En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Remissinstanser vill ha djupare analys av Skolkommissionens förslag

Nu börjar yttranden om Skolkommissionens förslag från såväl kommuner, organisationer som myndigheter att publiceras. Mina medarbetare och jag läser just nu remissvaren med stort intresse.

Här är kommentarer på några av kommissionens förslag. Jag kommer med all säkerhet att återkomma mer i detalj om enstaka förslag och om SKL:s synpunkter som beslutas på fredag.

Skolans finansiering

I många remissvar som jag har läst är man positiva till att minska antalet riktade statsbidrag. Flera huvudmän välkomnar förlaget om mer resurser till skolan, men är kritiska till hur det föreslagna statsbidraget till undervisning och elevhälsa har utformats och förslaget om utredning av miniminivåer och sektorsbidrag.

Huvudmän pekar på att det finns en rad grundläggande frågor som behöver tas hänsyn till.  Exempelvis styrs kommunernas ekonomi av statliga regelverk som balanskrav och budgetprocess. Förändringar i omvärlden har en direkt påverkan på kommunernas verksamhet. I ljuset av detta ifrågasätts om en nationell resurstilldelning blir mer ”träffsäker” än vad respektive huvudman klarar av. Huvudmännens kunskap om lokala förhållanden, samverkansmöjligheter m.m. får inte undervärderas.

Statskontoret skriver att de finner litet stöd i betänkandet för att miniminivåer och sektorsbidrag skulle vara effektiva och proportionerliga instrument för att säkerställa resurser till skolan och avstyrker förslaget om att tillsätta en utredning.  

Myndigheter avstyrker förslaget om statlig skolchef

Både Statskontoret, Skolverket och Skolinspektionen avstyrker Skolkommissionens förslag om en statlig reglering av skolchefens ansvar eftersom det skulle medföra otydlighet i systemet.  

Delade meningar om förslag om professionsprogram

Synpunkterna på förslaget om professionsprogram är delade. Statskontoret är negativ och menar att innan regeringen går vidare med ytterligare en satsning på lärarnas karriärutveckling bör erfarenheterna från tidigare satsningar tas tillvara. Myndigheten pekar på att statens fokus bör ligga på att säkerställa att lärarutbildningen fungerar väl innan man sjösätter ytterligare en professionsorienterad reform som innebär att staten tar över ansvar från huvudmännen och arbetsgivarna.  

Skolverket ställer sig positiv till att skapa en tydlig struktur för kontinuerlig kompetensutveckling för lärare och skolledare men saknar en beskrivning av hur systemet som helhet är tänkt att fungera.

Viktiga perspektiv saknas

Flera huvudmän pekar i sina svar på att de saknar viktiga perspektiv i kommissionens betänkande. Det handlar om förskola, fritidshem, grundsärskola, gymnasiesärskola samt vuxenutbildning. Flera av de förslag som kommissionen redovisar är av systemövergripande karaktär och har bäring på samtliga skolformer. Stockholm stad menar att om skolsystemet i sin helhet ska stärkas behöver samtliga skolformer ingå i den bakomliggande analysen och i de strukturella förslag som kan följa av kommissionens arbete framöver.

Flera av Skolkommissionens förslag uppfattas som otydliga

Även om myndigheter som huvudmän ser positivt på flera av kommissionens förslag, är en generell synpunkt att det finns behov av problematiseringar, förtydliganden och konsekvensanalyser. Flera delar av förslagen uppfattas antingen som otydliga eller att de kommer att bidra till otydlighet i systemet.

 Denna otydlighet går tvärtemot OECD:s rekommendationer. Min förhoppning är att regeringen lyssnar på instanserna och tar till sig av deras budskap. Genomtänkta och väl förankrade reformer är nämligen enda vägen framåt om inte Skolkommissionens arbete ska vara förgäves. SKL har tidigare formulerat kravet som ”samarbete på riktigt”.

Avslutningsvis lånar jag en av Skolverkets formuleringar från deras pressmeddelande. ”Vi behöver samla oss kring de framgångsfaktorer som finns och utifrån dem stödja huvudmännen i deras fortsatta ansvarstagande att få en mer likvärdig skola…”

Per-Arne Andersson

Avdelningsdirektör

P.S. SKL:s styrelse fattade beslut om de delar som rör skolans finansiering i början av juli. Här kan du läsa detta svar. Övriga delar beslutas på fredag den 8 september.

 

 

 

 

 

Gör era röster hörda när Skolkommissionen går på remiss

Nu har det gått nästan en månad sedan Skolkommissionen presenterade sitt betänkande. Vi – liksom många myndigheter, organisationer och kommuner – håller som bäst på att ta ställning till de olika förslagen. Det är ett digert arbete som kräver analys och förståelse för skolans verksamhet. Därför är det viktigt att så många huvudmän som möjligt ger sin syn på förslagen.

Betänkandet heter ”Samling för skolan” och både Skolkommissionen och Regeringen har en ambition att ta ett helhetsgrepp. Det är bra och viktigt. SKL har länge efterfrågat samsyn och en långsiktig politik byggd på dialog och samarbete. Tyvärr rimmar den korta remisstiden illa med denna ambition.

Snabba reformer försvårar samling för skolan

Om Regeringen vill nå samling för skolan behövs istället samarbete på riktigt. Det kräver tid och noggrann konsekvensanalys av kommissionens förslag. Av de signaler vi får om tidsplaner för beslut och implementering är jag dock rädd för att vi fortsätter på samma spår som förut med snabba reformer som inte är genomtänkta i alla delar. Med andra ord helt tvärtemot Skolkommissionens och Regeringens intentioner.

Flera förslag är skissartade

Det är heller inte helt enkelt att ta ställning till alla förslag. Flera är enbart skissartade. Till exempel förslagen om ett nytt statsbidrag fördelat på socioekonomisk grund som i dagsläget enligt kommissionen själv förklaras som ”räkneexempel”. Det blir därför problematiskt när de nu behandlas som om de vore skarpa, tydliga och möjliga att överblicka konsekvenserna av. Redan i början av augusti ska remissinstanserna ta ställning till detta (för övriga förslag i betänkandet gäller september). Tanken är att förordningen ska börja gälla så snart som den 1 januari 2018 och att det nya statsbidraget ska delas ut i juli 2018.

Jag kan inte nog understryka vikten av att Regeringen tänker på huvudmännens behov av tid när de tar ställning till de olika förslagen.  Det behöver Regeringen även göra vad gäller den förstärkning på 500 miljoner kronor till utsatta skolor som Regeringen har aviserat ska börja gälla redan i höst. Men varken Skolverket eller Finansdepartementet har ännu närmare detaljer om hur detta ska ske. Det är alltså samma visa som tidigare – se till exempel mitt tidigare blogginlägg om de riktade statsbidragen för Lärarlönelyftet.

Ett annat exempel på den bristande förståelsen för den kommunala processen är Skolkommissionens förslag om att kommunerna först i december kommer att få information om hur mycket pengar den enskilda kommunen får. Problemet är att kommunerna antar sin budget för kommande år senast i november. Bristande konstruktioner som dessa går naturligtvis att undvika om förslag utreds ordentligt och regeringen lyssnar på remissinstanserna.

Det finns idag kunskap om vad som krävs för att reformer ska lyckas. En av mina favoritutredningar är fortfarande Per Thullbergs ”Utvärdera för utveckling” som konstaterar att reformer har större chans att lyckas om de beslutas efter en noggrann prövning och efter dialog med huvudmännen.

Alla röster behövs

Skolkommissionens förslag förtjänar noggrann analys och övervägande. En del kräver också vidare utredningar. Jag noterar att det enbart är 30 kommuner som är remissinstanser (och 56 statliga myndigheter).  Jag uppmanar alla kommuner – inte bara de som fått betänkandet på remiss – att titta på förslagen och engagera er i vad de innebär för just er kommun. Ni kan lämna egna svar och göra era röster hörda.

Mina medarbetare på SKL finns till hands om ni vill ventilera idéer och tankar. I dagarna kommer vi att skicka ut information till våra medlemmar om vilka av Skolkommissionens förslag och slutsatser som vi på kansliet bedömer är de som är mest relevanta för kommunerna att studera och lämna synpunkter på.

Här kan ni också se seminariet ”Skolkommissionens förslag – rätt väg för svensk skola?” från Skolriksdagen om ni vill höra Kenneth Nilsson och Cecilia Brinck från SKL:s Beredning för utbildningsfrågor diskutera förslagen tillsammans med Jan-Eric Gustavsson, Skolkommissionens ordförande.

Trevlig helg,

Per-Arne Andersson

Skolkommissionen räcker inte hela vägen

En omprioritering av statliga myndigheters arbete från granskning till stöd men ökad otydlighet i ansvarsfördelningen i skolsystemet. Det är det som jag vid en första genomläsning ser som bäst och sämst i Skolkommissionens slutbetänkande. Det finns också många frågor som inte besvaras.

Ingen lätt uppgift

Skolkommissionen har haft ett svårt uppdrag – att komma med förslag som förbättrar den svenska skolan. Utmaningarna är många och komplexa. Hur stärker vi likvärdighet och motverkar segregation? Hur höjer vi skolresultaten och skapar en god arbetsmiljö för personalen och eleverna? Hur löser vi lärarbristen och utbyggnaden inför växande årskullar? Hur möter vi den digitala utvecklingen och hur vässar vi undervisningens kvalitet? Det är inga lätta frågor. Och Skolkommissionen har inte heller alla svaren.

Förslag med frågor kvar

En del förslag är bra medan andra har brister när de möter skolverkligheten. Det kan också förklara varför kommissionen lämnar så mycket kvar att utreda. Nästan alla förslag bygger på att förändringar ska påbörjas samtidigt som det behövs mer tid och arbete för att landa i detaljerna. På många håll behöver man bli tydligare med hur de förlag man ger verkligen löser de problem man ser.

Ett tydligt sådant exempel är modellen för att fördela statliga pengar till skolan. Kommissionen går fram med förslag på en socioekonomisk fördelning av statsbidrag till undervisning och elevhälsa medan en miniminivå för kommunernas egna resurser behöver utredas vidare. En utredning ska också undersöka orsaker till befintliga skillnader i resurser mellan kommuner. Med många utestående frågor kopplade till förslagen är det svårt att bedöma effekterna fullt ut.

Mer statligt stöd och samarbete

Sammantaget så innehåller kommissionens förslag en stor portion av statligt stöd och samarbete med huvudmän och skolor. Det är bra! För att det statliga stödet ska träffa rätt behöver det också vara varierat och styras av vad skolor och kommuner efterfrågar.

Skolkommissionen lyfter behoven av att samla och sprida kunskap för en positiv utveckling på bred front. Man argumenterar för att skolmyndigheterna ska omprioritera resurser till utvecklingsstöd och främjande arbete. Samverkan mellan lärosäten och huvudmän behöver stärkas och forskning behöver spridas.

Kommissionen föreslår också att SCB ska ta fram en socioekonomiskt index per skolenhet som vägledning för huvudmännen att fördela resurser. Det är ett bra förslag. Tillsammans med den lokala kunskapen om skolornas behov blir det ett stöd för kommunerna att styra resurserna dit de behövs bäst.

Otydligt om ansvarsfördelning

De största svårigheterna tycks kommissionen ha haft i frågan om tydlighet i roller och ansvar i skolsystemet. När OECD granskade det svenska systemet var en av deras huvudsakliga kommentarer att det var svårt att uttyda vem som ansvarar för vad i skolan, och att rollfördelningen behöver bli tydligare. För att driva och utveckla en skola av hög kvalitet är en av de viktigaste frågorna att ansvar och mandat måste hänga ihop. Flera av Skolkommissionens förslag går snarare i andra riktningen.

Dialog om vägen framåt

Det finns naturligtvis också saker som jag gärna hade sett mer av. Större fokus på insatser för att höja kvaliteten på all undervisning, en bredare diskussion om innehåll i läroplaner och kursplaner, om ambitioner och prioriteringar. Men med respekt för det svåra uppdraget så ser jag ändå att Skolkommissionens arbete kan bidra till konstruktiva diskussioner mellan skolhuvudmännen och staten. Vägen framåt kräver ett gott samarbete som bygger på tät dialog, väl förankrade reformer och tydliga roller där ansvar och befogenheter följs åt.

Här kan du även läsa SKL:s ordförande Lena Mickos kommentar.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

OECD visar ökade skillnader i elevers prestationer

När OECD:s Andreas Schleicher och utbildningsminister Gustav Fridolin under måndagen möttes på seminariet Utmaningar på vägen mot en jämlik skola – OECD:s analys var den dystra bilden av minskad likvärdighet i svenska skolan i fokus. För även om vi i början av december förra året med glädje kunde konstatera ett trendbrott i den genomsnittliga resultatutvecklingen, visade PISA 2015 samtidigt ökade skillnader i elevers prestationer.

Familjebakgrunden större roll än OECD-genomsnittet

PISA mäter likvärdighet på olika sätt, där resultatskillnader mellan skolor är ett. De skillnader i elevers resultat som hänger ihop med vilken skola de går i har ökat under de tio senaste åren. Det beror bland annat på att sammansättningen utifrån elevernas bakgrund varierar mellan olika skolor. Familjebakgrunden spelar en stor roll för resultaten, i Sverige spelar den större än för OECD i genomsnitt. Att elever i allt högre grad går i skolor med andra elever med liknande socioekonomiska förutsättningar har alltså, på relativt kort tid, lett till klyftor vad gäller kunskaper hos svenska 15-åringar.

Skolans roll för att bryta segregationens effekter

Varje skola arbetar med det kompensatoriska uppdraget, att ge eleverna likvärdiga förutsättningar oavsett bakgrund. Kommunerna ägnar mycket tid och kraft till att ge medborgarna likvärdiga förutsättningar. Samtidigt ser vi att utvecklingen går åt andra hållet. Vad kan skolan göra? Vad kan göras inom andra områden? Vad kan vi göra tillsammans?

Eftersom skillnader i elevsammansättning mellan skolor har en boendesegregation i botten är frågan vad skolan på egen hand förmår göra. Hur ska en skolpolitik utformas för att motverka snarare än förstärka andra segregerande mekanismer i samhället?

Här finns inga enkla lösningar – något som vi tyvärr ofta ser i debatten. Gustav Fridolin uttryckte på seminariet att vi lätt landar i systemnivån när vi vill ringa in problembilden, men att utgångspunkten måste finnas i varje elevs studiesituation. Där tycker jag att han har en verklig poäng.

Gemensamma lösningar för elevernas bästa

Regeringen meddelade i mars att de avser inrätta en ny myndighet i Delegationen mot segregation med ansvar för genomförandet av reformprogrammet mot segregation. Om två veckor väntar vi Skolkommissionens slutbetänkande.

Jag kan konstatera att i delbetänkandet fanns inte de svar som behövs för att lösa de svåra frågorna, snarare ser jag tendenser att antingen tro att nya finansieringsregler eller nya administrativa påbyggnader ska lösa skolans utmaningar. Jag hoppas att det finns mer av djupare analys i slutbetänkandet och att skolans roll för att möta den bristande likvärdigheten blir tydlig. Då behövs verktyg för att motverka den utveckling som OECD visar på, att elever med samma bakgrund alltmer samlas i samma skolor.

Jag ser nu fram emot Skolkommissionens förslag som jag hoppas innehåller verkningsfulla åtgärder för att motverka segregationens effekter i skolan. Sådana åtgärder står inte ensamma utan måste bygga på en sammanhållen politik med dialog mellan stat och kommun. Det behövs också breda samhällsinsatser i samverkan med andra politikområden. Inte minst måste ansvar och mandat för kommunerna hänga ihop så att elever erbjuds den bästa möjliga skolan. Vi måste visa respekt för svårigheterna. Lösningarna måste vi hitta tillsammans.

Het debatt på SKL:s skolseminarium i Almedalen

Missade du SKL:s skolseminarium i Almedalen? Det blev en intressant och stundtals het debatt. Här kan du se det i efterhand.

På seminariet diskuterades både Skolkommissionens delbetänkande och rapporten från Huvudmännens expertråd för skolutveckling.

Jag tänker inte förstöra spänningen genom att berätta vad som sades, utan nöjer mig här med att konstatera att SKL kommer att jobba hårt i höst för att styra diskussionen om skolans utmaningar så att den inte enbart blir en fråga om finansiering.

För att utveckla skolan måste såväl undervisningen som förutsättningarna att bedriva undervisning förbättras. Debatten om skolan borde handla mer om detta liksom hur vi stärker styrkedjan och ledarskapet. Förbättringsarbete behöver utgå från de egna lokala förutsättningarna. Vår förhoppning är nu att Skolkommissionen kommer att ta till vara på Expertrådets och lärdomar och erfarenheter i kommande slutrapport.

Det blir en spännande höst!

Trevlig sommar,

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Almedalen 16

Se diskussionen från seminariet här.

Vilken roll ska kommunerna ha?

Igår dominerades nyheterna självklart av Skolkommissionens delrapport. Det är idag ingen tvekan om att SKL ställer sig både kritisk och frågande till en hel del av förslagen. Här är ett par sammanhang där jag kommenterat rapporten:

Bättre styrning inte samma sak som mer styrning

I Studio 1 pekade jag igår på att det är bekymmersamt att Skolkommissionen menar att det krävs en bred uppslutning för Skolkommissionens förslag och en nationell samling för skolan – samtidigt som de ansvariga för skolan inte är delaktiga i diskussionen.

När vi ställer frågor om vad ökad statlig styrning betyder menar Anna Ekström i Studio 1 att vår kritik är orättvis, och att alla huvudmän vill ha ett bra och långsiktigt samarbete med staten. Jag är den förste att skriva under på att vi vill ha ett bra och långsiktigt samarbete med staten och bättre förutsättningar för huvudmännen. I min värld betyder det dock inte mer styrning från staten, utan bättre styrning.

Och om det hela nu handlar om att få till ett långsiktigt och bra samarbete mellan stat och huvudmän – som Anna Ekström uttryckte sig – kan jag inte låt bli att undra varför i hela friden huvudmännen inte är delaktiga i Skolkommissionen på samma sätt som lärare och skolledare representeras via sina förbund. Kommunikation och dialog är centralt. Skrivningen nedan i betänkandets sammanfattning talar sitt tydliga språk:

”Kommissionen vill framhålla vikten av att kommande förändringar sker i en ordnad process i nära samarbete med lärare och skolledare”

Skolkommissionen önskar samarbete utan att vilja lyssna –i alla fall inte på huvudmännen.

Vilken roll ska kommunerna ha?

VLT:s ledare  menar att SKL ställer en berättigad fråga när vi varnar för övertro på statlig styrning och undrar vilken roll kommunerna i så fall får. Jag ställer mig undrande om det är värt för kommunerna att vara huvudmän för skolan om ansvar och befogenheter inte hänger ihop? Kommunerna har kvar ansvaret att sköta allt, men befogenheterna att styra minskas. Samtidigt är det huvudmännen som kommer få kritik från staten för brister som man då inte har mandat att åtgärda, t.ex. resurser.

VLT:s ledare fångar en del av otydligheten i följande mening:

Kommunerna ska fortsatt vara huvudmän, men det kan enligt kommissionen krävas större enheter eller mer samverkan. Kan det konkret betyda att Hallstahammar och Surahammar borde gå samman med Västerås i en skolorganisation?

Flera av förslagen lämnar läsaren med liknande funderingar.

Glöm inte lärarna

Jag medverkade även i TV4-nyheterna.  Åsa Grönlund, lärare på Bräntbergsskolan, avslutade reportaget på ett klokt sätt. Hon menade att oavsett huvudman är det viktigaste ”entusiastiska lärare med bra arbetsmiljö som får syssla med det som de har utbildning för, att vara lärare, att undervisa”.

Jag tycker att lärarna tyvärr hamnade i skymundan i gårdagens debatt. Ja, det gäller även de allra viktigaste – eleverna. Det mesta kretsade runt staten och organisation.

Nödvändigt med samarbete

Vi kommer nu att läsa i rapporten i detalj. Det finns även en hel del som ser lovande ut, t.ex. förslagen för att stärka professionen. Flera av Skolkommissionens förslag ligger också i linje med de slutsatser som huvudmännens expertråd kom fram till. Jag hoppas att huvudmännens erfarenheter – såväl positiva som negativa – och idéer kommer att tas tillvara och att Skolkommissionen gör verklighet av det samarbete de säger är nödvändigt. Liksom att de stora förslagen – om de blir verklighet – kommer att inledas med den försöksverksamhet som kommissionen själv efterfrågar.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Under rubriken ”Skolkommission på fel kurs” kommenterar vi Skolkommissionens förslag och kräver att förslaget går på remiss.

Skolsegregation – en aktuell utmaning för många kommuner

Idag presenterar lärarnas fackliga organisationer och LO en sammanställning av statistik som visar att nyanlända elever oftare går i skolor där föräldrarna generellt har en låg utbildningsnivå. Och regeringen har presenterat ett utredning som snabbt ska ta fram förslag på hur friskolor ska ta emot fler nyanlända elever och hur kommuner lättare ska kunna placera nyanlända elever i andra skolor än de som ligger närmast bostaden.

De senaste åren har mottagandet av nyanlända barn och ungdomar ökat i stort sett alla kommuner. Detta har satt kommunernas förmåga att ordna skolgång för alla nyanlända elever på prov. Eleverna och deras vårdnadshavare ska också få information om möjligheten att välja skola.

Kommunerna är medvetna om att mottagandet av nyanlända är ojämnt fördelat mellan skolorna. Boendesegregationen – inte minst på grund av möjligheten till eget boende (ebo) – påverkar. Men många kommuner arbetar aktivt för att nyanlända elever ska erbjudas plats på fler skolor. Ett dilemma är att det på många håll är generell platsbrist.

Många bra lokala exempel

I Nyköpings kommun byggdes en ny kommunal högstadieskola där samtliga elever i dessa åldrar går, om de inte väljer en fristående skola. I Malmö pendlar elever från Rosengård till skolor i bland annat Limhamn. Även Botkyrka kommun använder sig av ”bussning” för att eleverna ska få möjlighet att gå på en skola längre bort.

Linköpings kommun har ändrat sitt resursfördelningssystem så att varje elev får en elevpeng som påverkas av en mängd olika faktorer, exempelvis om eleven är nyanländ och föräldrarnas utbildningsnivå. Detta kan öka skolornas intresse att ta emot nyanlända elever.

I Nacka kommun väljer familjerna i området Fisksätra, ett område där många utrikes födda bor, aktivt skola. En majoritet av eleverna pendlar från Fisksätra till en skola i ett annat område. Helsingborgs stad har också lyckats få fler skolor att erbjuda platser till nyanlända och fler elever att göra aktiva skolval. Utbildningsdirektörens tydliga budskap om att alla skolor måste hjälpas åt har fått effekt.

Kvaliteten ska vara hög

Även de fristående skolorna behöver ta ansvar för att erbjuda plats för nyanlända elever. Deras urvalsgrunder där kösystemet lägger hinder för att ta emot nyanlända elever är ett problem som regeringen nu ser över, vilket Gustav Fridolin presenterade på en presskonferens i dag. Hur fördelningen kan bli jämnare mellan kommunala skolor ska också ses över, vilket är bra.

Självklart ska vi arbeta för att motverka skolsegregationen. Samtidigt måste vi arbeta för att alla skolor ska vara bra skolor och klara sitt kompensatoriska uppdrag. Även skolor i segregerade områden ska hålla en hög kvalitet. Alla barn har rätt att gå i en bra skola oavsett föräldrarnas bakgrund.

Per-Arne Andersson, avdelningschef SKL

Kollektivavtalet visar på tillit

SKL och lärarorganisationerna har kommit överens om att förlänga kollektivavtalet till sista mars 2018. Det är stort. Det är viktigt för eleverna, lärarna och den svenska skolan.

Att vi tillsammans förlänger avtalet visar på en tillit från lärarorganisationerna till landets kommuner. De senaste årens löneökningar har lagt en grund för förtroende. Landets huvudmän har ett stort ansvar att förvalta denna tillit – det gör vi genom att den fortsatta positiva utvecklingen för läraryrket fortsätter.

Ett fortsatt avtal visar också på ett gemensamt ansvarstagande för att ge skolan arbetsro. Istället för en uppslitande avtalsrörelse finns nu möjlighet att kraftsamla kring de områden som avtalet pekar ut: lärarnas arbetsmiljö, lärarnas karriärmöjligheter, att bidra till kopplingen mellan lön och resultatutveckling och att dra nytta av erfarenheter och forskning inom skolområdet.

Tillit viktigaste förutsättningen

Jag brukar säga att det inte finns någon quick fix för att förbättra skolans resultat. Men om det finns någon förutsättning som är viktigare än någon annan så är det nog tillit mellan lärare, skolledning och den politiska ledningen. Och tillit är förstås inget som man enbart kan prata sig till, den är främst ett resultat av konstruktiva handlingar och en öppen kommunikation mellan oss människor. Jag hoppas att dagens avtal kan stödja en sådan utveckling.

Som sagt så pekar avtalet ut flera områden där SKL och lärarorganisationerna ska jobba vidare. Ett sådant område är att nyanlända barn och elever får sina rättigheter och behov tillgodosedda. Vi ska tillsammans verka för att nyanlända lärares kompetens tas tillvara. Jag är glad över att våra organisationer på detta sätt tar ansvar för det akuta läge som dagens flyktingsituation innebär.

Per-Arne Andersson, avdelningschef SKL

Riktade statsbidrag i skolan stökar till det

Riktade statsbidrag innebär merarbete för kommunerna och får inte den effekt som syftet är. Det får vi på SKL tydliga signaler om från våra medlemmar.

De riktade statsbidragen till skola och förskola är fler än någonsin. Sammantaget uppgår de till uppåt 10 miljarder kronor.

Det är såklart mycket pengar. Men man ska komma ihåg att det fortfarande bara är några få procent av de 230 miljarder som skolväsendet kostar under ett år.

Problemen med riktade bidrag handlar inte bara om det omfattande arbete som krävs för att söka och redovisa dem. Utan också om hur bidragen stökar till det i kommunens planerings- och budgetprocess. Särskilt när bidragen införs med kort varsel, ansökningstid är kort och bidragen ställer krav på medfinansiering. Inte minst det senare gör att kommuner avstår från att överhuvudtaget ansöka.

Ett av de senaste införda statsbidragen, det för mindre barngrupper i förskolan, är ett talande exempel på detta. Där har en tredjedel av bidragspotten blivit över, vilket belyses bland annat i en artikel i Göteborgsposten.

Staten allt mer lyhörd

Utvecklingen mot allt fler riktade statsbidrag och dess konsekvenser lyfts fram i SKL:s senaste ekonomirapport. Där blir det tydligt att systemet med riktade statsbidrag har nåtts väg ände och behöver ses över på bred front.

Och som jag ser det är förutsättningarna goda att få till en dialog med staten om det. På Gustav Fridolins träffar med kommunerna runt om i landet har vi hört utbildningsministern självkritiskt prata om att riktade statsbidrag har inbyggda problem och att bidragen är för många. Lite olyckligt då kan jag tycka att det i budgetpropositionen för 2016 kommer flera nya riktade statsbidrag…

Men, det är bra att vi och regeringen i grunden delar problembilden och att något måste göras. Och det är bra att kommunerna är på tårna i frågan. Efter inspel från kommunerna har SKL listat ett antal förslag på åtgärder, varav flera sammanfaller med sådant som både Skolverket själva och Riksrevisionen lyft fram.

Förslag om bättre fördelning

En åtgärd som behövs är att fördela statsbidragen mer efter behov. Här har Skolverket på regeringens uppdrag tagit fram ett första utkast på hur det skulle kunna gå till, vilket du kan höra mer om i ett inslag i Sveriges Radio. Några oklarheter kvarstår dock kring hur det skulle fungera i praktiken, bland annat vilka av de många statsbidragen som ska fördelas mer efter behov.

Effektiv fördelning gynnar eleverna

Frågan om riktade statsbidrag kan inte avfärdas som något som bara ekonomer bekymrar sig över. Det handlar om hur vi får mest ut av de pengar som kommun och stat tillsammans satsar på den svenska skolan. Ju mer effektivt vi fördelar och använder dem, desto bättre blir det ju faktiskt för eleverna.

Per-Arne Andersson, avdelningschef SKL

Behov av tillfälliga lösningar för nyanländas skolgång

SKL har tagit fram en lista med förslag på regeländringar med anledning av flyktingsituationen. Den har väckt stor uppmärksamhet.

Jag vill understryka att listan – som omfattar cirka 50 punkter varav elva handlar om skolan – måste ses i ljuset av det läge kommunerna befinner sig i just nu. Många förslag handlar om tillfälliga dispenser, inte önskemål om permanenta ändringar.

Men vad är det viktigaste – att erbjuda alla elever skolgång eller att uppfylla alla krav enligt lag och förordning?

Fjärrundervisning och behörighetsregler är nyckelfrågor

– Jag kan inte trolla, konstaterade en rektor i en radiointervju härom veckan när det gällde bristen på studiehandledare i modersmål i kommunen.

Tillgången till studiehandledare och behöriga lärare i olika ämnen är ojämnt spridd över landet. Det är bland annat därför SKL anser att fjärrundervisning på entreprenad omgående måste tillåtas och att skolhuvudmännen tillfälligt måste undantas från kravet på behöriga och legitimerade lärare i alla ämnen.

Skolverket konstaterar att få kommuner har sökt det riktade statsbidraget för att utöka undervisningen i svenska eller svenska som andraspråk för nyanlända elever. En viktig anledning är bristen på behöriga lärare. Detta talar sitt tydliga språk – kraven för att ansöka rimmar inte med verkligheten. Skolverket ber därför regeringen att ändra i regelverket så att undantagsreglerna för legitimationskravet även ska gälla för detta bidrag.

Exempel på andra förslag på regeländringar är att statens ”bör-krav” att erbjuda skola inom en månad för asylsökande, inte ska tolkas av myndigheter som ett ”ska-krav” och att nyanlända vuxna med rätt kompetens, ska kunna undervisa elever med samma modersmål, medan de läser in sin examen. Här kan du läsa hela listan på behov av regelförändringar

Hela samhället behöver hjälpas åt

I kommunerna finns ett stort engagemang för att ordna utbildning för nyanlända barn och ungdomar. Men förutsättningarna räcker inte alltid till. Kommunerna måste få utforma praktiska lösningar för att möta behoven lokalt. Det gäller till exempel tidsgränser, organisation av undervisningen och lokaler.

Dagens situation är en stor utmaning. Kanske mer än någonsin tidigare behövs ett engagemang från civilsamhället. Jag är oerhört glad att så många människor visar en vilja att ställa upp för de barn, ungdomar och vuxna som kommer till vårt land.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Sida 1 av 3123
skl logotyp