En blogg från SKL

SKL:s skolblogg

Alla elever ska lyckas. Alla skolor ska vara bra skolor.

Tilliten i skolan ökar

Tillit och tillitsbaserad styrning är begrepp som diskuteras inte bara inom skolan, utan även inom andra verksamheter. Regeringen har tillsatt en delegation som ska bedriva försöksverksamheter och så småningom föreslå nya styrmodeller för offentlig sektor. Målet är att styrningen av den offentliga förvaltningen i högre utsträckning ska baseras på tillit.  Men vad handlar det om egentligen? Och vad innebär det för skolan? Detta diskuterades på Sveriges Skolledarförbunds seminarium i Almedalen i veckan där jag medverkade i panelen.

Medborgaren i fokus

Laura Hartman, ordförande i delegationen, menade att det inte handlar om att byta ut den styrningsmodell vi har. Däremot behöver tilliten stärkas genom att minska onödig kontroll och dokumentation samt genom att flytta fokus till mötet med brukaren eller eleven.

Jag tycker att det är tilltalande med ett tydligare medborgarperspektiv i styrningen. Oavsett om det är beslut som fattas av politiker i stat eller kommun, av rektorer eller av lärare behöver man ställa sig frågan hur det påverkar eleverna? Vi måste i större utsträckning utgå från vilka vi är till för. Hartman illustrerade detta genom att ändra i Matz Nilssons, ordförande i Sveriges Skolledarförbund, bild på styrkedjan genom att sätta eleverna överst. Klokt.

En ytterligare reflektion av diskussionen är att det måste vara en balans i styrsystemet. Blir det för mycket kontroll blir rektorer och lärare rädda för att göra fel och mycket tid går åt att se till att ha ryggen fri. Ett system som tippar åt det hållet signalerar inte tillit till professionen.

tillit i skolan

Bild från Tillitsdelegationen

Bilden visar hur Tillitsdelegationen menar att vi ska få en mer tillitsbaserad styrning. De fyra åtgärder som är inringade är de som delegationen menar är särskilt angelägna för skolan. Det är intressant. Jag tänker ändå att allt som står på bilden är väsentligt för att stärka tilliten i skolan. Och att hela kedjan måste göra förändringar, både stat och huvudman. Skolan måste ha arbetsro och lärarna måste få fokusera på dess kärnuppdrag; att ge eleverna kunskaper.

Det ska verkligen bli intressant att följa delegationens försöksverksamheter. Särskilt spännande tycker jag det blir att se hur det går i Falun som prövar att förbättra samverkan mellan skola, socialtjänst och BUP genom en förstärkt elevhälsa.

Tilliten i skolan ökar

Nu är det ändå så att tilliten i skolan ökar. Denna goda nyhet presenterades på seminariet. Även om siffrorna visar att det är en bit kvar tills vi kan vara nöjda är det en tydlig förbättring jämfört med 2014.

Skolledarnas medlemsundersökning visar att:

-Nästan hälften av rektorerna och förskolecheferna har stort förtroende för skolpolitikerna, en ökning med 12 procentenheter jämfört med 2014.

-Andelen skolledare som uppfattar att politikerna har förtroende för dem har ökat med en tredjedel från 40 till 60 procent, dvs. 15 procentenheter.

Även kommunikationen mellan olika nivåer har blivit bättre.

Resultatet är ett kvitto på att vi är på rätt väg. Det är viktigt att fortsätta det långsiktiga arbete som till exempel har gjorts i de 86 kommuner som deltagit i SKL:s satsning PISA 2015 som just handlat om att utveckla en bättre styrning och ledning. Kommunernas arbete för att stärka samarbete och dialog samt tydliggöra roller och ansvar ger resultat.

Per-Arne Andersson

Avdelningsdirektör

 

Tillit skapas tillsammans

”Tilliten saknas i svenska skolan” skriver Bo Jansson från LR i ett antal debattartiklar över landet. Det är en mening jag själv ofta formulerar. Bristande tillit är ett problem i skolan och i hela utbildningssystemet. Ingen har väl missat Elisabeth Nihlfors och Olof Johanssons forskningsresultat – resultat som leder till eftertanke.

Jag håller med Bo Jansson om att frihet, förtroende och ansvar är centralt. Till skillnad mot Bo Jansson är jag dock övertygad om att tillit är något som vi behöver bygga tillsammans, och inte något som skapas genom polarisering. Jag undrar hur Bo Jansson tänker att tilliten stärks när han kategoriskt fastslår att ”Dagens kommunpolitiker inser inte vad som konstituerar en bra lärare och vad denne behöver för att klara sitt samhällsbärande uppdrag”. Eller när han skriver att med ”sådan skolhuvudman behöver lärarna inga fiender”.

Jag upplever inte heller att Bo Janssons önskan om mer frihet för lärarna går ihop med de krav som Lärarnas Riksförbund har ställt på flera huvudmän runt om i landet i anmälningar till Arbetsmiljöverket. Där ställer LR krav på att huvudmännen centralt ska gå in och detaljstyra lärarnas arbetsuppgifter och i vilken ordning lärarna ska prioritera dem om de har svårt att hinna med alla arbetsuppgifter.

Tillit bygger man gemensamt

Mer konstruktivt är naturligtvis att diskutera hur vi bygger tillit. Precis som i alla relationer är det inte något som är ensidigt. Tillit byggs tillsammans. Det är ett gemensamt ansvar.

SKL driver två satsningar som handlar om att stärka tilliten och förbättra resultaten. En av satsningarna har också bidragit till det som Bo Jansson efterfrågar, dvs. skapa mer tid och mer samverkan för lärare. Maria Stockhaus, ordförande i SKL:s utbildningsberedning skriver så här om PRIO:

”Vi politiker måste visa större förtroende för de som arbetar i skolan och ge dem ansvar och befogenheter att prioritera och organisera sin verksamhet efter de behov som finns på skolan. Det går att skapa mer tid för lärande utan att ta bort något eller lägga till mer resurser. PRIO-projektet som SKL driver — är bevis för det.”

Ett annat sätt att bygga tillit är SKL:s Matematiksatsning, där närmare en tredjedel av landets kommuner deltar.  Där möter jag lärare, rektorer, förvaltningsledningar och politiker som har en vilja att utifrån sina respektive roller förbättra elevernas resultat.  Tillsammans diskuteras nuläge och vad som behöver förbättras. Och man lyssnar på varandra. Diskussionerna är mycket långt ifrån Bo Janssons tal om stämpelklockor och övervakning.

Endimensionella bilder bidrar inte till förtroende och tillit

Jag tycker att diskussionen om tillit behöver problematiseras. Leif Mathiasson, chefredaktör för Pedagogiska Magasinet, gör det på ett intressant sätt i sin ledare:

”Förtroendet för den svenska skolan har under lång tid systematiskt underminerats. Det har skett i närmast kampanjartad form och fått en förödande effekt på det offentliga samtalet om skolan och dess roll i samhället.

Vare sig man vill eller inte så smittar den endimensionella bilden obönhörligen av sig på de yrkesgrupper och de människor som driver verksamheten. Och då underminerar man också förtroendet och tilliten inte bara till verksamheten i sig utan även till den profession som har uppdraget att bedriva den.”

Sammanfattningsvis: En frän ton i debatten kan vara lockande, och kan vinna poäng i den egna gruppen. Men det är en dålig strategi för att lösa gemensamma utmaningar. För att stärka tilliten behöver man respektera varandra och det måste vara ömsesidigt, även om man har skilda åsikter i sak.

 

skl logotyp