En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Elevhälsan som första linje – BUP flyttar in

Under julen skrev media om långa väntetider för barn och ungdomar till BUP i Stockholm och den oro som många föräldrar känner. Jag har tidigare här på bloggen skrivit om behovet av det som SKL kallar ”Elevhälsan som första linje”. Efter studiebesök i Skottland förra veckan är jag än mer övertygad om att det skulle vara en klok väg att prova.

Vems är ansvaret?

Elevhälsan som första linje handlar om en förstärkt elevhälsa där andra verksamheter som exempelvis BUP och socialtjänsten bidrar med sina resurser och kompetens. Syftet är att bättre möta barns och ungas behov av stöd. Det är inte ovanligt att skolan ser behoven av behandlande insatser som andra verksamheter behöver göra tillgängliga.

Den psykiska ohälsan har ökat, framförallt bland flickor. Antalet nyanlända elever har ökat. Skolans insatser räcker inte alltid till och när samverkan med primärvård och barn och ungdomspsykiatri (BUP) inte fungerar så drabbar det eleverna. Samarbetet och ansvarsfördelningen fungerar olika bra i olika kommuner och inom olika stadsdelar.

BUP flyttar in

En bättre lösning skulle kunna vara att samhället satsar resurserna mer samlat där alla barn och ungdomar befinner sig – i skolan. Det är där vi kan göra tidiga insatser och därmed även stärka det förebyggande arbetet.

SKL har därför lämnat en skrivelse till regeringen om att få starta upp en försöksverksamhet med en förstärkt elevhälsa där BUP ”flyttar in” i skolan.  Tanken är att till exempel BUP, primärvården och socialtjänsten bättre skulle kunna bistå skolan med sina kompetenser så att de blir lättillgängliga och att man tidigt skulle kunna möta barnens behov. Utredningar skulle göras i skolans kontext och syfta till att ge skolan verktyg för att bättre stötta eleverna.

Blicken mot Skottland

På SKL har vi sedan en tid tillbaka varit intresserade av Skottlands arbete med GIRFEC, ”Getting It Right for Every Child”. Förra veckan besökte SKL:s utbildningsberedning skolor i Skottland. Vi slogs av den helhetssyn man har på det enskilda barnet. Man har försökt skapa ett finmaskigt nät som ska fånga upp varje barns behov av samhällets insatser. Förskolorna och skolorna har förstärkts med personal från socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Och man samlas gemensamt kring de barn som riskerar att fara illa, inte mår bra eller har stora utmaning i sin skolgång på något sätt. Det blir ett riktat stöd i barnens vardag.

I ett exempel vi förevisades i Glasgow släppte inte hemskolan taget om eleven som fortsatte ingå i sitt ordinarie sammanhang minst en dag i veckan. Tiden utökades varsamt successivt och såväl lärarna på hemskolan som eleven och familjen fick stöd i att utveckla strategier för en lyckad skolgång under placeringstiden. Detta exempel byggde på en samverkan mellan motsvarande socialförvaltning och utbildningsförvaltning.

Ser fram emot respons från regeringen

Organisation och arbetssätt är nyckeln för att det ska fungera för varje barn. Det var de skolchefer och rektorer vi träffade eniga om. På skolorna vi besökte bollades inte eleverna mellan skolan, socialtjänst och vården. Det var ingen diskussion om vem som har ansvar för att stå för en viss insats. Organisationen byggs utifrån det enskilda barnets behov och inte utifrån de traditionella stuprören. En s.k. ”named person” ansvarar för att samordna insatserna.

SKL vill gärna se en bred försöksverksamhet som provar ett sådant arbetssätt och vi ser fram emot återkoppling från regeringen. Tillsammans kan vi ta ytterligare ett steg för att motverka barns psykiska ohälsa.

Författare:
Kommentarer: 10
Kategori: Elever
Etiketter:

Hur bemöter vi elever som agerar utmanande?

De senaste dagarna har media rapporterat om hur elever hålls nedtryckta av personal i skolan. Vi har tagit del av skakande berättelser som berör och upprör. De situationer som beskrivs är ett misslyckande för skolan. Och det känner även de som upplevt sig behöva använda tvingande metoder för att skydda den elev som agerar eller för att skydda de elever och vuxna som finns omkring.

Vi behöver veta mer om hur dessa situationer ser ut. Vad kan förebyggas genom bättre arbete och ytterligare kunskaper? Ibland kan det behövas flera vuxna runt eleverna och i undervisningssituationen. Det handlar om hur allas tid och kompetens kan användas på bästa sätt. Både för lärare och – inte minst – för andra yrkesgrupper på skolan som ofta står utan metoder hur man kan bemöta elever som agerar utmanande.

Men det handlar om något mer än konkreta situationer, det handlar om hur vi organiserar och ser på lärandet. SKL tar därför fram ett inspirationsmaterial för att stödja kommuner och skolor i att utveckla skolans lärmiljöer. Mycket talar för en förstärkt elevhälsa med ett tydligare uppdrag och fler professioner, tillgänglig för eleverna i skolan. Jag skulle gärna se en bred försöksverksamhet som provar ett arbetssätt, där vi kan göra tidiga insatser och bidra till en positiv utveckling för alla.

Bygg och förebygg med goda relationer

Skolans lärmiljöer ska präglas av goda relationer och positiva förväntningar. En bra dialog mellan elever och lärare, och mellan skola och vårdnadshavare som utgår från respekt och nyfikenhet är avgörande för att minska stress och undvika situationer som riskerar att leda till misslyckanden.

Vi vet att alla svårigheter uppstår i ett sammanhang, det är därför viktigt att följa upp elevens känslor och tankar och utifrån den informationen skapa en fungerande skolgång.

Ju tidigare både eleven och skolan lär sig om vilka situationer som fungerar eller skapar problem, desto färre svåra situationer kommer eleven och skolan hamna i längre fram. Men som sagt, det gäller också att kunna hantera de svåra akuta situationer som kan uppstå.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

 

Författare:
Kommentarer: 2
Kategori: Elever Okategoriserade
Etiketter:

Som en flipperkula mellan myndigheter

De intressanta diskussionerna i Almedalen fortsätter. Idag medverkade jag på Försäkringskassans seminarium ”Som en flipperkula mellan myndigheter – ska det aldrig ta slut?”

Att vara förälder till ett barn med funktionsnedsättning innebär ett tuffare föräldraansvar. Något av det jobbigaste i vardagen är alla kontakter som familjen måste ha med olika myndigheter och verksamheter. På seminariet beskrev två föräldrar sina kontakter och utmaningar i vardagen.

Samordnad individuell plan

Panelen var enig om att olika myndigheter och verksamheter behöver samordna sin insatser till barn och familjer.

Jag lyfte fram betydelsen av att arbeta med Samordnad Individuell Plan (SIP). SKL har under fler år bedrivit ett utvecklingsarbete kring SIP inom Psynkprojektet och det arbetet fortsätter.

Försäkringskassan

Förstärkt elevhälsa

Föräldrarna i panelen berättade att skolan fungerar bra för deras barn. Lärarna är experter och tar ansvar för barnets utveckling. Glädjande att höra.

Jag nämnde också att SKL arbetar för en förstärkt elevhälsa. För några veckor sedan skrev jag här på bloggen om hur jag tror jag tror att en elevhälsa med ett tydligare uppdrag och flera professioner involverade skulle vara bra.

Idag ”bollas” ansvaret för utredningar av barn med eventuella funktionsnedsättningar mellan BUP och elevhälsan. Ofta som en flipperkula –precis som den talande titeln på dagens seminarium. Samarbetet och ansvarsfördelningen fungerar olika bra i olika kommuner. En bättre lösning skulle kunna vara att samhället satsar resurserna mer samlat där alla barn och ungdomar befinner sig – i skolan. Det är där vi kan göra tidiga insatser. Läs mer här

Med dessa rader avslutar jag rapporteringen från Visby och passar på att önska en trevlig sommar!

 

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Elever
Etiketter: ,

Bra arrangemang av Barn i Behov

Hur kan skolan bli bättre på att möta elever med behov av individuella anpassningar och särskilt stöd på grund av sina neuropsykiatriska funktionssätt (NPF)? Den frågan diskuterades vid ett angeläget rundabordssamtal på riksdagen förra veckan. Arrangörer var föräldranätverket Barn i Behov och Rädda Barnen. Ett bra initiativ om ett ämne som berör.

Engagemanget och viljan att dela med sig av sin kunskap var stor från alla deltagare på seminariet; såväl föräldrar, rektorer, lärare, politiker, tjänstemän som forskare. Diskussionen kom mycket att handla om alla de stuprör som ställer till problem, behovet av mer kunskap samt tidiga insatser.

Skolan är navet

Jag själv lyfte frågan om behovet av en förstärkt elevhälsa med ett tydligare uppdrag och flera professioner involverade. Idag ”bollas” ansvaret för utredningar av barn med eventuella funktionsnedsättningar mellan BUP och elevhälsan. Samarbetet och ansvarsfördelningen fungerar olika bra i olika kommuner.

En bättre lösning skulle kunna vara att samhället satsar resurserna mer samlat där alla barn och ungdomar befinner sig – i skolan. Det är där vi kan göra tidiga insatser. Andra verksamheter, exempelvis BUP, barn- och ungdomshabilitering och socialtjänsten, kan bistå skolan med sina kompetenser så att de blir lättillgängliga. Då skulle de utredningar som behöver göras kunna genomföras i skolans kontext.

Diagnoser i sig är nämligen inget handfast pedagogiskt verktyg för skolan att arbeta utifrån. Men om vi skapar en utredande del inom skolans ram skulle utredningarna kunna syfta till att ge skolan verktyg för att bättre stötta eleverna. Utredningarna behöver grundas i de pedagogiska utmaningarna. Jag skulle gärna se en bred försöksverksamhet som provar ett sådant arbetssätt.

Ser fram emot fortsatt arbete

Diskussionen på seminariet var konstruktiv och uppmuntrade till dialog. Jag ser fram emot att ta del av de tankar och förslag på idéer som deltagarna skickade in under eftermiddagen. Jag ser också fram emot fortsatt samtal både med Barn i behov och andra organisationer och myndigheter. Det är vårt ansvar att se till att skolan är bra för alla elever.

Läs gärna mina tidigare blogginlägg om inkludering och om resursskolor.

bild Barn i behov

Kunskap och dialog var ledorden för Barn i Behovs och Rädda barnens arrangemang på riksdagen förra veckan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Författare:
Kommentarer: 1
Kategori: Elever
Etiketter:

Det behöver utbildas fler psykologer till skolan

Idag presenterade Skolinspektionen sin kvalitetsgranskning av elevhälsan i årskurs 6-9 på 25 slumpmässigt valda skolor. Granskningen visar på brister i elevhälsans förebyggande arbete. Ett problem som lyfts fram är att psykolog ofta saknas i detta arbete.

Det här är ett bekymmer som speglar det att läge som råder i många kommuner. I den undersökning som SKL gjorde i mars 2015 svarade fyra av tio kommuner att de har ett fåtal eller flera vakanser inom grundskolans elevhälsa. Skolpsykologer är en av de yrkesgrupper det råder störst brist på. De främsta orsakerna är enligt kommunerna att det finns för få personer inom yrkesgruppen och konkurrens med andra kommuner.

Kort tid på skolan

Bristsituationen gör att skolorna, när de inte lyckas rekrytera psykologer, tvingas köpa tjänstetimmar. Det medför att psykologerna ofta inte involveras i skolans elevhälsoarbete ur ett helhetsperspektiv.

En given slutsats är att det måste utbildas fler psykologer. Flera behöver också uppmuntras att arbeta inom skolan. Det borde vara ett drömjobb för en psykolog – att arbeta med barn och ungdomar, tillsammans med lärare och annan skolpersonal.

Förebygga och stödja

Höga krav på barn och ungdomar både i och utanför skolan kan bidra till känslor av stress och oro. Vi behöver stötta eleverna att möta de utmaningar de ställs inför och då är det förebyggande arbetet i skolan viktigt.

Därutöver behövs en första linje, det vill säga stöd för barn och ungdomar med lindrig eller måttlig psykisk ohälsa. Inom Uppdrag psykisk hälsa arbetar SKL med att skapa modeller för detta.

Läs gärna SKL:s rapport Nuläge och utmaningar i elevhälsan.

 

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Elever
Etiketter:

Elevhälsan engagerar kommunerna som skolhuvudmän

Idag publicerar SKL rapporten Nuläge och utmaningar i elevhälsan. Den bygger på en enkätundersökning till samtliga kommuner.

Undersökningen visar bland annat att 40 procent av kommunerna har ett fåtal eller flera vakanser inom elevhälsan. Det behövs framför allt specialpedagoger och skolpsykologer, men även speciallärare och skolsköterskor.

Möta elevers särskilda behov

Kommunerna har en samstämmig bild av vilka som är de största utmaningarna inom elevhälsan. Det handlar om att möta behoven hos nyanlända elever, elever som behöver extra anpassningar eller särskilt stöd samt den ökande psykiska ohälsan.

Undersökningen visar också att kommunerna som skolhuvudmän för en dialog med rektorerna om hur elevhälsoarbetet fungerar. De stöttar på olika sätt skolornas elevhälsoarbete.

Seminarium på Skolriksdagen

På Skolriksdagen den 27 april kommer vi att ha ett seminarium på temat Elevhälsan – ett redskap för inkludering och skolutveckling. Två kommuner, Mölndals stad och Borås stad, kommer att berätta om sitt utvecklingsarbete. I deras utvecklingsarbete har Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) varit involverad.

Inkludering är skolutvecklingens kärna, säger Pelle Skoglund, som är forsknings- och utvecklingssamordnare på SPSM. Jag kan inte annat än att hålla med. Alla skolor ska vara bra skolor för varje elev. Vårt fokus måste vara både inkludering och skolutveckling samtidigt. En förutsättning är att vi använder elevhälsan som ett effektivt redskap.

Läs webbnyheten om rapporten

Ladda ner rapporten

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Elever
Etiketter:

Rekordhög skoltrivsel

Andelen 15-åringar som trivs bra i skolan är historiskt hög och de flesta är positiva till sina lärare. Skoltrivseln har ökat i alla åldrar sedan 1980-talet. Det visar Folkhälsomyndighetens undersökning om Skolbarns hälsovanor som har genomförts vart fjärde år sedan 1985.

Resultaten är glädjande och bekräftar den bild som vi får i SKL:s elevenkät. Vår enkät, som är den största av sitt slag i Sverige, har visat att den övervägande majoriteten är positiva till skolan och upplever att de får hjälp och stöd av sina lärare. Resultaten för de 203 kommuner som deltar i årets enkät kommer att släppas redan nu i december. Håll utkik! Jag håller tummarna för att det blir en positiv medial avslutning på höstterminen.

Stress är en utmaning

Ett resultat i Folkhälsomyndighetens undersökning sticker dock ut.  Det handlar om att 13-åringarnas stress över skolarbetet har fördubblats på fyra år. Det är bekymmersamt. Unga flickors psykiska hälsa är också oroväckande. Jag tänker att här har både lärare, elevhälsan och föräldrar ett ansvar och en viktig roll i att fånga upp dessa problem och ge eleverna stöd.

I detta sammanhang vill jag tipsa om ett seminarium som vi bjöd in till i november. Seminariet handlade om hur skolresultat och psykisk hälsa hänger ihop och hur vi kan främja psykisk hälsa både i skolan och förskolan. Här kan du se seminariet i efterhand.

 

 

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Elever
Etiketter: ,

Inkludering – en väg mot en skola för alla?

Idag lämnade nätverket Barn i Behov en rapport till utbildningsministern om skolsituationen för en del barn med diagnoser inom NPF-spektrat (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar). Det är viktig läsning.

Jag vill understryka att det är skolans ansvar att skolan fungerar för alla barn. Skolan kan aldrig friskriva sig genom att säga att det är föräldrarnas ansvar eller att barnen ska ”skärpa sig” som nämndes under nätverkets manifestation.

Det finns kunskap om hur skolan kan utformas för att ge dessa barn de förutsättningar de behöver. Det ställer ofta stora krav på skolans förmåga att anpassa verksamheten. Men stödet har ofta kommit i högstadiet medan man saknat metoder för ett tidigare stöd.

Inkludering – bra för de flesta om det görs på rätt sätt

SKL vill ha en i grunden inkluderande skola. Det är både ett ideologiskt ställningstagande och en vetenskapligt välgrundad ståndpunkt. Men då behöver en del göras på annat sätt än idag:

  • Det behövs tid för omställning till allt mer tidigare stöd, där skolan ger tillräckligt kompensatoriskt stöd för de elever som redan har varit i en skolsituation som inte fungerat.
  • Skolan behöver tidigt identifiera vilka behov eleverna har, sätta in olika former av stödåtgärder (individuella eller mer generellt inkluderande), utvärdera det stöd som ges och förändra när det behövs.
  • För att fastställa vilka elever som behöver stöd bör skolan även vara en naturlig samverkanspart med vårdens olika instanser samt när socialtjänsten är involverad i familjer med barn i skolåldern.
  • När en pedagogisk utredning visar att stöd behövs, behöver rektorn undersöka hur detta bäst kan ges. Har inte skolan den kompetens som behövs, bör skolan vända sig huvudmannen som är ytterst ansvarig.

Jag anser inte att vi ska räkna bort en inkluderande skola för att skolor hittills inte alltid lyckats. Samtidigt behövs en beredskap för den mindre grupp elever som behöver färre människor omkring sig eller behöver så stora anpassningar att inkludering är ett sämre alternativ.

Huvudmannens ansvar och stöd från nationella aktörer

Rektorer och lärare kan inte lämnas ensamma att identifiera behov och veta vilket som är bästa sättet att arbeta för alla elever med skiftande behov. Det måste finnas ett starkare stöd hos huvudmannen, som i sin tur behöver veta var kunskap och information finns. Alla kan inte själva behöva söka efter de senaste rönen och de bästa verktygen.

För att försäkra att kommunerna har kunskap om stödmetoder och kontakter för att skaffa stöd har SKL påbörjat ett samarbete med Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). På så sätt hoppas jag att den kunskap som finns når ut bättre överallt.

SKL har även tillsammans med regeringen drivit PSYNK-projektet för att främja barns och ungas psykiska hälsa. Här är samverkan mellan skola, socialtjänst och vård centralt. Forskning visar att en god skolgång stärker barn och unga som annars riskerar psykisk ohälsa. Inom PSYNK finns gediget stödmaterial om hur skolan kan arbeta med dessa frågor.

Så når vi en skola för alla

Överallt där vi på SKL möter våra medlemmar är frågan om hur man skapar en skola för alla en viktig fråga. Och det går att göra bättre än idag. Ibland med små medel som underlättar för alla; ibland behövs större anpassningar. Det kan betyda extra resurser, det kan också betyda att arbeta annorlunda utifrån de resurser man har.

Det finns inget enkelt och för alla giltigt svar hur vi fördelar resurser på bästa sätt. På SKL har vi tagit fram ett stöd för kommunerna. Det är relevant för elever med olika socioekonomisk bakgrund men även för elever som behöver olika former av stöd beroende på deras unika funktionsuppsättning. Här presenterar SKL vilka frågor man behöver ställa sig för att få en skola för alla, så att man till exempel kan identifiera stödbehov och ge detta tidigt och i bästa fall undvika att skolan misslyckas och eleven inte får de kunskaper de har rätt till.

Engagemanget finns. Kunskapen finns, men behöver spridas. På många håll är skolan och vi som arbetar i och med den alltför fast i strukturer och tankesätt som behöver förändras. Vi behöver både vara flexibla och ta till oss nya arbetssätt. Det finns ingen annan väg. Det är vårt ansvar mot eleverna.

Viktig rapport om dyslexi

SBU publicerar idag en rapport om dyslexi. Deras granskning visar att de flesta tester och metoder som används saknar vetenskapligt stöd. Mikael Samuelsson, professor i specialpedagogik, säger i DN att  ”Det finns tusentals olika uppfattningar om hur man bäst hjälper barn med läs- och skrivsvårigheter, det är rena Vilda Västern”.

Jag vet inte om ”Vilda Västern” är rätt ord, men klart är att skolorna och lärarna är och har varit utelämnade till sina egna erfarenheter i mångt och mycket. Det gäller inte bara dyslexi, utan generellt i skolan. Det är ett problem. Därför har SKL länge drivit frågan om behovet både av mer praktiknära forskning och ett skolforskningsinstitut som gör den här typen av granskningar som SBU presenterar idag.

Vi vet mer idag, men det räcker inte

Även om vi vet mycket mer om dyslexi nu än för bara tio år sedan och vi ser att skolans arbetssätt utvecklas hela tiden, så räcker det inte. Det behövs mer vetenskapligt stöd när det gäller metoder för upptäckt och arbetssätt för att stödja eleverna. Karin Stenström, projektledare på SBU, sade på Vetenskapsradion (P1) att hon vill att fler lärare forskar och att hon tycker att forskningen om dyslexi idag är alltför långt från klassrummen. Jag kan inte annat än att instämma. I vårt forskningssamarbete med bland andra lärarfacken är detta en central fråga. Det behövs mer resurser till klassrumsanknuten forskning som bedrivs av lärare själva.

Inte bara forskning

Samtidigt kan vi inte heller sitta och vänta på forskningsresultat, utan får i nuläget lita till den erfarenhet som finns på området. Bara för att det inte finns forskning om en insats, kan det ju finnas strukturerade utvärderingar och uppföljningar av metoder och insatser som är värdefulla. Att bepröva lärares och specialpedagogers erfarenheter är minst lika viktigt som forskning.

Finns metoder för tidig upptäckt

Jag tror också att det är viktigt att vi tidigt hittar barn som har läs- och skrivsvårigheter för att kunna göra tidiga och riktade insatser. Vi vet att det finns metoder att före skolstart ta reda på om barn är i riskzonen för att utveckla dyslexi.

Behov av kunskapsspridning

Utifrån ett huvudmannaperspektiv måste vi ta ansvar för kunskapsspridning mellan skolorna. Alla skolor behöver dels kunskap om hur de kan upptäcka och utreda elever med dyslexi dels kunskaper om arbetssätt och hjälpmedel.

Det är också viktigt att myndigheterna sprider kunskaper om hur skolan kan ge dessa elever ett bra stöd. Framför allt SPSM har en viktig roll i att sprida verktyg och metoder om vad som är bästa tillförlitliga arbetssätt utifrån de kunskaper som finns inom området i nuläget.

Viktigt med snabba insatser mot skolfrånvaro

I september hade Svenska Dagbladet en artikelserie om hemmasittare, elever med permanent skolfrånvaro som ofta är förlagd till hemmet. Artiklarna väcker många känslor om hur olyckligt det är att en del barn och ungdomar av olika skäl väljer bort skolan. Det riskerar att få förödande konsekvenser för deras framtid.

Samverkan och snabbhet viktigt

Jag kan konstatera att skolan tidigt måste upptäcka och stödja de elever som har svårigheter i sitt lärande. Och självklart ska skolan vara trygg och trivsam för att eleverna ska kunna och vilja lära. Jag tänker också att vi i vuxenvärlden behöver bli bättre på att fånga upp signaler när barn och unga mår dåligt för att se till att de får hjälp. För att lyckas behöver skolan ibland samverka med bland annat socialtjänst, BUP och habilitering.

Sist men inte minst – vi måste agera snabbt. Ju längre tid vi väntar desto svårare blir det att få tillbaka eleven till skolan och kompensera förlorad undervisningstid.

Guide för ökad skolnärvaro

I den sista artikeln (30 september) nämns Vänd frånvaro till närvaro – Guide för systematiskt skolnärvaroarbete. Den har SKL tagit fram inom ramen för projektet Psynk – psykisk hälsa, barn och unga. Guiden beskriver hur kommuner och skolor konkret kan arbeta för att öka skolnärvaron. Den skickades till alla förvaltningschefer för grund- och gymnasieskola innan sommaren.

Karlskrona kommun är en av de kommuner som vill utveckla sitt arbete med skolnärvaro. De har valt att använda guiden som utgångspunkt. Rektorer, socialförvaltningen och representanter för Psynkprojektet har tillsammans diskuterat skolnärvaroarbetet. Nu kommer Karlskrona att ta fram en gemensam närvarorutin.

Vinst för alla

Jag hoppas att fler kommuner tar chansen att utveckla sitt arbete för att öka skolnärvaron. Att eleverna är i skolan och ges möjlighet att klara kunskapskraven innebär både en vinst för den enskilda individen och ekonomiska besparingar för samhället.

Länk till SvD:s artikelserie

Länk till Vänd frånvaro till närvaro

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Elever
Etiketter: , ,

Sida 1 av 212
skl logotyp