En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Spännande vecka på SKL

Nästa vecka arrangerar SKL två seminarier med angelägna och högaktuella teman: ”Nyanlända elever – hur skapar vi en bra skolgång?” och ”Bättre likvärdighet med digitaliserade prov”. Missa inte dessa!

Tema nyanlända elever i årets ÖJ grundskola

Nyanlända elever är temat i årets Öppna jämförelser – grundskola. Situationen är ansträngd i många kommuner och det är svårt att leva upp till alla krav i skollagstiftningen. Men det finns tydliga framgångsfaktorer för de som lyckas väl. Rapporten publiceras måndagen den 25 april. På seminariet berättar Filipstad och Södertälje om sitt arbete. Vi redovisar även läget för den allmänna resultatutvecklingen i kommunerna. Vilka kommuner ligger i topp i år?

Bättre likvärdighet med digitaliserade prov

Nyligen presenterade utredningen om nationella prov sitt betänkande. Förslagen har fått stort genomslag i media. Det här är en fråga som vi på SKL arbetar intensivt med. På seminariet onsdagen den 27 april, handlar diskussionen om hur ett likvärdigt system för kunskapsbedömning kan se ut och hur digitaliseringen kan stärka ett sådant system. Regeringens utredare, Tommy Lagergren, är en av deltagarna. Jag själv ser särskilt fram emot att lyssna på den provkonstruktör från Australien som kommer att delta på videolänk. Vad kan vi lära oss av Australien som har kommit långt när det gäller digitaliseringen av prov?

Varmt välkomna till SKL nästa vecka! Anmäl er via länkarna ovan om ni vill följa seminarierna på plats. Frukostsmörgås och kaffe serveras. För att se dem på webben behövs ingen föranmälan och du kan antingen se direkt eller i efterhand.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Nationella proven når inte sitt syfte

Är de nationella proven rätt verktyg för att uppnå en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning? Tveksamt, menade Anders Jönsson, biträdande professor på Kristianstads universitet och en av konstruktörerna till de nationella proven på det seminarium som SKL arrangerade på riksdagen igår.

Proven ger en ögonblicksbild

Jönsson pekade på flera anledningar till att syftet med de nationella proven inte uppnås. En är att proven ges sällan och är belagda med sekretess. De blir punktinsatser som ger en ögonblicksbild av vad eleverna kan.

En annan handlar om att krav på standardisering och mätsäkerhet ger starka begränsningar i uppgifternas utformning och därmed vad som kan mätas. För att få stabila och säkra resultat mäter vi det som är lätt att mäta. En av deltagarna på seminariet formulerade sig klokt: ”Det blir för mycket fokus på att göra det mätbara viktigt, istället för att mäta det viktiga.”

Saknar ett nationellt uppföljningssystem

De nationella proven kan inte användas för att följa elevernas kunskapsutveckling över tid eftersom de inte är jämförbara år från år. Inte heller betygen anses som tillförlitliga för att följa kunskapsutvecklingen. Det är märkligt att vi inte har ett nationellt uppföljningssystem som vi inte kan lita på, utan är hänvisade till de internationella undersökningarna för att kunna säga något om hur det går för de svenska eleverna.

Undervisningen anpassas efter proven

Ett ytterligare problem är att proven endast kan pröva en liten del av kursplanen. Det bidrar till det som kallas ”teach to the test”, det vill säga att undervisningen anpassas efter innehållet i proven. Det som passar in i det standardiserade provformatet tenderar således att bli styrande för undervisningen. Det här är problematiskt.

Proven tidskrävande

Nationella prov tar tid – både från undervisningen och för rättning och administration. Om vi – utöver diskussionen ovan – lägger till alla timmar som både lärare och elever ägnar åt dessa prov koncentrerat till ett antal veckor på våren, blir det än mer tydligt att det är dags att tänka till och tänka om.

Inspireras av andra länder

Jag tycker att vi ska titta på de länder som har ett system där man har delat på de syften som de nationella proven har. Det innebär att man har ett system som stödjer lärarna i deras bedömning och betygssättning och ett annat för att få en bred bild av hur det går för nationen.

På så sätt skulle Skolverket kunna utveckla bedömningsstöd med tydligt syfte att stödja lärarna i deras undervisning och betygssättning. En slags provbank som skolorna skulle kunna använda formativt och flexibelt under hela skolåret, samt ha ett kollegialt, gemensamt lärande kring.

För att få en bild av kunskapsutvecklingen i landet skulle man kunna göra undersökningar med ett representativt urval i landet. På så sätt kan man täcka in flera områden i kursplanerna, liknande ett ”stort prov som klipps i bitar” som Anders Jönsson uttryckte sig. Alla gör nämligen inte alla prov. Ett sådant system skulle inte vara lika betungande för skolan och inte heller lika styrande för undervisningens innehåll.

Tilltro till uppföljningssystemet behövs

Vi måste mäta rätt saker och på rätt sätt. Nationella prov är nödvändigt, men frågan är hur många och på vilket sätt? SKL:s utgångspunkt i den här debatten är att vi måste kunna följa kunskapsutvecklingen över tid och att vi behöver stärka lärarnas betygssättning och bedömning. Vi behöver tilltro till det uppföljningssystem som vi har. Jag hoppas att den pågående utredningen om nationella prov hittar kloka vägar framåt.

Klicka på bilden som sammanfattar SKL:s syn på de nationella proven:

bild np

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Uppföljning och resultat
Etiketter:

PISA behövs – men säger inte allt

Igår var PISA åter i hetluften. Inte resultaten i sig denna gång, utan som fenomen. Och hur mätningarna påverkar utbildningsystemen. På DN-debatt menade statsvetarna Sten Widmalm och Sverker Gustavsson att det är ett problem att internationella mätningar mest gäller matematiska och naturvetenskapliga färdigheter. Om Pisa styr kan det leda till att eleverna hämmas i sin intellektuella utveckling, är budskapet.

Delar av debattartikeln är relevant. Det finns sådant man kan kritisera PISA för. Men i artikeln ges intrycket av PISA enbart handlar om matematik. Så är det inte. Läsförståelse är centralt i proven. PISA är också uppbyggt för att mäta elevers förmågor. Syftet är att undersöka hur väl skolan i olika länder rustar sina femtonåringar för att möta framtiden. Artikelförfattarna nämner inte heller att det är tack vare PISA som vikten av likvärdighet i utbildningssystemet har uppmärksammats.

PISA säger inte allt och svarar kanske inte ens på de viktigaste frågorna som handlar om skolan. Men testet ger relevant information som vi annars inte skulle ha haft. Intressant nog publicerades igår även en artikel av Andy Hargreaves och Pasi Sahlberg i Wahington Post som är inne på samma spår.

Balanserad debatt om PISA

Många skolor arbetar allt mer med att bedöma hur bra undervisningen lyckas. Då måste lärare och skolledning veta vad eleverna kan.  Och för att kunna följa utvecklingen på nationell nivå måste huvudmän, myndigheter, riksdag och regering ha resultat att utgå från. PISA ger ett stöd i det arbetet, men det räcker inte.

Om vi inte vill påverkas för mycket av de internationella mätningarna måste vi också skaffa ett nationellt utvärderingssystem som ger oss den information vi behöver. Läs gärna mina tidigare blogginlägg om denna fråga:

http://80-100.sklblogg.se/forbattra-de-nationella-proven

http://80-100.sklblogg.se/olika-matningar-vem-kan-man-lita-pa/

 

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Uppföljning och resultat
Etiketter: ,

Olika mätningar – vem kan man lita på?

I tre dagar har PISA överskuggat allt annat.  Självklart är läget bekymmersamt. Samtidigt grubblar jag över hur det kommer sig att den här nedgången inte syns vare sig i betygen eller i resultaten på de nationella proven. I tisdags fick vi en katastrofbild. Igår fick vi en bild av en positiv utveckling och bra resultat.  I samma ämnen som PISA mäter.

När betygsresultaten redovisades i september såg vi en uppgång i meritvärdet, från att varit relativt stabilt under flera år. Igår publicerade också Skolverket resultaten på de nationella proven som genomfördes i våras. Resultaten har förbättrats. Proven visar inte alls den här nedgången om man tittar på samma tidsperiod som Sveriges resultat i PISA sjunkit.

I PISA 2003 var det 17 procent av de svenska eleverna som inte klarade nivå två i matematik (motsvarande godkänt), och nu, 2012, var denna siffra 27 procent. Av de elever som genomförde PISA 2003 klarade 87 procent godkänt på nationella provet när de gick i nionde klass året därpå. 2013 var denna siffra 90 procent.

Så här många elever uppnådde kunskapskraven för godkänt provbetyg för i år:

  • I matematik närmare 90 procent.
  • I svenska 96 procent
  • I engelska närmare 97 procent.

Inte så konstigt att de flesta elever har gott självförtroende i matematik då (som ju i sig är en god sak som underlättar framtida lärande).

Nu vet vi att de nationella proven inte riktigt är jämförbara över åren. Det finns också diskussioner om likvärdigheten i rättningen – oavsett om det är lärare eller skolinspektörer som rättar. Men det finns inget som tyder på att rättningen har blivit mycket sämre nu, och därmed skulle spegla det stora tappet i PISA.

Varför olika resultat?

Vi vet också att syftet med de nationella proven är att följa upp resultaten på individnivå, inte på nationell. Men de används ändå som en temperaturmätning på det nationella läget i skolan. Jag tänker inte ge mig in i en diskussion om betygens eller nationella provens varande eller icke varande. Men problemet i det här sammanhanget är att både vi på nationell nivå och huvudmännen som ansvarar för den lokala verksamheten får olika bilder av tillståndet i skolan.

Skolverket skriver själva i sin PISA-rapport: ”De jämförande analyser som gjorts av PISA:s ramverk och de svenska kursplanerna, samt de både ramverkens konkretisering i form av nationella prov och provuppgifter visar också på en god överstämmelse”.  Jag tänker att denna skrivning betyder att resultatet för PISA borde synas i nationella uppföljningar.

Hur hänger det här ihop? Den som är väl insatt i mätningar av skolresultat kan säkert göra en analys och ge förklaringar. Det kan också ligga något i det som Skolverket lyfter fram, nämligen att PISA inte spelar någon roll för den enskilde elevens framtid, och därför kanske man inte anstränger sig på samma sätt som vid de nationella proven.

Vad ska eleven tro?

Men det är inte det som är min poäng. Jag återkommer ofta till vikten av att ha en korrekt bild av verkligheten. Annars finns en risk att vi fattar beslut på fel grunder. Men just idag tänker jag mer på elevernas och föräldrarnas perspektiv. Vad betyder egentligen det här kvittot som jag fått på att mitt barn uppnår kunskapsmålen i läroplanen?  Och i mitt huvud väcks frågor som: Vad är resultatet i svensk skola? Vad är det vi mäter och hur mäter vi?

P.S. Det sämsta som kan hända efter PISA är att alla skyller på varandra om vems fel det är. Det finns inget konstruktivt i det. Det bästa som kan hända är att vi slutar käbbla och istället arbetar tillsammans, både på nationell och på lokal nivå. Det har Sundbybergs kommun bestämt sig för att göra. På nyheterna igår fick vi se att de har tillsatt en parlamentarisk kommitté med den politiska majoriteten, oppositionen, lärare och föräldrar. Syftet är att enas och arbeta långsiktigt tillsammans med övertygelsen om att det går att förbättra resultaten. Det är rätt spår tycker jag. Och ta gärna med eleverna också så att vi får en skola som känns så relevant som möjligt för dem som den är till för.

Se inslaget på nyheterna

 

 

Författare:
Kommentarer: 1
Kategori: Uppföljning och resultat
Etiketter: , , ,

skl logotyp