En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Fler elever klarar gymnasiet

Andelen elever som uppnår gymnasieexamen ökar med två procentenheter. Det gäller med några få undantag för samtliga program. Ja, du läste rätt. Enligt Skolverkets senaste statistik så har totalt sett två procentenheter fler fått sin examen inom tre år, 65 procent jämfört med 63 procent i föregående kull.

I en tioårig jämförelse framstår den senaste kullen som den med bäst genomströmning. Även bland de elever som tagit fyra år på sig att slutföra sina studier märks en klar förbättring.

Detta är förstås mycket glädjande nyheter i slutet av ett år där resultaten annars mestadels gått åt andra hållet. Som en tänkbar förklaring till förbättringen nämner Skolverket att en större andel elever fått godkänt betyg i kursen Matematik 1.

Bra jobbat elever och personal som bidragit till det positiva resultatet! Nu jobbar vi vidare i samma riktning så att trenden håller i sig och alltfler ungdomar lämnar gymnasieskolan med en fullföljd utbildning. Som både SKL och många andra visat är ju detta en mycket viktig förutsättning för framtida arbete och studier.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Nyanlända elever behöver specifika insatser

Elever som anländer till Sverige sent under grundskoletiden blir i lägre utsträckning än andra behöriga till gymnasieskolan. För att möta detta föreslår några debattörer i Aftonbladet en ny skolorganisation med särskilda studiegångar för nyanlända elever.

Jag håller med om problembilden. Ju kortare skolbakgrund och tid i Sverige desto större är utmaningen för eleven och skolan. Hur erbjuder vi alla elever samma möjligheter till framtida utbildning och yrkesliv?

Viktiga insatser i skolan

Forskningen om nyanländas lärande visar dock inte på någon organisatorisk lösning som passar alla elever. En ny skolorganisation kanske därför inte är det optimala. Däremot finns det olika insatser som redan idag kan göras på varje skola för att nyanlända elever ska lyckas i skolan, bland annat:

  • att kartlägga och planera undervisningen efter de kunskaper eleven har ”i bagaget”
  • studiehandledning på elevernas modersmål
  • undervisning i svenska som andraspråk
  • möjligheter till social inkludering med svensktalande elever

Den sista punkten har bidragit till att frågan om ”bussning” av elever har kommit upp på agendan för att nyanlända elever ska spridas över fler skolor, senast i GP.

Kommunerna behöver bättre villkor

Kommunerna behöver bättre förutsättningar att ge nyanlända elever en bra skolgång. Därför påverkar SKL för att de statliga ersättningarna ska hamna på en rimlig nivå, att kommuner ska få köpa studiehandledning av varandra som fjärrundervisning på entreprenad samt att fler lärare och andra grupper kan ta del av statliga kompetensutvecklingsinsatser.

Jag kan varmt rekommendera en ny forskningsantologi Nyanlända och lärande – mottagande och inkludering. Lyssna också gärna till forskaren Nihad Bunars intressanta föreläsning.

 

Intresse för Expertrådet i medierna

Jag har precis läst tre korta och intressanta intervjuer av ledamöter i Huvudmännens expertråd för skolutveckling.

En med Helena Sagar, lektor i Kungsbacka , en annan med Fredrik Nordvall, förvaltningschef i Hallsberg och en tredje med expertrådets ordförande Elisabet Nihlfors.

Läs gärna artiklarna. De understryker vikten av att bedriva forskning i skolan och att den sprids. Att samla erfarenheter av skolutveckling på vetenskaplig grund är Expertrådets styrka och uppdrag.

Har du erfarenheter av att sprida forskning på din skola eller i din kommun? Dela gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarsfältet!

Nationella proven når inte sitt syfte

Är de nationella proven rätt verktyg för att uppnå en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning? Tveksamt, menade Anders Jönsson, biträdande professor på Kristianstads universitet och en av konstruktörerna till de nationella proven på det seminarium som SKL arrangerade på riksdagen igår.

Proven ger en ögonblicksbild

Jönsson pekade på flera anledningar till att syftet med de nationella proven inte uppnås. En är att proven ges sällan och är belagda med sekretess. De blir punktinsatser som ger en ögonblicksbild av vad eleverna kan.

En annan handlar om att krav på standardisering och mätsäkerhet ger starka begränsningar i uppgifternas utformning och därmed vad som kan mätas. För att få stabila och säkra resultat mäter vi det som är lätt att mäta. En av deltagarna på seminariet formulerade sig klokt: ”Det blir för mycket fokus på att göra det mätbara viktigt, istället för att mäta det viktiga.”

Saknar ett nationellt uppföljningssystem

De nationella proven kan inte användas för att följa elevernas kunskapsutveckling över tid eftersom de inte är jämförbara år från år. Inte heller betygen anses som tillförlitliga för att följa kunskapsutvecklingen. Det är märkligt att vi inte har ett nationellt uppföljningssystem som vi inte kan lita på, utan är hänvisade till de internationella undersökningarna för att kunna säga något om hur det går för de svenska eleverna.

Undervisningen anpassas efter proven

Ett ytterligare problem är att proven endast kan pröva en liten del av kursplanen. Det bidrar till det som kallas ”teach to the test”, det vill säga att undervisningen anpassas efter innehållet i proven. Det som passar in i det standardiserade provformatet tenderar således att bli styrande för undervisningen. Det här är problematiskt.

Proven tidskrävande

Nationella prov tar tid – både från undervisningen och för rättning och administration. Om vi – utöver diskussionen ovan – lägger till alla timmar som både lärare och elever ägnar åt dessa prov koncentrerat till ett antal veckor på våren, blir det än mer tydligt att det är dags att tänka till och tänka om.

Inspireras av andra länder

Jag tycker att vi ska titta på de länder som har ett system där man har delat på de syften som de nationella proven har. Det innebär att man har ett system som stödjer lärarna i deras bedömning och betygssättning och ett annat för att få en bred bild av hur det går för nationen.

På så sätt skulle Skolverket kunna utveckla bedömningsstöd med tydligt syfte att stödja lärarna i deras undervisning och betygssättning. En slags provbank som skolorna skulle kunna använda formativt och flexibelt under hela skolåret, samt ha ett kollegialt, gemensamt lärande kring.

För att få en bild av kunskapsutvecklingen i landet skulle man kunna göra undersökningar med ett representativt urval i landet. På så sätt kan man täcka in flera områden i kursplanerna, liknande ett ”stort prov som klipps i bitar” som Anders Jönsson uttryckte sig. Alla gör nämligen inte alla prov. Ett sådant system skulle inte vara lika betungande för skolan och inte heller lika styrande för undervisningens innehåll.

Tilltro till uppföljningssystemet behövs

Vi måste mäta rätt saker och på rätt sätt. Nationella prov är nödvändigt, men frågan är hur många och på vilket sätt? SKL:s utgångspunkt i den här debatten är att vi måste kunna följa kunskapsutvecklingen över tid och att vi behöver stärka lärarnas betygssättning och bedömning. Vi behöver tilltro till det uppföljningssystem som vi har. Jag hoppas att den pågående utredningen om nationella prov hittar kloka vägar framåt.

Klicka på bilden som sammanfattar SKL:s syn på de nationella proven:

bild np

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Uppföljning och resultat
Etiketter:

Ny Öppna jämförelser tar hänsyn till kommunernas förutsättningar

Håll ögonen öppna den 27 april. På Skolriksdagen presenterar vi årets Öppna jämförelser för grundskolan. I år möter du flera nyheter i rapporten.

2015OJGrundskola_300En nyhet är att vi har tagit fram ett mått som tar hänsyn till socioekonomiska   skillnader för att kunna göra relevanta jämförelser mellan kommuner och underlätta värderingen av det egna resultatet. Att jämföra resultat rakt av blir inte alltid rättvisande eller fruktbart för en kommun som ska utveckla sin verksamhet. Detta eftersom skillnader i elevernas socioekonomiska bakgrund spelar stor roll för resultaten. Dessutom ökar dessa skillnader.

Ett bättre mått än tidigare år

Som du kanske minns tog Skolverket förra året bort det tidigare måttet (SALSA) på kommunnivå, och redovisar nu SALSA enbart på skolnivå. Många kommuner hörde av sig till oss och önskade att vi skulle ta fram ett nytt socioekonomiskt värde. Det har vi nu gjort tillsammans med SCB. Ett mått som vi kallar för modellberäknat värde.

Därmed kan vi i år återgå till ett läge likt år 2013 och tidigare. Dessutom med ett värde som har högre förklaringskraft. Nu kan vi till exempel ta hänsyn till andelen nyinvandrade elever.

Bilden nedan illustrerar vad som påverkar elevernas resultat. I vårt modellberäknande värde ingår de tre faktorer som finns i SALSA plus andelen föräldrar i behov av ekonomiskt bistånd.

Öj 2

Ingen kommun kan slå sig till ro

Alla elever ska nå skolans kunskapskrav. En kommun kan därför inte slå sig till ro med sämre faktiska resultat än andra kommuner, bara för att man presterar högre än sitt förväntade värde. Med ett förväntat värde kan heller ingen gömma sig bakom sina förutsättningar – oavsett om de är goda eller tuffa.

Vi hoppas att detta ger kommunerna ytterligare motivation att utveckla sitt arbete. Det gäller både kommuner som lyckas bra idag och kommuner som ligger lägre än förväntat.

Förändringar i ÖJ – ett samarbete mellan SKL och kommuner

För SKL är det viktigt att rapporterna ger bra stöd och inspiration till huvudmännens utvecklingsarbete. Årets rapport innehåller flera nyheter än den som jag har berättat om i denna blogg. De förändringar vi gjort har vi arbetat fram tillsammans med ett antal kommuner. Arbetet har omfattat både rapporten för grundskolan och gymnasieskolan, som kommer i höst. Hör gärna av dig till oss och berätta vad du tycker!

P.S. Jag kan också nämna att årets tema i Öppna jämförelser Grundskola är systematiskt kvalitetsarbete där vi presenterar en handbok för lokalt analysarbete. I den hittar du både mallar, tips och goda exempel som vi hoppas blir ett bra stöd till dig som tjänsteman och politiker.

PISA behövs – men säger inte allt

Igår var PISA åter i hetluften. Inte resultaten i sig denna gång, utan som fenomen. Och hur mätningarna påverkar utbildningsystemen. På DN-debatt menade statsvetarna Sten Widmalm och Sverker Gustavsson att det är ett problem att internationella mätningar mest gäller matematiska och naturvetenskapliga färdigheter. Om Pisa styr kan det leda till att eleverna hämmas i sin intellektuella utveckling, är budskapet.

Delar av debattartikeln är relevant. Det finns sådant man kan kritisera PISA för. Men i artikeln ges intrycket av PISA enbart handlar om matematik. Så är det inte. Läsförståelse är centralt i proven. PISA är också uppbyggt för att mäta elevers förmågor. Syftet är att undersöka hur väl skolan i olika länder rustar sina femtonåringar för att möta framtiden. Artikelförfattarna nämner inte heller att det är tack vare PISA som vikten av likvärdighet i utbildningssystemet har uppmärksammats.

PISA säger inte allt och svarar kanske inte ens på de viktigaste frågorna som handlar om skolan. Men testet ger relevant information som vi annars inte skulle ha haft. Intressant nog publicerades igår även en artikel av Andy Hargreaves och Pasi Sahlberg i Wahington Post som är inne på samma spår.

Balanserad debatt om PISA

Många skolor arbetar allt mer med att bedöma hur bra undervisningen lyckas. Då måste lärare och skolledning veta vad eleverna kan.  Och för att kunna följa utvecklingen på nationell nivå måste huvudmän, myndigheter, riksdag och regering ha resultat att utgå från. PISA ger ett stöd i det arbetet, men det räcker inte.

Om vi inte vill påverkas för mycket av de internationella mätningarna måste vi också skaffa ett nationellt utvärderingssystem som ger oss den information vi behöver. Läs gärna mina tidigare blogginlägg om denna fråga:

http://80-100.sklblogg.se/forbattra-de-nationella-proven

http://80-100.sklblogg.se/olika-matningar-vem-kan-man-lita-pa/

 

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Uppföljning och resultat
Etiketter: ,

OECD:s slutsats: Reformer landar bäst när alla är med

De mest effektiva skolreformerna är de som konkret involverar alla berörda parter och som sätter eleven och inlärningen i centrum och bygger på lärarens kapacitet. OECD har kartlagt 450 utbildningsreformer i 34 OECD-länder.

Syftet är att ge vägledning till beslutsfattare om hur man fattar kloka beslut om utbildningsreformer. Olika länder drivs av samma utmaningar och även om förutsättningarna skiljer sig åt så finns det lärdomar och inspiration att hämta från andra, menar OECD.

Reformer som får genomslag

Utbildningspolitiken präglas av reformiver i många länder. OECD har samlat ett brett spektrum av utbildningsreformer, alltifrån förskolereformer i Australien och Polen till den svenska lärlingsreformen. Huvudkategorierna i denna uppsjö av reformer är likvärdig utbildning och kvalitet, att förbereda eleverna för framtiden och en god ledning och styrning. En tydlig slutsats för alla reformer är att genomförandet är avgörande för utfallet. Det är bara om reformer genomförs genomtänkt och med stöd i alla led som de kan bli effektiva.

10 procent utvärderas

Värt att notera är också att endast 10 procent av reformprogrammen utvärderas mot effekterna de är avsedda att uppnå. Här finns alltså en internationell motsvarighet till en stor brist som även uppmärksammats i Sverige. Att det saknas en tradition av att systematiskt utvärdera reformer inom skolans område. Se mitt tidigare blogginlägg om Per Thullbergs utredning ”Utvärdera för utveckling”.

Förankring för förändring

Det finns ingen motsättning i att uppnå såväl höga resultat som ökad likvärdighet, konstaterar OECD. Det går! Med det finns inget svar som gäller för alla. Därför måste vi hitta vår egen väg – men se till att alla är med och är beredda att göra förändringen.

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Uppföljning och resultat

Viktiga resultat från IFAU

OECD för ett par veckor sedan. Idag IFAU. På kort tid har två tunga aktörer levererat det som borde innebära slutpunkten för debatten om ett förstatligande av skolan.

I början av december presenterade OECD sin granskning av det svenska skolsystemet. Slutsats: decentraliseringen av skolan är en styrka och Sverige behöver fokusera på förbättringar inom ramen för nuvarande system.

IFAU, som har haft ett uppdrag från regeringen att utvärdera 1990-talets stora skolreformer, presenterar sin rapport idag. Slutsats: Resultatnedgången kan inte förklaras av kommunal skolpolitik, förändrad resursfördelning och skillnader i skolors kvalitet. De ökade betygsskillnaderna mellan skolorna beror istället främst på att allt fler elever med likartad bakgrund finns på samma skolor. Det kan i sin tur kopplas till den ökande boendesegregationen och till viss del det fria skolvalet.

Förstatligande är en icke-fråga

Det kan inte bli tydligare än så här. Låt oss nu en gång för alla förpassa diskussionen om ett förstatligande av skolan dit den hör hemma – till källaren med gamla saker som vi tidigare prövat men som vi lagt undan för att de inte längre passar.  Det är nämligen en icke-fråga om man vill utveckla skolan – i alla fall enligt forskningsresultaten.

Lewins utredning bristande

Men Lewins utredning från i våras då, kanske någon undrar? Den slog ju på stora trumman och lastade decentraliseringen av skolan för allting som hänt sedan 90-talet. Någon kanske minns att jag kritiserade utredningen skarpt på grund av brister i slutsatserna. Jag var inte ensam i den kritiken.

Ett grundläggande problem var att man inte tog tillräcklig hänsyn till att andra stora skolreformer genomfördes ungefär samtidigt som decentraliseringen. Inte heller gavs andra viktiga förändringar i skolan något förklaringsvärde, som införandet av målstyrda kurs- och läroplaner och nytt betygssystem. Detsamma gäller stora samhällsförändringar som digitaliseringen, globaliseringen, den ökade mångfalden eller 90-talets ekonomiska kris.

Det är precis detta som IFAU gör i sin studie – nämligen en samlad, komplett analys av de stora reformerna. Och kommer till en helt annan slutsats än Leif Lewin. Jag är alls inte förvånad.

Märkligt från Per Thullberg

Inte ens de ivrigaste förespråkarna för ett förstatligande av skolan kan blunda för dessa resultat. Det finns också annan forskning som visar samma sak. Mycket märkligt blev det därför när Per Thullberg, ledare för blivande Skolforskningsinstitutet, så lättvindigt viftade bort OECD häromveckan.  Jag undrar vilket vetenskapligt stöd han har i ryggen när han till TT underkänner OECD:s slutsats om att förändringar bör ske inom nuvarande system? Han säger: ”Vi har nu 20 års erfarenhet av att det inte fungerar… många kommuner bedriver en annan skolpolitik än den på central nivå.”

Kommer Thullberg ändra sig nu efter IFAUS:s rapport, eller stå fast vid sin övertygelse? Om Skolforskningsinstitutet fortsätter på samma hala is finns anledning till oro.

Fokus på rätt saker

Jag säger inte att allt fungerar bra idag. Som jag ofta påpekar så tar SKL ytterst allvarligt på bristande resultat och andra problem i skolan. Det är ett skäl till att vi bedriver flera stora utvecklingsprojekt tillsammans med kommunerna.  Jag kan samtidigt konstatera att det inte finns någon forskning eller studie som motsäger de slutsatser som SKL:s studie Framgångsrika skolkommuner lyfte fram. Tvärtom.

Det finns mycket som både kommunen och staten kan göra bättre.  Men då måste vi lägga energi och pengar på rätt saker – och inte fastna i diskussioner om en reform som saknar vetenskapligt belägg.

Förbättra de nationella proven!

Igår kom Skolverket med resultat av de nationella proven för årskurs 9 för vårterminen 2014. Resultaten säger som vanligt väldigt lite om läget i skolan. Regeringen och andra aktörer passade istället på att kommentera vikten av att proven behöver göras digitala för att minska lärarnas tid med att förbereda, genomföra och rätta proven. Det vore bra, SKL driver också på för att minska administrationen så att lärarnas tid används bättre.

Men digitala nationella prov räcker inte. De nationella proven behöver större förändringar än så. Vi bör ha prov som:

Arbete till ringa nytta

Mängden nationella prov som stuvas ihop i slutet av vårterminen skapar en väldig arbetsbörda. Proven snarare stjälper än hjälper den niondeklassare som inför gymnasiet behöver spetsa betygen i vissa ämnen. Och läraren lägger huvuddelen av sin undervisning på ett prov som görs så långt in på terminen att det alldeles för sent ger insikter i vilket stöd eleverna hade behövt och för att sätta likvärdiga betyg.

Förutom att skapa en orimlig arbetsbörda för elever och lärare, så är proven till klen nytta för huvudmännen och staten för att ge viktiga signaler om läget i skolan. Eftersom bedömningar och enskilda provs svårighetsgrad varierar mellan olika år, så kan inga jämförelser göras från ett år till ett annat.

Nationell bild behövs

Idag beskriver PISA-testerna ett annat resultat av läget i skolan än de nationella proven och betygen. Det håller inte, vi behöver en samlad och korrekt bild av läget. Hur ska vi annars veta vilka insatser som skolan behöver?

Något måste alltså göras. Utformningen av själva proven är ett uppskattat stöd för lärarna. Låt därför proven utgöra en provbank för att stödja lärarnas betygssättning. Och varför inte genomföra nationella tester med ett urval av elever för att ta reda på läget i skolan? Det räcker inte att få en nationell bild vart tredje år från PISA – som dessutom varken redovisar kommun- eller skolnivå.

Som jag tidigare skrivit här på bloggen menar jag att betygen är skolors och kommuners främsta kvalitetsmått för att värdera resultatet i sin verksamhet. Men för att undersöka om och påvisa att betygen är likvärdiga över landet behövs ett nationellt uppföljningssystem som gör det möjligt att dra slutsatser både på individnivå och på nationell nivå. Hela systemet för de nationella proven behöver därför vässas. Det skulle höja betygens status.

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Uppföljning och resultat

Det går att minska avhoppen från gymnasiet

Idag släpper SKL årets Öppna jämförelser för gymnasieskolan. Denna rapport blir faktiskt den sista i sitt slag. Inför nästa år kommer vi att förändra både innehåll och utformning.  Däremot är det inte sista gången vi lyfter temat för årets rapport. Tvärtom. Den handlar nämligen om gymnasieskolans stora utmaning – att minska avhoppen.

Små resultatförändringar

Generellt kan man säga att det inte händer så mycket när det gäller resultaten. Genomsnittligt betygspoäng och behörighet har i princip varit konstanta de senaste fyra åren. Fullföljandegraden har tyvärr också varit konstant – på en bekymmersam låg nivå. Nästan en av fyra elever fullföljer inte gymnasieskolan inom fyra år. Det är naturligtvis ett stort problem. Bakom denna siffra finns tusentals ungdomar som riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet och utanförskap.  Något som innebär en stor kostnad både för individ och samhälle.

Det går att vända

Men det går att vända utvecklingen. I årets Öppna jämförelser lyfter vi fram både Plug In-projektet och kommuner som har högst genomströmning av gymnasieelever i förhållande till sina socioekonomiska förutsättningar. Tranemo är den kommun som hamnar i topp på den listan.

ÖJ gy

Tranemo överträffar sitt förväntade resultat med elva procent åren 2009-2013. När vi talade med Thomas Åhman, chef på lärandesektionen, berättade han att majoriteten av eleverna från kommunen väljer att gå i kommunens egna gymnasieskola. Han lyfte fram flera förklaringar till den höga genomströmningen;  kollegialt lärande och formativ bedömning har utvecklat verksamheten de senaste åren. Att skolan och programmen till sin storlek är relativt små underlättar för lärarna att se varje elev. Kommunikations- och beslutsvägarna är korta. Thomas Åhman pekar också på att skolan sätter in tidiga stöd- och hjälpinsatser och har en välutvecklad elevhälsa.

Marit Ekstener, rektor, Thomas Åhman, sektionschef och Andreas Nelander, rektor från Tranemo fick blommor på SKL:s gymnasiekonferens i Göteborg idag.

Marit Ekstener, rektor, Thomas Åhman, sektionschef och Andreas Nelander, rektor från Tranemo fick blommor på SKL:s gymnasiekonferens i Göteborg idag.

Svåra frågor kräver samarbete

Det finns ingen tvekan om att avhopp från gymnasieskolan kommer ligga högt på agendan de närmaste åren. I budgetpropositionen framgår att förutom att tillsätta en utredning om obligatorisk gymnasieskola, avser regeringen att ”inleda samtal med den kommunala sektorn för att utarbeta en gemensam strategi”. Intressant! Jag gillar särskilt ordet samtal. Det finns nämligen inga enkla svar eller någon magisk formel som löser problemet. Men förutsättningarna blir bättre om vi jobbar tillsammans.

Jag är övertygad om att ”den kommunala sektorn” är mycket positivt inställd till ett samarbete som nu föreslås i budgetprop:en. Sektorn kommer att kunna bidra både med problembeskrivningar, erfarenheter och nya idéer om hur avhopp kan förebyggas och minskas. Inte minst med lärdomar från vårt Plug In-projekt, där fem regioner, femtio kommuner och 7 500 elever testat nya arbetssätt och metoder. Just nu pågår utvärdering av projektet, men resultatet verkar lovande. Läs mer i årets Öppna jämförelser.

 

Sida 2 av 512345
skl logotyp