En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Barngrupperna minskar i förskolan och fritidshemmen

Barngrupperna blir något mindre både i fritidshemmen och förskolan. Det visar Skolverkets nya statistik. Men i sina rubriker väljer Skolverket istället att markera att det är stor brist på utbildad personal i fritidshem och förskola.

Det är flera saker i dessa pressmeddelanden som gör mig frustrerad. Skolverket hade – för ovanlighetens skull – kunnat välja att lyfta fram de positiva siffrorna.

1. Antalet barn i förskolan blir fler från år till år. Trots detta minskar alltså barngrupperna något jämfört med förra året. Samtidigt är personaltätheten konstant sedan många år tillbaka. Skolverkets siffror visar till exempel att det är fler barn idag jämfört med förra året som går i en mindre barngrupp, det vill säga en grupp med 15 barn eller färre.

2. Den totala kostnaden för förskolan har ökat successivt under flera år, enbart mellan 2013-2014 med 4,8 procent. Att utgifterna ökar är i och för sig inte alltid positivt, men i detta fall visar det på en fortsatt satsning i kommunerna.

3. Vad gäller fritidshemmen ser vi ett trendbrott där barngrupperna minskar och personaltätheten ökar något. Det bekräftar den bild vi får från verksamheten ute i kommunerna.

Jag tycker att det hade varit värt att lyfta detta i rubriken istället för att – som oftast – fokusera på något negativt.

Statens ansvar att utbilda tillräckligt många

Skolverket skriver att arbetsgivarna har ett stort ansvar att göra förskolläraryrket attraktivt och ge personalen bra förutsättningar. Det är sant. Men dagens problem är näppeligen att det går runt en stor mängd utbildade lärare för fritidshem och förskollärare som inte får jobb. Kommunerna fullkomligen skriker efter utbildad personal och anställer de som finns. Jag frågar mig varför inte Skolverket någonstans lyfter fram statens ansvar? Det är inte arbetsgivarnas ansvar eller skuld att antalet utbildningsplatser vid lärosätena inte motsvarar behoven.

Antingen måste staten aktivt gå in och öka antalet platser på utbildningarna eller så måste lärosätena göra det själva genom en intern omfördelning, vilket inte är det enklaste att få till stånd. Vi vet exempel på lärosäten som tvärtom dragit ner på antalet platser trots att huvudmännen pekat på behovet av fler. Det finns också huvudmän som känt sig tvungna att köpa uppdragsutbildningar via lärosätena för dessa yrkeskategorier.

Damned if you do – damned if you don´t

Statens önskemål är att barngrupperna minskar. Ett tvetydigt riktmärke för förskolan har införts (läs gärna mitt tidigare blogginlägg om detta). När statistiken nu visar ett trendbrott för fritidshemmen och att barngrupperna minskar något i förskolan, så får arbetsgivarna istället kritik för att andelen utbildad personal har minskat. Vad arbetsgivarna än gör blir det alltså fel.

Jag önskar att debatten vore mer nyanserad och problematiserande. Det finns nämligen inte en chans att göra allt samtidigt. Minska barngrupperna, öka personaltätheten OCH höja andelen utbildad personal på samma gång? Nej, det går inte att trolla med knäna. Än mindre när det saknas utbildad personal.

Till denna debatt bör man också ta hänsyn till att SCB redan nu spår en stor ökning av barn i åldern 1-5 år – och då har man inte räknat med antalet asylsökande. Kostnaderna och behovet av personal kommer att öka. Ett annat perspektiv att ta hänsyn till är önskan att rekrytera fler män till förskolan. Skolverkets statistik visar att det finns flest män i gruppen årsarbetare utan utbildning för arbete med barn.

Det är lätt att peka på brister. Men det är huvudmännen som behöver ta de svåra besluten och prioritera mellan olika insatser och verksamheter. En mer ödmjuk hållning från staten vore passande.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

 

 

Författare:
Kommentarer: 3
Kategori: Okategoriserade
Etiketter: , , ,

Myter fortsätter väcka diskussion

Årets Bok- och biblioteksmässa är i full gång. Mitt bland böcker och vimmel pågår också spännande seminarier. Igår bjöd SKL in till ett samtal om de myter om skolan som speglas i debatten. Syftet med rapporten och seminariet är att olika aktörer kan få en gemensam faktabas och då diskutera skolans viktigaste utvecklingsfrågor.

Den här gången bestod panelen av Inger Maurin, Lärarförbundet, Ing-Marie Rundwall, utbildningsdirektör i Helsingborg och Malin Lernfelt, ledarskribent på Göteborgsposten. Bodil Båvner från SKL höll i diskussionen. Vid seminariet på Almedalen var panelen enig – både mellan fack, stat, elevrepresentanter och SKL – och myterna avlivades en efter en. Hur gick det då igår?

Viktigt att inte fastna i siffrorna

Förskolan diskuterades utan att panelen enades. SKL utgår från Skolverkets statistik, vilken tydligt visar att gruppernas genomsnittliga storlek varit konstanta under lång tid. Något märkligt tolkas det ibland tvärtom och som om SKL har egna siffror, senast denna morgon i GP:s ledare. Men det är ju Skolverkets siffror som vi använder. Däremot betonar vi helheten, till exempel att både små och stora grupper blivit fler, medan debatten ofta enbart handlar om de stora grupperna.

En klok kommentar som panelen ställde sig bakom är att det är viktigt att inte fastna i sifforna utan se till att all verksamhet har god kvalitet. Då måste man lyssna både på barnen och på de som arbetar i verksamheten för att se vad som fungerar väl och vad som behöver förbättras.

I samband med denna diskussion lyfte Ing-Marie Rundwall fram att medias rapportering om förskolan borde vara mer balanserad. Jag håller med. Idag hamnar nästan allt ljus på trygghet- och säkerhetsfrågor.  Däremot ser vi sällan reportage – såväl kritiska som positiva – som handlar om förskolans lärandeuppdrag och barnens utveckling.

IT – nytta eller bara nöje?

Även IT-frågorna delade panelen. Inger Maurin menade att skolan måste ligga i framkant när det gäller teknik. Alla elever behöver möta och lära sig att hantera den digitala världen i skolan.  Malin Lernfelt menade att alla nog har tillgång till IT hemma. Ska tekniken finnas i skolan ska det var väl genomtänkt och användas i ett pedagogsikt syfte. Malin poängterade egenvärdet att övervinna svårigheter och öva på sådant som inte är lustfyllt – allt i skolan behöver inte vara roligt och bli spel. Däremot lyfte Inger just spel som ett bra sätt att lära. Ing-Marie jämförde med andra delar av samhället där man inte kan tänka sig en tillvaro utan teknik.

Lös problem på rätt nivå

Panelen var tydligt överens om är att det är viktigast att lösa problem på den nivå där problemen finns. För mig är det en central slutsats som jag ständigt återkommer till. Generella lösningar och nationella reformer är inte svaret på alla lokala problem. Panelen var också enig om att det är viktigt att ha rätt nulägesbild för att åtgärder ska bli rätt.

Min tanke efter samtalet är att det är roligt att se vilken nyfikenhet och vilka intressanta diskussioner som vår mytrapport har väckt. Återstår att se om vi kan bidra till att göra bilden av skolan mer rättvis. Anna Dahlbergs ledare i Expressen i veckan var en frisk fläkt. Jag hörde också att en känd skolreporter kom till vår monter för att hämta rapporten igår. Det blir spännande att se hur det landar…

Myten om barngrupper i förskolan avlivad – igen

Nu är höstterminen igång, och därmed också debatten om skolan!

Nya forskningsresultat från Göteborgs universitet visar att det inte finns några tydliga samband mellan barngruppernas storlek och förutsättningar för barnens lärande och utveckling. Det kunde vi se på TV 4 i går. En massa andra faktorer spelar in; vilka barn som finns i gruppen, hur lokalerna ser ut och så vidare.

Frågan om barngruppernas storlek i förskolan har länge varit het i debatten. Att grupperna hela tiden blir större kablas allt som oftast ut i media. Men tvärtom har såväl gruppstorlek som personaltäthet varit konstanta sedan 1995 trots att antalet inskrivna barn ökat med 120 000 under perioden. Jag har all respekt för att stora grupper kan vara ett problem på vissa förskolor, men det är inte ett generellt problem.

Minister Maria Arnholm kommenterade gårdagens rapport att hon själv inte var överraskad över resultaten, men att hon förstår att allmänheten är det eftersom det låter annorlunda i debatten. Hon sa också att det är hälsosamt att vi har fokus på kvalitet, och inte bara på barngruppens storlek.

Diskutera de verkliga utmaningarna

Kvaliteten i centrum är också mitt och SKL:s motto. Därför behöver diskussionen och debatten om förskolans och skolans behov handla om det som är verkliga utmaningar, grundad på väl underbyggd fakta och forskning.  Inte att försöka hitta lösningar på sådant som egentligen inte är något generellt problem.

Om skolans aktörer – och gärna medierna – nu först litar på fakta och tillsammans konstaterar att barngrupperna inte har ökat, och sedan lyssnar på de nya forskningsresultaten, så hoppas jag att detta är startskottet för en nyanserad diskussion om vad som är viktigt för kvalitet i förskolan. Och självklart: att vi är eniga om att tillsammans arbeta för detta.

Jag vill tipsa om de konferenser som SKL genomför i höst som handlar om att leda förskolan mot ökad kvalitet och måluppfyllelse.

Rapport om myter

På SKL:s skolseminarium i Almedalen i somras avlivade vi ett antal myter och presenterade rapporten Myter om skolan hindrar utveckling.  Seminariet fick sedan utmärkelsen ”Almedalens bästa möte 2013”!diplom

Jag hoppas att det positiva mottagandet som seminariet och vår nya skrift har fått är ett kvitto på att all fler tycker att det behövs en ökad samsyn om skolans utmaningar.

Se SKL: s seminarium här

Se inslaget på TV4-nyheterna här (11 minuter in i programmet)

Författare:
Kommentarer: 2
Kategori: Förskola
Etiketter: , , ,

Svartmåla inte förskolan!

Ett stort bekymmer är att specifika problem i skolans värld ofta sägs vara generella problem. Nu verkar turen ha kommit till förskolan. Allt oftare hörs påståenden om att barngruppernas storlek som inte visar hela bilden och som aldrig lyfter fram vad som faktiskt är positivt. Det leder till en snedvriden bild av förskolan. Vem tjänar på det? Inte är det verksamheten, personalen eller barnen.

SKL:s VD skriver om detta i sin senaste krönika. Jag tycker den är så bra så jag klipper in hela krönikan här. Håll tillgodo!

”Svenska förskolan är världsledande

Det finns saker att reda ut efter att TT på eget vis tolkat ny statistik från Skolverket om barngrupperna i förskolan. Ett positivt pressmeddelande skrevs i helgen om till en skräckinjagande nyhet.

Enligt Skolverket går det nu fler barn än någonsin i förskolan – nästan en halv miljon. Trots att antalet barn har ökat med 10 000 jämfört med i fjol så är storleken på den genomsnittliga barngruppen oförändrad.

Ser vi tio år tillbaka är antalet barn i förskolan i dag nästan 150 000 (!) fler. Men inte heller under den tiden har snittstorleken på grupperna blivit större. Även personaltätheten har fortsatt att vara konstant. Snittgruppen har i dag 16,9 barn och det går 5,3 barn per personal.

Istället för att uppmärksamma detta skriver nyhetsbyrån att fler barn riskerar att fara illa och att allt fler ett- till treåringar går i grupper med över 17 barn.

Vad som inte nämns är att antalet småbarnsgrupper med färre än tio barn samtidigt ökar. Det blir också fel när vissa experter hävdar att just 17 barn är en ultimat gräns för god kvalitet. Varje förskola har sina unika förutsättningar. Barn har olika behov. Det är vanligt att personal och barn på en avdelning under dagen delar upp sig i mindre grupper – detta säger måttet inget om.

SKL förnekar inte att det finns verksamheter som brister. I de fallen måste kommunen vidta åtgärder så att alla barn får den omsorg och det lärande de ska ha. Samtidigt ser vi att grund- och gymnasieskolan efter många år av svartmålning nu har fått ett orättvist dåligt rykte. Låt nu inte förskolan svartmålas på samma sätt.

Den svenska förskolan är världsledande. Vi har stor andel utbildad personal, vår personaltäthet är hög och vårt pedagogiska arbete med barnen är eftersträvansvärt. När andra länder vill utveckla sina förskolor har de oss som förebild.

Håkan Sörman”

Länk till SKL:s sida där Håkan Sörmans krönika publicerades.

Olika bilder av barngrupper

När mina barn var små och gick i förskolan ville jag förstås att de skulle mötas med värme, ha roligt, få pedagogiska utmaningar och vistas i en trygg miljö. Jag har därför full förståelse för de föräldrar som reagerar på brister i förskolans verksamhet. Men jag vet också att personal och ansvariga politiker har höga ambitioner för barnen.

Ändå brister det ibland, vilket senast SVT velat påvisa i ett antal inslag om stora barngrupper i förskolan. Det är i grunden bra att medierna granskar offentlig och privat verksamhet. Dock menar jag att SVT:s beskrivning av problemet med barngrupperna kantrar. Det samlade intrycket är att flertalet av landets förskolor har för stora barngrupper. Det stämmer inte.

Enligt SVT:s egen undersökning går 13 procent av barnen i grupper om 25 barn eller fler. Det står i stark kontrast mot Skolverkets officiella siffror på 3,6 procent. Ingen av dessa siffror säger dock något om kvaliteteten på verksamheten. Till exempel ser många förskolor till att dela upp sina större grupper i olika verksamheter utifrån ålder på barnen. Personaltätheten i förskolan är i snitt en personal på 5,3 barn. Så har det sett ut under en längre tid. Ju yngre barnen är desto högre personaltäthet.

Det finns också undersökningar som visar att personaltätheten är ännu högre om man räknar antal närvarande barn och personal jämfört med om man bara räknar personal per inskrivna barn. Det har sina naturliga förklaringar. När barnen blir sjuka stannar de hemma men om personalen blir sjuk försöker man täcka upp med vikarier. Med detta sätt att mäta är personaltätheten 4,4 barn per personal.

Faktum är att den allra vanligaste barngruppen har färre än 15 barn. Men det finns ingen optimal barngruppsstorlek som passar alla. Förutsättningarna varierar från grupp till grupp och från tid till annan. Därför är det nödvändigt att ständigt anpassa gruppstorlekar och personaltäthet till de förutsättningar som råder i varje förskola.

I SVT:s inslag vittnar personal om bristfällig verksamhet. Det inte kan försvaras. Även om det kan finnas rimliga förklaringar om stor inflyttning och högt barnafödande i en kommun, så måste kommunen ha en åtgärdsplan. För barnens, föräldrarnas och personalens skull.

Men överlag håller svenska förskolor mycket hög klass. Många länder vill lära av oss och den stora majoriteten av föräldrarna är nöjda. I det sammanhanget är det lite märkligt att SVT väljer att endast ge utrymme för ett stort antal kritiska personer i sina inslag. Kommunerna, som har ansvaret och är de anklagade/utpekade, har hittills inte fått komma till tals. Så formas allmänhetens bild av förskolan.

skl logotyp