En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Det går att minska avhoppen från gymnasiet

Idag släpper SKL årets Öppna jämförelser för gymnasieskolan. Denna rapport blir faktiskt den sista i sitt slag. Inför nästa år kommer vi att förändra både innehåll och utformning.  Däremot är det inte sista gången vi lyfter temat för årets rapport. Tvärtom. Den handlar nämligen om gymnasieskolans stora utmaning – att minska avhoppen.

Små resultatförändringar

Generellt kan man säga att det inte händer så mycket när det gäller resultaten. Genomsnittligt betygspoäng och behörighet har i princip varit konstanta de senaste fyra åren. Fullföljandegraden har tyvärr också varit konstant – på en bekymmersam låg nivå. Nästan en av fyra elever fullföljer inte gymnasieskolan inom fyra år. Det är naturligtvis ett stort problem. Bakom denna siffra finns tusentals ungdomar som riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet och utanförskap.  Något som innebär en stor kostnad både för individ och samhälle.

Det går att vända

Men det går att vända utvecklingen. I årets Öppna jämförelser lyfter vi fram både Plug In-projektet och kommuner som har högst genomströmning av gymnasieelever i förhållande till sina socioekonomiska förutsättningar. Tranemo är den kommun som hamnar i topp på den listan.

ÖJ gy

Tranemo överträffar sitt förväntade resultat med elva procent åren 2009-2013. När vi talade med Thomas Åhman, chef på lärandesektionen, berättade han att majoriteten av eleverna från kommunen väljer att gå i kommunens egna gymnasieskola. Han lyfte fram flera förklaringar till den höga genomströmningen;  kollegialt lärande och formativ bedömning har utvecklat verksamheten de senaste åren. Att skolan och programmen till sin storlek är relativt små underlättar för lärarna att se varje elev. Kommunikations- och beslutsvägarna är korta. Thomas Åhman pekar också på att skolan sätter in tidiga stöd- och hjälpinsatser och har en välutvecklad elevhälsa.

Marit Ekstener, rektor, Thomas Åhman, sektionschef och Andreas Nelander, rektor från Tranemo fick blommor på SKL:s gymnasiekonferens i Göteborg idag.

Marit Ekstener, rektor, Thomas Åhman, sektionschef och Andreas Nelander, rektor från Tranemo fick blommor på SKL:s gymnasiekonferens i Göteborg idag.

Svåra frågor kräver samarbete

Det finns ingen tvekan om att avhopp från gymnasieskolan kommer ligga högt på agendan de närmaste åren. I budgetpropositionen framgår att förutom att tillsätta en utredning om obligatorisk gymnasieskola, avser regeringen att ”inleda samtal med den kommunala sektorn för att utarbeta en gemensam strategi”. Intressant! Jag gillar särskilt ordet samtal. Det finns nämligen inga enkla svar eller någon magisk formel som löser problemet. Men förutsättningarna blir bättre om vi jobbar tillsammans.

Jag är övertygad om att ”den kommunala sektorn” är mycket positivt inställd till ett samarbete som nu föreslås i budgetprop:en. Sektorn kommer att kunna bidra både med problembeskrivningar, erfarenheter och nya idéer om hur avhopp kan förebyggas och minskas. Inte minst med lärdomar från vårt Plug In-projekt, där fem regioner, femtio kommuner och 7 500 elever testat nya arbetssätt och metoder. Just nu pågår utvärdering av projektet, men resultatet verkar lovande. Läs mer i årets Öppna jämförelser.

 

Resultat ökar och sjunker i grundskolan – men det saknas en gemensam bild

Idag presenterade Skolverket den preliminära betygstatistiken för läsåret 2013/14. Resultatet visar på både framgångar och förbättringsmöjligheter:

  • Mest glädjande är att det genomsnittliga meritvärdet ökar för fjärde året i rad till rekordhöga 214,8.
  • Även andelen som når målen i alla ämnen ökar med 0,4 procent och är nu 77,4 procent.
  • Uppgången för bägge nyckeltalen gäller för både könen.
  • Mest negativt i betygstatistiken är att andelen som blir behöriga till gymnasiet minskar med 0,7 procent och är idag 86,9 procent. Det betyder att cirka 12 700 elever inte får börja på gymnasiet.
  • Andelen som når minst E i matematik sjunker med 1,5 procent. Här erbjuder SKL Matematiksatsning PISA 2015, vilken kan vända på resultat i matematik och andra ämnen.

Kunskap om varje elevs behov

Överlag visar betygsstatistiken på stora skillnader mellan de elever som klarar sig bra i skolan och de som inte gör det. Här finns anledning att studera de olika grupperna närmare. Skolan behöver förstärka sitt kompensatoriska stöd och då är viktigt att veta mer om elevernas förutsättningar och deras bakgrund. Det här är något som varje kommun behöver titta på lokalt, så att de åtgärder som sätts in möter de egna behoven och inte den nationella bilden.

Betyg bra måttstock

Betygen speglar en elevs sammantagna förmåga och är därmed ett bättre mått än prov som görs vid enstaka tillfällen och mäter utvalda delar av ämnet. Prov finns inte heller i alla ämnen. Betygen är därmed skolors och kommuners främsta kvalitetsmått för att värdera resultatet i sin verksamhet. Jag menar att betygen därför också borde vara rikets främsta kvalitetsmått för att värdera resultaten i svensk skola. Just därför är det ytterst problematiskt att den nationella bilden av resultatutvecklingen i svensk skola inte stämmer överens med den internationella bilden vi får från PISA och andra internationella undersökningar.

Gemensam bild behövs

Det finns en oroväckande risk att skolresultatet för en lärare, en rektor och kommunchef är bättre än resultatet för en rikspolitiker. Den senare förlitar sig ju i högre grad på internationella resultat. Om vi inte har en gemensam bild av resultatutvecklingen i svensk skola så är det betydligt svårare åstadkomma en förbättring.

Ny viktig kunskap om klassers storlek

I måndags spreds nyheten om hur stora klasserna är i den svenska skolan, enligt statistik från Skolverket. Förmodligen blev det en så stor nyhet för att statistiken visade att klasserna inte är så stora som många trott. Se till exempel på detta:

• I genomsnitt har en klass 19 elever.

• Sett till kommungrupp varierar klasstorleken från som lägst 13 elever till som högst 22 elever i genomsnitt per klass.

• Sett till årskurs 7–9 är klasstorleken ganska oförändrad över tid, omkring 21 elever per klass, medan klasstorleken har ökat mer i de lägre årskurserna. Årskurs 1–3 har ökat från omkring 15 elever per klass till 18.

Bra med fakta på bordet

Jag tycker att det är mycket bra att Skolverkets fakta om klasstorlek kommer upp på bordet. Skoldebatten mår bra av fakta. Skolverket menar att det kan finnas vissa mätfel, men att bilden i stort ger en korrekt bild. Det visar åter på nödvändigheten att se till den lokala kontexten med närhet till de egna skolorna.

Vi på SKL har under flera år hävdat att klasserna inte är så stora som den allmänna debatten ger sken av. Redan 2010 publicerade vi resultat av en enkät som visade att en klass i grundskolan i snitt hade färre än 24 elever. Den siffran har inte fått något större genomslag i debatten, trots att den alltså till och med var högre än den statistik Skolverket har presenterat.

Spännande att se vad som händer nu

Intressant nog blev Skolverkets siffror offentliga redan i mars i år. Skolverket publicerade då siffrorna som ett tillägg till den officiella statistik som de publicerar varje år. Men det var alltså först i måndags som det fångades upp brett av media efter att TT gjort en nyhet av detta.

Jag kan inte låta bli att reflektera över att det inte snappats upp snabbare av media, med tanke på hur viktiga siffrorna är för skoldebatten och bilden av skolan. Man kan också fundera på hur dessa fakta kommer att påverka skoldebatten framöver. Det ska bli spännande att se.

Ännu en bild av resultaten i skolan

Idag har Skolverket presenterat resultaten för de nationella proven i årskurs sex. Liksom resultaten för årskurs nio, som kom ett par dagar efter PISA, får vi en helt annan bild av svenska elevers kunskaper i de ämnen som PISA mäter.

I Skolverkets diagram kan vi bland annat se att i alla ämnen utom religionskunskap, historia och svenska som andra språk klarar över 90 procent av både pojkarna och flickorna godkänt på proven. Det här är intressant och det är viktigt att alla dessa bilder finns med när vi diskuterar utvecklingen i skolan.

 

Källa: Skolverkets PM om resultaten på nationella proven i årskurs sex

Källa: Skolverkets PM om resultaten på nationella proven i årskurs sex

En tanke som slår mig när jag tittar på diagrammet är att flickorna har bättre resultat än pojkarna i alla ämnen. Det här är en verklig utmaning. Låt oss inspireras av Gnestas medvetna arbete. Där når pojkarna lika bra resultat som flickorna.

 

Sverige toppar kunskapsmätning

Sverige ligger i topp! Det var goda nyheter igår när den första internationella undersökningen av vuxnas färdigheter (PIAAC) presenterades.

Sverige ligger över genomsnittet för de deltagande länderna i läsning och räkning och högst när det gäller andelen med goda kunskaper i att lösa problem via IT/dator. Endast fyra länder ligger över OECD-genomsnittet inom alla tre kunskapsområden; Finland, Nederländerna, Sverige och Norge.

Den slutsats som dras i rapporten är att stora delar av den vuxna befolkningen i Sverige har de färdigheter som behövs för ett aktivt deltagande i samhället och på arbetsmarknaden.

Yngre har bättre kunskaper

Ett intressant resultat är om man tittar på skillnader mellan olika åldersgrupper. Undersökningen visar att yngre personer i ålderspannet 20-39 år har högre genomsnittliga poäng i läsning och räkning än äldre personer 50-65 år. Högst poäng har åldersgruppen 25-29 år, det vill säga en grupp som började i skolan under 90-talet. Lägst poäng har de äldsta och de yngsta, 16-19 år, vilket enligt rapporten inte är så konstigt eftersom de fortfarande befinner sig i utbildning.

När jag läser det här tänker jag att det i alla fall inte var bättre förr. Det verkar inte alls som att skolan blir sämre och sämre om man ser på färdigheterna både för olika åldersgrupper och åldersgruppernas resultat i förhållande till utbildningsnivå. De yngre som idag har en gymnasial utbildning ligger ungefär på liknande nivå för äldre som har en eftergymnasial utbildning.

Vuxenutbildning bidrar till toppresultat

En annan sak som slår mig – och som rapporten lyfter fram – är att Sverige sedan länge haft ett väl utbyggt system för vuxenutbildning jämfört med de flesta andra länder. Sverige är ett av de länder som har högst deltagande i utbildning och livslångt lärande. Jag tror att det bidrar till Sveriges topplacering. Att det finns möjligheter att hämta in kunskaper i vuxen ålder skapar goda möjligheter för ett aktivt deltagande i samhället och på arbetsmarknaden.

Så grattis Sverige!

PS. Idag säger jag också grattis till Piteå som fått Lärarförbundets pris för årets bästa skolkommun!

Nio av tio lärare tycker att det är meningsfullt att gå till jobbet

När jag valde läraryrket gjorde jag det för att jag ville göra skillnad. Jag vet att vi är många som känner så.  Därför blev jag glad när jag läste Attityder till skolan 2012 som Skolverket presenterade idag. Trots att undersökningen gjorts mitt under den mest intensiva perioden av reformarbetet tycker nio av tio lärare att det är meningsfullt att gå till jobbet. 85 procent av lärarna trivs ganska eller mycket bra i den skola de arbetar i. Nio av tio lärare trivs både med sina kollegor och eleverna. Vilken kraft i arbetet för att stärka läraryrkets attraktivitet tänker jag! Jag hoppas att vi kan ta tillvara på den!

Intressant är att Skolverket inte gör den vinklingen. Rubriken på pressmeddelandet var ”Fler lärare är stressade och fler elever saknar stöd”. Det är alltså det budskapet som kablas ut och som kommer att fastna i var och ens minne. Och återigen har den svarta bilden av skolan fått en ytterligare mörkare nyans.

Ja, det är bekymmersamt att hälften av lärarna under det senaste året har övervägt att byta yrke. I tidigare undersökningar var motsvarande en siffra en tredjedel. Andelen lärare som känner sig stressade har ökat sedan 2009. Det blundar vi inte för. Det är en aktuell fråga som både regering och parter arbetar med. Men idag fanns det så många positiva resultat som hade kunnat motivera en annan rubrik.

Elever trivs och är trygga i skolan

Jag är glad att resultaten, precis som tidigare år, visar att elever trivs och är trygga i skolan. Motivationen hos äldre elever är lägre än hos yngre elever, vilket också vi sett i våra undersökningar. Här finns möjligheter till utveckling.

Resultaten visar att andelen äldre elever som får stöd och hjälp minskar. Det är självklart inte bra. Även om vi har en minskning från förra mätningen anser lärare över tid att allt fler elever får det stöd som de behöver. Siffran har ökat från 23 till 43 procent sedan 1997. En utveckling som för övrigt skett i en tid då vi ökat ambitionsnivån att alla barn ska lyckas i skolan.

Intressant sommarläsning

Det finns många intressanta resultat, men här är några frågor som väckte mitt omedelbara intresse:

  • Föräldrarnas syn på skolan har förbättrats sedan attitydundersökningen 2003. Föräldrarnas förtroende för skolan har ökat. De flesta är nöjda med barnens lärare. De flesta tycker att storleken på klassen oftast är lagom stor. Jämfört med 2003 tycker påtagligt fler att de får bra information från skolan om hur det går i skolan för deras barn. Roligt!

 

  • Inte lika roligt är att lärarnas förtroende för skolpolitiker både på riksnivå och kommunnivå är fortsatt lågt. Här behöver vi stärka förtroendet och tilliten i hela systemet.  Mötesplatser, dialog och lyssna på varandra.

 

  • Åtta av tio lärare tycker att det finns arbetsro på nästan alla/de flesta lektioner. Nio av tio lärare tycker att det är en positiv och trevlig stämning. Samtidigt vill åtta av tio lärare ha mer ordning och reda.  Hur hänger det ihop?

Här har vi en guldgruva med underlag till spännande diskussioner framöver!

 

 

Stadig ökning av elevhälsopersonalen

I P1 Morgon uttrycker SSR oro över att ökningen av antalet kuratorer är för långsam. Statssekreterare Bertil Östberg konstaterar att det tar tid att hitta rätt personer och att anställa. Jag instämmer. Vi är båda övertygade om att den pågående elevhälsosatsningen kommer att ge effekt, både när det gäller antalet kuratorer och andra yrkesgrupper. Jag vet att kommunernas intresse för att få del av Skolverkets riktade statsbidrag är stort.

Kommuner satsar på elevhälsan

Många kommuner vill göra – och gör faktiskt – personalförstärkningar inom elevhälsan. Färsk statistik över elevhälsopersonalen i kommunala grund- och gymnasieskolor visar att antalet anställda inom elevhälsans samtliga yrkesgrupper har ökat sedan år 2000. Till exempel ökade antalet skolkuratorer med 63 procent och antalet skolpsykologer med 78 procent mellan 2000 och 2012

Statistik elevhälsopersonal 2010-2012

I relation till elevkullarna är ökningen i själva verket ännu större. De senaste tolv åren har antalet elever i kommunernas grundskolor minskat med mer än 229 000, eller 23 procent. I de kommunala gymnasieskolorna var minskningen 26 000, vilket motsvarar nio procent.

Elevhälsans arbete är viktigt

SKL:s Öppna Jämförelser grundskola 2013 visar att nio av tio elever känner sig trygga i skolan. Samtidigt får vi inte blunda för att det finns elever som mår dåligt, känner sig stressade och har bristande tilltro till sin kompetens. Det är mycket utanför skolan som påverkar barns och ungas psykiska hälsa, inte minst sociala medier. Det måste skolan ta på allvar och därför är elevhälsans arbete centralt.

När samhället och behoven förändras behöver vi hitta nya sätt att arbeta. Jag vill tipsa om SKL:s projekt Psynk – psykisk hälsa, barn och unga som vi driver sedan 2012. På projektets elevhälsosida finns både spännande exempel på hur skolan och samhället kan jobba och länkar till intressanta webbseminarier.

Författare:
Kommentarer: Bli först att kommentera
Kategori: Elever
Etiketter: , ,

Svartmåla inte förskolan!

Ett stort bekymmer är att specifika problem i skolans värld ofta sägs vara generella problem. Nu verkar turen ha kommit till förskolan. Allt oftare hörs påståenden om att barngruppernas storlek som inte visar hela bilden och som aldrig lyfter fram vad som faktiskt är positivt. Det leder till en snedvriden bild av förskolan. Vem tjänar på det? Inte är det verksamheten, personalen eller barnen.

SKL:s VD skriver om detta i sin senaste krönika. Jag tycker den är så bra så jag klipper in hela krönikan här. Håll tillgodo!

”Svenska förskolan är världsledande

Det finns saker att reda ut efter att TT på eget vis tolkat ny statistik från Skolverket om barngrupperna i förskolan. Ett positivt pressmeddelande skrevs i helgen om till en skräckinjagande nyhet.

Enligt Skolverket går det nu fler barn än någonsin i förskolan – nästan en halv miljon. Trots att antalet barn har ökat med 10 000 jämfört med i fjol så är storleken på den genomsnittliga barngruppen oförändrad.

Ser vi tio år tillbaka är antalet barn i förskolan i dag nästan 150 000 (!) fler. Men inte heller under den tiden har snittstorleken på grupperna blivit större. Även personaltätheten har fortsatt att vara konstant. Snittgruppen har i dag 16,9 barn och det går 5,3 barn per personal.

Istället för att uppmärksamma detta skriver nyhetsbyrån att fler barn riskerar att fara illa och att allt fler ett- till treåringar går i grupper med över 17 barn.

Vad som inte nämns är att antalet småbarnsgrupper med färre än tio barn samtidigt ökar. Det blir också fel när vissa experter hävdar att just 17 barn är en ultimat gräns för god kvalitet. Varje förskola har sina unika förutsättningar. Barn har olika behov. Det är vanligt att personal och barn på en avdelning under dagen delar upp sig i mindre grupper – detta säger måttet inget om.

SKL förnekar inte att det finns verksamheter som brister. I de fallen måste kommunen vidta åtgärder så att alla barn får den omsorg och det lärande de ska ha. Samtidigt ser vi att grund- och gymnasieskolan efter många år av svartmålning nu har fått ett orättvist dåligt rykte. Låt nu inte förskolan svartmålas på samma sätt.

Den svenska förskolan är världsledande. Vi har stor andel utbildad personal, vår personaltäthet är hög och vårt pedagogiska arbete med barnen är eftersträvansvärt. När andra länder vill utveckla sina förskolor har de oss som förebild.

Håkan Sörman”

Länk till SKL:s sida där Håkan Sörmans krönika publicerades.

skl logotyp