En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Rapport om ”nattis” från Skolinspektionen

Idag kom Skolinspektionen med en rapport  om omsorg på obekväm tid, eller nattis som det ibland kallas. Där konstateras, precis som vi vet sedan tidigare, att de flesta kommuner erbjuder det. Detta trots att de inte måste, vill jag tillägga. För här har vi den besynnerliga lagregleringen som säger att kommunerna ska sträva efter att erbjuda sådan verksamhet. Det är lagstiftarens sätt att säga att bra om ni gör det här, men ni får inga pengar för det. Visst, det finns ett riktat statsbidrag som kommunerna kan få för de platser som de erbjuder, men det täcker bara en liten del av vad det faktiskt kostar att anordna sådan här verksamhet.

Nåväl, tillbaka till inspektionens rapport. Jag tycker det är bra att de gjort den här granskningen. Så får vi mer kunskap om hur kommunerna organiserar sådan här verksamhet. För det kan se olika ut. En vanlig modell är att den bedrivs på kvälls- natt- öppna förskolor. Men det finns andra varianter också.

Behoven ser olika ut i olika kommuner

Många kommuner kan bli bättre på att kartlägga behovet av omsorg på obekväm tid sägs det i rapporten. Så kan det säkert vara, men det finns ju andra sätt att ta reda på behovet än rena kartläggningar tänker jag. Om det exempelvis finns ett sjukhus beläget i kommunen, där man vet att förhållandevis många kommuninvånare jobbar, kan det vara rimligt att gå ut med en bred förfrågan om hur behovet av omsorg på obekväma tider ser ut. I andra kommuner kan det  förväntas vara enstaka familjer som har behov av sådan här verksamhet. Då kan det rimligen vara tillräckligt att ha information om och möjligheter att ansöka om denna typ av omsorg på kommunens hemsida. Arbetsmönstret bland invånarna, och därmed behovet av sådan här verksamhet, ser ju olika ut i olika kommuner menar jag.

Skolinspektionen pekar på att det finns kommuner som inte alls erbjuder omsorg på obekväm tid, och inte heller har någon beredskap att erbjuda det om efterfrågan skulle uppstå. Men de kommunerna är i minoritet, vill jag påminna om.

Det ligger självklart i alla kommuners intresse att underlätta för sina invånare att jobba, oavsett hur deras arbetstider är förlagda. Och det gör kommunerna. Andelen som erbjuder omsorg på obekväma tider har nästan fördubblats de senaste tio åren. I takt med att samhället och arbetslivet fortsätter förändras är jag övertygad om att vi framöver kommer se en ännu större andel kommuner som erbjuder sådan här omsorg där det finns behov.

Per-Arne Andersson

Avdelningsdirektör

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Förskola
Etiketter: ,

Debattartikel idag

Idag har jag en debattartikel på Dagens samhälles webb. Den har rubriken Äntligen en kursändring i skolan. För nu finns en chans till omstart i skolan, låt oss ta den!

Läs gärna artikeln. Du hittar den här

debattartikel

 

 

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Skolutveckling
Etiketter: ,

Skolinspektionens årsrapport – utmaningar och hopp om framtiden

Idag presenterade Skolinspektionen sina slutsatser efter fem år av granskning och tillsyn av skolan. Det gjordes på en gemensam presskonferens med utbildningsministern. Jag skulle vilja säga att budskapet var en blandning av allvar och hopp.

Presskonferensen började i de problem som Skolinspektionen sett under de här åren – utmaningar som vi känner igen från myndighetens olika rapporter. Men till skillnad från tidigare pressträffar gav denna presentation en positiv förväntan. Här finns SKL:s kommentar.

Inspektionens rapport visar att rektorer och lärare har lämnats ensamma av huvudmännen. Men Gustav Fridolin sa tydligt på presskonferensen att huvudmännen också har lämnats ensamma av staten. Regeringen anser att det är nödvändigt att förändra relationen mellan stat och huvudmän. Så sant.

Skapa en kultur av ansvar

När jag lyssnade på presskonferensen och den bild som gavs om att huvudmännen inte tar sitt ansvar (enligt rektorerna), att rektorerna inte tar sitt ansvar (enligt lärarna) och att lärarna inte tar sitt ansvar (enligt eleverna) påminns jag om en föreläsning av Torbjörn Sandén från Åbo akademi. Han beskrev en massflykt från det personliga ansvaret. Han visade talande statistik om hur många som tycker att andra skyller ifrån sig, samtidigt som man uppger att man själv inte gör det. Elever skyller dåliga betyg på lärare. Lärare skyller på föräldrar. Rektor skyller på politiker. Politiker skyller på lärare. Och så vidare. Det håller förstås inte i längden.

Vi behöver alltså skapa en kultur av att ta ansvar – och det ska omfatta hela organisationen – skola, förvaltning och politiker. Och naturligtvis gäller det också den nationella nivån. Därför var det befriande när Gustav Fridolin sa att regeringen vill lämna den skoldebatt där ministrar och huvudmän skyller på varandra. Det var det bästa jag har hört på länge.  En respektfull dialog, en ny retorik om skolan och en insikt om att stat och huvudmän vill samma sak är centralt för att nå framgång.

Kritik att vänta

Tuff kritik från Skolinspektionen är att vänta i mitten av november när myndigheten presenterar sin granskning av hur huvudmännen tar sitt ansvar för skolan. Det framgår tydligt när man läser en intervju med Ann-Marie Begler i tidningen Skolledaren.

Slutsatserna bygger på en granskning av 36 skolhuvudmän, varav 19 kommunala, så man kan diskutera om den ger en nationell bild eller inte. Jag har inte sett rapporten ännu, men enligt Begler kommer resultaten vara dystra. Huvudmännen tar inte det ansvar som de har. De behöver bli bättre på att följa upp både kunskaps- och värdegrundsresultat och de analyserar inte tillräckligt för att kunna utveckla skolan. Huvudmännen behöver också i större utsträckning ta hänsyn till skolors olika behov och fördela resurser utifrån den kunskapen. Dialog och kommunikation mellan huvudman och rektor behöver förbättras.

Välkänd problembild

Vi känner till den problembild som lyfts fram. Skolverket och studier av bl.a. Elisabeth Nihlfors och Olof Johansson har pekat på samma sak. SKL lyfte redan 2009 fram att framgångsrika skolkommuner har en politisk ledning som tar ansvar för resultaten i skolan.

Jag vill dock påstå att det här är en fråga som nu ligger högt på agendan i kommunerna och som man arbetar med för att utveckla.  Närmare en tredjedel av landets kommuner deltar i SKL:s matematiksatsning som framför allt handlar om att den politiska ledningen, förvaltningsledning, rektorer och lärare tillsammans utvecklar ledningen och styrningen i sin kommun. Jag tror verkligen att det är det här som behövs. Att mötas och få en gemensam bild av styrkor och svagheter i sin skolverksamhet och komma fram till vad som behöver förbättras.

Stöd till huvudmännen

Men huvudmännen kan inte lämnas ensamma i sitt utvecklingsarbete. Länder som lyckas bra med skolan har inte enbart en inspektion som talar om vad som inte fungerar,  utan stödjer huvudmännen på olika sätt. Bygger kapacitet, uttrycker man det som.

Vi  hoppas därför att den nya regeringen prioriterar mer stöd för utveckling istället för fler pekpinnar. Ett initiativ som ska bli intressant att följa är Skolverkets nya satsning på att stödja huvudmän som har fått kritik av inspektionen.

Från SKL:s sida fortsätter vi vårt arbete att stödja kommunerna. Förutom vår matematiksatsning där kommunerna hjälper varandra att bli bättre, kommer SKL i vår att presentera ett verktyg som kan vara ett stöd för huvudmännens analysarbete. SKL har också nyligen tagit fram ett stöd till huvudmännen vad gäller resursfördelning i skolan.

Tillsammans med regering och myndigheter tror vi att vi skulle kunna göra mycket mer.

begler

 

Bra resultat i Skolinspektionens granskning

Skolinspektionen presenterade i morse sin flygande granskning om asylsökande barns rätt till utbildning. En granskning som för övrigt omfattar gömda och papperslösa barn som får samma rätt som asylsökande först från och med den första juli i år. Skolinspektionen har alltså gjort granskningen innan lagändringen trätt i kraft.

Jag, liksom Inspektionen tycker att det är glädjande att kommunerna är positivt inställda till att ta emot  asylsökande barn och att de bejakar reformen. De flesta ser inte heller lagändringen som något bekymmer. Faktum är att 96 procent av kommunerna erbjuder asylsökande barn utbildning inom grundskolan inom en månad. Motsvarande siffror för gymnasieskolan är 92 procent. Ett fantastiskt resultat som förtjänar beröm.

Asylsökande, gömda och papperslösa barn har rätt till utbildning, men har ingen skolplikt.  Skolinspektionen konstaterar att ungefär 78 procent av barnen deltar i utbildningen i grundskolan. För barn i gymnasieåldern är siffran lägre, där deltar omkring 59 procent. Eftersom gymnasieskolan är en frivillig skolform är det inte konstigt att siffrorna är lägre.

Endast 2 procent i grundskolan och 3 procent i gymnasieskolan uppger att asylsökande inte erbjuds utbildning i den tidsomfattning de har rätt till. Nästan alla erbjuder också eleverna särskilt stöd.

Kommunerna är förberedda

Ändå får man en annan bild när man läser Inspektionens debattartikel på Brännpunkt: ”Trots att papperslösa barns rätt till skolgång träder i kraft nästa vecka har få kommuner förberett sig, visar vår granskning. Mer måste göras för att säkra undervisningen”.  För mig är det svårt att förstå vad som måste förberedas särskilt när kommunerna inte ser att lagändringen är något bekymmer. 40 procent av kommunerna erbjuder redan idag gömda och papperslösa barn utbildning, utan att få ersättning för detta.

Jag undrar för det första hur Skolinspektionen tänker sig att kommunerna ska förbereda sig när de inte i förväg vet om det kommer några gömda, papperslösa eller asylsökande barn, om det kommer 2 eller 102 barn, vilka språk de talar och vilka ämneskunskaper de har? Hur ska det praktiskt gå till? Ska kommunerna i förväg ha en stab med studiehandledare för olika språk? Kommunerna har ju heller inte någon skyldighet att söka upp gömda och papperslösa barn.

För det andra är det så att kommunerna tar emot gömda och papperslösa barn inom samma system som man tar emot asylsökande och andra nyanlända elever. Kommunerna gör ingen skillnad på dessa barn. Och varför skulle de göra det?

Ej tillförlitlig data

Antalet papperslösa och gömda barn i Sverige uppskattas till cirka 2000-4000. Omkring 450 av dessa är kända av kommunerna. Det är inte så konstigt, vilket också Skolinspektionen konstaterar. De pekar också på att kommunerna inte har tillförlitliga uppgifter om antalet asylsökande. Det är inte heller så konstigt eftersom Migrationsverket idag inte har någon skyldighet att informera kommunerna om asylsökande. Detta är ett problem. Vi har längre drivit frågan att både kommuner och landsting behöver information för att kunna ha förutsättningar att planera och genomföra sitt uppdrag på ett bra sätt.

Fokus på rätt saker

Istället för att kritisera kommuner för att de inte är förberedda för något som de inte vet ska hända eller något som de redan gör, tror jag att det skulle ge mer nytta att lägga tid på att nå ut med information till målgruppen på ett bra sätt. Information om asylsökande, gömda och papperslösas  rätt till utbildning, hur de ska gå tillväga och – inte minst – hur viktigt det är både med grundskola och gymnasieskola för ett liv i Sverige. Sådan information kan finnas på kommuners hemsidor, hos frivilligorganisationer, kyrkor och invandrarföreningar.

 

Fakta

  • Asylsökande barn har samma rätt att gå i skola som barn som är folkbokförda i Sverige, men de har ingen skolplikt. Detta gäller alla barn från och med höstterminen det år de fyller sex år. Rätten till skolgång gäller också gymnasiet. Gymnasieelever som har fyllt 18 år har rätt att avsluta sin utbildning i gymnasieskola eller gymnasiesärskola, om studierna har påbörjats före det att eleven fyllt 18 år.
  • Det är den kommun som barnet vistas i som ansvarar för att barnet får utbildning på samma villkor som andra barn i kommunen. Kommunen ska ta emot barnet i skolan så snart det är lämpligt med hänsyn till barnets personliga förhållanden. Det bör dock ske senast en månad efter ankomsten. Rätten till utbildning gäller även om ett beslut om avvisning eller utvisning har meddelats och gäller fram till att barnet lämnar landet.
  • Skolan ansvarar för att alla elever får en individuellt anpassad undervisning och att deras utveckling planeras och följs noga genom hela skoltiden. För de asylsökande barnen innebär det att de exempelvis ska erbjudas modersmålsundervisning, studiehandledning på modersmål och anpassad studiegång om så krävs. Det är viktigt att kommunen kartlägger och bedömer asylsökande barns tidigare kunskaper för att de ska kunna få den utbildning de har rätt till.
  • Asylsökande barn har inte skolplikt.
  • Från och med 1 juli 2013 gäller samma regler även för så kallade papperslösa och gömda barn.

 

Vänersborg har halverat frånvaron

Att barn och unga inte är närvarande i skolan är ofta ett tecken på problem av något slag. I skolan, hemma eller med kompisar. Förutom den uppenbara risken att det finns en risk att de här eleverna inte klarar skolans kunskapskrav, löper de också en ökad risk att drabbas av psykosociala problem. Att arbeta för ökad skolnärvaro är en vinst både för individen och för samhället.

Skolinspektionen har nyligen presenterat resultatet av sin kvalitetsgranskning om grundskolans arbete för att främja närvaro och motverka frånvaro. De utvecklingsområden som Inspektionen lyfter fram ligger i linje med det som SKL konstaterat i arbetet med projektet Psynk – psykisk hälsa, barn och unga.  Det handlar bl.a. om:

  • behov av bättre samverkan mellan myndigheter,
  • bättre samarbete med elever och vårdnadshavare,
  • att snabbt ta reda på orsakerna till frånvaron,
  • elevhälsans förebyggande och främjande arbete och
  • tydligare uppföljning av elevers närvaro.

Kommuner kan och vill öka närvaron

Jag upplever att många kommuner är intresserade av att förbättra sitt skolnärvaroarbete. I början av maj publicerade SKL Vänd frånvaro till närvaro. Guide för systematiskt skolnärvaroarbete i kommuner. Den beskriver hur kommuner kan arbeta för att öka skolnärvaron. I rapporten lyfter vi fram Vänersborg som har lyckats halvera frånvaron i både grund- och gymnasieskolan. Jag är imponerad av deras systematiska arbete!

Precis som vi ser i andra sammanhang är politikernas intresse och engagemang viktigt. I Vänersborg finns ett nära samarbete mellan tre nämnder som alla har skrivit in ökad skolnärvaro som ett mål och efterfrågar resultat från organisationen. Nya rutiner för vad som gäller från första ogiltiga frånvarotillfället har införts. Nu har skolan koll på varje elev och har varken korridorsittare eller hemmasittare längre.

En central framgångsfaktor handlar om att lyssna på eleverna och göra dem delaktiga i skolnärvaroarbetet. I Vänersborg intervjuas alla elever som har frånvaro av kurator eller socialpedagog. Syftet är att få en bild av elevens syn både på sin skol- och livssituation.

Vill du veta mer om Vänersborgs arbete kan du läsa rapporten eller se filmen från det fullsatta seminariet på Skolriksdagen.

Friskolor i hetluften

I förra veckan enades sex partier i Friskolekommittén om 10 punkter för att höja kvaliteten och ge långsiktiga spelregler för friskolorna. SKL välkomnar den breda uppgörelsen.

Strängare och friare tyglar

Förslagen andas både strängare och friare tyglar för friskolorna. Ägarna ska granskas tuffare än hittills och kommittén öppnar för krav på ett uttalat syfte med verksamheten som är utbildning av god kvalitet. I den här frågan har dock dagens gemensamma utspel från Miljöpartiet och Socialdemokraterna visat att de partierna vill gå olika långt.

Flera av Friskolekommitténs förslag berör också kommunala skolor. Ett exempel är att skolor ska ges större möjligheter att pröva nya lösningar och inte hållas tillbaka av alltför strikta ramar.

Förslagen i 10 punkter

  1. Lämplighetsprövning av ägare
  2. Långsiktighetsprövning av ägare
  3. Samråd med kommunen
  4. Meddelarsskydd för anställda
  5. Insyn och offentlighet för friskolor samt databas ”Öppen skolinformation”
  6. Viten oftare
  7. Föreläggande om ökad lärartäthet
  8. Snabbspår för akutärenden hos Skolinspektionen
  9. Syftet med verksamheten regleras
  10. Ökat utrymme för nytänkande och innovation

Snabbspår vid konkurser och nedläggningar

Ett av kommitténs förslag blev högaktuellt igår när det meddelades att JB Education – en av de största friskolekoncernerna – kommer att sälja sina skolor. För brådskande ärenden har kommittén föreslagit att Skolinspektionen ska inrätta ett snabbspår. Till exempel för att godkänna nya ägare vid konkurser och skolnedläggningar.

Öppen skolinformation

Ett förslag som vi kommer att följa med särskilt intresse är det som gäller databasen ”Öppen skolinformation”. Under hösten kommer SKL att lansera en webbplats för skoljämförelser tillsammans med Friskolornas riksförbund och Svenskt Näringsliv. Syftet är att underlätta skolvalet för elever och föräldrar. Här går vi alltså i takt med Friskolekommittén som också vill att information om skolor ska bli mer lättillgänglig för den stora allmänheten.

Samsyn i skolan

Skolan behöver arbetsro och därför är det bra med samsyn i skolfrågor. Att många är ense om såväl problembilden som om lösningarna. Trots att det redan i dag finns många goda exempel på samarbete så behövs mer samförstånd – inte minst mellan stat och kommun – för att klara utmaningarna skolan står inför.

IT i undervisningen är nödvändigt gott

Sverige ligger bra till när det gäller tillgång till IT. En stor del av 15-åringarna uppger att de har tillgång till Internet både i skolan och hemma. Även när det gäller tillgång till datorer eller surfplattor ligger Sverige rätt bra till – men här är spännvidden i jämförelse med många andra länder stor.

Men i skolan är situationen en annan, vilket inte minst framkom på ett seminarium häromdagen med Skolverket, Internationella Programkontoret och Datorn i Utbildningen.

Många elever uppger att de inte alls använder IT på ett sätt som bidrar till lärande. Skolinspektionens granskning från i höstas gav samma bild. Rätt använt är datorn i undervisningen ett fantastiskt hjälpmedel för att utveckla läsförståelse, öva språk, förmedla matematikkunskaper och mycket annat.

Men för att IT ska bli ett naturligt verktyg i skolans vardag behövs satsningar på kompetensutveckling av lärare och skolledare. Arbetet med att underlätta tillgången till digitala resurser måste också fortsätta. Många kommuner vill samarbeta med varandra i dessa frågor. Det finns inga skäl att vänta med det.

skl logotyp