En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Karriärvägar för lärare – möjligheter och knäckfrågor

Få har missat att det nu finns tydligare karriärvägar för lärare. Intresset och uppslutningen från kommunerna är stor!

Nästan alla kommuner sökte bidraget trots att det var kort om tid för planering och beslut. Nu återstår att få lärartjänsterna på plats med både innehåll och form som möter reformens syfte på bästa sätt. För att stötta kommunerna ordnar SKL tillsammans med Skolverket just nu fyra konferenser för erfarenhetsutbyte. Dessa riktar sig framför allt till politiker och tjänstemän på kommunal nivå. Startskottet gick förra veckan och jag ser själv fram emot att delta på den avslutande konferensen i Örebro nästa vecka.

Under de två första dagarna har mina medarbetare har slagits av att kommunerna verkligen drar nytta av den flexibilitet som reformen ger. De allra flesta sätter också in de nya tjänsterna i ett större sammanhang på ett tydligt sätt. Roligt att höra tycker jag! Det var ju något som vi särskilt lyfte fram i det stödmaterial som vi skrev i våras. På konferenserna hör vi också att kommunerna överlag är positivt inställda till karriärlärare som ett styrmedel för att differentiera löner och arbetsuppgifter.

Karriärtjänster ska stötta de lokala utvecklingsbehoven och kan därför se ut på olika sätt. Trots att förutsättningarna mellan kommuner varierar ser vi att det är samma knäckfrågor som dyker upp på olika ställen. En sådan fråga är naturligtvis den om de medel som regeringen avsatt hittills kommer att finnas kvar efter 2016? Kanske får frågan ett tydligare svar redan i årets budgetproposition som snart presenteras.

På varje konferens berättar en mindre och en större kommun om sitt arbete och det finns stort utrymme för erfarenhetsutbyte.  Jag vill passa på att tipsa om de goda exempel som vi idag har på vår hemsida, där vi allt eftersom bygger på med redovisningar från konferenserna.

Hittills har vi bland annat hört om:

  • Att både Sollentuna och Herrljunga kopplar de nya förstelärartjänsterna till de andra karriärtjänster som redan har inrättats (lärarcoacher i Sollentuna och utvecklingslärare i Herrljunga) och ser till så att dessa kompletterar varandra.
  • Att förstelärarna i Sollentuna ska utöva ett tydligt pedagogiskt ledarskap, utveckla en lärande organisation och förväntas bjuda in till klassrumsbesök och leda pedagogiska diskussioner.
  • Att i Tomelilla är inkludering och vetenskapligt förhållningssätt viktiga hörnstenar. Kriterierna liknade en slags tjänst som redan fanns, som pedagogisk tränare, och en av dessa blev även förstelärare. Framöver ska fler tjänster inrättas med utgångspunkt att varje förstelärare ska påverka många barns lärande.
  • Att i  Ängelholm ska förstelärarna bland annat planera och leda förbättringsarbete på skolan samt att hantera de reaktioner som följer av förändringarna. En annan aspekt är att stärka lärares innovativa, utvecklande och gemensamma lärande.
  • Att i Herrljunga var det stor enighet om urvalet till fyra tjänster från de 29 som sökte efter en process som bestod av utvärdering av rektor, provcoaching av kollega, ansökningar med vad man ville genomföra och elevintervjuer.

 

 

Spiken i kistan för statlig skola

Igår publicerades Skolverkets studie om kommunernas resursfördelning till skolan. En intressant läsning som borde betyda spiken i kistan för alla som ropar efter förstatligande av skolan. Skolverket konstaterar att det finns ingen universalmodell för resursfördelning som passar överallt. Tvärtom skriver Skolverket själva:

”Det optimala sättet att fördela resurser på, med avseende på likvärdighet och studieresultat, formas av kommunen själv”

Egentligen är det konstigt att man kan tro att det finns en modell som passar i alla kommuner, oavsett socioekonomiska förutsättningar och strukturella förhållanden. Det går inte att hitta ett system som är det mest effektiva för alla. Och hur skulle staten kunna göra detta bättre än kommunerna?

Kommunerna fördelar resurser efter elevernas bakgrund – men det behövs mer

En viktig slutsats i studien är att kommunerna alltmer fördelar resurser efter elevernas socioekonomiska bakgrund. Segregerade kommuner anpassar resurserna i större utsträckning än mindre segregerade. Jag är glad att Skolverket delar min bild av att det både finns en ökad medvetenhet och en vilja i kommunerna att anpassa resursfördelningen för att öka likvärdighet och måluppfyllelse.

Även om utvecklingen är positiv behöver kommunerna bli ännu bättre och noga följa upp effekterna av resursfördelningen. Jag håller med.  Hur används de extra resurserna som fördelas? Kan vi se några resultat?

Gårdagens tydliga budskap visar ännu en gång att kopplingen mellan resurser och resultat är komplex och förtjänar en klok och verklighetsnära diskussion. Jag hoppas att Skolverkets rapport nyanserar debatten om skolans resursfördelning.

Läs SKL:s webbkommentar

Nio av tio lärare tycker att det är meningsfullt att gå till jobbet

När jag valde läraryrket gjorde jag det för att jag ville göra skillnad. Jag vet att vi är många som känner så.  Därför blev jag glad när jag läste Attityder till skolan 2012 som Skolverket presenterade idag. Trots att undersökningen gjorts mitt under den mest intensiva perioden av reformarbetet tycker nio av tio lärare att det är meningsfullt att gå till jobbet. 85 procent av lärarna trivs ganska eller mycket bra i den skola de arbetar i. Nio av tio lärare trivs både med sina kollegor och eleverna. Vilken kraft i arbetet för att stärka läraryrkets attraktivitet tänker jag! Jag hoppas att vi kan ta tillvara på den!

Intressant är att Skolverket inte gör den vinklingen. Rubriken på pressmeddelandet var ”Fler lärare är stressade och fler elever saknar stöd”. Det är alltså det budskapet som kablas ut och som kommer att fastna i var och ens minne. Och återigen har den svarta bilden av skolan fått en ytterligare mörkare nyans.

Ja, det är bekymmersamt att hälften av lärarna under det senaste året har övervägt att byta yrke. I tidigare undersökningar var motsvarande en siffra en tredjedel. Andelen lärare som känner sig stressade har ökat sedan 2009. Det blundar vi inte för. Det är en aktuell fråga som både regering och parter arbetar med. Men idag fanns det så många positiva resultat som hade kunnat motivera en annan rubrik.

Elever trivs och är trygga i skolan

Jag är glad att resultaten, precis som tidigare år, visar att elever trivs och är trygga i skolan. Motivationen hos äldre elever är lägre än hos yngre elever, vilket också vi sett i våra undersökningar. Här finns möjligheter till utveckling.

Resultaten visar att andelen äldre elever som får stöd och hjälp minskar. Det är självklart inte bra. Även om vi har en minskning från förra mätningen anser lärare över tid att allt fler elever får det stöd som de behöver. Siffran har ökat från 23 till 43 procent sedan 1997. En utveckling som för övrigt skett i en tid då vi ökat ambitionsnivån att alla barn ska lyckas i skolan.

Intressant sommarläsning

Det finns många intressanta resultat, men här är några frågor som väckte mitt omedelbara intresse:

  • Föräldrarnas syn på skolan har förbättrats sedan attitydundersökningen 2003. Föräldrarnas förtroende för skolan har ökat. De flesta är nöjda med barnens lärare. De flesta tycker att storleken på klassen oftast är lagom stor. Jämfört med 2003 tycker påtagligt fler att de får bra information från skolan om hur det går i skolan för deras barn. Roligt!

 

  • Inte lika roligt är att lärarnas förtroende för skolpolitiker både på riksnivå och kommunnivå är fortsatt lågt. Här behöver vi stärka förtroendet och tilliten i hela systemet.  Mötesplatser, dialog och lyssna på varandra.

 

  • Åtta av tio lärare tycker att det finns arbetsro på nästan alla/de flesta lektioner. Nio av tio lärare tycker att det är en positiv och trevlig stämning. Samtidigt vill åtta av tio lärare ha mer ordning och reda.  Hur hänger det ihop?

Här har vi en guldgruva med underlag till spännande diskussioner framöver!

 

 

Undervisningen har inte ökat – men mer samarbete behövs

Idag lyssnade jag på Skolverkets presskonferens om kartläggningen av lärares tidsanvändning.

Min första reflektion när jag läser rapporten är att lärare undervisar ungefär lika mycket som innan undervisningsskyldigheten togs bort år 2000, det vill säga ungefär en tredjedel av arbetstiden. Undervisningstiden har alltså inte ökat. Däremot har lärarna fått nya arbetsuppgifter, utan att något annat har tagits bort.

Skilj på dokumentation och administration

Inte oväntat visar studien att lärarna tycker att dokumentation/administration tar för mycket av deras tid. En tiondel av arbetstiden går till att bedöma och dokumentera elevernas utveckling. Tre procent används till ren administration, som till exempel frånvarorapportering och ledighetsansökningar.

Bilden bekräftar min uppfattning att vi måste skilja på dokumentation och administration. Regeringen ser nu över kraven på dokumentation och det är bra. Men viss dokumentation är nödvändig och den har – som Anna Ekström säger – ett viktigt pedagogiskt syfte. Vem annan än läraren är bättre lämpad att följa och dokumentera elevens lärande?  Här är det viktigt att huvudmännen tar ansvar för att de system och verktyg som finns är effektiva och blir ett bra stöd för läraren i arbetet.

Ensamarbetet är ett problem

Jag håller med Skolverket att det är bekymmersamt att grundskollärare arbetar ensamma med viktiga delar av lärararbetet. Forskning visar att det finns stora pedagogiska fördelar med att lärare arbetar tillsammans med att planera, analysera och utveckla undervisningen. Det ser vi också i vårt arbete med PRIO-projektet.

Resultatet blir än mer oroande när jag kommer till tabellen på sidan 69 i rapporten.  55 procent av lärarna vill ha mer tid att ensam planera all form av undervisning och 32 procent vill ha mer tid att ensam reflektera kring undervisning och läraruppdrag. Lärarna vill helst ha mer ensamarbete. Bara 16 respektive 18 procent vill ha mer tid för dessa frågor tillsammans med sina kollegor.

Visa på nyttan av samarbete

Jag tycker att här har vi en verklig utmaning och ett gemensamt ansvar – både arbetsgivare och lärare. Forskningsresultat och många lärare vittnar om hur deras arbetsbörda minskat och undervisningen utvecklats sedan man börjat jobba mer tillsammans. Att alla jobbar var för sig är ineffektivt.

Att visa nyttan med kollegialt lärande och samarbete känns än mer angeläget efter att ha läst dagens rapport. Jag hoppas att slutsatserna blir ett bra underlag i det samarbete som SKL och lärarorganisationerna har i frågan.

Läs mer på:

Skolverkets hemsida

SKL:s kommentar om Skolverkets rapport

SKL:s PRIO-projekt

Resultatet viktigare än timplaner

Skolverket har undersökt i vilken utsträckning huvudmännen har koll på att alla elever får den garanterade undervisning som de har rätt till.

Skolverkets förslag är att skolorna ska dokumentera mer. Kritiken är att flera kommuner saknar tillräckliga administrativa rutiner för att dokumentera att timplanen följs.

Men, och detta är ett viktigt men, det finns INGET belägg för att eleverna i praktiken skulle få för lite undervisning. Däremot konstaterar Skolverket att skolorna i första hand fokuserar på att eleverna når målen. Jag undrar: Hur kan det vara dåligt att fokusera på resultat? Vem finns skolorna till för?

Som jag ser det finns det inget behov av ökad dokumentation. Det måste vara viktigare att eleverna når målen än att det exakta antalet timmar följs. När en elev byter skola är den relevanta frågan på den nya skolan, vad eleven kan och inte hur mycket timmar den fått i olika ämnen.

Kan det vara så att elever får för lite undervisning i antal timmar? Ja, sådana exempel kan man säkert finna om man letar (men jag noterar att Skolverket skriver att detta inte är ett stort problem: ”Skolverkets insamling av undervisningstid visar på en marginell skillnad mellan den nationellt lagstadgade timplanen och skolornas planerade undervisningstid. ”) Men mer vanligt är nog att elever får MER undervisning stöd än vad timplanen säger – genom stödundervisning, läxhjälp och ferieskola.

Till sist undrar jag om Skolverket och regeringen har funderat på vad ökade krav på dokumentation skulle innebära för lärares och rektorers arbetsbelastning?

Svartmåla inte förskolan!

Ett stort bekymmer är att specifika problem i skolans värld ofta sägs vara generella problem. Nu verkar turen ha kommit till förskolan. Allt oftare hörs påståenden om att barngruppernas storlek som inte visar hela bilden och som aldrig lyfter fram vad som faktiskt är positivt. Det leder till en snedvriden bild av förskolan. Vem tjänar på det? Inte är det verksamheten, personalen eller barnen.

SKL:s VD skriver om detta i sin senaste krönika. Jag tycker den är så bra så jag klipper in hela krönikan här. Håll tillgodo!

”Svenska förskolan är världsledande

Det finns saker att reda ut efter att TT på eget vis tolkat ny statistik från Skolverket om barngrupperna i förskolan. Ett positivt pressmeddelande skrevs i helgen om till en skräckinjagande nyhet.

Enligt Skolverket går det nu fler barn än någonsin i förskolan – nästan en halv miljon. Trots att antalet barn har ökat med 10 000 jämfört med i fjol så är storleken på den genomsnittliga barngruppen oförändrad.

Ser vi tio år tillbaka är antalet barn i förskolan i dag nästan 150 000 (!) fler. Men inte heller under den tiden har snittstorleken på grupperna blivit större. Även personaltätheten har fortsatt att vara konstant. Snittgruppen har i dag 16,9 barn och det går 5,3 barn per personal.

Istället för att uppmärksamma detta skriver nyhetsbyrån att fler barn riskerar att fara illa och att allt fler ett- till treåringar går i grupper med över 17 barn.

Vad som inte nämns är att antalet småbarnsgrupper med färre än tio barn samtidigt ökar. Det blir också fel när vissa experter hävdar att just 17 barn är en ultimat gräns för god kvalitet. Varje förskola har sina unika förutsättningar. Barn har olika behov. Det är vanligt att personal och barn på en avdelning under dagen delar upp sig i mindre grupper – detta säger måttet inget om.

SKL förnekar inte att det finns verksamheter som brister. I de fallen måste kommunen vidta åtgärder så att alla barn får den omsorg och det lärande de ska ha. Samtidigt ser vi att grund- och gymnasieskolan efter många år av svartmålning nu har fått ett orättvist dåligt rykte. Låt nu inte förskolan svartmålas på samma sätt.

Den svenska förskolan är världsledande. Vi har stor andel utbildad personal, vår personaltäthet är hög och vårt pedagogiska arbete med barnen är eftersträvansvärt. När andra länder vill utveckla sina förskolor har de oss som förebild.

Håkan Sörman”

Länk till SKL:s sida där Håkan Sörmans krönika publicerades.

Missa inte Rektorerna direkt ikväll!

Ikväll (onsdag 27/2) är jag med i UR:s ”Rektorerna direkt” kl 20:30 på Kunskapskanalen. Du kan se programmet live på nätet. Programmet följer direkt efter ”Rektorerna” som sänds kl 20:00-20:30 på SVT 2.

Jag ska vara med i en panel tillsammans med Matz Nilsson, Sveriges Skolledarförbund och Anna Ekström, Skolverket. Det lär bli intressanta diskussioner om rektorernas uppdrag och om det nödvändiga behovet av att ha ett fungerande samspel mellan rektorer, förvaltningsnivå och den politiska ledningen i kommunen.

Inte missa!

Vem är rädd för det positiva?

Gårdagens – läs tisdagens – stora skolnyhet var att Skolverket presenterade resultaten av PIRLS 2011, som mäter elevers läsförmåga i fjärde klass och TIMSS 2011, som mäter kunskaper i matematik och naturvetenskap i både årskurs fyra och åtta. Nyheten uppmärksammas även i dag

Skolverket lyfter upp både dåliga och bra resultat i läsförmåga, matematik och naturvetenskap. En av de mest positiva sakerna nämner dock inte Skolverket alls, nämligen att Sverige är bäst i västvärlden och näst bäst i hela studien när det gäller elevernas trygghet i årskurs 4 och 8

Alltså, vi har utmaningar som behöver lösas. Men vi är också i topp i en kategori vilket är fantastiskt roligt. Fast det tycker inte Skolverket är värt att ta upp, varken i pressmeddelandet eller under presskonferensen i går morse. Hur kan det komma sig? För man kan ju tycka att det vore värt att ge alla som arbetar i skolan cred för det arbete man uppenbarligen lyckas bra med, eller?

Bland de som uttalade sig igår fanns ordförande i SKL:s beredning för utbildningsfrågor, Maria Stockhaus, och hon betonade bland annat vad vi behöver göra för att lyfta resultaten i skolan. För det är vårt viktigaste uppdrag.

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Uppföljning och resultat
Etiketter: , , ,

Lärande viktigare än medfödd begåvning

Med stort intresse läser jag Skolverkets nya analys om vad som behövs för att nå toppresultat i skolan. Det gläder mig att slutsatserna bekräftar det som senare års forskning visat. Skolan gör skillnad!

Det är inte den medfödda begåvningen som avgör om en elev kommer att nå de högsta resultaten. Det som bidrar till goda prestationer är i istället stöd, stimulans och höga förväntningar från kunniga och engagerade lärare. 

De elever som når de högsta resultaten är också mer motiverade, anstränger sig, har en mer positiv uppfattning om sin relation till lärarna och tror på sin egen förmåga i större utsträckning än de elever som presterar på medelnivå.

Det är tydligt att vi inte längre kan se på begåvning som något som är medfött och statiskt. Låt oss istället tala om barns förmågor, inlärda och utvecklingsbara, som går att påverka genom undervisning.

En viktig poäng är att de faktorer som är viktiga för att nå de högsta resultaten i skolan gäller för alla elever, inte bara de som presterar på högsta nivå.

Under våren kommer SKL att uppmärksamma hur skolan kan arbeta på olika sätt för att motivera alla elever. Jag ser fram emot nästa års Öppna jämförelser för grundskolan som har det spännande temat elevers lust att lära!

Skolverkets rapport: Medfödd begåvning mindre viktigt för toppresultat

Författare:
Kommentarer: 2
Kategori: Elever
Etiketter: , , , , ,

Sida 2 av 212
skl logotyp