En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Styrning med oönskade konsekvenser

Frågan om statens och kommunernas ansvar för skolan är kanske mer aktuell än någonsin i kölvattnet av Skolkommissionens rapport. När jag nu summerar de diskussioner jag hört i Almedalen tänker jag på en intressant debattartikel av Gunnar Iselau som publicerades i Svenska Dagbladet för några veckor sedan under rubriken ”Staten gör kommuner passiva”.

Iselau skriver att ”Aldrig har olika utbildningsministrar initierat så många insatser till så stor kostnad som haft så liten effekt på lärandet som de senaste 20 åren”. Han pekar i artikeln på att både Skolverket och Riksrevisionen har visat att mer statlig inblandning leder till mer passiva och bidragsberoende kommuner. Iselau menar att staten måste sluta ta över huvudmännens ansvar för skolans kvalitet. Han vill också att Skolinspektionen siktar högre än i nuläget och erbjuder kommunerna det stöd som behövs.

Isealu har flera poänger. Dagens styrning av skolan medför oönskade konsekvenser även om syftet är gott.  Här kommer några reflektioner att ta med sig till hängmattan i sommar:

-Som statens styrning fungerar nu finns en risk att kraften för utveckling försvinner. Är det någon idé att ta initiativ när det väntar ett antal statliga insatser runt hörnet? Och även om man tar egna initiativ försvårar ständiga statliga åtgärder möjligheterna till långsiktighet. De styr även kommunernas utvecklingsarbete som behöver utgå från de behov som finns lokalt istället för att planeras efter 60 riktade statsbidrag.

-Utvecklingsarbetet med utgångspunkt från de riktade statsbidragen blir för kortsiktigt och är inom för många områden, samtidigt. Utvecklingsarbete måste fokusera på högst ett par områden och vara långsiktiga.

-Den automatiska frågan är ofta ”Vad ska staten/regeringen göra?” Jag skulle önska att det var mer fokus på vad var och en kunde göra bättre utifrån sitt eget ansvar och sin roll. Hur tar staten ansvar för det som staten ansvarar för, t.ex. lärarutbildningen och stöd till huvudmännen? Vad kan huvudmännen göra bättre? Rektorerna? Lärarna?

-Denna väntan och förväntan på att någon annan ska göra något finns i hela systemet. Anna Ekström sa till exempel på ett seminarium här i Almedalen att vi måste bort från en situation där lärarna ska ”få” kompetensutveckling, stöd  etcetera. Läraryrket behöver bli en profession som tar ansvar och skapar sin egen utveckling. Huvudmännen ska självklart skapa förutsättningar, men om det blir för centralt styrt riskerar man att missa goda initiativ.

-Man får lätt intrycket när man läser Iselaus artikel att huvudmännen är helt passiva. Det stämmer naturligtvis inte. Även om den statliga styrningen innebär att man rundar huvudmännen och det är problematiskt med alla riktade statsbidrag,  så ser vi att kommunerna i allra högsta grad driver utvecklingsarbete och hanterar utmaningar här och nu. Tänk vad som skulle kunna uppnås med gemensamt ansvarstagande och samarbete mellan stat och huvudmän.

För att få en skolutveckling som ger bestående effekt krävs utveckling ”inifrån”. Hur förändringar ska se ut behöver komma från professionen själv. Ansvar och mandat behöver hänga ihop på alla nivåer där alla ska kunna utveckla det som man själv ansvarar för – professionen, rektorerna och huvudmännen.

Trevlig sommar,

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Författare:
Kommentarer: 1
Kategori: Ledning och styrning
Etiketter: , ,

Lär av kommuner som styr skolan bra

Tidigare i veckan pekade Skolinspektionen på att många huvudmän, både kommunala och fristående, behöver utveckla sin styrning av skolan.

Så sant. Som jag säger i SKL:s kommentar så är det viktiga, men egentligen inga nya, saker i rapporten. Vi vet att det finns kommuner som behöver bli bättre på att styra, leda och ta sitt ansvar för skolan. Men vi vet också att det fungerar bra på många håll. Och jag vill påstå att det går i rätt riktning.

Utveckling pågår

I allt fler kommuner pågår ett utvecklingsarbete för att förbättra styrningen. Här kan kommunerna inte lämnas ensamma. OECD har konstaterat att en decentraliserad skola behöver nationellt stöd. Jag delar deras slutsats.

Men jag vill också lägga till vikten av det stöd man kan få av sina kollegor i andra kommuner. Att lära och inspireras av andras erfarenheter. Det är grundläggande i SKL:s satsningar. Myndigheterna behöver också bli bättre på att inte bara peka på vad som inte fungerar, utan även beskriva det positiva som de möter i sina uppdrag.

Det hör inte till vanligheterna att Skolinspektionen lyfter fram goda exempel, men det görs faktiskt den här gången. Sedan hade jag gärna sett att inspektionen beskrev mer konkret hur just de huvudmännen faktiskt gör. Vad gör de som är bra och varför lyckas just de? På så sätt skulle det nationella stödet stärkas.

Framgångsrika skolkommuner

Skolinspektionens slutsatser stämmer väl överens med det som vi på SKL såg i vår djupstudie av vad som kännetecknar framgångsrika skolkommuner. De har bra ledare i både den ansvariga nämnden, på förvaltningen och på skolorna. De har tydliggjort ansvarsfördelning mellan dessa olika nivåer och har respekt för varandras roller och uppdrag. Och de tar noga reda på hur det går för eleverna och skolorna.

Vår rapport om framgångsrika skolkommuner har några år på nacken nu, men den är fortfarande viktig läsning för de kommuner som inte kommit lika långt som andra.

Kritik att vänta

Tuff kritik från Skolinspektionen är att vänta i mitten av november när myndigheten presenterar sin granskning av hur huvudmännen tar sitt ansvar för skolan. Det framgår tydligt när man läser en intervju med Ann-Marie Begler i tidningen Skolledaren.

Slutsatserna bygger på en granskning av 36 skolhuvudmän, varav 19 kommunala, så man kan diskutera om den ger en nationell bild eller inte. Jag har inte sett rapporten ännu, men enligt Begler kommer resultaten vara dystra. Huvudmännen tar inte det ansvar som de har. De behöver bli bättre på att följa upp både kunskaps- och värdegrundsresultat och de analyserar inte tillräckligt för att kunna utveckla skolan. Huvudmännen behöver också i större utsträckning ta hänsyn till skolors olika behov och fördela resurser utifrån den kunskapen. Dialog och kommunikation mellan huvudman och rektor behöver förbättras.

Välkänd problembild

Vi känner till den problembild som lyfts fram. Skolverket och studier av bl.a. Elisabeth Nihlfors och Olof Johansson har pekat på samma sak. SKL lyfte redan 2009 fram att framgångsrika skolkommuner har en politisk ledning som tar ansvar för resultaten i skolan.

Jag vill dock påstå att det här är en fråga som nu ligger högt på agendan i kommunerna och som man arbetar med för att utveckla.  Närmare en tredjedel av landets kommuner deltar i SKL:s matematiksatsning som framför allt handlar om att den politiska ledningen, förvaltningsledning, rektorer och lärare tillsammans utvecklar ledningen och styrningen i sin kommun. Jag tror verkligen att det är det här som behövs. Att mötas och få en gemensam bild av styrkor och svagheter i sin skolverksamhet och komma fram till vad som behöver förbättras.

Stöd till huvudmännen

Men huvudmännen kan inte lämnas ensamma i sitt utvecklingsarbete. Länder som lyckas bra med skolan har inte enbart en inspektion som talar om vad som inte fungerar,  utan stödjer huvudmännen på olika sätt. Bygger kapacitet, uttrycker man det som.

Vi  hoppas därför att den nya regeringen prioriterar mer stöd för utveckling istället för fler pekpinnar. Ett initiativ som ska bli intressant att följa är Skolverkets nya satsning på att stödja huvudmän som har fått kritik av inspektionen.

Från SKL:s sida fortsätter vi vårt arbete att stödja kommunerna. Förutom vår matematiksatsning där kommunerna hjälper varandra att bli bättre, kommer SKL i vår att presentera ett verktyg som kan vara ett stöd för huvudmännens analysarbete. SKL har också nyligen tagit fram ett stöd till huvudmännen vad gäller resursfördelning i skolan.

Tillsammans med regering och myndigheter tror vi att vi skulle kunna göra mycket mer.

begler

 

Alla har ett ansvar att lägga sig i

När skolchef Peter Fredriksson beskriver styrningen av skolan i Södertälje blir det allt annat än vagt och fluffigt. Läs själv reportaget i Dagens Samhälle får du se (en bild på artikeln finns nedan).

Det här är verkligen vad jag menar när jag pratar om betydelsen av bra ledning och styrning.  Peter Fredriksson ger en konkret bild  av hur det kan fungera i praktiken. Jag slås av att det finns en genomtänkt helhet i deras arbete. I ett välfungerande system finns alla delar på plats. Det spelar inte så stor roll om uppföljningssystemen är bra om till exempel ansvarsfördelningen är otydlig.

Jag fastnade särskilt för Peter Fredriksson kommentar:

På alla nivåer måste vi ta gemensamt ansvar och vara en del av samma vilja och inriktning. Min viktigaste uppgift är att skapa en kultur där alla tar ansvar för att utveckla arbetet på sin nivå. Det sker inte om ingen lägger sig i.

Artikeln sätter också fingret på det som är utgångspunkten i SKL:s arbete i vår matematiksatsning, PISA 2015 där en tredjedel av landets kommuner deltar. För att utveckla skolan behöver alla nivåer; lärare, rektorer, skolchefer och politiker, vara engagerade, förstå sin roll och ta sitt ansvar. Jag är övertygad om att det är modellen för att nå framgång.

20140206 DagensSamhälle - Han styr Södertälje mot en bättre skola

skl logotyp