En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Riktmärken utvecklar inte förskolan

I fredags kom Skolverket med nya riktmärken för hur stora barngrupperna i förskolan bör vara för 1-3 åringar och för 4-5 åringar. Det är få frågor som berör och engagerar såväl föräldrar, personal som politiker lika mycket.

Faktum är dock att Sverige tillsammans med Island har högst personaltäthet i förskolan i OECD där genomsnittet är 14 barn per vuxen. De nya riktmärkena handlar inte om personaltäthet, men det är bra att ha denna bild med sig när man ser på den svenska förskolan.

Skolinspektionens flygande inspektion har visat att barngrupperna är mindre och personaltätheten bättre än vad vi tror. Det högsta genomsnittliga antalet närvarande barn i grupperna var 11,9 barn och den lägsta personaltätheten uppgick som lägst i snitt till 4,8 barn.

Fakta är också att nio av tio föräldrar är nöjda med förskolans verksamhet. Och att det inte finns någon forskning som definierar vad som är en liten eller för stor grupp eller visar att en viss storlek på gruppen är optimal för barns utveckling och lärande.

Ändå är barngruppernas exakta storlek den fråga som fortsätter att skapa rubriker. Och nu alltså även ett politiskt beslut om riktmärken som inte är bindande.

Personalens utbildning och kompetens

Jag negligerar inte vikten av en lämplig storlek på barngruppen. Det har så klart betydelse. Antalet relationer till vuxna och andra barn bör beaktas. Men vad som är den optimala storleken beror på många olika faktorer, som barnens ålder, förskolans lokaler, personaltäthet, antal barn med särskilda behov eller barn med annat modersmål.

I de allra flesta förskolor löser man detta. Många kommuner i Sverige brottas inte med att barngrupperna är för stora och har inte heller valt att organisera verksamheten i småbarnsavdelningar. Många organiserar sina avdelningar på andra sätt än vad riktmärkena anger.

Därför är jag bekymrad över att dessa riktmärken kommer att uppfattas som bindande av föräldrar, personal och beslutsfattare. Det leder till en kedja av förväntningar, krav, förändringar i verksamheter som idag fungerar och stora kostnader att organisera mindre grupper, när det kanske är helt andra åtgärder som behövs lokalt. Det är inte givet att kvaliteten på verksamheten automatiskt förbättras för att det blir några färre i barngruppen.

Från debatten är det lätt att få intrycket att kommuner inte prioriterar förskolan. Det är fel. Kommunerna har aldrig satsat så mycket som nu på förskolan. Vi måste lyfta blicken från barngruppernas storlek och ta oss an de riktigt stora utmaningarna: att allt fler barn går i förskolan, att det är brist på förskollärare, att stora pensionsavgångar är att vänta och att många nyanlända barn ska börja i förskolan.

Jag önskar därför en bredare debatt om att utveckla förskolans kvalitet och att stärka personalens kompetens – som är den viktigaste kvalitetsfaktorn.

Hur följa upp?

Det finns flera oklarheter kring riktmärkena. En handlar om statistik och uppföljning.

Hur ska riktmärket om 6-12 barn per grupp tolkas? Är alltså tolv barn i en grupp lika bra som sex? Skolverket har statistik för de förskolor som har småbarnsavdelningar, men är tydliga med att det saknas statistik för gruppen 4-5 åringar. Vad kommer statens uppföljning att utgå ifrån?

Vem betalar?

En annan oklarhet handlar om kostnader och vem som betalar.

Hur kompenserar staten kommunerna för de organisationsförändringar som måste till? Kostnaden för en enda mellanstor kommun kan bli 300 miljoner kronor om kommunen utgår från riktmärkena. Statens nuvarande satsning på statsbidrag om att minska barngruppers storlek i förskolan ligger på totalt 890 miljoner kronor. Här behöver staten möta SKL för att räkna på kostnaderna så att kommunerna får den ersättning som riktmärkena kommer att kosta. En annan fråga är hur statsbidraget som finns för tillfället ska kopplas till riktmärkena?

Kvaliteten behöver ständigt utvecklas

Den svenska förskolan har hög kvalitet och personalen gör ett fantastiskt arbete. Men bra måste bli alltid bli bättre. För att stödja kommunernas utvecklingsarbete tar SKL därför fram kvalitetskriterier för förskolan. Ett femtiotal kommuner testar nu ett analysverktyg.

Den svenska förskolan ska fortsätta vara i världsklass. En förskola där barn är trygga, har roligt och utvecklas och där personal mår bra och trivs. För att nå dit behöver vi diskutera hur vi kan utveckla kvaliteten. Den diskussionen är bredare än en siffra för hur liten eller stor en barngrupp är.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Författare:
Kommentarer: 2
Kategori: Förskola
Etiketter: , , ,

Vad är kvalitet i förskolan?

Den svenska förskolan är unik, både i kvalitet och i omfattning. Det är inte mina ord, utan förskoleministerns, Maria Arnholm. Jag håller med. Ett kvitto på detta fick vi när Skolverkets föräldraundersökning nyligen presenterades. Nio av tio föräldrar är nöjda med förskolan. Därför är jag bekymrad över att en bild av svensk förskola i kris håller på att få fäste i den mediala debatten.

Bilden av förskolan är ett av skälen till att SKL bjöd in till konferens den 4:e oktober förra veckan. Att samla verksamhetschefer för att diskutera hur vi stärker en gemensam bild av förskolan och inte låta enstaka röster tala för alla.

Relationen mellan barn och pedagog är grunden

Sven Persson, professor i pedagogik, pratade om att grunden för kvalitet är hur relationerna och mötet mellan barn och pedagog fungerar. Sven menade också att det är en utmaning att få ihop de båda perspektiven omsorg och lärande i en helhet. Jag delar Svens tankar. Däremot tycker jag att det är olyckligt att man i den här diskussionen ofta hamnar i det polariserande ”förskolan ska inte vara som skolan” och som ofta bygger på stereotypa bilder på vad skola är.

Det finns en risk att man befäster de onödiga men skarpa gränserna, ett ”vi och dom”, mellan förskola och skola. Istället behöver vi mer av ömsesidigt samarbete och helhetssyn både vad gäller omsorg och lärande. Här har både skolan och förskolan mycket att lära av varandra.

Utveckla kvaliteten systematiskt

Det var intressant att höra Lisa Dessle, förskolechef, som delade med sig av sina erfarenheter att arbeta för en förskola på vetenskaplig grund. Marita Andersson från Inspira Förskolor och skolor AB beskrev hur de på ett systematiskt sätt arbetar tillsammans med pedagogerna för att reflektera över barnens lärmiljö.

I dokumentationen från konferensen kan du läsa mer om deras utvärderingsverktyg och arbetssätt. Jag fastnade särskilt för det som Marita sa: ”Bara genom att vi går ut och ställer frågor gör att verksamheten utvecklas”.

Vad är kvalitet i förskolan?

En central fråga är förstås Vad är kvalitet i förskolan? Eller som Lotta Valentin, kultur- och utbildningschef i Nacka kommun, uttryckte det: ”Vad är det som gör att håret reser sig?” Den där känslan att här, här har vi något riktigt bra, som man kan känna när man kliver in över tröskeln på en förskola eller skola. Hur fångar vi det? Jag ser fram emot fortsatta diskussioner på konferensen i Malmö den 18 oktober. 

 

Författare:
Kommentarer: 2
Kategori: Förskola
Etiketter: ,

Olika bilder av barngrupper

När mina barn var små och gick i förskolan ville jag förstås att de skulle mötas med värme, ha roligt, få pedagogiska utmaningar och vistas i en trygg miljö. Jag har därför full förståelse för de föräldrar som reagerar på brister i förskolans verksamhet. Men jag vet också att personal och ansvariga politiker har höga ambitioner för barnen.

Ändå brister det ibland, vilket senast SVT velat påvisa i ett antal inslag om stora barngrupper i förskolan. Det är i grunden bra att medierna granskar offentlig och privat verksamhet. Dock menar jag att SVT:s beskrivning av problemet med barngrupperna kantrar. Det samlade intrycket är att flertalet av landets förskolor har för stora barngrupper. Det stämmer inte.

Enligt SVT:s egen undersökning går 13 procent av barnen i grupper om 25 barn eller fler. Det står i stark kontrast mot Skolverkets officiella siffror på 3,6 procent. Ingen av dessa siffror säger dock något om kvaliteteten på verksamheten. Till exempel ser många förskolor till att dela upp sina större grupper i olika verksamheter utifrån ålder på barnen. Personaltätheten i förskolan är i snitt en personal på 5,3 barn. Så har det sett ut under en längre tid. Ju yngre barnen är desto högre personaltäthet.

Det finns också undersökningar som visar att personaltätheten är ännu högre om man räknar antal närvarande barn och personal jämfört med om man bara räknar personal per inskrivna barn. Det har sina naturliga förklaringar. När barnen blir sjuka stannar de hemma men om personalen blir sjuk försöker man täcka upp med vikarier. Med detta sätt att mäta är personaltätheten 4,4 barn per personal.

Faktum är att den allra vanligaste barngruppen har färre än 15 barn. Men det finns ingen optimal barngruppsstorlek som passar alla. Förutsättningarna varierar från grupp till grupp och från tid till annan. Därför är det nödvändigt att ständigt anpassa gruppstorlekar och personaltäthet till de förutsättningar som råder i varje förskola.

I SVT:s inslag vittnar personal om bristfällig verksamhet. Det inte kan försvaras. Även om det kan finnas rimliga förklaringar om stor inflyttning och högt barnafödande i en kommun, så måste kommunen ha en åtgärdsplan. För barnens, föräldrarnas och personalens skull.

Men överlag håller svenska förskolor mycket hög klass. Många länder vill lära av oss och den stora majoriteten av föräldrarna är nöjda. I det sammanhanget är det lite märkligt att SVT väljer att endast ge utrymme för ett stort antal kritiska personer i sina inslag. Kommunerna, som har ansvaret och är de anklagade/utpekade, har hittills inte fått komma till tals. Så formas allmänhetens bild av förskolan.

skl logotyp