En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Tankeväckande om skolpengen och glädjande om niornas resultat

Jag vill lyfta fram två intressanta nyheter idag. Dels om skolpengen på DN debatt, dels om elevernas gymnasiebehörighet.

DN debatt beskriver Lärarförbundet skolpengssystemets brister. Hur ett bra system ska se ut behöver diskuteras mycket ingående. De negativa effekterna av skolpengssystemet som Lärarförbundet lyfter fram i DN-artikeln gör mig ännu mer orolig eftersom Skolkommissionen föreslår en statlig skolpeng. Dagens bristfälliga system i central kostym riskerar bli än mer stelbent och slå ännu mer fel.

Den mest intressanta frågan när det gäller skolans finansiering är naturligtvis hur vi använder våra resurser på bästa sätt. Förhoppningsvis kan artikeln initiera en diskussion om en bättre lösning på dagens brister i fördelningssystemet. Men inget talar för att stora strukturförändringar är svaret.

Låt oss istället ägna debatten åt det som är avgörande för en positiv utveckling i svensk skola – hur vi utvecklar undervisningen, hur lärarnas kompetens används, arbetsmiljön och ledarskapet.

Bättre resultat i årskurs nio

Den andra nyheten handlar om betygsresultaten i årskurs 9, som visar en resultatförbättring för nästan alla elevgrupper. Såväl nyinvandrade elever som elever som invandrat i årskurs 1-5 har bättre resultat i år än tidigare.

Det här visar att hårt arbete på skolor och bland huvudmän har gett resultat. Inte minst är det glädjande att betygen i matematik förbättrats.

I motsatt riktning går däremot resultaten för den ökande elevgruppen med okänd bakgrund. Gruppen domineras av asylsökande elever och elever som alldeles nyligen fått uppehållstillstånd.

Här kan du läsa mer om nyanlända elever och SKL:s arbete för att stödja huvudmännen.

Per-Arne Andersson

Avdelningschef

Mitt i prick av OECD om den svenska skolan

Vad överraskade er mest? Den intressanta frågan ställde en journalist till OECD-teamet som granskat det svenska utbildningssystemet efter PISA-resultaten. Svaret blev bristande samförstånd. OECD-representanten hade inte väntat sig att Sverige – ett land vida känt för sin kultur av konsensus – kunde visa upp en sådan oenig bild av skolan.

Svaret träffar mitt i prick. OECD har sett att vi har en kultur där alla klagar på systemet och varandra, men att få står upp och säger att ansvaret är deras. Mer käbbel än konsensus med andra ord.

Under OECD:s möten i Sverige har de fått olika svar på frågan om vem som har ansvar för resultaten: eleverna, föräldrarna, rektorerna eller kommunerna. Det är klart att det inte blir bra då. Frågan om ansvarstagande på alla nivåer är därför central. Att samtliga aktörer i kommunerna jobbar tillsammans är också utgångspunkten för våra satsningar här på SKL.

Så här sammanfattar OECD Sveriges styrkor och utmaningar:

Decentraliseringen är en styrka

Särskilt intressant att notera är att decentraliseringen av skolan och svenska skolors jämförelsevis stora självbestämmande ses som en styrka. OECD menar att vi behöver fokusera på förbättringar inom ramen för nuvarande system. Det är framför allt innehållet i skolan, det som händer i klassrummet som OECD pekar på. Här är elevens behov i centrum, tidiga insatser för att fånga upp elever som riskerar att inte nå målen samt satsningar för att öka lärarnas kompetens centralt för att nå framgång. Detta kräver såklart att alla tar sitt ansvar.

Det är glädjande att utbildningsministern tar OECD:s oro över bristen på samförstånd på allvar. Initiativet att möta och lyssna på huvudmännen är bra. En skolkommission som utgår från ett helhetsperspektiv och ett vetenskapligt förhållningssätt är också lovande.

Kommunerna vill ha dialog

I onsdags när Anna Ekström, generaldirektör på Skolverket, inledde Skolans Ledarkonvent som vi arrangerade på Münchenbryggeriet, betonade hon att stat och huvudmän tillsammans måste arbeta för att förbättra resultaten. Hon signalerade också att Skolverkets utvecklingsinsatser kommer att anpassas till huvudmännens behov i större utsträckning och bli mer långsiktiga.

Signalerna från regeringen och myndigheter om mer dialog är mycket välkomma och något som SKL efterfrågat länge.  Jag vet att många kommuner vill jobba precis på detta sätt – att utgå från de lokala förutsättningarna men i dialog med statsmakten.

Överhuvudtaget känns det som att vindarna äntligen börjar blåsa i samarbetets riktning. Tillit och enighet nås självklart inte över en natt. Men att lyssna och prata med varandra är ett viktigt första steg mot mindre käbbel och mer konsensus. Och mer av eleven i centrum tänker jag.

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Ledning och styrning Skolutveckling
Etiketter: , ,

Det går att minska avhoppen från gymnasiet

Idag släpper SKL årets Öppna jämförelser för gymnasieskolan. Denna rapport blir faktiskt den sista i sitt slag. Inför nästa år kommer vi att förändra både innehåll och utformning.  Däremot är det inte sista gången vi lyfter temat för årets rapport. Tvärtom. Den handlar nämligen om gymnasieskolans stora utmaning – att minska avhoppen.

Små resultatförändringar

Generellt kan man säga att det inte händer så mycket när det gäller resultaten. Genomsnittligt betygspoäng och behörighet har i princip varit konstanta de senaste fyra åren. Fullföljandegraden har tyvärr också varit konstant – på en bekymmersam låg nivå. Nästan en av fyra elever fullföljer inte gymnasieskolan inom fyra år. Det är naturligtvis ett stort problem. Bakom denna siffra finns tusentals ungdomar som riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet och utanförskap.  Något som innebär en stor kostnad både för individ och samhälle.

Det går att vända

Men det går att vända utvecklingen. I årets Öppna jämförelser lyfter vi fram både Plug In-projektet och kommuner som har högst genomströmning av gymnasieelever i förhållande till sina socioekonomiska förutsättningar. Tranemo är den kommun som hamnar i topp på den listan.

ÖJ gy

Tranemo överträffar sitt förväntade resultat med elva procent åren 2009-2013. När vi talade med Thomas Åhman, chef på lärandesektionen, berättade han att majoriteten av eleverna från kommunen väljer att gå i kommunens egna gymnasieskola. Han lyfte fram flera förklaringar till den höga genomströmningen;  kollegialt lärande och formativ bedömning har utvecklat verksamheten de senaste åren. Att skolan och programmen till sin storlek är relativt små underlättar för lärarna att se varje elev. Kommunikations- och beslutsvägarna är korta. Thomas Åhman pekar också på att skolan sätter in tidiga stöd- och hjälpinsatser och har en välutvecklad elevhälsa.

Marit Ekstener, rektor, Thomas Åhman, sektionschef och Andreas Nelander, rektor från Tranemo fick blommor på SKL:s gymnasiekonferens i Göteborg idag.

Marit Ekstener, rektor, Thomas Åhman, sektionschef och Andreas Nelander, rektor från Tranemo fick blommor på SKL:s gymnasiekonferens i Göteborg idag.

Svåra frågor kräver samarbete

Det finns ingen tvekan om att avhopp från gymnasieskolan kommer ligga högt på agendan de närmaste åren. I budgetpropositionen framgår att förutom att tillsätta en utredning om obligatorisk gymnasieskola, avser regeringen att ”inleda samtal med den kommunala sektorn för att utarbeta en gemensam strategi”. Intressant! Jag gillar särskilt ordet samtal. Det finns nämligen inga enkla svar eller någon magisk formel som löser problemet. Men förutsättningarna blir bättre om vi jobbar tillsammans.

Jag är övertygad om att ”den kommunala sektorn” är mycket positivt inställd till ett samarbete som nu föreslås i budgetprop:en. Sektorn kommer att kunna bidra både med problembeskrivningar, erfarenheter och nya idéer om hur avhopp kan förebyggas och minskas. Inte minst med lärdomar från vårt Plug In-projekt, där fem regioner, femtio kommuner och 7 500 elever testat nya arbetssätt och metoder. Just nu pågår utvärdering av projektet, men resultatet verkar lovande. Läs mer i årets Öppna jämförelser.

 

Kritik att vänta

Tuff kritik från Skolinspektionen är att vänta i mitten av november när myndigheten presenterar sin granskning av hur huvudmännen tar sitt ansvar för skolan. Det framgår tydligt när man läser en intervju med Ann-Marie Begler i tidningen Skolledaren.

Slutsatserna bygger på en granskning av 36 skolhuvudmän, varav 19 kommunala, så man kan diskutera om den ger en nationell bild eller inte. Jag har inte sett rapporten ännu, men enligt Begler kommer resultaten vara dystra. Huvudmännen tar inte det ansvar som de har. De behöver bli bättre på att följa upp både kunskaps- och värdegrundsresultat och de analyserar inte tillräckligt för att kunna utveckla skolan. Huvudmännen behöver också i större utsträckning ta hänsyn till skolors olika behov och fördela resurser utifrån den kunskapen. Dialog och kommunikation mellan huvudman och rektor behöver förbättras.

Välkänd problembild

Vi känner till den problembild som lyfts fram. Skolverket och studier av bl.a. Elisabeth Nihlfors och Olof Johansson har pekat på samma sak. SKL lyfte redan 2009 fram att framgångsrika skolkommuner har en politisk ledning som tar ansvar för resultaten i skolan.

Jag vill dock påstå att det här är en fråga som nu ligger högt på agendan i kommunerna och som man arbetar med för att utveckla.  Närmare en tredjedel av landets kommuner deltar i SKL:s matematiksatsning som framför allt handlar om att den politiska ledningen, förvaltningsledning, rektorer och lärare tillsammans utvecklar ledningen och styrningen i sin kommun. Jag tror verkligen att det är det här som behövs. Att mötas och få en gemensam bild av styrkor och svagheter i sin skolverksamhet och komma fram till vad som behöver förbättras.

Stöd till huvudmännen

Men huvudmännen kan inte lämnas ensamma i sitt utvecklingsarbete. Länder som lyckas bra med skolan har inte enbart en inspektion som talar om vad som inte fungerar,  utan stödjer huvudmännen på olika sätt. Bygger kapacitet, uttrycker man det som.

Vi  hoppas därför att den nya regeringen prioriterar mer stöd för utveckling istället för fler pekpinnar. Ett initiativ som ska bli intressant att följa är Skolverkets nya satsning på att stödja huvudmän som har fått kritik av inspektionen.

Från SKL:s sida fortsätter vi vårt arbete att stödja kommunerna. Förutom vår matematiksatsning där kommunerna hjälper varandra att bli bättre, kommer SKL i vår att presentera ett verktyg som kan vara ett stöd för huvudmännens analysarbete. SKL har också nyligen tagit fram ett stöd till huvudmännen vad gäller resursfördelning i skolan.

Tillsammans med regering och myndigheter tror vi att vi skulle kunna göra mycket mer.

begler

 

Resultat ökar och sjunker i grundskolan – men det saknas en gemensam bild

Idag presenterade Skolverket den preliminära betygstatistiken för läsåret 2013/14. Resultatet visar på både framgångar och förbättringsmöjligheter:

  • Mest glädjande är att det genomsnittliga meritvärdet ökar för fjärde året i rad till rekordhöga 214,8.
  • Även andelen som når målen i alla ämnen ökar med 0,4 procent och är nu 77,4 procent.
  • Uppgången för bägge nyckeltalen gäller för både könen.
  • Mest negativt i betygstatistiken är att andelen som blir behöriga till gymnasiet minskar med 0,7 procent och är idag 86,9 procent. Det betyder att cirka 12 700 elever inte får börja på gymnasiet.
  • Andelen som når minst E i matematik sjunker med 1,5 procent. Här erbjuder SKL Matematiksatsning PISA 2015, vilken kan vända på resultat i matematik och andra ämnen.

Kunskap om varje elevs behov

Överlag visar betygsstatistiken på stora skillnader mellan de elever som klarar sig bra i skolan och de som inte gör det. Här finns anledning att studera de olika grupperna närmare. Skolan behöver förstärka sitt kompensatoriska stöd och då är viktigt att veta mer om elevernas förutsättningar och deras bakgrund. Det här är något som varje kommun behöver titta på lokalt, så att de åtgärder som sätts in möter de egna behoven och inte den nationella bilden.

Betyg bra måttstock

Betygen speglar en elevs sammantagna förmåga och är därmed ett bättre mått än prov som görs vid enstaka tillfällen och mäter utvalda delar av ämnet. Prov finns inte heller i alla ämnen. Betygen är därmed skolors och kommuners främsta kvalitetsmått för att värdera resultatet i sin verksamhet. Jag menar att betygen därför också borde vara rikets främsta kvalitetsmått för att värdera resultaten i svensk skola. Just därför är det ytterst problematiskt att den nationella bilden av resultatutvecklingen i svensk skola inte stämmer överens med den internationella bilden vi får från PISA och andra internationella undersökningar.

Gemensam bild behövs

Det finns en oroväckande risk att skolresultatet för en lärare, en rektor och kommunchef är bättre än resultatet för en rikspolitiker. Den senare förlitar sig ju i högre grad på internationella resultat. Om vi inte har en gemensam bild av resultatutvecklingen i svensk skola så är det betydligt svårare åstadkomma en förbättring.

Skolreformer bör göras stegvis och utvärderas

Redan på 70-talet konstaterade professor Urban Dahlöf att Sverige saknar en tradition av att systematiskt utvärdera reformer inom skolans område. I princip har inget hänt sedan dess. Det är alltså hög tid för förändring.

Dessa slutsatser drar Per Thullberg i utredningen ”Utvärdera för utveckling – om utvärdering av skolpolitiska reformer”. Det är inte ofta som SKL applåderar en utredning på samma sätt som vi gör i detta yttrande. Läs Maria Stockhaus kommentar här.

Omslaget till utredningens slutrapport Utvärdera för utvecklingPröva och inför stegvis!

SKL har länge drivit de förslag som utredningen lägger fram. Skolpolitiska reformer har större chans att lyckas om de beslutas efter en mer noggrann prövning och efter dialog med huvudmännen.

Förslaget om att reformer bör genomföras efter att de prövats i försöksverksamhet och införas stegvis kommer inte en dag för tidigt. Jag tror att många i dagens Skolsverige kan skriva under på Thullbergs mening ”Genom att pröva i liten skala kan man undvika misstag i full skala”. Så gör man redan i många andra länder.

Utvärdering som ett stöd för verksamheten

Förutom att gå bort från storskaliga reformer, lyfter utredningen fram ytterligare en intressant internationell trend, nämligen det som kallas ”capacity building”. Det handlar om att utvärderingarna bör göras löpande- och i dialog med verksamheten – i syfte att främja utveckling på skolorna. Utvärderingarna ses därmed som ett stöd till skolan, snarare än som en kontroll av vad effekterna blev.

Ett sådant synsätt bygger på delaktighet och på att de som befinner sig i skolan kan vara med och påverka. Det skapar engagemang och en känsla av ägarskap som är en viktig nyckel till om en reform lyckas eller ej.

Uppföljnings- och utvärderingssystemet bör ses över i sin helhet

Thullbergs förslag omfattar inte bara reformer på skolområdet. Han menar att hela utvärderingssystemet bör ses över. Sverige måste ha ett system där vi kan följa elevernas kunskapsutveckling över tid och föreslår stickprovsbaserade undersökningar för att mäta trender.

Det här är en fråga som SKL driver. Jag har skrivit om detta flera gånger på bloggen. En utredning som tar ett helhetsgrepp på uppföljnings- och utvärderingssystemet bör tillsättas.

Läsvärd utredning

Thullbergs utredning är värd att läsas från pärm till pärm. Jag hoppas att de förslag som läggs fram blir en viktig utgångspunkt för den kommande regeringens arbete.

 

Att bryta den onda cirkeln

Sverige har deltagit i ett 40-tal internationella kunskapsmätningar sedan 1995. I onsdags presenterade Skolverket en rapport som ger en samlad bild av vad dessa mätningar visat.

Det är bra att Skolverket gör en översikt som denna. Det finns nämligen en ”hagelsvärm” av olika åsikter om internationella mätningar, som Camilo Greiff, från SNS, uttryckte sig på Skolverkets seminarium. Debatten om Sveriges resultat i olika mätningar blir därför också ibland förvirrande.

Jag tänker inte beskriva hur trenden sett ut för Sverige. Det gör rapportförfattaren, Mats Björnsson, på ett bra sätt i rapporten. Jag kan dock konstatera att det är ingen tvekan om att vi kan se en negativ utveckling när det gäller kunskapsresultaten, i vissa fall sedan i början av 90-talet, i andra fall sedan 2000-talet.

Istället fastnade jag för en bild som Skolverket visade.

En ond cirkel

Bilden visar en cirkel med fallande kunskapsresultat som följs av en negativ debatt, som ger frustrerade lärare, som innebär sjunkande tillit till skolan, och ytterligare fallande kunskapsresultat.

Kan det vara så att en ond cirkel har uppstått som påverkar skolans utveckling? Skolverkets generaldirektör Anna Ekström trodde det. Jag tror också det.

bild ond cirkel

Hur ska vi bryta den här onda cirkeln? Anna formulerade sig klokt. Vi måste se sanningen i vitögat för det är ingen tvekan om att vi har sjunkande resultat. Samtidigt kan vi inte låta oss nedslås utan vi måste alla bidra till att skapa tillit och lite jädraanamma för att vända resultaten. Det finns faktiskt ingen naturlag som säger att det inte går att förändra.

Den negativa debatten dödar glädjen i skolan

Förutom tillit och jädraanamma tror jag att vi behöver mer lust och glädje i skolan. Det kanske låter som en klyscha, men precis som bilden visar tror jag att frustrationen och den negativa debatten lägger sig som en våt filt över allt som är bra och som kan inspirera till förändring. Vi behöver alla hjälpas åt att lyfta på den filten.

Oseriös journalistik förstärker ond cirkel

Kanske kändes Skolverkets bild extra relevant i onsdags eftersom det var samma dag som DN publicerade en artikel av en journalist som vikarierat som lärare i Botkyrka kommun. En artikel som fått stor spridning och uppmärksamhet. Artikeln ger en bild av totalt kaos. Men det är en specifik bild av en journalists upplevelser, den är inte representativ för svenska skolan. Ändå är det den bilden som kommer sitta kvar på näthinnan. Det är klart att man måste ta tag i problem som finns på vissa skolor. Men reportaget är inte seriös och nyanserad journalistik.

Och hur påverkar ett sådant här reportage den onda cirkeln? Ja, jag är övertygad om att på den våta filten läggs en stor, tung sten.  Jag tycker att det ligger mycket i läraren Ingela Netz tankar om artikeln. Hon skriver bland annat så här:

Jag vill inte på något vis ta ifrån Petersson hans upplevelse; hans känslor av kaos, anarki och hotfulla situationer är naturligtvis precis så som han beskriver dem, men genom att ge honom ett uppslag i Sveriges största dagstidning blir hans berättelse inte en berättelse om en outbildad, oerfaren och obehörig lärarvikaries uppfattning av och om en högstadieskola under en termin, utan en journalistisk sanning om ”svensk skola”.

Positiva bilder ger kraft och inspiration

Efter reportaget i DN känns det särskilt angeläget att lyfta fram positiva bilder för att ingjuta kraft, självkänsla och inspiration. Jag tror att exempelvis SvD:s skolresa där man kan läsa om skolor som genom medvetet, engagerat och nytänkande arbete lyckas vända resultaten är viktigt för att skapa en mer positiv cirkel.

En annan bild av Botkyrka…

På Skolverkets seminarium deltog biträdande rektorn Camilla Beijmo Samuelsson i paneldiskussion. Hon arbetar på Fittjaskolan i Botkyrka, som uppmärksammats som en av Sveriges tio bästa skolor. Hon beskrev en skola med framåtanda som på olika sätt arbetar för att skapa en bra lärandemiljö och motiverade elever.  Det är också en bild av Botkyrka…

Jag vill avslutningsvis dela med mig av Botkyrkas kommundirektörs kommentar till artikeln och förvaltningens genmäle till DN.

Ps. Hur vänder vi den negativa utvecklingen i kunskapsresultaten som vi ser i mätningarna? Man brukar säga att det är i klassrummen förändringar behöver ske. Det gör vi genom ett bra ledarskap och samverkan på alla nivåer i systemet. Hela organisationen – från politiken till den enskilde läraren – behöver fokusera på elevens lärande och låta det få högsta prioritet. Det innebär exempelvis att resurser används på bra sätt, att elever får rätt stöd och ett kollegialt lärande där lärare jobbar nära varandra och tillsammans utvärderar sin egen praktik.

SKL på plats i riksdagen

På plats i riksdagen tillsammans med Andreas Schleicher, OECD, Maria Stockhaus, SKL:s utbildningsberedning och Tomas Tobé, ordförande i Utbildningsutskottet

På plats i riksdagen tillsammans med Andreas Schleicher, OECD, Maria Stockhaus, SKL:s utbildningsberedning och Tomas Tobé, ordförande i Utbildningsutskottet

I morse överlämnade Andreas  Schleicher från OECD en rapport till regeringen om  vad Sverige kan lära av de länder som presterar bäst i PISA 2012. Presskonferensen följdes av en öppen utfrågning i riksdagen där jag och Maria Stockhaus medverkade.

Sverige satsar mycket pengar på skolan

Andreas Schleicher sa flera intressanta saker. En handlade om pengar. OECD konstaterar att Sverige lägger mycket resurser på skolan. Schleicher sa på utfrågningen att vi inte behöver säkra mer resurser till skolan, däremot använda dem klokare.

Sverige har mindre klasser i jämförelse med andra länder, men samtidigt har vi relativt låga lärarlöner. OECD:s analys visar att de högpresterande länderna ofta har prioriterat tvärtom. Schleicher uttryckte sig så här: ”Om man har en krona mer att investera är det mest effektivt att satsa den kronan på att stärka lärarnas kvalitet och yrkets attraktivitet genom till exempel fortbildning och högre löner”. Lärartätheten i Sverige har ökat från 7,6 till 8,3 lärare per 100 elever under 2000-talet. Kanske har det varit fel att satsa på högre lärartäthet? Kanske borde vi ha prioriterat på samma sätt som flera av de högpresterande länderna gjort?  Jag har inte svaret på den frågan, men det kanske är något som behöver diskuteras inför framtida prioriteringar.

Schleicher påpekade dock att det inte handlar om generella lönehöjningar, utan att lönen bör vara differentierad och stimulera till utveckling. Karriärreformen är ett bra steg i den riktningen. Karriärreformen kan också bli ett bra verktyg för att locka de bästa lärarna till de skolor som har tuffast förutsättningar.  OECD:s analys visar nämligen att skolor i utsatta områden har lägre lärarkvalitet än skolor i gynnsamma områden.  Maria Stockhaus pekade på att här behöver vi kraftsamla. Maria tog också upp att vi behöver mer kunskap om hur vi bäst ska använda de resurser som vi lägger på skolan, och lyfte särskilt fram barn i behov av särskilt stöd.

Höga förväntningar på alla

När Schleicher fick nämna de tre viktigaste åtgärderna för att förbättra svensk skola sa han – förutom att satsa på lärarna och använda de bästa lärarna där de behövs mest – en sak till, nämligen höga förväntningar.

I högpresterande länder finns en gemensam kultur av höga förväntningar på alla elever, oavsett bakgrund. Sverige ligger något under OECD-genomsnittet. Närmare 20 procent av de svenska eleverna finns på skolor där rektorerna uppfattar att lärarnas låga förväntningar påverkar eleverna lärande. Samtidigt lyfte Schleicher fram att det är vanligare i högpresterande länder än i Sverige att eleverna själva ser att de har ett eget ansvar för hur det går i skolan. Dessa resultat går nog hand i hand tror jag.

Lokal styrning kräver nationellt stöd

Jag vill lyfta fram ytterligare en av OECD:s slutsatser. Utbildningssystem som bygger på lokal styrning behöver nationellt stöd för att nå bra resultat. Det måste finnas en balans mellan kontroll och stöd för utveckling. Sverige har gått mer mot kontroll. Jag hörde för en tid sedan hur man gör inspektioner i en delstat i Kanada. Där letar inspektörerna efter tecken på kvalitet när det besöker en skola. Mycket intressant angreppssätt tycker jag.

Ännu en bild av resultaten i skolan

Idag har Skolverket presenterat resultaten för de nationella proven i årskurs sex. Liksom resultaten för årskurs nio, som kom ett par dagar efter PISA, får vi en helt annan bild av svenska elevers kunskaper i de ämnen som PISA mäter.

I Skolverkets diagram kan vi bland annat se att i alla ämnen utom religionskunskap, historia och svenska som andra språk klarar över 90 procent av både pojkarna och flickorna godkänt på proven. Det här är intressant och det är viktigt att alla dessa bilder finns med när vi diskuterar utvecklingen i skolan.

 

Källa: Skolverkets PM om resultaten på nationella proven i årskurs sex

Källa: Skolverkets PM om resultaten på nationella proven i årskurs sex

En tanke som slår mig när jag tittar på diagrammet är att flickorna har bättre resultat än pojkarna i alla ämnen. Det här är en verklig utmaning. Låt oss inspireras av Gnestas medvetna arbete. Där når pojkarna lika bra resultat som flickorna.

 

Olika mätningar – vem kan man lita på?

I tre dagar har PISA överskuggat allt annat.  Självklart är läget bekymmersamt. Samtidigt grubblar jag över hur det kommer sig att den här nedgången inte syns vare sig i betygen eller i resultaten på de nationella proven. I tisdags fick vi en katastrofbild. Igår fick vi en bild av en positiv utveckling och bra resultat.  I samma ämnen som PISA mäter.

När betygsresultaten redovisades i september såg vi en uppgång i meritvärdet, från att varit relativt stabilt under flera år. Igår publicerade också Skolverket resultaten på de nationella proven som genomfördes i våras. Resultaten har förbättrats. Proven visar inte alls den här nedgången om man tittar på samma tidsperiod som Sveriges resultat i PISA sjunkit.

I PISA 2003 var det 17 procent av de svenska eleverna som inte klarade nivå två i matematik (motsvarande godkänt), och nu, 2012, var denna siffra 27 procent. Av de elever som genomförde PISA 2003 klarade 87 procent godkänt på nationella provet när de gick i nionde klass året därpå. 2013 var denna siffra 90 procent.

Så här många elever uppnådde kunskapskraven för godkänt provbetyg för i år:

  • I matematik närmare 90 procent.
  • I svenska 96 procent
  • I engelska närmare 97 procent.

Inte så konstigt att de flesta elever har gott självförtroende i matematik då (som ju i sig är en god sak som underlättar framtida lärande).

Nu vet vi att de nationella proven inte riktigt är jämförbara över åren. Det finns också diskussioner om likvärdigheten i rättningen – oavsett om det är lärare eller skolinspektörer som rättar. Men det finns inget som tyder på att rättningen har blivit mycket sämre nu, och därmed skulle spegla det stora tappet i PISA.

Varför olika resultat?

Vi vet också att syftet med de nationella proven är att följa upp resultaten på individnivå, inte på nationell. Men de används ändå som en temperaturmätning på det nationella läget i skolan. Jag tänker inte ge mig in i en diskussion om betygens eller nationella provens varande eller icke varande. Men problemet i det här sammanhanget är att både vi på nationell nivå och huvudmännen som ansvarar för den lokala verksamheten får olika bilder av tillståndet i skolan.

Skolverket skriver själva i sin PISA-rapport: ”De jämförande analyser som gjorts av PISA:s ramverk och de svenska kursplanerna, samt de både ramverkens konkretisering i form av nationella prov och provuppgifter visar också på en god överstämmelse”.  Jag tänker att denna skrivning betyder att resultatet för PISA borde synas i nationella uppföljningar.

Hur hänger det här ihop? Den som är väl insatt i mätningar av skolresultat kan säkert göra en analys och ge förklaringar. Det kan också ligga något i det som Skolverket lyfter fram, nämligen att PISA inte spelar någon roll för den enskilde elevens framtid, och därför kanske man inte anstränger sig på samma sätt som vid de nationella proven.

Vad ska eleven tro?

Men det är inte det som är min poäng. Jag återkommer ofta till vikten av att ha en korrekt bild av verkligheten. Annars finns en risk att vi fattar beslut på fel grunder. Men just idag tänker jag mer på elevernas och föräldrarnas perspektiv. Vad betyder egentligen det här kvittot som jag fått på att mitt barn uppnår kunskapsmålen i läroplanen?  Och i mitt huvud väcks frågor som: Vad är resultatet i svensk skola? Vad är det vi mäter och hur mäter vi?

P.S. Det sämsta som kan hända efter PISA är att alla skyller på varandra om vems fel det är. Det finns inget konstruktivt i det. Det bästa som kan hända är att vi slutar käbbla och istället arbetar tillsammans, både på nationell och på lokal nivå. Det har Sundbybergs kommun bestämt sig för att göra. På nyheterna igår fick vi se att de har tillsatt en parlamentarisk kommitté med den politiska majoriteten, oppositionen, lärare och föräldrar. Syftet är att enas och arbeta långsiktigt tillsammans med övertygelsen om att det går att förbättra resultaten. Det är rätt spår tycker jag. Och ta gärna med eleverna också så att vi får en skola som känns så relevant som möjligt för dem som den är till för.

Se inslaget på nyheterna

 

 

Författare:
Kommentarer: 1
Kategori: Uppföljning och resultat
Etiketter: , , ,

Sida 1 av 212
skl logotyp