En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Snäva tidsramar för implementering av studiestartsstöd

I Dagens Samhälle nr 33/2017 kan vi läsa att det inte blivit någon vidare fart på studiestartsstödet ännu i september månad. Endast en mycket liten del av anslaget för 2017 har tagits i anspråk. Pannor läggs i djupa veck. Ännu en gång tar kommunerna inte vara på de möjligheter som staten ger.  Återigen ställer jag mig frågan om vad som är en rimlig förväntan på implementering av en reform?

Studiestartsstödet är infört som ett led i en satsning att rekrytera arbetslösa till studier. Det gäller att komma i kontakt med och aktivera sådana individer som har varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen under minst sex månader och som behöver höja sin kompetens, men inte själva söker sig till utbildning. Dessa individer får då ett bidrag under en startperiod, där den studerande efter ett års tid går över till det vanliga studiestödet.

Snäva tidsramar för implementering

Implementeringen av reformen är ett seriöst arbete som kräver tid. Det här är de insatser som kommunerna ska göra:

-De ska samverka med Arbetsförmedlingen om målgruppen för studierna

-De ska rådgöra med företrädare för den lokala och regionala arbetsmarknaden för att komma fram till vilka utbildningsinsatser som kan vara gångbara

-Därefter kan en strategi för det uppsökande arbetet utarbetas, vilken ska förankras i kommunen på politisk nivå.

-Det gäller också att göra klart var man lokalt kan möta målgruppen – på ett jobbtorg, i Öppna förskolan, i föreningslivet?

Det här är förutsättningarna för kommuner och statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen, CSN och Skolverket att komma igång med reformen:

-En första information lämnades i samband med fyra nationella konferenser i april och maj månad. Då fanns ännu inget riksdagsbeslut.

-Riksdagen fattade sitt beslut först den 31 maj och förordningarna kom två veckor senare, det vill säga 14 dagar innan lagstiftningen trädde i kraft, vilket var fallet den 2 juli 2017. Nu fanns de formella förutsättningarna på plats.

 Vi behöver uppenbarligen höja medvetenheten om vad det innebär att implementera en reform.

Studiestartsstödet får inte missbrukas

Om utbetalningarna av stödet börjat på en gång hade det varit illavarslande. Då hade detta inte hunnit föregås av de nödvändiga förberedelser som krävs lokalt och regionalt. Studiestartsstödet får inte missbrukas till att bli en Trisslott, i form av förmånligare studiestödsalternativ till sådana som ändå tänkt studera. Därför är det så nödvändigt att det lokala rekryteringsarbetet ges tid och förutsättningar att verka på det sätt det är tänkt. Att det finns ”pengar på kontot” är inte skäl nog att sätta sprätt på offentliga skattemedel.

Den påstått ”tröga” starten illustreras av att det är ett antal kommuner som inte anmält att de sätter igång med det rekryterande arbetet redan under 2017. Tittar man vilka dessa är så handlar det dels om tre kommuner med mycket goda socioekonomiska förutsättningar: Danderyd, Lerum och Svedala. Det är kanske inte just där tyngdpunkten finns för den målgrupp som stödet avses. I övrigt är det ett dussin mycket små kommuner såsom Ydre, Götalands minsta kommun och Bjurholm, Norrlands tillika Sveriges minsta kommun. Det handlar om ett antal kommuner med i snitt 5 000 invånare och rör sig därför inte om så särskilt många utbildningsplatser.

Däremot kan vi konstatera att de kommuner som valt att anmäla till CSN att de vill starta direkt, dvs. redan under andra halvåret 2017, representerar invånare motsvararande 98 procent av Sveriges befolkning. Återstoden kan ta del av stödet om några månader.

Jag skulle önska lite mer is i magen och förståelse för att det behövs tid för att kunna genomföra reformer på ett bra sätt.

Per-Arne Andersson

Författare:
Kommentarer: 1
Kategori: Ledning och styrning Skolutveckling
Etiketter:

Viktiga satsningar på vuxenutbildning

Vuxenutbildningen får allt större betydelse för individen och spelar en viktig roll för en väl fungerande arbetsmarknad. Regeringens budgetsatsningar är därför välkomna. Men utbyggnaden ska ske på kort tid, den kräver medfinansiering och bristen på lärare är mycket stor.  Ska vi lyckas så behöver huvudmän och stat kroka arm.

SKL har verkat för fler platser på komvux i allmänhet och yrkesvuxenutbildning (yrkesvux) i synnerhet. Detta är nödvändigt för att möta efterfrågan på kvalificerad arbetskraft. Gymnasieskolan kan inte själv försörja den stora volym av kompetens med gymnasial yrkesutbildning som krävs idag och framöver.

Förändrad målgrupp ställer nya krav

Målgruppen för vuxenutbildningen är idag både större och ser annorlunda ut än tidigare. I dag är det en högre andel personer utan svenska som modersmål, unga som i många fall har flera skolmisslyckanden bakom sig och fler personer i behov av särskilt stöd på olika sätt.

Det här ställer nya krav och är något som måste tas hänsyn till vid förändringar i utformningen av utbildningen. Från SKL: s sida ser vi ser ett stort behov av samlade nationella insatser för att utveckla till exempel modersmålsstöd, språkanpassade läromedel, digitala läromedel och översättning av kursmaterial. Arbetsförmedlares kunskaper om vuxenutbildningen behöver också stärkas.

Om vuxenutbildningen ska anpassas och användas i ökad grad som etableringsinsats för nyanlända inom ramen för etableringsuppdraget måste det finnas en hållbar finansiering för dessa insatser. Dessutom behöver förutsättningarna för studiefinansiering efter etablering överlag bli bättre så att fler nyanlända kan satsa på fortsatt utbildning. 

Bristen på lärare en stor utmaning

Regeringens satsning innebär att många fler lärare kommer att behövas. I och med dagens brist på yrkeslärare måste det därför finnas möjlighet att gradvis bygga ut vuxenutbildningen. Staten har ansvaret för att detta görs.

För att rekrytera fler lärare borde vuxenutbildningen bättre uppmärksammas i andra statliga satsningar, som lärarlönelyftet. Vi behöver också pröva nya vägar att rekrytera lärare med god yrkeserfarenhet från olika områden. Möjligheterna att studera parallellt med jobbet måste öka och det bör vara kopplat till ett flexibelt studiestödssystem.

För 2016 aviserades 10 359 platser, vilket resulterade i 8 475 utlagda. För 2017 är planeringen 21 750 nya platser och för 2018 föreslås 32 500 inom yrkesvux. SKL bedömer att cirka 16-17 000 platser i yrkesvux och 4 000 i lärlingsvux är realistiskt i ett närliggande perspektiv om utbildningen ska vara attraktiv och hålla hög kvalitet.

Svårt med två parallella system

Jag vill betona att arbetsmarknadspolitiska insatser i högre grad behöver omfatta den kommunala vuxenutbildningen. Det är nödvändigt med en fortsatt utveckling där det är möjligt att koppla ihop vuxenutbildning och arbetsmarknadspolitik. Det är svårt att upprätthålla volym och kvalitet i utbildningen i två parallella system för utbildning av vuxna.

Ansvarsfull utveckling

Vuxenutbildningen har utvecklats konstant efter hur det svenska samhället sett ut och hur omvärlden har förändrats. Det behöver den fortsätta göra.

Förändringarna i utbildningssystemet behöver dock ske gradvis, med eftertanke och med framförhållning. Det måste finnas rimliga förutsättningar att klara kompetensförsörjningen av lärare och skolledare samt bygga ut utbildningarna lokalt. Det ger goda resultat som gagnar såväl individen och samhället.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Författare:
Kommentarer: 2
Kategori: Resurser och resursfördelning Skolutveckling
Etiketter:

Remissinstanser vill ha djupare analys av Skolkommissionens förslag

Nu börjar yttranden om Skolkommissionens förslag från såväl kommuner, organisationer som myndigheter att publiceras. Mina medarbetare och jag läser just nu remissvaren med stort intresse.

Här är kommentarer på några av kommissionens förslag. Jag kommer med all säkerhet att återkomma mer i detalj om enstaka förslag och om SKL:s synpunkter som beslutas på fredag.

Skolans finansiering

I många remissvar som jag har läst är man positiva till att minska antalet riktade statsbidrag. Flera huvudmän välkomnar förlaget om mer resurser till skolan, men är kritiska till hur det föreslagna statsbidraget till undervisning och elevhälsa har utformats och förslaget om utredning av miniminivåer och sektorsbidrag.

Huvudmän pekar på att det finns en rad grundläggande frågor som behöver tas hänsyn till.  Exempelvis styrs kommunernas ekonomi av statliga regelverk som balanskrav och budgetprocess. Förändringar i omvärlden har en direkt påverkan på kommunernas verksamhet. I ljuset av detta ifrågasätts om en nationell resurstilldelning blir mer ”träffsäker” än vad respektive huvudman klarar av. Huvudmännens kunskap om lokala förhållanden, samverkansmöjligheter m.m. får inte undervärderas.

Statskontoret skriver att de finner litet stöd i betänkandet för att miniminivåer och sektorsbidrag skulle vara effektiva och proportionerliga instrument för att säkerställa resurser till skolan och avstyrker förslaget om att tillsätta en utredning.  

Myndigheter avstyrker förslaget om statlig skolchef

Både Statskontoret, Skolverket och Skolinspektionen avstyrker Skolkommissionens förslag om en statlig reglering av skolchefens ansvar eftersom det skulle medföra otydlighet i systemet.  

Delade meningar om förslag om professionsprogram

Synpunkterna på förslaget om professionsprogram är delade. Statskontoret är negativ och menar att innan regeringen går vidare med ytterligare en satsning på lärarnas karriärutveckling bör erfarenheterna från tidigare satsningar tas tillvara. Myndigheten pekar på att statens fokus bör ligga på att säkerställa att lärarutbildningen fungerar väl innan man sjösätter ytterligare en professionsorienterad reform som innebär att staten tar över ansvar från huvudmännen och arbetsgivarna.  

Skolverket ställer sig positiv till att skapa en tydlig struktur för kontinuerlig kompetensutveckling för lärare och skolledare men saknar en beskrivning av hur systemet som helhet är tänkt att fungera.

Viktiga perspektiv saknas

Flera huvudmän pekar i sina svar på att de saknar viktiga perspektiv i kommissionens betänkande. Det handlar om förskola, fritidshem, grundsärskola, gymnasiesärskola samt vuxenutbildning. Flera av de förslag som kommissionen redovisar är av systemövergripande karaktär och har bäring på samtliga skolformer. Stockholm stad menar att om skolsystemet i sin helhet ska stärkas behöver samtliga skolformer ingå i den bakomliggande analysen och i de strukturella förslag som kan följa av kommissionens arbete framöver.

Flera av Skolkommissionens förslag uppfattas som otydliga

Även om myndigheter som huvudmän ser positivt på flera av kommissionens förslag, är en generell synpunkt att det finns behov av problematiseringar, förtydliganden och konsekvensanalyser. Flera delar av förslagen uppfattas antingen som otydliga eller att de kommer att bidra till otydlighet i systemet.

 Denna otydlighet går tvärtemot OECD:s rekommendationer. Min förhoppning är att regeringen lyssnar på instanserna och tar till sig av deras budskap. Genomtänkta och väl förankrade reformer är nämligen enda vägen framåt om inte Skolkommissionens arbete ska vara förgäves. SKL har tidigare formulerat kravet som ”samarbete på riktigt”.

Avslutningsvis lånar jag en av Skolverkets formuleringar från deras pressmeddelande. ”Vi behöver samla oss kring de framgångsfaktorer som finns och utifrån dem stödja huvudmännen i deras fortsatta ansvarstagande att få en mer likvärdig skola…”

Per-Arne Andersson

Avdelningsdirektör

P.S. SKL:s styrelse fattade beslut om de delar som rör skolans finansiering i början av juli. Här kan du läsa detta svar. Övriga delar beslutas på fredag den 8 september.

 

 

 

 

 

Bra skolutveckling bygger på gemensam analys och tydliga prioriteringar

Vad handlar skolutveckling om? Frågan är het i sociala medier. Kritiska röster likställer skolutveckling med externa projekt och insatser som blir kortsiktiga tomtebloss i verksamheten. Denna tolkning av begreppet går tvärtemot min och många andras bild av vad skolutveckling egentligen innebär.

Några reflektioner med anledning av debatten:

-Skolutveckling sker när professionen och ledningen efter sin analys tillsammans arbetar för att förbättra verksamheten. Om skolan då får externt stöd i detta lokala utvecklingsarbete – till exempel i form av metodstöd från forskare, vägledning från experter från kommunen eller medel från staten – är detta inte samma sak som skolutveckling. Det är bara ett smörjmedel.

-Skolutveckling sker inte av sig själv. Det krävs förutsättningar i form av en fungerande styrning och ledning och en struktur för det systematiska kvalitetsarbetet. Det är här huvudmannen spelar en viktig roll. Ledningen behöver arbeta för en gemensam syn där lärarnas kompetens, samarbete och höga förväntningar är avgörande för verksamhetens kvalitet. Det behövs en tydlig rollfördelning och bra samarbete mellan nämnd, förvaltningsledning, rektor och lärare. Gemensamma rutiner för systematisk uppföljning och återkoppling är centralt – inte minst med tanke på att omsättningen av rektorer och chefer har ökat. Att arbetet dokumenteras är därför mycket viktigt.

-Skolutveckling handlar om att arbeta systematiskt för att utveckla undervisning och arbetssätt. Analys, insatser och uppföljning måste ske på varje förskola och skola utifrån de lokala behov som finns.

-Skolutveckling kräver också infrastruktur i form av tid och mötesplatser. Det gäller såväl inom en skola som mellan förskolor, skolor och huvudmän.

Långsiktighet och ständiga förbättringar

För att skolutveckling ska ge bestående effekt krävs utveckling ”inifrån”. Det finns inga enkla lösningar eller ”quick fixes”. Långsiktighet och ständiga förbättringar – naturligtvis med elevernas utveckling i fokus – behöver vara ledord. Det tror jag de flesta är helt överens om.

Håller du med, vill du nyansera eller kritisera? Kom gärna med synpunkter på mina tankar!

P.S.

Jag passar här på att tipsa om Lärarnas skolutvecklingskonferens i Skåne.  SKL stödjer arrangemanget som ska vara en arena för professionellt lärande där lärares erfarenheter och analyser står i fokus.

Per-Arne Andersson

Avdelningsdirektör

 

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Skolutveckling
Etiketter:

Vi kan inte sätta nyanlända elever på vänt

I måndags presenterades en ny ESO-rapport om skillnader i studieresultat mellan inrikes och utrikes födda elever Ankomst och härkomst – en ESO-rapport om skolresultat och bakgrund. Den bekräftar många av de faktorer vi redan vet påverkar elevers skolresultat. Rapporten diskuterades på ett seminarium där myndigheter, forskare och politiker medverkade.

Rapportförfattarna föreslår åtgärder som riktar sig till föräldrarna. Det tycker jag är en omväg. Vi måste istället rikta blicken mot skolans arbetssätt. Oavsett om föräldrarna har akademisk utbildning eller inte, oavsett om föräldrarna är födda i Sverige eller inte måste skolans arbetssätt förändras så att alla elever får den bästa undervisningen. Det handlar om höga förväntningar, att utmana och stötta individer istället för att skapa kollektiva lösningar för alla nyanlända elever.

Skolan kan inte stå ensam

Hur länge en elev har gått i svensk grundskola och vilken socioekonomisk bakgrund föräldrarna har är ofta avgörande för skolresultaten. Rapporten visar att studiegapet mellan inrikes och utrikes födda elever är minimalt när man tar hänsyn till både föräldrarnas socioekonomiska bakgrund och bostadsområde. Samtidigt är studiegapet större nu än i slutet av 80-talet, vilket bland annat beror på att nyanlända elever är allt äldre när de börjar i svensk skola.

Detta visar att skolan inte ensam kan hantera samhällets alla utmaningar som påverkar skolresultaten. De berör en bredd av politikområden – migrationspolitik, bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik.

Tiden är en avgörande faktor

Ebba Östlin, kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka kommun, framhöll på seminariet att skolsystemet bygger på att alla elever går nio år i svensk grundskola. Elever som anländer sent under skoltiden utmanar systemet. Flera av paneldeltagarna lyfte tidsaspekten, att ge eleverna möjlighet till mer undervisning i form av sommarskola, men också prioritera hur vi använder tiden.

Statssekreterare Erik Nilsson lyfte lärarbrist och kompetensbrist som stora utmaningar. Undervisningsspråket får inte hindra elevernas fortsatta lärande. Vi kan inte sätta elever på ”vänt” tills deras svenska ”räcker”. Undervisningen måste organiseras så att eleven kan använda sitt språkliga kapital och successivt få ”växla in” sin språkliga valuta i svenska. Eleverna måste få stöd på sitt modersmål och alla lärare behöver kunna undervisa språk- och kunskapsutvecklande, något som är gynnsamt för alla elever med ett svagt skolspråk.

Elever som invandrat före skolstart når bättre resultat än tidigare

En ljuspunkt är att elever som idag invandrar före skolstart når bättre resultat än tidigare. Förra hösten visade Skolverkets statistik att det på senare år även går bättre för elever som anländer efter skolstart.  Den stora ökningen av antalet nyanlända elever under 2015 har också bidragit till att skolan utvecklat kunskaperna om nyanländas lärande. Jag vet att det finns ett stort engagemang i kommuner och skolor för att ordna ett bra mottagande och skolgång för nyanlända elever.

Förbättringsarbetet fortsätter för att skolan ska kunna ge alla elever möjligheter att utveckla sin fulla potential, oavsett om de är inrikes eller utrikes födda.

 

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Elever Skolutveckling
Etiketter: ,

Förslag om fjärr- och distansundervisning är alltför begränsade

Idag lämnade Utredningen om bättre möjligheter till fjärrundervisning och undervisning på entreprenad sitt slutbetänkande. SKL anser att förslagen inte är tillräckligt långtgående.  Det skriver vi och Friskolornas riksförbund om i en debattartikel i Svenska Dagbladet som publicerades i fredags.

Den tekniska utvecklingen går snabbt och de digitala möjligheterna i skolan ökar. Samtidigt råder det lärarbrist och skolhuvudmännens behov av samarbete har kanske aldrig varit större. Men skollagen är en stoppkloss för mer flexibel undervisning och samarbete.

Möter inte glesbygdens behov

Jag kan konstatera att de ökade möjligheterna till fjärrundervisning som utredningen föreslår nästan enbart berör högstadie- och gymnasieelever. Den möter därmed inte glesbygdens behov i tillräcklig utsträckning.

Det är också märkligt att huvudmännen ska tillåtas köpa fjärrundervisning men inte närundervisning (undervisning då lärare och elev är i samma rum) av varandra. Skolor på samma ort kan ha behov att dela på samma lärare. Möjligheterna till entreprenad måste öka.

Elevers behov på undantag

Utredningens syn på fjärrundervisning är för snäv – att det enbart är till för att möta brist på legitimerade och behöriga lärare samt alltför små elevgrupper. Vi menar att fjärrundervisning också kan innebära en kvalitetshöjning för enskilda elever, till exempel för grundskolelever som vill läsa gymnasiematte och de som behöver ämnesundervisning på sitt modersmål.

Det är också förvånande att gymnasieelever som idag kan välja program, inriktning och skola inte ges möjlighet att välja att läsa sin utbildning på distans. Här hänger inte utredningen med i utvecklingen och ser inte fördelarna utifrån elevernas perspektiv.

Det är utifrån elevernas behov som skolhuvudmän behöver få erbjuda distansundervisning som särskilt stöd i både grund- och gymnasieskolan. Huvudmännen måste också tillåtas anordna distansundervisningen själva, istället för att tvingas köpa av andra som utredningen föreslår. Denna onödiga byråkrati – som återkommer på flera ställen i utredningen – är både försvårande och förvånande.

Rädsla backar oss in i framtiden

Jag upplever att det finns en rädsla för ny teknik och att det präglar statens förhållningssätt. Om skollagen justeras i alltför liten utsträckning nu kommer lagstiftningen att fortsätta vara i otakt med tiden. Och det kan ta mycket lång tid innan lagen skapar de möjligheter som eleverna och skolan behöver.

Gör era röster hörda när Skolkommissionen går på remiss

Nu har det gått nästan en månad sedan Skolkommissionen presenterade sitt betänkande. Vi – liksom många myndigheter, organisationer och kommuner – håller som bäst på att ta ställning till de olika förslagen. Det är ett digert arbete som kräver analys och förståelse för skolans verksamhet. Därför är det viktigt att så många huvudmän som möjligt ger sin syn på förslagen.

Betänkandet heter ”Samling för skolan” och både Skolkommissionen och Regeringen har en ambition att ta ett helhetsgrepp. Det är bra och viktigt. SKL har länge efterfrågat samsyn och en långsiktig politik byggd på dialog och samarbete. Tyvärr rimmar den korta remisstiden illa med denna ambition.

Snabba reformer försvårar samling för skolan

Om Regeringen vill nå samling för skolan behövs istället samarbete på riktigt. Det kräver tid och noggrann konsekvensanalys av kommissionens förslag. Av de signaler vi får om tidsplaner för beslut och implementering är jag dock rädd för att vi fortsätter på samma spår som förut med snabba reformer som inte är genomtänkta i alla delar. Med andra ord helt tvärtemot Skolkommissionens och Regeringens intentioner.

Flera förslag är skissartade

Det är heller inte helt enkelt att ta ställning till alla förslag. Flera är enbart skissartade. Till exempel förslagen om ett nytt statsbidrag fördelat på socioekonomisk grund som i dagsläget enligt kommissionen själv förklaras som ”räkneexempel”. Det blir därför problematiskt när de nu behandlas som om de vore skarpa, tydliga och möjliga att överblicka konsekvenserna av. Redan i början av augusti ska remissinstanserna ta ställning till detta (för övriga förslag i betänkandet gäller september). Tanken är att förordningen ska börja gälla så snart som den 1 januari 2018 och att det nya statsbidraget ska delas ut i juli 2018.

Jag kan inte nog understryka vikten av att Regeringen tänker på huvudmännens behov av tid när de tar ställning till de olika förslagen.  Det behöver Regeringen även göra vad gäller den förstärkning på 500 miljoner kronor till utsatta skolor som Regeringen har aviserat ska börja gälla redan i höst. Men varken Skolverket eller Finansdepartementet har ännu närmare detaljer om hur detta ska ske. Det är alltså samma visa som tidigare – se till exempel mitt tidigare blogginlägg om de riktade statsbidragen för Lärarlönelyftet.

Ett annat exempel på den bristande förståelsen för den kommunala processen är Skolkommissionens förslag om att kommunerna först i december kommer att få information om hur mycket pengar den enskilda kommunen får. Problemet är att kommunerna antar sin budget för kommande år senast i november. Bristande konstruktioner som dessa går naturligtvis att undvika om förslag utreds ordentligt och regeringen lyssnar på remissinstanserna.

Det finns idag kunskap om vad som krävs för att reformer ska lyckas. En av mina favoritutredningar är fortfarande Per Thullbergs ”Utvärdera för utveckling” som konstaterar att reformer har större chans att lyckas om de beslutas efter en noggrann prövning och efter dialog med huvudmännen.

Alla röster behövs

Skolkommissionens förslag förtjänar noggrann analys och övervägande. En del kräver också vidare utredningar. Jag noterar att det enbart är 30 kommuner som är remissinstanser (och 56 statliga myndigheter).  Jag uppmanar alla kommuner – inte bara de som fått betänkandet på remiss – att titta på förslagen och engagera er i vad de innebär för just er kommun. Ni kan lämna egna svar och göra era röster hörda.

Mina medarbetare på SKL finns till hands om ni vill ventilera idéer och tankar. I dagarna kommer vi att skicka ut information till våra medlemmar om vilka av Skolkommissionens förslag och slutsatser som vi på kansliet bedömer är de som är mest relevanta för kommunerna att studera och lämna synpunkter på.

Här kan ni också se seminariet ”Skolkommissionens förslag – rätt väg för svensk skola?” från Skolriksdagen om ni vill höra Kenneth Nilsson och Cecilia Brinck från SKL:s Beredning för utbildningsfrågor diskutera förslagen tillsammans med Jan-Eric Gustavsson, Skolkommissionens ordförande.

Trevlig helg,

Per-Arne Andersson

Skolkommissionen räcker inte hela vägen

En omprioritering av statliga myndigheters arbete från granskning till stöd men ökad otydlighet i ansvarsfördelningen i skolsystemet. Det är det som jag vid en första genomläsning ser som bäst och sämst i Skolkommissionens slutbetänkande. Det finns också många frågor som inte besvaras.

Ingen lätt uppgift

Skolkommissionen har haft ett svårt uppdrag – att komma med förslag som förbättrar den svenska skolan. Utmaningarna är många och komplexa. Hur stärker vi likvärdighet och motverkar segregation? Hur höjer vi skolresultaten och skapar en god arbetsmiljö för personalen och eleverna? Hur löser vi lärarbristen och utbyggnaden inför växande årskullar? Hur möter vi den digitala utvecklingen och hur vässar vi undervisningens kvalitet? Det är inga lätta frågor. Och Skolkommissionen har inte heller alla svaren.

Förslag med frågor kvar

En del förslag är bra medan andra har brister när de möter skolverkligheten. Det kan också förklara varför kommissionen lämnar så mycket kvar att utreda. Nästan alla förslag bygger på att förändringar ska påbörjas samtidigt som det behövs mer tid och arbete för att landa i detaljerna. På många håll behöver man bli tydligare med hur de förlag man ger verkligen löser de problem man ser.

Ett tydligt sådant exempel är modellen för att fördela statliga pengar till skolan. Kommissionen går fram med förslag på en socioekonomisk fördelning av statsbidrag till undervisning och elevhälsa medan en miniminivå för kommunernas egna resurser behöver utredas vidare. En utredning ska också undersöka orsaker till befintliga skillnader i resurser mellan kommuner. Med många utestående frågor kopplade till förslagen är det svårt att bedöma effekterna fullt ut.

Mer statligt stöd och samarbete

Sammantaget så innehåller kommissionens förslag en stor portion av statligt stöd och samarbete med huvudmän och skolor. Det är bra! För att det statliga stödet ska träffa rätt behöver det också vara varierat och styras av vad skolor och kommuner efterfrågar.

Skolkommissionen lyfter behoven av att samla och sprida kunskap för en positiv utveckling på bred front. Man argumenterar för att skolmyndigheterna ska omprioritera resurser till utvecklingsstöd och främjande arbete. Samverkan mellan lärosäten och huvudmän behöver stärkas och forskning behöver spridas.

Kommissionen föreslår också att SCB ska ta fram en socioekonomiskt index per skolenhet som vägledning för huvudmännen att fördela resurser. Det är ett bra förslag. Tillsammans med den lokala kunskapen om skolornas behov blir det ett stöd för kommunerna att styra resurserna dit de behövs bäst.

Otydligt om ansvarsfördelning

De största svårigheterna tycks kommissionen ha haft i frågan om tydlighet i roller och ansvar i skolsystemet. När OECD granskade det svenska systemet var en av deras huvudsakliga kommentarer att det var svårt att uttyda vem som ansvarar för vad i skolan, och att rollfördelningen behöver bli tydligare. För att driva och utveckla en skola av hög kvalitet är en av de viktigaste frågorna att ansvar och mandat måste hänga ihop. Flera av Skolkommissionens förslag går snarare i andra riktningen.

Dialog om vägen framåt

Det finns naturligtvis också saker som jag gärna hade sett mer av. Större fokus på insatser för att höja kvaliteten på all undervisning, en bredare diskussion om innehåll i läroplaner och kursplaner, om ambitioner och prioriteringar. Men med respekt för det svåra uppdraget så ser jag ändå att Skolkommissionens arbete kan bidra till konstruktiva diskussioner mellan skolhuvudmännen och staten. Vägen framåt kräver ett gott samarbete som bygger på tät dialog, väl förankrade reformer och tydliga roller där ansvar och befogenheter följs åt.

Här kan du även läsa SKL:s ordförande Lena Mickos kommentar.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Kloka ord om reformer och statsbidrag

Statssekreterare Erik Nilsson skriver idag ett klokt inlägg på Facebook. Inlägget handlar om behovet av att ta hänsyn till lokala förutsättningar och vikten av dialog med huvudmän och skolor innan beslut om reformer fattas.  Han skriver också om kortsiktigheten med alla riktade statsbidrag. Orden bottnar i den kritik mot staten som han möter ute i landets olika kommuner och skolor.

Jag själv fastnade för dessa rader som borde vara en självklarhet i en bra nationell styrning:

En tanke vore att för varje beslut som fattas i regering och riksdag verkligen tänka igenom en implementeringskedja. Vad händer på nästa systemnivå om vi fattar detta beslut? Hur ska det få genomslag? När kan det ge effekt längst ut? Och ibland bara: funkar detta i verkligheten?”

Det är precis dessa frågor SKL driver och arbetar för. Jag hoppas att statssekreterarens ord blir till verkstad.  Trevlig helgläsning!

erik Nilsson

Dagen efter PISA – vikten av uthållighet, långsiktighet och samsyn

Jag tror att vi är många som är lättade efter gårdagens PISA-rapport. Känslan av försiktig optimism präglade också debatten på det seminarium jag deltog i igår eftermiddag.

Gustav Fridolin kallade resultaten för ett styrkebesked och ett erkännande för elever, lärare, rektorer och huvudmän. Andreas Schleicher från OECD var med på länk och gratulerade Sverige för ”robust improvements”.

Astrid Pettersson påpekade att Sverige 2012 var det land som hade försämrat sig mest i matematik. Nu är vi det OECD-land som förbättrat oss mest. Flera i panelen lyfte frågan om att det kanske var så att 2012 var ett avvikande år? Skolor, lärare och elever var mitt i implementeringen av alla nya reformer när undersökningen gjordes. Oavsett om detta stämmer eller inte, var panelen enig om att förra PISA-resultaten har bidragit till ett starkt fokus och en kraftsamling för att förbättra resultaten i skolan.

bildpisasem

Den ökande ojämlikheten är en utmaning

En stor del av seminariet handlade om de ökande skillnaderna mellan eleverna. Det är en oroväckande utveckling. Förslagen på åtgärder var flera; nytt skolpengssystem, säkerställa mer blandade grupper, bättre professionsutveckling, bättre arbetsvillkor och mindre undervisningstid för de lärare som arbetar i utsatta områden, anpassa läromedel och så vidare.

Jag själv lyfte fram att även om skolan kan göra mycket, kan skolan inte kompensera för allt. Vi har en kraftig boendesegregation med en EBO-lagstiftning som innebär att 70 procent av de nyanlända väljer eget boende. Många barn har därför en boendesituation som starkt missgynnar möjligheterna att klara skolan. Skolan kan inte ensam bryta den ökande ojämlikheten.

Styrningen av skolan

I diskussionen om skolans styrning pekade Matz Nilsson på att kommuner och fristående skolor fortsatt ska vara huvudmän. Men att staten bör ta ett större ansvar för en gemensam professionsutveckling. Han menade även att vi behöver en inspektion som stöder skolorna i sin utveckling.

Jag själv fick frågan om staten skulle ta ett större grepp. Jag svarade ja. Med det menar jag att staten ska ta ett bättre grepp för det som staten ansvarar för idag. Och gärna ha en bättre samverkan mellan det som är det statens ansvar och det som är huvudmännens. Kompetensförsörjningen är ett exempel. Staten behöver se till att vi har en rätt dimensionerad lärarutbildning som möter behovet av förskollärare och lärare. Medan det är professionens och arbetsgivarnas ansvar med utveckling i yrkesutövningen. Ett annat exempel är att staten behöver lösa problemet med de 60 statsbidrag som stökar till det ute i verksamheten.

När jag läser tidningarna idag kan jag inte låta bli att reflektera över hur vi pratar om vem som gör det viktiga för skolan. Ofta låter det som att staten beslutar och lärarna utför och man glömmer bort mellannivån, det vill säga huvudmännen. Statens insatser är viktiga, men det lokala, vardagliga och ständiga utvecklingsarbetet ansvarar huvudmännen och skolorna för. En tredjedel av kommunerna har i 3-4 år varit med i vår satsning för att stärka styrkedjan i kommunerna, SKL matematik PISA 2015.

Jag håller med Astrid Pettersson som på seminariet pekade på vikten av lärarnas friutrymme och att vi behöver ha mer praktiknära forskning. Särskilt glad blev jag naturligtvis när hon lyfte fram det samarbete som lärare, rektorer, skolchefer och forskare hade tillsammans i Huvudmännens expertråd. Här kan du läsa rapporten.

Bryter vi den onda cirkeln nu?

Jag tror att Skolsverige vill att vi nationella aktörer samlar oss och samarbetar. Den andan genomsyrade också debatten igår.

Jag brukar ofta prata om bilden av skolan. Nu ser vi en positiv kunskapsutveckling; både vad gäller behörigheten till gymnasieskolan och tydliga förbättringar i både TIMSS och PISA. PISA visar också att svenska elevers motivation ökar. Vi har den senaste veckan läst en inspirerande reportageserie om skolan i DN. Vågar vi hoppas på att Sverige är på väg att bryta den onda cirkeln och gå mot en mer positiv spiral?

oecdpisa

Bilden är baserad på OECD (2016). Education Governance in Action.

Här kan du se gårdagens seminarium i efterhand.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Skolutveckling
Etiketter: ,

Sida 1 av 912345...Sista »
skl logotyp