En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Styrning med oönskade konsekvenser

Frågan om statens och kommunernas ansvar för skolan är kanske mer aktuell än någonsin i kölvattnet av Skolkommissionens rapport. När jag nu summerar de diskussioner jag hört i Almedalen tänker jag på en intressant debattartikel av Gunnar Iselau som publicerades i Svenska Dagbladet för några veckor sedan under rubriken ”Staten gör kommuner passiva”.

Iselau skriver att ”Aldrig har olika utbildningsministrar initierat så många insatser till så stor kostnad som haft så liten effekt på lärandet som de senaste 20 åren”. Han pekar i artikeln på att både Skolverket och Riksrevisionen har visat att mer statlig inblandning leder till mer passiva och bidragsberoende kommuner. Iselau menar att staten måste sluta ta över huvudmännens ansvar för skolans kvalitet. Han vill också att Skolinspektionen siktar högre än i nuläget och erbjuder kommunerna det stöd som behövs.

Isealu har flera poänger. Dagens styrning av skolan medför oönskade konsekvenser även om syftet är gott.  Här kommer några reflektioner att ta med sig till hängmattan i sommar:

-Som statens styrning fungerar nu finns en risk att kraften för utveckling försvinner. Är det någon idé att ta initiativ när det väntar ett antal statliga insatser runt hörnet? Och även om man tar egna initiativ försvårar ständiga statliga åtgärder möjligheterna till långsiktighet. De styr även kommunernas utvecklingsarbete som behöver utgå från de behov som finns lokalt istället för att planeras efter 60 riktade statsbidrag.

-Utvecklingsarbetet med utgångspunkt från de riktade statsbidragen blir för kortsiktigt och är inom för många områden, samtidigt. Utvecklingsarbete måste fokusera på högst ett par områden och vara långsiktiga.

-Den automatiska frågan är ofta ”Vad ska staten/regeringen göra?” Jag skulle önska att det var mer fokus på vad var och en kunde göra bättre utifrån sitt eget ansvar och sin roll. Hur tar staten ansvar för det som staten ansvarar för, t.ex. lärarutbildningen och stöd till huvudmännen? Vad kan huvudmännen göra bättre? Rektorerna? Lärarna?

-Denna väntan och förväntan på att någon annan ska göra något finns i hela systemet. Anna Ekström sa till exempel på ett seminarium här i Almedalen att vi måste bort från en situation där lärarna ska ”få” kompetensutveckling, stöd  etcetera. Läraryrket behöver bli en profession som tar ansvar och skapar sin egen utveckling. Huvudmännen ska självklart skapa förutsättningar, men om det blir för centralt styrt riskerar man att missa goda initiativ.

-Man får lätt intrycket när man läser Iselaus artikel att huvudmännen är helt passiva. Det stämmer naturligtvis inte. Även om den statliga styrningen innebär att man rundar huvudmännen och det är problematiskt med alla riktade statsbidrag,  så ser vi att kommunerna i allra högsta grad driver utvecklingsarbete och hanterar utmaningar här och nu. Tänk vad som skulle kunna uppnås med gemensamt ansvarstagande och samarbete mellan stat och huvudmän.

För att få en skolutveckling som ger bestående effekt krävs utveckling ”inifrån”. Hur förändringar ska se ut behöver komma från professionen själv. Ansvar och mandat behöver hänga ihop på alla nivåer där alla ska kunna utveckla det som man själv ansvarar för – professionen, rektorerna och huvudmännen.

Trevlig sommar,

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Författare:
Kommentarer: 1
Kategori: Ledning och styrning
Etiketter: , ,

Lär av kommuner som styr skolan bra

Tidigare i veckan pekade Skolinspektionen på att många huvudmän, både kommunala och fristående, behöver utveckla sin styrning av skolan.

Så sant. Som jag säger i SKL:s kommentar så är det viktiga, men egentligen inga nya, saker i rapporten. Vi vet att det finns kommuner som behöver bli bättre på att styra, leda och ta sitt ansvar för skolan. Men vi vet också att det fungerar bra på många håll. Och jag vill påstå att det går i rätt riktning.

Utveckling pågår

I allt fler kommuner pågår ett utvecklingsarbete för att förbättra styrningen. Här kan kommunerna inte lämnas ensamma. OECD har konstaterat att en decentraliserad skola behöver nationellt stöd. Jag delar deras slutsats.

Men jag vill också lägga till vikten av det stöd man kan få av sina kollegor i andra kommuner. Att lära och inspireras av andras erfarenheter. Det är grundläggande i SKL:s satsningar. Myndigheterna behöver också bli bättre på att inte bara peka på vad som inte fungerar, utan även beskriva det positiva som de möter i sina uppdrag.

Det hör inte till vanligheterna att Skolinspektionen lyfter fram goda exempel, men det görs faktiskt den här gången. Sedan hade jag gärna sett att inspektionen beskrev mer konkret hur just de huvudmännen faktiskt gör. Vad gör de som är bra och varför lyckas just de? På så sätt skulle det nationella stödet stärkas.

Framgångsrika skolkommuner

Skolinspektionens slutsatser stämmer väl överens med det som vi på SKL såg i vår djupstudie av vad som kännetecknar framgångsrika skolkommuner. De har bra ledare i både den ansvariga nämnden, på förvaltningen och på skolorna. De har tydliggjort ansvarsfördelning mellan dessa olika nivåer och har respekt för varandras roller och uppdrag. Och de tar noga reda på hur det går för eleverna och skolorna.

Vår rapport om framgångsrika skolkommuner har några år på nacken nu, men den är fortfarande viktig läsning för de kommuner som inte kommit lika långt som andra.

Debattartikel idag

Idag har jag en debattartikel på Dagens samhälles webb. Den har rubriken Äntligen en kursändring i skolan. För nu finns en chans till omstart i skolan, låt oss ta den!

Läs gärna artikeln. Du hittar den här

debattartikel

 

 

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Skolutveckling
Etiketter: ,

Skolinspektionens årsrapport – utmaningar och hopp om framtiden

Idag presenterade Skolinspektionen sina slutsatser efter fem år av granskning och tillsyn av skolan. Det gjordes på en gemensam presskonferens med utbildningsministern. Jag skulle vilja säga att budskapet var en blandning av allvar och hopp.

Presskonferensen började i de problem som Skolinspektionen sett under de här åren – utmaningar som vi känner igen från myndighetens olika rapporter. Men till skillnad från tidigare pressträffar gav denna presentation en positiv förväntan. Här finns SKL:s kommentar.

Inspektionens rapport visar att rektorer och lärare har lämnats ensamma av huvudmännen. Men Gustav Fridolin sa tydligt på presskonferensen att huvudmännen också har lämnats ensamma av staten. Regeringen anser att det är nödvändigt att förändra relationen mellan stat och huvudmän. Så sant.

Skapa en kultur av ansvar

När jag lyssnade på presskonferensen och den bild som gavs om att huvudmännen inte tar sitt ansvar (enligt rektorerna), att rektorerna inte tar sitt ansvar (enligt lärarna) och att lärarna inte tar sitt ansvar (enligt eleverna) påminns jag om en föreläsning av Torbjörn Sandén från Åbo akademi. Han beskrev en massflykt från det personliga ansvaret. Han visade talande statistik om hur många som tycker att andra skyller ifrån sig, samtidigt som man uppger att man själv inte gör det. Elever skyller dåliga betyg på lärare. Lärare skyller på föräldrar. Rektor skyller på politiker. Politiker skyller på lärare. Och så vidare. Det håller förstås inte i längden.

Vi behöver alltså skapa en kultur av att ta ansvar – och det ska omfatta hela organisationen – skola, förvaltning och politiker. Och naturligtvis gäller det också den nationella nivån. Därför var det befriande när Gustav Fridolin sa att regeringen vill lämna den skoldebatt där ministrar och huvudmän skyller på varandra. Det var det bästa jag har hört på länge.  En respektfull dialog, en ny retorik om skolan och en insikt om att stat och huvudmän vill samma sak är centralt för att nå framgång.

Kritik att vänta

Tuff kritik från Skolinspektionen är att vänta i mitten av november när myndigheten presenterar sin granskning av hur huvudmännen tar sitt ansvar för skolan. Det framgår tydligt när man läser en intervju med Ann-Marie Begler i tidningen Skolledaren.

Slutsatserna bygger på en granskning av 36 skolhuvudmän, varav 19 kommunala, så man kan diskutera om den ger en nationell bild eller inte. Jag har inte sett rapporten ännu, men enligt Begler kommer resultaten vara dystra. Huvudmännen tar inte det ansvar som de har. De behöver bli bättre på att följa upp både kunskaps- och värdegrundsresultat och de analyserar inte tillräckligt för att kunna utveckla skolan. Huvudmännen behöver också i större utsträckning ta hänsyn till skolors olika behov och fördela resurser utifrån den kunskapen. Dialog och kommunikation mellan huvudman och rektor behöver förbättras.

Välkänd problembild

Vi känner till den problembild som lyfts fram. Skolverket och studier av bl.a. Elisabeth Nihlfors och Olof Johansson har pekat på samma sak. SKL lyfte redan 2009 fram att framgångsrika skolkommuner har en politisk ledning som tar ansvar för resultaten i skolan.

Jag vill dock påstå att det här är en fråga som nu ligger högt på agendan i kommunerna och som man arbetar med för att utveckla.  Närmare en tredjedel av landets kommuner deltar i SKL:s matematiksatsning som framför allt handlar om att den politiska ledningen, förvaltningsledning, rektorer och lärare tillsammans utvecklar ledningen och styrningen i sin kommun. Jag tror verkligen att det är det här som behövs. Att mötas och få en gemensam bild av styrkor och svagheter i sin skolverksamhet och komma fram till vad som behöver förbättras.

Stöd till huvudmännen

Men huvudmännen kan inte lämnas ensamma i sitt utvecklingsarbete. Länder som lyckas bra med skolan har inte enbart en inspektion som talar om vad som inte fungerar,  utan stödjer huvudmännen på olika sätt. Bygger kapacitet, uttrycker man det som.

Vi  hoppas därför att den nya regeringen prioriterar mer stöd för utveckling istället för fler pekpinnar. Ett initiativ som ska bli intressant att följa är Skolverkets nya satsning på att stödja huvudmän som har fått kritik av inspektionen.

Från SKL:s sida fortsätter vi vårt arbete att stödja kommunerna. Förutom vår matematiksatsning där kommunerna hjälper varandra att bli bättre, kommer SKL i vår att presentera ett verktyg som kan vara ett stöd för huvudmännens analysarbete. SKL har också nyligen tagit fram ett stöd till huvudmännen vad gäller resursfördelning i skolan.

Tillsammans med regering och myndigheter tror vi att vi skulle kunna göra mycket mer.

begler

 

Vad menar du, Karl-Petter?

Förra veckan förklarade LO-ordföranden Karl-Petter Thorvaldsson att han vill förstatliga skolan. Utspelet förvånar mig mycket. Jag delar oron över att likvärdigheten minskar. Men det finns inget som säger att förstatligande är lösningen.

Jag ser två starka argument mot ett förstatligande. Dels har den kommunala skolan stora fördelar, framförallt den lokala kunskapen om elevernas och skolornas behov. Dels finns inga belägg som visar att kommunaliseringen påverkar resultaten negativt. Tvärtom visar internationella studier att mer centralstyrning är helt fel väg att gå för ett land som Sverige. Dessutom skulle ett förstatligande kosta enorma summor och stjäla massor av tid.

Likvärdigheten ökar inte med ökad centralisering

Vi skulle inte per automatik få mer likvärdighet om staten tog över ”driften” av skolan, som Thorvaldsson uttrycker det. Faktum är att skillnaden i elevresultat mellan kommuner är små och förklarar endast ett par procent av de totala skillnaderna i betyg.

Det är också så att spridningen i kostnader per elev och lärartäthet mellan kommuner har minskat något sedan 1989. Det finns heller inget tydligt samband mellan elevernas resultat och hur mycket resurser kommunerna lägger på skolan. Bra skolresultat finns såväl i kommuner med låga som genomsnittliga kostnader, som i kommuner med höga kostnader.

Ska vi förbättra resultaten måste vi alltså fokusera på att stödja och utveckla det som sker i klassrummet istället för att lägga energi på en gigantisk systemreform.

Hur skulle staten vara bättre?

Det räcker med att ställa några frågor för att inse att den statliga vägen inte direkt är spikrak:

  • På vilket sätt blir en matematiklärare bättre på att undervisa och en rektor bättre på att styra skolan bara för att pengarna fördelas från staten istället från kommunen?
  • Hur ska staten stötta skolutvecklingen i 290 kommuner, och hur ska de känna till vilka utvecklingsområden som finns i varje enskild kommun och på varje skola?
  • Ska också fristående skolor förstatligas och ska elevers och föräldrars rätt att välja skola tas bort?
  • Hur skulle staten kunna fördela pengar till skolorna bättre än kommunerna?  Det är i dag svårt att fördela pengar bra inom EN kommun, men det går! Kan då någon förklara hur staten skulle kunna göra en bra fördelning, både mellan kommuner och mellan skolor? Staten misslyckades innan 1991 när den hade chansen, så vad är det som talar för att det skulle gå nu?
  • Det är också lätt att ha en övertro till statens förmåga att styra. Jag undrar vilka statligt styrda verksamheter man ser som förebild? Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, polisen?

De som föreslår ett förstatligande behöver svara på dessa frågor.

Diskussionen blir snurrig

Som alltid i debatten är det också otydligt vad man egentligen menar när man säger ”modern” statlig skola. Karl-Petter, du säger att det inte bara handlar om en statlig skolpeng utan också om driften? Då handlar det alltså om allt från lokalplanering, bygga och lägga ner skolor, skolskjuts, skolmat och så vidare?

Skolan är både statlig och kommunal

Ofta talar man om centralisering och decentralisering som två motpoler. Men skolan har aldrig varit bara det ena eller det andra. Staten har de senaste åren stärkt sin styrning på flera sätt.

Jag säger inte att dagens styrmodell är perfekt. Den ställer stora krav på alla parter, inte minst vad gäller tydligt ansvar och god kommunikation. Därför är det viktigt att staten inte hastar fram flera reformer nu, utan noga tänker efter vilka problem man vill lösa. Precis i linje med slutsatserna i Per Thullbergs utredning som jag skrev om för någon vecka sedan.

Det jag verkligen vill önska är att staten har en dialog tillsammans med huvudmännen och de som befinner sig i skolan. Vill man förändra och förbättra något måste man börja prata med varandra. Det går inte att börja med ett gammalt recept som inte fungerat tidigare.

Diskussionen om skolan allt mer nyanserad – trots Lewins utredning

För en månad sedan presenterades regeringens utredning om kommunaliseringen. Jag ser den som ett misslyckande. Det är häpnadsväckande hur en utredning med sådana brister så okritiskt kan höjas till skyarna av vissa grupper, tyvärr även en del medier.

Det positiva är att många, ja allt fler, ifrågasätter förstatligande och andra enkla lösningar på skolans problem. Mitt intryck är att diskussionen om skolan blivit allt mer nyanserad den sista tiden.

Och mitt skäl att kritisera Lewins utredning innan den blev offentlig var just det – att förebygga en debatt som jag förväntade mig skulle bli snedvriden. Utredaren tog inte notis om de många påpekanden som jag och andra i referensgruppen gjorde, vilket resulterat i en ovetenskaplig och partisk utredning.

I en debattartikel i Dagens Samhälle har jag utvecklat min kritik, som i korta drag kan sammanfattas i två punkter. Den ena är att de kategoriska slutsatserna saknar förankring i de mer nyanserade faktadelarna.  Den andra är att utredaren inte tar fram relevanta tidsserier för sina jämförelser.

Modell på statlig skola

En ytterligare aspekt, som jag inte tar upp i debattartikeln och som inte tidigare lyfts fram är att Lewin i flera stycken utvecklar sina tankar på hur en ”eventuell modern statlig skola” skulle kunna organiseras. Det går förvisso utöver uppdraget, men kan ändå låta sig göras. Problemet är att en motsvarande skiss över en modern kommunal lyser med sin frånvaro. Naturligtvis är detta ett medvetet val.

Utredaren nöjer sig med en knapp sida om fördelarna med kommunal skola samtidigt som han ägnar fyra sidor åt att försöka hitta nackdelar. Utredaren citerar också debattartiklar från Lärarnas Riksförbund och utbildningsministern – kända för att förespråka statlig skola. Citat från den majoritet som vill utveckla dagens kommunala skola återfinns ingenstans.

Att rikta befogad kritik är viktigt. Men att hemfalla till tendentiöst tyckande är en annan sak. Jag är glad över att diskussionen om kommunaliseringen verkar tonats ned till en bredare diskussion om skolans framtid. SKL kommer att presentera flera förslag i den debatten framöver.

Alla har ett ansvar att lägga sig i

När skolchef Peter Fredriksson beskriver styrningen av skolan i Södertälje blir det allt annat än vagt och fluffigt. Läs själv reportaget i Dagens Samhälle får du se (en bild på artikeln finns nedan).

Det här är verkligen vad jag menar när jag pratar om betydelsen av bra ledning och styrning.  Peter Fredriksson ger en konkret bild  av hur det kan fungera i praktiken. Jag slås av att det finns en genomtänkt helhet i deras arbete. I ett välfungerande system finns alla delar på plats. Det spelar inte så stor roll om uppföljningssystemen är bra om till exempel ansvarsfördelningen är otydlig.

Jag fastnade särskilt för Peter Fredriksson kommentar:

På alla nivåer måste vi ta gemensamt ansvar och vara en del av samma vilja och inriktning. Min viktigaste uppgift är att skapa en kultur där alla tar ansvar för att utveckla arbetet på sin nivå. Det sker inte om ingen lägger sig i.

Artikeln sätter också fingret på det som är utgångspunkten i SKL:s arbete i vår matematiksatsning, PISA 2015 där en tredjedel av landets kommuner deltar. För att utveckla skolan behöver alla nivåer; lärare, rektorer, skolchefer och politiker, vara engagerade, förstå sin roll och ta sitt ansvar. Jag är övertygad om att det är modellen för att nå framgång.

20140206 DagensSamhälle - Han styr Södertälje mot en bättre skola

Viktiga lärdomar om styrningen av skolan

Igår bjöd SKL in till seminariet ”Skolan – både statlig och kommunal”. Elisabeth Nihlfors, docent i pedagogik, klargjorde inledningsvis att det inte är så enkelt att tala om centralisering och decentralisering som två motpoler. Jag håller med. Skolan har aldrig varit bara det ena eller det andra. Därför blir debatten, som Mimmi Garpebring, ordförande i Sveriges Elevråd (SVEA), uttryckte det under paneldiskussionen, tyvärr ofta alltför platt.

Seminariedeltagarna var eniga om att styrmodellen för skolan ställer stora krav på alla parter, inte minst vad gäller tydligt ansvar och god kommunikation. Panelen menade därför att det är viktigt att staten inte bör hasta fram flera reformer nu, utan noga tänker efter vilka problem man vill lösa.

För det är ju så att de nationella reformerna har duggat tätt de senaste 20 åren. Närmare bestämt 55 stycken.  Flera av reformerna går förbi, dvs rundar huvudmännen och rakt in i skolan. I många fall har också förutsättningarna för en reform ändrats redan innan den har hunnit börjat verka i skolan. Och vem utkrävs sedan ansvar?

Vad är effekt av vad?

Erik Lakomaa, forskare Handelshögskolan, påpekade att det stora  antalet reformer gör att det är svårt att se vad som är effekt av vad. Vilka effekter är kopplade till huvudmannaskapet? Det vet man inte, menade Lakomaa, och hänvisade till att det inte finns någon forskning som styrker att kommunaliseringen påverkar resultaten. Lakomaa menade att den stora skillnaden istället finns mellan klassrummen och enskilda lärare. Ska vi förbättra resultaten måste vi börja i den änden.

Brist på tillit och dialog

Problemet med bristen på tillit och dialog – både i skoldebatten och i verksamheten – gick som en röd tråd i samtalet på seminariet. När paneldeltagarna fick ge råd både till stat och kommun om vad de skulle kunna göra  bättre, handlade råden framför allt om behovet av samsyn och av att tydliggöra ansvars- och rollfördelning. Politiker och chefer behöver också bli bättre på vara att vara lyhörda och föra dialog med de som befinner sig i verksamheten, elever, lärare och rektorer.

Önskerubrik om skolan?

Avslutningsvis fick paneldeltagarna ge en önskerubrik om skolan. Mimmi önskade se politisk enighet på löpsedeln. Elisabeth önskade rubriken ”Stat och kommun har satt sig ner för seriösa samtal”. Jag håller med. Vill man förändra och förbättra något måste man börja prata med varandra. Det går inte att börja med receptet.

Den 10 februari presenteras Leif Lewins utredning om kommunaliseringen av skolan. Lewins uppdrag har i mitt tycke varit alltför snävt, dvs att isolerat utreda kommunaliseringen. Det återstår därför att se om den blir ett underlag som kan användas för framtida beslut.

Se seminariet i efterhand

Jag passar också på att tipsa om en intressant ledare i Kristianstadbladet som uppmärksammar seminariet.

Skolan – både statlig och kommunal

Nu gör jag reklam för ett högaktuellt seminarium den 3 februari. Sänds också på webben!

Ska skolan styras av staten eller av kommunerna? En ödesfråga om man lyssnar till delar av den mediala debatten. Men diskussionen om huvudmannaskapet är inte så enkel att det går att säga att skolan ska vara det ena eller det andra, antingen statlig eller kommunal. Skolan är – och har alltid varit – både och. Det finns till och med de som frågar sig om skolan tidigare har varit lika statligt styrd som den är nu med tanke på de senaste årens reformer och fokus på inspektion.

Debatten är ofta både förvirrande och förenklad. Kommunerna får ofta skulden, också för statliga reformer som skapar administration. Samtidigt finns förhoppningen att staten kan skapa en mer likvärdig skola.

Efter PISA-resultaten har frågan om huvudmannaskap blivit än mer aktuell, då många i sin iver att leta syndabockar skyller allt på kommunerna. Snart kommer också Leif Lewins utredning om kommunaliseringen, där jag för övrigt har suttit med i referensgruppen.

Min åsikt är att dagens skola har utmaningar och att styrningen av skolan måste utvecklas – både den statliga och den kommunala. Jag menar att frågan är mer komplex än de budskap som syns i rubrikerna. Därför arrangerar SKL ett seminarium den 3 februari där vi diskuterar vem som egentligen ansvarar för vad i svensk skola och hur vi bäst formar den för framtiden.

På seminariet medverkar docent Elisabet Nihlfors, ekonomie doktor Erik Lakomaa, Sveriges Elevråds förbundsordförande  Mimmi Garpebring och UNDERTECKNAD. Om du inte kan vara på plats kan du följa seminaret via SKL:s webb.

Se inbjudan

Sida 1 av 212
skl logotyp