En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Att bryta den onda cirkeln

Sverige har deltagit i ett 40-tal internationella kunskapsmätningar sedan 1995. I onsdags presenterade Skolverket en rapport som ger en samlad bild av vad dessa mätningar visat.

Det är bra att Skolverket gör en översikt som denna. Det finns nämligen en ”hagelsvärm” av olika åsikter om internationella mätningar, som Camilo Greiff, från SNS, uttryckte sig på Skolverkets seminarium. Debatten om Sveriges resultat i olika mätningar blir därför också ibland förvirrande.

Jag tänker inte beskriva hur trenden sett ut för Sverige. Det gör rapportförfattaren, Mats Björnsson, på ett bra sätt i rapporten. Jag kan dock konstatera att det är ingen tvekan om att vi kan se en negativ utveckling när det gäller kunskapsresultaten, i vissa fall sedan i början av 90-talet, i andra fall sedan 2000-talet.

Istället fastnade jag för en bild som Skolverket visade.

En ond cirkel

Bilden visar en cirkel med fallande kunskapsresultat som följs av en negativ debatt, som ger frustrerade lärare, som innebär sjunkande tillit till skolan, och ytterligare fallande kunskapsresultat.

Kan det vara så att en ond cirkel har uppstått som påverkar skolans utveckling? Skolverkets generaldirektör Anna Ekström trodde det. Jag tror också det.

bild ond cirkel

Hur ska vi bryta den här onda cirkeln? Anna formulerade sig klokt. Vi måste se sanningen i vitögat för det är ingen tvekan om att vi har sjunkande resultat. Samtidigt kan vi inte låta oss nedslås utan vi måste alla bidra till att skapa tillit och lite jädraanamma för att vända resultaten. Det finns faktiskt ingen naturlag som säger att det inte går att förändra.

Den negativa debatten dödar glädjen i skolan

Förutom tillit och jädraanamma tror jag att vi behöver mer lust och glädje i skolan. Det kanske låter som en klyscha, men precis som bilden visar tror jag att frustrationen och den negativa debatten lägger sig som en våt filt över allt som är bra och som kan inspirera till förändring. Vi behöver alla hjälpas åt att lyfta på den filten.

Oseriös journalistik förstärker ond cirkel

Kanske kändes Skolverkets bild extra relevant i onsdags eftersom det var samma dag som DN publicerade en artikel av en journalist som vikarierat som lärare i Botkyrka kommun. En artikel som fått stor spridning och uppmärksamhet. Artikeln ger en bild av totalt kaos. Men det är en specifik bild av en journalists upplevelser, den är inte representativ för svenska skolan. Ändå är det den bilden som kommer sitta kvar på näthinnan. Det är klart att man måste ta tag i problem som finns på vissa skolor. Men reportaget är inte seriös och nyanserad journalistik.

Och hur påverkar ett sådant här reportage den onda cirkeln? Ja, jag är övertygad om att på den våta filten läggs en stor, tung sten.  Jag tycker att det ligger mycket i läraren Ingela Netz tankar om artikeln. Hon skriver bland annat så här:

Jag vill inte på något vis ta ifrån Petersson hans upplevelse; hans känslor av kaos, anarki och hotfulla situationer är naturligtvis precis så som han beskriver dem, men genom att ge honom ett uppslag i Sveriges största dagstidning blir hans berättelse inte en berättelse om en outbildad, oerfaren och obehörig lärarvikaries uppfattning av och om en högstadieskola under en termin, utan en journalistisk sanning om ”svensk skola”.

Positiva bilder ger kraft och inspiration

Efter reportaget i DN känns det särskilt angeläget att lyfta fram positiva bilder för att ingjuta kraft, självkänsla och inspiration. Jag tror att exempelvis SvD:s skolresa där man kan läsa om skolor som genom medvetet, engagerat och nytänkande arbete lyckas vända resultaten är viktigt för att skapa en mer positiv cirkel.

En annan bild av Botkyrka…

På Skolverkets seminarium deltog biträdande rektorn Camilla Beijmo Samuelsson i paneldiskussion. Hon arbetar på Fittjaskolan i Botkyrka, som uppmärksammats som en av Sveriges tio bästa skolor. Hon beskrev en skola med framåtanda som på olika sätt arbetar för att skapa en bra lärandemiljö och motiverade elever.  Det är också en bild av Botkyrka…

Jag vill avslutningsvis dela med mig av Botkyrkas kommundirektörs kommentar till artikeln och förvaltningens genmäle till DN.

Ps. Hur vänder vi den negativa utvecklingen i kunskapsresultaten som vi ser i mätningarna? Man brukar säga att det är i klassrummen förändringar behöver ske. Det gör vi genom ett bra ledarskap och samverkan på alla nivåer i systemet. Hela organisationen – från politiken till den enskilde läraren – behöver fokusera på elevens lärande och låta det få högsta prioritet. Det innebär exempelvis att resurser används på bra sätt, att elever får rätt stöd och ett kollegialt lärande där lärare jobbar nära varandra och tillsammans utvärderar sin egen praktik.

Både tröttsamt och upplyftande

Du som läste Dagens nyheter i morse (26/3) möttes av samma sak som jag: å ena sidan en tröttsam debattartikel och å andra sidan en riktig bra nyhetsartikel om skolan.

Jag börjar med det positiva: DN:s första artikel i en serie av artiklar om skolan slog hål på myten om att skolans problem är en resursfråga.  DN visar att kommunerna satsar rekordmycket på skolan: mellan 2000 och 2011 har kommunerna ökat resurserna med 31 procent per elev!

DN visar också att familjebakgrund och socioekonomisk bakgrund är det som spelar roll. Detta måste skolan kompensera för. Det är den stora utmaningen. Och i en av artiklarna citeras svenskläraren Lena Eriksson som sätter huvudet på spiken:

”Det stora problemet i skolans värld är inte de elever som behöver extra stöd. – – – Det stora problemet är elever som har tappat motivationen och som inte vill”.

Hur skolan motiverar eleverna är också temat på årets Öppna jämförelser för grundskolan, som vi släpper den 10 april. Kolla gärna på vårt webbsända seminarium då!

Det mindre upplyftande var den artikel på DN Debatt, signerad av mycket brokig skara personer, som förespråkade ett förstatligande av skolan. Du har hört argumentationen förr: Endast genom ett förstatligande av skolan kan vi nå en likvärdig skola. Men på vilket sätt detta skulle gå till får vi – som vanligt – inget svar på. Artikelförfattarna skriver att:

”Det måste vara raka rör mellan staten, som garanterar den nationellt likvärdiga skolan, och dem som har ansvaret för att utföra det hela, nämligen rektorer och lärare.”

Då vill jag bara påminna om att det även med ett statligt huvudmannaskap skulle behövas en mellannivå. Förut, under det statliga huvudmannaskapet, fanns länskolnämnderna. Dessutom fanns Statens personalnämnd, Skolöverstyrelsen och Statens avtalsverk. Vi som var med då minns hur oerhört stelbent styrningen av skolan var.

Debattörerna skriver också:

”Skolan behöver ett klart statligt ansvar som ger lärarna och skolorna stor frihet att agera inom de ramar och regleringar som ges.”

Har debattörerna tittat på Arbetsförmedlingen? Eller Försäkringskassan? Eller polisen? Det är statliga verksamheter som finns lokalt och är det något dessa verksamheter präglas av så är det central detaljstyrning. Vad får debattörerna att tro att inte skolan skulle detaljstyras på samma sätt under ett statligt huvudmannaskap?

skl logotyp