En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Explosionsartad elitidrottssatsning i gymnasiet

I dagarna går en av mina medarbetare, Mats Söderberg, i pension. Han har med stor kunskap, engagemang och fokus på samarbete varit en tongivande röst i utvecklingen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen i Sverige under lång tid. Idag gästspelar Mats på denna blogg och skriver om utmaningen med den kraftiga volymökningen av idrottsgymnasierna.

Gästinlägg: Mats Söderberg 

Explosionsartad elitidrottssatsning i gymnasiet

I Sverige har det sedan flera decennier funnits möjlighet för elitidrottssatsande ungdomar att samtidigt bedriva studier i gymnasieskolan vid Riksidrottsgymnasier (RIG). Ett viktigt syfte har varit att ge sådana ungdomar en god grund att stå på den dag deras elitsatsning är över. RIG-formen har visat sig passa flertalet individuella idrotter väl, liksom vissa lagidrotter. Några frekventa lagidrotter däremot – t ex fotboll, ishockey och innebandy, har dock uttryckt behov av andra verksamhetsformer.

I samband med genomförandet av GY-11 lämnade lagstiftaren – dock utan förvarning – utrymme för en ”alternativ form” av elitidrottsgymnasier, Nationellt godkända Idrottsutbildningar (NIU). Tanken från lagstiftarens sida är inte helt klarlagd men kan möjligen ha varit att lämna utrymme för olika regionala samverkanslösningar, eftersom den bygger på samverkansavtal för gymnasieskolan. Det var bråttom, av bara farten gavs det inte utrymme för vare sig Riksidrottsförbundet (RF) eller SKL att sakgranska den tänkta konstruktionen innan den var ett faktum. Därmed visade sig att vi fått in en gökunge i boet. Volymökningen har blivit närmast explosionsartad.

Medan RIG-verksamheten genom åren hållits på en och samma nivå, med en ram på drygt 300 antagningsplatser årligen, dvs. totalt drygt 1 000 årselevplatser, har NIU under den femårsperiod som förflutit närmat sig mer än det sjudubbla och är på väg från noll upp mot 8 000 årselevplatser.

Oklarheter i systemet

Det finns dessutom påtagliga brister i systemet; elever blir på för dem obegripliga grunder förstahandsmottagna i vissa fall och i andra fall andrahandsmottagna. Regler som avser mottagande och urval av elever blir ej möjliga att förstå vare sig för den enskilde idrottssatsande eleven eller dennes föräldrar. Dessutom ställs krav på att elevernas hemkommuner ska skriva samverkansavtal kors och tvärs i landet. Kommuner som normalt inte har något som helst att göra med varandra. Detta för att eleverna ska kunna få plats på önskat program och för att inackorderingstillägg ska kunna utgå. Samverksavtalen får därmed en roll som inte avsetts.

Domstolar upphäver i praktiken principen om frivillig samverkan

Domstolar har – trots att NIU formellt bygger på frivillig kommunal samverkan –  i sådana sammanhang där det inte upprättats något avtal ändå dömt att en elev ska anses rätt att tas emot som förstahandssökande i en kommun som anordnar NIU-verksamhet. Det förhållandet att en elev nu kan tilldömas rätt att tas emot på en studieort, får till följd att domstolen i praktiken upphävt det förhållande att det rör sig om frivillig samverkan. I stället betraktas NIU därmed som ett parallellsystem till RIG och kompassen har rört sig 360 grader.

Orimligt med två parallella system

Är det rimligt att det samtidigt finns två parallella system för elitidrottssatsande ungdomar?  I det ena fallet (RIG) är lokalisering och dimensionering föremål för en nationellt samlad prioritering utifrån ett samlat ansvar, med tydlig åtskillnad med vad som är idrottens respektive skolans ansvar. I det andra fallet (NIU) lokaliseras och dimensioneras utbildningen utifrån varje enskilt specialidrottsförbunds gottfinnande, med avsaknad av ramar för verksamheten och utan någon samlad prioritering. Vad gäller NIU-verksamheten ställs det utöver interkommunal ersättning och inackorderingstillägg dessutom krav på extra ersättningar för att möjliggöra förstärkta tränarresurser i ämnet specialidrott. I det senare fallet frågar man sig vad som säkerställer att hemkommunernas skolbudgetar inte bakvägen tas i anspråk för idrottssatsningen.

Detta är orsaken till att SKL tillskrivit regeringen med begäran om att det tillsätts en utredning avseende ramverket för idrottsgymnasieverksamheten.

 

Be Sociable, Share!

    Inga kommentarer på “Explosionsartad elitidrottssatsning i gymnasiet”

    skl logotyp