragit gör att man utifrån sin egen systematiska analys och med hjälp av forskning börjat ifrågasätta varför man gör på ett visst sätt och har inneburit att skolan förändrat sin organisation, hur schemat läggs, vad som ska prioriteras och hur rektorerna ser på sitt eget ledarskap.

Berättelsen från Mikael Elias gymnasium sätter fingret på vikten av att verksamheten är delaktig på riktigt och betydelsen av att medvetet och systematiskt reflektera över sin egen verksamhet. Som en av rektorerna klokt sa: ”En lärdom är att det kan bli fel om vi lyssnar för mycket på andra innan vi lyssnat på oss själva”.

Se Skolverkets hemsida för presentationer och underlag från konferensen.

Göteborg visar vägen om forskarskolor

Som jag skrivit tidigare här på bloggen står skolan inför utmaningen att leva upp till skollagens skrivningar om en skola som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Vi är många som behöver samverka för att nå dit – huvudmännen, staten och skolans medarbetare. Jag tror att forskarskolor är en viktig pusselbit. Men då behöver vi dra lärdom av de brister som uppmärksammats. Och kanske framförallt att vi lär oss av de goda exempel som finns.

Göteborgs strategi är ett sådant exempel. Häromdagen läste jag med stort intresse ett reportage om Ingela Bursjöö som har arbetat som lärare i 26 år.  Hon är nu Göteborgs första grundskolelektor. Sedan 2006 har Ingela arbetat som lärare och samtidigt forskat på Göteborgs universitet. Om ett år väntas hon disputera. Stadsdelsförvaltningen ser Ingela som en värdefull resurs och har redan nu fångat in henne genom att erbjuda henne en halvtidstjänst som lektor.

Tanken är att Ingela, med sin vetenskapliga kompetens, ska vara med och utveckla pedagogik och undervisning tillsammans med lärare och skolledare, konkret och praktiskt i klassrummen. I framtiden ska Ingela både forska och arbeta i skolan. Själv säger hon att det är en fördel att hon har både ett utifrån- och ett inifrånperspektiv på skolans vardag. Hon ser också att den misstänksamhet som funnits mellan skolan och universitet, ett ”vi- och dom-tänk”, börjar försvinna och att det finns ett stort intresse för samarbete.

Här ser vi ett tydligt exempel på när det blir rätt. När alla tar sitt ansvar och har ett gemensamt fokus – att höja kvaliteten i skolan. Det finns två syften med regeringens satsning på forskarskolor för lärare. De ska både ge karriärmöjligheter för lärare och bidra till skolutveckling. Det här exemplet visar hur kommunen har ett strategiskt tänk som omfattar båda dessa syften.

När man läser Högskoleverkets utvärdering av forskarskolor för lärare är det lätt att bli missmodig. Även om satsningen på det stora hela uppfattas som positiv, pekas flera problem ut. Framförallt handlar det om brister i samverkan mellan huvudmannen, läraren och lärosätet.  När nu regeringen föreslår att forskarskolorna permanentas kommer arbetsgivaren att få stå för lönekostnaden under forskarutbildningen. Jag hoppas att det kommer att bidra till en bättre samverkan och ett ömsesidigt ansvarstagande från samtliga parter från början, under och efter forskarutbildningen.

Jag vill också tipsa om ”Aktionsforskning i förskolan – trots att schemat är fullt” – en bok där förskollärare berättar om hur aktionsforskning stärkt kvaliteten och personalens kompetens i Örgryte. Då vill jag också passa på att säga att självklart bör regeringens förslag om karriärtjänster även gälla förskollärare!

Läs mer om arbetet i Örgryte här.

Kommuner och högskolor samarbetar om skolforskning

I Skåne händer det. Likaså i Dalarna. Och nu senast igår, i Mälardalen. Det jag talar om är att kommuner på olika sätt bestämmer sig för att samverka för att stärka kopplingen mellan forskning och skola.

Igår invigdes Mälardalens Kompetenscentrum för Lärande (MKL). I dagsläget är det Västerås och Eskilstuna kommuner tillsammans med Mälardalens högskola som bestämt sig för en långsiktig satsning. Alla kommuner i regionen bjuds in att delta i samarbetet, där forskningsbaserad skolutveckling blir en kärnfråga. Forsknings- och utvecklingsprojekt genomförs inom fyra temaområden – matematik, mångfald, övergångar mellan förskola och skola samt entreprenörskap i skolan.

Anders Teljebäck, Ordförande i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden Västerås

Anders Teljebäck (s), Ordförande i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden i Västerås inviger Mälardalens Kompetenscentrum för Lärande (MKL)

Att få en skola som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är en utmaning som hela Skolsverige står inför. Hur ska vi nå dit? Jag är övertygad om att det behövs en mängd saker. SKL arbetar aktivt med frågan, bland annat tillsammans med lärarorganisationerna.

Ett bra sätt är det som MKL nu gör. Skånekommunerna har slutit liknande avtal, likaså kommunerna nära Högskolan Dalarna. På så sätt utvecklar kommuner och högskolan tillsammans ny kunskap om de frågor som är viktiga för verksamheten. Tillsammans blir man stark!

Vi kommer nyfiket att följa de spännande initiativ som pågår ute i landet. För en sak är säker, det är mycket som händer. Om du följer länken kan du se film från en konferens som SKL arrangerade 18 oktober där MKL och andra spännande samarbeten presenterades.

Skriv gärna en kommentar om du har egna erfarenheter eller idéer.

skl logotyp